Skip to main content

Full text of "Samlaren : tidskrift utgifven af Svenska literatursällskapets arbetsutskott"

See other formats 


This is a reproduction of a library book that was digitized 
by Google as part of an ongoing effort to preserve the 
information in books and make it universally accessible. 

Google books 

https://books.google.com 



Google 


Det här är en digital kopia av en bok som har bevarats i generationer på bibliotekens hyllor innan Google omsorgsfullt skannade in 
den. Det är en del av ett projekt för att göra all världens böcker möjliga att upptäcka på nätet. 

Den har överlevt så länge att upphovsrätten har utgått och boken har blivit allmän egendom. En bok i allmän egendom är en bok 
som aldrig har varit belagd med upphovsrätt eller vars skyddstid har löpt ut. Huruvida en bok har blivit allmän egendom eller inte 
varierar från land till land. Sådana böcker är portar till det förflutna och representerar ett överflöd av historia, kultur och kunskap 
som många gånger är svårt att upptäcka. 

Markeringar, noteringar och andra marginalanteckningar i den ursprungliga boken finns med i filen. Det är en påminnelse om bokens 
långa färd från förlaget till ett bibliotek och slutligen till dig. 

Riktlinjer for användning 

Google är stolt över att digitalisera böcker som har blivit allmän egendom i samarbete med bibliotek och göra dem tillgängliga för 
alla. Dessa böcker tillhör mänskligheten, och vi förvaltar bara kulturarvet. Men det här arbetet kostar mycket pengar, så för att vi 
ska kunna fortsätta att tillhandahålla denna resurs, har vi vidtagit åtgärder för att förhindra kommersiella företags missbruk. Vi har 
bland annat infört tekniska inskränkningar för automatiserade frågor. 

Vi ber dig även att: 

• Endast använda filerna utan ekonomisk vinning i åtanke 

Vi har tagit fram Google boksökning för att det ska användas av enskilda personer, och vi vill att du använder dessa filer för 
enskilt, ideellt bruk. 

• Avstå från automatiska frågor 

Skicka inte automatiska frågor av något slag till Googles system. Om du forskar i maskinöversättning, text igenkänning eller andra 
områden där det är intressant att få tillgång till stora mängder text, ta då kontakt med oss. Vi ser gärna att material som är 
allmän egendom används för dessa syften och kan kanske hjälpa till om du har ytterligare behov. 

• Bibehålla upphovsmärket 

Googles "vattenstämpel” som finns i varje fil är nödvändig för att informera allmänheten om det här projektet och att hjälpa 
dem att hitta ytterligare material på Google boksökning. Ta inte bort den. 

• Håll dig på rätt sida om lagen 

Oavsett vad du gör ska du komma ihåg att du bär ansvaret för att se till att det du gör är lagligt. Förutsätt inte att en bok har 
blivit allmän egendom i andra länder bara för att vi tror att den har blivit det för läsare i USA. Huruvida en bok skyddas av 
upphovsrätt skiljer sig åt från land till land, och vi kan inte ge dig några råd om det är tillåtet att använda en viss bok på ett 
särskilt sätt. Förutsätt inte att en bok går att använda på vilket sätt som helst var som helst i världen bara för att den dyker 
upp i Google boksökning. Skadeståndet för upphovsrättsbrott kan vara mycket högt. 


Om Google boksökning 

Googles mål är att ordna världens information och göra den användbar och tillgänglig överallt. Google boksökning hjälper läsare att 
upptäcka världe ns böcker och författare och för läggare att nå nya målgrupper. Du kan söka igenom all text i den här boken på webben 


på följande länk Ihttp : / /books . google . com/ 






mzm 








Digitized by i^ooQle 



. ized by 


GoogI 


r \ 

v - v, 


,1'K- 





Digitized by LjOOQLe 



Af Svenska Literatnrsfillskapet utgifna skrifter: 

1880— 81. 

1: l l . Samlaren, Tidskrift: I, 1. Pris i bokh. 3 kr. 

1*1^ I 2 2 

2 1 . Dagboks-Anteckningar af J. G. Oxenstjerna: I. Pris i bokh. 2 kr. 
3 1 . Ur en Antecknares samlingar: sidd. 1—64. 

1881 — 82. 

l:2 l . Samlaren, Tidskrift: II, I. Pris i bokh. 2 kr. 

1: 2 2 . ,, ,, II, 2. ,, ,, ,, 1 ,, 50 Öre. 

2 2 . Dagboks-Anteckningar af J. G Oxenstjerna: II. Pris i bokh. 3 kr. 

4. En Svensk Ordeskötsel af Samuel Columbus. „ „ „ 2 ,, 

3*. Ur en Antecknares samlingar: sidd. 65 — 192. 


1882—83. 

1:3. Samlaren, Tidskrift: III. Pris i bokh. 2 kr. 

3 3 . Ur en Antecknares samlingar (slutet). 6 kr. 

5. Skrifter af C. G. Tessin: I och II. Pris i bokh. 2 kr. 50 öre. 

1883—84. 

l: 4 l . Samlaren, Tidskrift: IV, 1. Pris i bokh. 2 kr. 

1:4*. „ „ IV, 2. „ „ „ 2 „ 50 öre. 

6 1 . G. Benzelstjernas Censorsjournal: I. Pris i bokh. 2 kr. 

T: 1 x . 1509- och l6oo-talens Visböcker: I. Harald Oluffsons Visbok. 1 h. 
Pris i bokh. 1 kr. 25 öre. 


1884—85. 

1:5. Samlaren, Tidskrift: V. Pris i bokh. 3 kr. 

G 2 . G. Benzelstjernas Censorsjournal: II. Pris i bokh. 2 kr. 

G 3 III 1 

1500- och 1600-talens Visböcker: 

7: l 2 . I. Harald Oluffsons Visbok: 2 h. Pris i bokh. 1 kr. 25 öre. 

7:2 l . II. Bröms Gyllenmärs Visbok: 1 h. „ „ „ 2 „ 



Digitiz^ by 


Go' \\ 



o 






«a/A_ Cj v 


U 

'j 




o „ r. 

v^-^ruvVi^X . 


-LTLlA. OlLlA/U cJ~l- 


SAMLAREN 

TIDSKRIFT 

UTGIFVEN 


SVENSKA LITERATURSÄLLSKAPETS ARBETSUTSKOTT. 

sjuttonde Årgången 
1896. 


— 


UPSALA 1896 
AKADEMISKA BOKTRYCKERIET 
EPV, BERUNG. 


Digitized by AnOOQLe 


3 •**•( 



H&rrard College Llbrtuy 
Voo MtQNrCollection 
tiift of A. C. CooUtlff» 
J<Ub.tt, iSQå 



Digitized by i^ooQle 



Innehåll: 


Sid. 

Redogörelse for Svenska Literatursallskapets årsmöte .... I — III. 
Ur Kil. Stobrei, E. G. Lidbecks och J. J. Björnståhls brefväxlingar. 


Af Elof TEGNfen 1. 

Några studier rörande Disa-sagan. Af L. Bygden 21. 

Weruer von Rosenfelt. Af Joh. Ax. Almqvist 75. 

Anteckningar till Bellinansdikten9 historia. III. Af Richard Steffen 115. 
J. H. Kellgrens lärospån som kritiker. Af Otto Sylvan . . . 165. 

Ett och annat om Lidner. Af Karl Warburg 178. 

Nicolaus Ragvaldis tal i Basel 1434. Af Werner Söderberg . . 187. 

Tillägg till J. H. Kellgrens lärospån som kritiker 196. 


Svensk literaturhistorisk bibliografi. XIV. 1894. Af E. H. Lind 
Förteckning öfver Svenska Literatursallskapets medlemmar år 1896. 


Härjämte medföljer såsom särskildt bihang för år 1896: 

Johan Wellander. Literaturhistorisk studie öfver skiftet mellan frihetstiden 
och den Gustavianska åldern. Af Oscar Levertin. 


Digitized by 



Digitized by 


Redogörelse för Svenska Literatursällskapets årsmöte. 


Den 24 April 1 SIK; sammanträdde Svenska Literatursällskapet 
till allmänt årsmöte. livarvid af sekreteraren upplästes följande 

Årsberättelse för arbetsåret 1895. 

»Under det förflutna året, det sextonde» sedan sällskapet stifta- 
des, har det sökt värka för sitt mål genom utgifvande af tidskriften 
* Samlaren XVh samt Del. II af professor H. Schiick’s » Lars Wivallius, 
hans lif och dikter », omfattande skaldens dikter jämte inledning. Sam»- 
laren ». som helt egnades C. M. Bellmans hundraårsminne, innehöll 
bidrag af professorerne C 1 R . Nyblom och K. Warburg , Doktorerne 
A. Lindgren och L. WeibulL Amanuensen J. Flodmark och Licentiat 
R . Steffen. 

Arbetsutskottet har under året haft fyra sammanträden. Med 
glädje kan arbetsutskottet meddela att dess sträfvan att väcka in- 
tresse för sällskapets värksamhet och genom nya medlemmars kal- 
lande öka möjligheten för sällskapet att fortsätta och utvidga denna 
under det gångna året krönts med stor framgång, i det under året 
antingen inträdt eller förklarat sig vilja inträda från och med 1896 
16 ständiga och 114 årligen betalande medlemmar. 

Upsala d. 24 April 1896. 

Eugene Leu enhanpt . 


Digitized by CjOOQle 



II 


Redogörelse för Svenska Literntur9iillsknpets ftrsmote. 


Härefter föredrogs följande 

Beyisionsberättelse 

öfver Svenska Literatursällskapets räkenskaper för år 1805. 


Sällskapets inkomster hafva varit: 


Saldo från föregående år 3,406: 14 

Årsafgifter af 348 medlemmar 1,740: — 

Svenska Akademien för 20 exemplar 100: — 

Årsafgifter för 1803 och 1804 20: — 

1 års afgift för 1806 5: — 

14 ständiga ledamotsafgifter 700: — 

Lagerförsäljning 064: 45 

Debiterade frakter och porton 66: 78 

Räntevinster 138: 01 


Summa kronor 7,141: 28 

Sällskapets utgifter hafva varit: 

Författarehonorar 487: 50 

Boktryckareråkningar 1,547: 87 

Bokbindareräkningar 40: 25 

Distribution, frakter och diverse 320: 33 

Saldo behållning: 

Utlånt mot revers 2,000: — 

I Upsala sparbank 2,400: 38 

I Målareprov:s ensk. bank 250: — 

Kontant 94: 95 4,745: 33 

Summa kronor 7,141: 28 
Revisorerna anse sig böra framhålla det goda resultat, som ut- 
gående behållningen visar, beroende på nytillkomna ledamöters af- 
gifter och ökad lagerförsäljning. 

Räkenskaperna befunnos samvetsgrannt förda, och revisorerna 
få härmed föreslå, att sällskapet tacksamt beviljar skattmästaren D:r 
Aksel Andersson full ansvarsfrihet för år 1895. 

Upsala den 2 April 1896. 


Peter Bagge. 


Rolf Arpi. 


Digitized by CjOOQle 



Redogörelse för Svenska Litcratursällskapets Årsmöte. III 

Sedan full ansvarsfrihet blifvit skattmästaren tacksamt beviljad, 
företogs den i stadgarne föreskrifna utlottningen af en bland arbets- 
utskottets medlemmar. Professor A. Noreen , som utlottades, inval- 
des ånyo. Till suppleant i utskottet omvaldes Docenten E. Meijer. 

Till revisorer valdes Lektorerne P. Bagge och J. F. Nyström 
med Amanuensen It. Arpi och Professor K. It. Qeijer som suppleanter. 

Fil. Kandidat Knut Barr höll sedan föredrag »Om prosten 0. 
Broman (f 1750) och hans roman Stilpho Thorgilssons historia .» 

Aftonens förhandlingar afslutades med uppläsandet af »Sagan 
om Herrgården» jämte en del aktstycken rörande kanslärsvalet i Up- 
sala 1747, hvilka bibliotekarien C. Annerstedt benäget ställt till säll- 
skapets disposition. 

Vid arbetsutskottets samma dag hållna sammanträde omvaldes 
till Ordförande Professor A. Noreen, till Skattmästare Amanuensen 
Aksel Andersson och till Sekreterare Amanuensen Grefve E. Lewcn - 
haupt. Arbetsutskottets öfriga medlemmar äro Bibliotekarien C. Anner- 
stedt , v. Bibliotekarien L. Bygdén och Professor P. A. Oeijer. 

E. L . 



Digitized by CjOOQle 



Digitized by 


Ur Kil. Stobaei, E. G. Lidbecks och J. J. Björnståhls 

brefväxlingar 

i Lunds Universitets Bibliotek. 

Det naturvetenskapliga studiet vid Lunds universitet har, såsom 
bekant, icke synnerligen gamla anor. I sextio år hade högskolan 
egt bestånd, innan någon undervisning i naturvetenskap, utöfver den 
som ansågs tillhöra tidens läkarebildning, där meddelades. Då 
stiftades — det var år 1728 — en professur med det egendomliga 
läroämnet »philosophia naturalis et physica experimentalis». Den 
forste innehafvaren af denna e. o. professur blef Kilian Stolxeus , 
känd inom provinsen såsom framstående läkare och samlare af 
naturföremål. 

Endast fyra år innehade Stobaeus denna lärareplats, innan han 
utbytte den mot professuren i historia, hvilken han, med titel af 
arkiater, innehade till sin död. Samtiden skattade Stobaeus högt, 
och bans lärda arbeten rönte den för dåtidens svenska vetenskaps- 
idkare ovanliga hedern att efter bans död utgifvas i en samlad 
upplaga i Tyskland. Men det som i eftervärldens ögon framför 
allt gifvit glans åt Kilian Stobaei namn, är hans förhållande till den 
unge Linnaeus, som i honom vördade sin förste lärare i naturveten- 
skap. Det var Stobaeus, som för honom öppnade sitt hus, sina 
samlingar och sitt efter tidens förhållanden rika bibliotek. Tack- 
samt talade ock Linné i sina själfbiografiska anteckningar om sin 
»hulde Stobaeus». »Denne herre är jag obligerad, så länge jag 

8amlaren XVII. 1 


Digitized by 



2 Ur Kil. Stol», ti'. E. 0. Lidbocks och J. J. Björnståhls brefvaxlingar. 


lefver, för den kärlek, han hade för mig, i det ban älskade mig 
icke såsom en discipel, ntan mer än som sin son» 1 ). 

Lunds universitetsbibliotek förvarar åtskilliga af Kilian Stobsei 
efterlemnade papper, Marid dem äfven ett litet band, innehållande 
hans brefväxling, eller rättare de fragmenter, som händelsevis däraf 
blifvit bevarade. Bland dessa bref till Stobaeus finnas icke mindre 
än åtta från hans ryktbare lärjunge Linné, hvilka äro af stort in- 
tresse för kännedomen om Linnés ungdomsstudier och om arten 
af hans och Stobmi förbindelser. Dessa bref äro längesedan af 
forskningen uppmärksammade. De offentliggjordes först af Wiesel- 
gren, som enligt sin egen uppgift, fann dem »i akademiska biblio- 
tekets skräphögar» 2 ). Brefven äro skrifna under åren 1 728-— 1732 och 
innehålla väsentligen redogörelser för Linnés enskilda förhållanden 
studier och naturvetenskapliga upptäckter. Jag bör här ej vidare 
uppehålla mig vid denna del af Stobaei brefväxling, ehuru den vis- 
serligen framför dess öfriga innehåll förtjenar uppmärksamhet, helst 
som dessa bref nyligen blifvit af den biografiska forskningen till- 
godogjorda af Th. M. Fries i hans »Bidrag till en lefnadsteckning 
öfver Linné». 

Men äfven andra af Kilian Stobmi korrespondenter förtjena näm- 
nas, dels därför att de ega i vetenskapen kända namn, dels för att 
visa utsträckningen af den flitige forskarens och samlarens för- 
bindelser. Den berömde mineralogen Magnus Bromell, äfven känd 
såsom numismatiker, slutligen president i Collegium medieum, fin- 
nes där representerad, liksom de båda Upsalaprofessorerna och frän- 
derna Anders Celsius, astronomen och fysikern, och hans farbroder 
domprosten och polyhistorn Olof Celsius, författaren till »Hierobo- 
tonicon sive de plantis Sacrse Scripturae». Den sistnämndes för- 
hållande till Linné i Upsala motsvarade i någon mån, som bekant, 
b vad Stobseus varit för Linné i Lund. I ett bref från 1730 tackar 


1) 8e vidare bärom Fries, Bidrag till en lefnadsteckning öfver Carl y. 
Linné. 1: 40 o. f. (Progr. Ups. 1893) jämte där citerade källor. 

2) Besynnerligt nog trycktes de först i De la Gardieska arkivet, IX: 213 
o. f. ehuru de visserligen aldrig tillhört detta arkiv. 


Digitized by ^.ooole 


Ur Kil. Stobnei, K. G. Lidbeck ocli J. J. Björnståhls brefväxlingar. 3 

Celsius Stobseus för att ban sändt till Upsala en så »snabb disci- 
pel in botanicis som Dominus Linnseus är». En annan af Upsalas 
växande stormän, något äldre än Linné, den sedan så berömde 
läkaren Nils Rosén von Rosenstein, hörde äfvcn till Stobaei korre- 
spondenter. 1 nära förhållande till såväl Linné som Stobseus stod 
en ung tysk läkare, som varit anställd såsom amanuens hos den 
sistnämnde under sin studietid i Lund. Hans namn var David 
Samuel Koulas och han slutade sin bana såsom stadsphysicus i 
Malmö, efter att hafva fortsatt sina studier i Upsala och vunnit 
doktorsgraden i Halle. Afven denne lemnade från Upsala i bref 
till Stobseus en och annan notis af intresse 1 ). 

Afven utom fäderneslandets gränser hade Stobseus förbindelser. 
Det närbelägna Köpenhamn erbjöd tillfälle till litterär brefväxling 
med de danska naturforskarna J. C. Fossius och Grothaus. Utom 
deras bref finnas äfven i behåll svarskoncepter af Stobaei hand. 
Brefväxlingen rör utbyte af lärda afhandlingar och vetenskapliga 
ämnen på samtidens lärda språk, latinet. T. o. m. i Italien hade 
den svenske forskaren i det undangömda Lund en korrespondent 
nnder denna tid af föga utvecklad samfärdsel mellan södra och 
norra Europa. Det var professorn i natural historia Giuseppe Monti, 
föreståndare för den botaniska trädgården vid Bolognas berömda 
nniversitet. Samlingar af naturalster äro föremålet för hans bref 
såväl som för de flesta utländingars, som finnas i samlingen. 

♦ * 

* 

Sedan Stobseus lemnat den för hans räkning inrättade professio- 
nen i »philosopbia naturalis» öfvergick den, under namn af »philo- 
sophia experimentalis» till professor Harmens, och kort därefter 
bestämdes, att denna lärostol skulle tillhöra medicinska fakulteten. 
Härmed var det också slut med den tillfälliga uppblomstringen af 
de beskrifvande naturvetenskapernas studium. Om också Harmens 


1) Jfr. Fries, anf. st. I: 41, II: 69. 


Digitized by 



4 Ur ltil. Stobaei, K. 0. Lidbecks ocb J. J. Björnstabls brefväxlingaf. 

någon gång finnes halva föredragit en »cursus physicus» öfver »de 
fyra elementerna eld, luft, vatten och jord», så lades tyngdpunkten 
af hans undervisning dock åt andra håll, företrädesvis åt experimen- 
talfysiken. I vetenskapens häfder är Harmens’ namn föga berömdt. 

Vid 1700-talets midt vann lärosätet en fastare form för den 
naturvetenskapliga undervisningen.* Namnet Erik Gustaf Lidbeck 
är det första, som möter oss bland den rad af naturforskare, som 
under därpå följande seklet skulle göra så mycken heder åt det 
Carolinska universitetet. Han var en af Linnés käraste lärjungar. 
I naturvetenskapen har han väl icke efterlemnat något namn så- 
som banbrytare, men hans verksamhet här har tvifvelsutan i åt- 
skilliga afseenden varit af betydelse. 

Enligt tidehvarfvets sätt att ur den praktiska nyttans synpunkt 
bedöma vetenskapens värde, var det honom, såsom lärare i natu- 
ralhistorien, föreskrifvet att, jämte den akademiska undervisningen, 
äfven »befordra plantager i Skåne af allahanda växter, som äro 
nyttiga i hushållningen, läkekonsten och vid färgerierna». Lidbeck, 
som 1750 anställdes vid universitetet såsom medicine adjunkt med 
undervisningsskyldighet i naturalhistorien, och som 1752 blef »prse- 
fectus hortus botanici» samt 175(1 professor i »historia naturalis», 
innehade jämte dessa akademiska tjenster äfven uppdraget att vara 
»plantagedirektör i Skåne»; och den lön, som åt honom från bör- 
jan anvisades, utgick från — manufakturfonden. Den praktiska 
sidan af Lidbecks ämbetsverksamhet tog också företrädesvis hans 
tid i anspråk; »de skånska plantagerna» och silkesodlingen i Lund 
samt anläggningen af universitetets botaniska trädgård kräfde hans 
omtanke och omsorg. Ett af hans verk, åt hvilket man i Lund 
ännu vid det 19:de seklets slut kan glädjas, är Lundagårds plan- 
tering. 

Lidbecks brefväxling, som förvaras på Lunds bibliotek jämte 
åtskilliga af hans andra papper, företrädesvis rörande hans äm- 
betsverksamhet på det ekonomiska området, visar hans personliga 
förhållande till en mängd af samtidens framstående män. Afvcn 
bär, liksom i Stobaei brefväxling, möter oss Linnés stora namn. 


Digitized by 



Ur Kil. Stobaei, E. 0. Lidbecks och J. J. Rjörnstahls brufviixliugar. 5 

Den store naturforskaren visar i de här bevarade talrika brefven — 
35 till antalet — från den tid, då han stod på höjden af sitt rykte, 
sitt varma intresse för sin unge lärjunges framgång. Han följer 
Lidbeck med råd och uppmuntran under hans bana som ung tjeu- 
steman i Stockholm och i Lund, han nitälskar för hans befordran, 
han skämtar på sitt egendomligt naiva sätt öfver sin fyraåriga 
dotter Lisa Stinas saknad öfver sin »fästinans», husets väns, från- 
varo. Äfven dessa bref finnas offentliggjorda, och jag bör förut- 
sätta äfven dem såsom bekanta. Det var till firandet af det hun- 
draåriga minnet af Linnés död, 6om de utgåfvos i en akademisk 
festskrift af professor 6. Ljunggren 1 ). 

Men Linnés bref äro långt ifrån de enda af intresse i denna 
samling. Äfven några af hans lärjungar finnas där representerade. 
Ett par af dem må särskildt nämnas: Daniel Solander, som i 
England gjorde den svenska naturforskningen fräjdad, och Per 
Löfling, tidigt bortgången under en forskningsresa till Södra Ame- 
rika. Bådas bref visa det patriarkaliska förhållande, i hvilket 
»Herr Arkiatern», »Florse förnämste troman», såsom han nämnes, 
stod till sina lärjungar. Solander berättar i bref till Lidbeck från 
Upsala, att han tillbragte sin tid mera i Linnés hus än »i sitt rätta 
kvarter», och Löfling hade äfven under cn del af sin Upsalatid 
slagit ner sina bopålar hos den store mästaren. Linné kallar ho- 
nom sin »käraste och bäste discipel» och bar han i förtalet till den 
af honom utgifna samlingen af Löflings botaniska rön och anteck- 
ningar under den forskningsresa, då han tidigt slöt sin lofvande 
bana, tecknat en sympatisk bild af den unge forskaren. »Loefling 
upoffrade sig, heter det där, för Flora och dess Älskare; de sakna 
honom» 2 ). 

Följande utdrag ur Löflings bref från Upsala till Lidbeck må 
bär finna en plats. De äro skrifna med all den ungdomlighet, som 
är att vänta af en 21-årig student, men ega sitt intresse dels för 

1) Lund 1877, 4:o. 

2) Iter Hispauicum eller Resa till spanska länderna uti Europa och Ame- 
rica, Stockholm 1758. 


Digitized by ^.ooole 



6 Ur Kil. Stobrei, E. G. Lidbecks och J. J. Björnståhls brefväxlingar. 


brefskrifvarens skuld, den unge Linnéanens, af hvilken mästaren 
väntade sig sä mycket, dels såsom meddelande hvarjehanda interi- 
örer från Linnés tid i Upsala. 

Löfling skrifver till Lidbeck, sin äldre vän ocb studiikamrat, 
då nyss anställd i Lund såsom medicine adjuukt: 

Upsala d. 21 Sept. 1750. 

I. 

Höglärde Herr Adjunct, 

Min noble Bror och stora gynnare. 

— — — Min käraste Bror lärer ej undra på min försumlig- 
het, då han får höra, att jag är blifven nödgad, att afsäja alt 
urogenge, all bekantskap ock idkande af denna för kära Flora 
vettenskap ock dess betjäning. Tvingande omständigheter hafva 
varit upbof till denna stora ändring, som bändt i mitt System. 
Flora förnämsta Troman har anbefalt mig sjelf, att lemna alla 
Botanici, ock icke en gång tala vid sig om något anrörande desse 
mina förra nöjen; har befalt mig flytta ifrån det hus, hvarest jag 
med någorlunda jemn lycka lefvadt inemot 2 års tid; barock lem- 
nadt mig uti frernniande händer, på hvilkas nådiga tal jag får 
letva pä (!) tills Jubl, då [de?] vilja narra ur mig alt vett, som 
jag under den tid hinner supa in. Arcbiatern bar pålagt mig att 
undergå 2 examina på en gång, som vill aldeles öfvermanna min 
så klena förmåga, hvarföre jag måst taga det beslut, att med de 
vapn beväpna mig, som jag får lära af dem 1 ). Jag måste löpa 
ifrån kl. 8 om morg. till 6 och 7 om qvällen i allas collegier, både 
Tbeologiska och Philosophiska, bvilka bägge Faculteter jag nu 
måste bereda mig emot, att feckta så godt det ock går. Herr 
Adjuncten ser ju då hvad hopp jag bar att få nyttia det Ijufva 
umgänge jag tänekte denna tid få äga med Flora sönner, ock i 
hvad slut det stadnat. Jag vore hågad att aldeles vara hos dem, 


1) Författaren aflade aldrig de akademiska examina, hvilkas förberedelser 
här skämtsamt beskrifvas. 


Digitized by CjOOQle 



Ur Kil. Stabad, E. G. Lidbecks och J. J. Björnståhls brefvftxlingur. 7 

men jag är rätt rädd för näpsgäld. Danske Botanicus Hr Ilolm *) 
är nu den enda, som min Förman gifvit mig lof på att vara ihop 
med: så att äfven häruti jag fådt lof att bo bos bonom. Han är 
na för tiden den endaste, som någon gång ibland tar mig bort 
ntnr mina spiritaeusa saker, mina Entia, Principia, contradictiones, 
lineer, puncter, anglor, velocitates, quantitates, motas, apparentias, 
parabolas, series, proportiones, A — B + C, bomines, Keges, Caroli, 
Gustavi, idiotismi, Tropi &c. och Gud vet icke hvad, som jag måst 
dragas med, en del med större oro, en del större nöje. Han, säger 
jag, är jast na endaste driffiädern, som lockar mig att ännu under- 
hålla gammal bekantskap med Botanici, så att alt bvar jag giör i 
den maade, så är det af honom först utkommit, och äger kanske 
liten del i detta brefs affärdande med. Men, min store Bror, jag 
går för långt af vägen och kommer nu först ihog att jag uttröttar 
Er, Herr adjunct, med ett långt intet. 

Denna dagen likväl påminner mig också det nöje jag i fjol 
ägde, då jag med vår lilla M. L. Stina 2 ) gjorde besök hos Bror, 
som då var innehafvare af Axbergiska prospecten, att åskåda den 
marknad, som Upsala dä firade i dag ett år sedan. Vi bereda oss 
i år till samma syssla, men sakna en så kär värd, vi då ägde i 
min genereusa Bror. — — — Herr Holm har redan varit inventor 
till en ny Jungermania, som är rätt liten men nog vacker. Kallas 
hos Dillenius Lichen astrium exiguum, capitulis nigris lucidis, e 
cotylis parvis enascentibus. Dill. musc. 513 t. 74 f. 46, hvaraf ett 
litet men vackert exemplar följer med tillika med Ceratophyllum, 
Crassulse, Zanichellia, Lemnia 1000 som äro rara växter här på 
orten, äfven som iag hoppas de äro för K. Bror. Hr Adjunctens 
vistande på en aflägsen ort ifrån Upsala, har underhållit vårt hopp, 
att få till skicknings några skånska örter, som finnas omkring 

1) J. F. Holm, slutl. professor i ekonomi vid naturalie-kabinettet p& Char- 
loticnborg i Köpenhamn, studerade i Upsala 1750 och 1754—67, då han af 
Linné promoverades. Han afled i unga år. 

2) Linnés 7-åriga dotter Elisabeth Christina. Lidbeck benämndes skämt- 
samt hennes fästman (jfr ofvan s. 5). Lisa Stina Linné blef sedan gift med löjtnan- 
ten, sedan majoren C. F. Bergencrantz. 


Digitized by 



8 Ur Kil. Stobrei, E. 0. Lidbecks och J. J. BjörnstÅhls brefväxlingar. 

Lund rätt många. Vi bedja ödmjnkligen Hr Holm ock jag att in- 
tet vårt stora bopp må iå samma utgång som Finska Campagnen. 


Mamsel L. St. står så ut för Kådman Kähler som friar till 
benne hos Mad. Elison, och säger att hennes festeman är död. 
Skrif derföre en försäkran att I aldrig tänkt att dö, sedan I rest 
ifrån Upsala. 

Jag lefver oaflåteligen 

Herr Adjnnctens ödmjuke dräng 

Pedro Löflimj. 

II. 

S. T. 

Min gunstige Hr Bror. 

VAB-CF: VDETGTI: : Rq . - Pq 
UAB-iCF - Rq + SO q — L Nq. 
Dylike saker vankas nu dagel. et 
quidem supra captum. 

Jemte osäjelig tacksäjelse för K. Brors angenäma bref, vill 
jag med några ord låta K. Bror veta våra sakers tillstånd i Upsala, 
nemligeu alt hvad jag kommer ihog, som hörer till vår sphmr. 

Att vår Medicinska Adjunctur redan en tid varit ledig är väl 
bekant, men om Bror vet, hvilken den samma nu fådt, tror jag 
mindre vara kunnigt. Förslaget hade Hasselqvist, Sidrén och Wal- 
bom 1 ) upnämt, och alla trodde att D:r Hasselqvist skulle få det 
att det togs för re vera afgiort, men emot allas tro har Sidrén fådt 
det och är ovisst bvem som arbetat ut för honom denna saken. 

L. Wahlbom mistade således det ena och håller nu med full 
force att söka ett annat, neml. Provincialsysslan hemma i Calmar. 
Det säges att den böglärde Doctor Heiligtag 2 ) skal söka starkt 

1) Jonas Sidrén blef sedan professor i anatomi och praktisk medicin i 
Upsala; Fr. Hasselqvist, en af Linnés käraste lärjungar, dog under en forsknings- 
resa till Levanten 1752; J. Q. Wahlbom, äfven en utmärkt botanist, blef provin- 
cialmcdicus i Kalmar, slutl. (titulär) förste lifmedieus. 

2) J. B. Heiligtag, slutl. provincialmcdicus i Blekinge, bade i Upsala dispu- 
terat under Linné. 


Digitized by ^.ooole 




Ur Kil. Stobaei, E. 0 Lidbecks ocli J. J. Björn9tålils brefväxlingar. 9 


med Wahlbom, men nog tror jag Calmarienses häldre önska sig 
sin Landsman framför deu andra som är ett godt stycke karl. 

P. Osbeck 1 ), Hans Ärevördighet Prästen vid Ostindiska Com- 
pagniet har väl rest i början af denna vecka från Götheborg på det 
skepp, som nu går åt Ostindien. Bror kände honom, menar jag. 
Han var min intima vän och en käck Historicus Naturalis och just 
fallen till det. Han hade många, ehuru rätt starka competitores till 
Prästsysslau, men hans Naturalkundskap öfvervägde de andras rnagt, 
så att han framför de andra blef utvald af Directeurerna. Är icke nu 
ett starkt spel vunnit i denna saken. Jag gaf hon[om] en så vid- 
löftig och omständelig Instruktion på observanda, att om han ful- 
följer det så, som jag hoppas, så har han värkelig heder af sin Resa. 

Brors lediga tjenst Oeconomie Docenturen har ända tills nu 
varit obesatt, då änteligcn Mag. Trozelius 2 ) om förra söndagen är- 
hölt sin publique fullmagt att docera uti Oeconomia privata. Rot- 
hof 3 ), vår långa Bror, har ock sökt att få bli Oeconomie Docens, och 
om Berchen håller ord, så ärnar han lemna honom Oeconomia me- 
tallurgica et manuaria, och Trozelius altså Oeconomia rustica privata. 

Men Hr Arch. har gjordt instancc att Prof. Berch (inter nos 
sanctissime sagt) ej har magt att tillsätta Docenter i Oeconomia 
privata, hvilken del han sjelf aldrig läst, ej heller vid påstående 
att han ock skulle läsa den, då Prof. Berch sagt, att den hörde 
honom intet till, utan alenast publica. Arch. säger grunden till 
Oecon. privata är Naturalhistorien, hvaruti Arch. ej håller Trozelius 
nog grundad, ej heller vill han tåla att Prof. Berch skall sätta 
Docentes i sin profession. Hr Arch. sade mig sin mening, men 

1) Slutl. teol. d:r och kyrkoherde i Göteborgs stift. Frukterna af sin resa 
till Kina framlade Osbeck, såsom bekant, i sin Dagbok öfver en ostindisk rc9a 
1750 — 1752. Stockholm 1757. 

2) »Nota ad modum Minelli. Chaos summa? eruditionis, sade en student 
en gång till Prof. Klingenstjerna uti en oration, då han skulle krusa allt för 
väl och för mycket. Limitatis limitandiso (Anm. af brefskrifvaren). — Trozelius 
blef sedan (1758) professor i ekonomi i Lund och gjorde sig mest känd såsom 
pekoralist. And. Berch var professor i ekonomilagfarenhet och statsekonomi, men 
utbytte sedermera denna befattning mot akad. räntmästaretjensten. 

3) Antagligen Lorens Wolter K., sedan lektor vid scbäferiskolan i Alingsås, 
förf. till uågra ekonomiska rön, införda i K. Vet. Akad:s handl. m. m. 


Digitized by ^.ooole 



10 Ur Kil. Stobfei, E. G. Lidbecks, och J. J. Björnståhls brefväxlingar. 


om hau ännu andragit sin mening i Consistorio, eller om han ärnar 
göra det, är mig aldeles okunnigt. 

Eljest uti Historia Naturali bar Hr Archiatern en tid haft att 
syssla och är ännu ej slutat, med Hr Gregori Demidoffs herbarium 
ifrån Kyssland, på hvilket han skal skrifva namn. De äro sam- 
lade uti Kamskatka ock Sibirien, som äro de yttersta af Asien, af 
Doctor Lerche, som en tid varit vistande i Astrakan vid Caspiska 
Iiafvet, men 1748 och 1749 rest på förenämnde orter. Samlingen 
är ungefär af 800 örter. Större delen rätt rara och en del helt 
nya, hvarföre Hr Halenius Uplandus, Med. stud. åtagit sig dem i 
en disputation att beskrifva ock afteckna, som nu ungefär är under 
prässen i Upsala 1 ). Således kommer en disp. säkert ut under Hr 
Archiatern denna termin. Mr Demidoff är en National Kyss af 
den rikaste Famille i Ryssland (Hans Fader var Zar Petters Favo- 
rit) och en ganska stor älskare af curieusa saker och NaturalHisto- 
ricn. Han var också densamma som skaffade till rätta det (denV) 
flitiga Stellers samlingar, som annars hade förkommit efter hans 
död 1746 i Siberien (Tiumen), hvilket Hr Archiatern hade 1748 om 
sommaren att sätta namn på. Bror vet väl annars Historien om 
Stellers resor i Siberien, Kamskatka, samt Norra America 2 ). 

Hr Bror lär väl annars bafva mättat sin lystnad nu med 
Philosophia Botanica? Skånska resan är tryckt, 15 — 16 ark, men 
sedan sista Wettensk. Acad. Handlingar började tryckas, så bar 
intet ark blifvit sedermera tryckt, och vi veta ej huru snart Ur 
äalvius ärnar fortsätta det öfriga. Emellertid har jag att syssla 
med Registrens upsättjande öfver Resan så länge 3 ). 


1) Plantie rariores Camchatenses. Praes. C. Linnaeo, resp. J. P. Halenio. 

2) Den tyske läkaren och naturforskaren Q. W. Steller, känd genom siu 
Beschreibung von dem Lande Kamtschatka, frös ihjäl i Sibirien på hemresan 
från Kamtschatka. — En son till den här omnämnde Gregori Demidoff, grundläg- 
garen af de Sibiriska bärgverken, var Paul Gregorievitj D., som en tid under 
Linné studerade naturvetenskap i Upsala och sedermera i Moskva anlade ett 
naturhistoriskt museum, botanisk trädgård o. s. v. 

3) Löfling var äfven 1760 sysselsatt med att efter Linnés dietamen ned- 
skrifva hans Philosophia botanica, enl. Linnés uppgift i biografien Öfver Löfling. 


Digitized by Vr.oooLe 



Ur Kil. Stobaei, E. G. Lidbecks och J. J. Björnståhls brefvnxlingar. 11 


För 2 dagar sedan så kom bit till Academien en Norrman 
ifrån Cbristiania, som studerar Bergsväsende och Chymie samt 
Matbematique, benämnd Gram, så att vi nu hafva fådt 2 Danska 
bit 1 ). Herr Holm mår Gud ske lof braf, han tackar öd- 

mjuke). Hr. Adjuncten för de angenäma hälsningarne, samt hoppas 
tillkommande midsommarstid få den fäguaden att upvngta K. Bror 
i sitt Lundiska Itesidenee i nya Trägården. Hans Herbarium lof- 
var sig alt godt till Recrutering af de nyaste och Raraste skånska 
örter, som Bror innan den tiden kan söka upp. Jag vet ej hvad 
för likhet Naturalisterna äga med det Påfviska Clereciet, de äro 
altid så måna om förtjenst ock altid på det uogaste iagttaga 
sina förväntade fördelar vid alla möjliga tillfällen; dock skil- 
jas de i ett mycket ädelmodigare mål ifrån hvarannan, att de 
söka eller åtminstone böra söka tillfällen till reciproque skatt 
tillbaka, hvilket ännu aldrig gerna fallit på en Clericns. Observata 
observ. 

Att L. Montin 2 ) hittade på en ny Scirpus lär vara Bror kun- 
nigt, om jag mins rätt. 

Gifve Gud! att jag nu bade sluppit mina förestående skärs- 
eldar, så skulle jag söka flera saker att antingen roa eller trötta 
ut Bror med, meu nu i hasten måste jag bekänna att mig felas 
vidare Materia att fullfölja denna gång. 

Kopporne grassera argt här i staden, så att hvarannan hafva den 
sjukdomen. Käbler är doetare, lilla Ekermans son har nu hafvit 
dem, ock Mamsel Ekerman, oagtadt bon en gång förr haft dem, har 
åter nu fastnadt deruti. Lindhult, sjelf medieus, har också blifvit af 
dem angripen. Detta är orsaken hvarföre vi äro nog rädda för vår lilla 
Mams. Lovisa, så att det är nu besluti t att hon skal resa till Fahlun, 
då Frun reser sjelf dit med. Åt Juhl lär hon ej komma, ty hon 


1) J. Gram blef efter slutade studier i Sverige och i England assessor i 
Overbergamtet i Kongsberg. 

2) Botanist, gjorde resor i Lappland och Norge, slutl. prov. medieus i 
Halland, (titulär) assessor. 


Digitized by 



12 Ur Kil. Stoboei, E. G. Lidbecks och J. J. Björnstfthls brefväxlingar. 


lär väuta främmande till ifrån Tyskland, säges det i mjugg. Falu- 
resan sker om måndag 1 )» — — 

Mademoiselle Lisa Stinas bref let så altför tvetydigt, att jag 
cj vet livad jag skall säja om sådana grofva beskylningar eller 
Brott, som jag skolat bedrifvit emot 7:de Budet? Jag förstår ej 
väl; Men Er fästmö ärnar jag ej stjäla, då jag för 15 sådana ej 
vill byta en enda Lovisa 2 ). Var, för öfrigit, försäkrad, min gun- 
stige Bror, att jag aldrig vill aflåta att visa det jag någonsin uu- 
derlåter att lefva 

Min Noble Brors 


Upsala den 16 November 1750. 


ödmjuke dräng 
Pehr Löfling . 


Ett tredje bref från Lissabon till Lidbeck lemnar notiser från 
resau. Löfling skickade därifrån de samlingar, som ban bestämt 
för Linné och Lidbeck, under den sistnämndes adress med en skep- 
pare från Kristianstad. 

För öfrigt finner man en mängd af frihetstidens på skilda om- 
råden bemärkta män bland Lidbecks korrespondenter. Företrädes- 
vis är det ekonomiska intressen, odlingsförsök, landtbruksröu o. d., 
som föranledt brefvexlingen — ämnen, som särskildt, enligt tidens 
uppfattning, stodo naturforskningen nära. Där möta oss namnen 
Jonas, Klas och Patrik Alströmer, bröderna Bengt och Peter Jonas 
Bergius, den sistnämnde den Bergianska trädgårdens grundläggare 
och känd såsom ekonomisk författare, Lapplands topograf Per Hög- 
ström, som från höga norden rådgjorde med Lidbeck om planterings- 
försök, och kommerserådet Kryger, känd inom frihetstidens poli- 
tiska och nationalekonomiska litteratur: han skrifver om politik 
och manufakturdiskont, men äfven om plantager och silkesodling. 

1) »Lovisa»: Linués ettåriga dotter (död ogift 90-årig); »Frun»; hennes 
moder Sara Elisabeth Morea; 1751 2, /i föddes hennes och Linnés fjärde dotter 
Sara Christina (sedan gift med kapten H. H. Duse). 

2) Jfr ofvan, skämtet med Lidbecks fästmanskap till Lisa Stina Linné. 
Löfling spelade fästman pä samma sätt till den ettåriga systern Lovisa. 


Digitized by Lnooole 



Ur Kil. Stobaei, E. G. Uidhecks och J. J. Björnståhls brefvaxlingnr. i 3 

Å ämbetes vägnar stod »plantagedircktörcn i Skåne» i brefväxling 
med laudshöfdingarna i Malmö ocb Kristianstad; den ryktbare 
partichefen grefve Axel Fersen förfrågade sig hos honom angående 
odling af rapsat, och universitetskanslererna grefvarna Löwenhielm 1 ) 
och Falkenberg, i synnerhet den sistnämnde, meddelade sig med 
Lidbeck rörande plantageärenden och de länge upprepade försöken 
med mullbärsplantering och silkesodling i Paradislyckan i Lund. 

År 1752, sedan Lidbeck året förut gjort början med anlägg- 
ningen af botaniska trädgården i Lund, företog han en studieresa 
till Tyskland och Holland 2 ). Under sin vistelse i utlandet knöt 
Lidbeck åtskilliga förbindelser med utländska lärda. I hans bref- 
växling finner man de berömda botanisterna Chr. Gottl. Ludwig, 
professor i Leipzig, Oeder, den förste utgifvaren af »Flora Danica», 
representerade, så väl som Leydener-botanisten Wachendorf och 
Köpenhamns-professoru Kratzenstein, produktiv författare på det 
fysikaliska området. Med Svenska Vetenskaps Akademiens sekre- 
terare Wargentin brefväxlade Lidbeck äfven flitigt. 

En anekdot, som rör Linné, är i Wargentins bref bevarad. 
Vetenskaps Akademien hade 1763 utställt prisfrågan: »Huru kunna 
maskar, som göra skada på fruktträn, medelst blommornas och frukt- 
träns affrätande, bäst förekommas och förderfvas?» Elfva svar in- 
koniroo. Priset tillerkändes Torbern Bergman, men fyra belönings- 
jettoner utdelades; bland dem en åt Lidbeck och en åt en okänd 

1) Löwenbielms bref från den tid, då Lidbeck beklädde det akademiska 
rektoratet, röra därjämte åtskilligt annat ocb äro stundom ampra nog, ej precist 
mot Lidbeck, men mot det akademiska konsistoriet. Frågan gällde förvaltnin- 
gen af universitetets medel: »Jag vill icke», skrifver kanslcren, »se genom fing- 
ret med herrar professorers tilltagsenhet att bemäktiga sig penningar, nu af 
den ena, nu af den andra kassan». Särskildt nämndes professorerna Bildstein 
och Colling, såsom de där »lagt band på bibliotekskassan». Bibliotekarien Cory- 
lander, bekant såsom latinsk skald, synes hafva tyckt att kansleren varit för 
sträng i sin nitälskan. Han skref följande distichon: 

Tu bene novisti discrimina juris at aequi, 

Nec vult castrensi lege Minerva regi. 

(Väl du skilja förstår det råttas och billigas gränser; 

Krigsartiklarna ej tjene Minerva till lag). 

2) Några anteckningar från denna resa finnas tryckta i Svenska Mercurius 1760. 


Digitized by ^.ooole 



14 Ur Kil. Stobrei, E. 0. Lidbecks ocb J. J. Björnståhls brefväxlingar. 

man, en viss C. Nelin , som ej lät sig afhöra för att emottaga sin 
belöning. Denna Nelin förmodades sedan vara ingen mindre person 
än sjelfva Archiatern Linnaeus, efter hvad Wargentin med en viss 
förlägenhet berättar för sin vän Lidbeck. Linné skalle ha röjt sig 
genom att visa sitt missnöje mot Bergman, den lycklige prisvin- 
naren. »Det af Linnseus föreslagna medlet» skrifver Wargentin, 
»med oljors strykande kring stammarna vore säkerl. det bästa, om 
det vore försökt. Men han nämner ej med ett ord, att han det 
försökt, och troligt är att därmed intet uträttas». Det lilla miss- 
ödet kändes säkerligen lifligare inom Vet. Akademiens krets än 
af den store Linné 1 ). 

* * 

* 

Ett par andra bref, hittills okända, fr&n Linné själf, äfvenledes 
förvarade i en af Lunds universitetsbiblioteks brefsamlingar, bära 
vittne om bans utomordentliga anseende i Europas lärda värld. Det 
Ur i den bekante forskningsresanden Björnståhls brefväxling, som jag 
påträffat dessa bref, hvilka utgöra svar på bref från Björnståbl 
till Linné ocb äro skrifna under dennes långvariga utländska resa. 
Mångenstädes i Björnståhls tryckta reseanteckningar och bref näm- 
nes Linnés namn såsom en rekommendation för hans landsmän. 
Själf skrifver han till Linné (1774): »Lefve länge och väl vår store 
von Linné, som är så stor, att Europén afundas på Sverige att 
ega honom! Jag åtnjuter öfverallt på mina resor en utmärkt heder 
däraf, att jag har den äran vara landsman och det som mera är, 
vän med den, hvars namn är odödligt». »Vänskapen» torde väl 
mera bafva bestått i bekantskap, än i ett närmare personligt för- 
hållande under Björnståhls vistelse i Upsala, där han varit anställd 

1) Utdelningen af priset föranledde en liten polemik. En anonym förf. 
utgftf 1764 en kritik öfver de 1763 tillsammans tryckta svaren på K. Vet. Akad. 
fråga (af Bergman, Lecbc, Schröder och Lidbeck, som erhållit och mottagit 
Jettoner). En antikritik utgafs af Bergman undertitel »Bref till Kongl Vetenskaps 
Akademiens sekreterare, angående anmärkningarna som utkommit öfver de svar» 
etc. Tillsammans med denna skrift trycktes ett bref från Linné till Bergman, 
dat. 16 Juni 1764, äfvenledes bemötande de anonyma anmärkningarna. JfrÅhr- 
ling, C. v. Linnés brefvexling, s. 3, där förhållandet med pseudonymen Nelin 
omnämnes såsom redan anmärkt i Aurivillii Catalogus Bibi. Upsal. 


Digitized by 


Ur Kil. Stobfri, K. G. Lidbecks ocli J. J. Björnståhls brefvnxlingar 15 

såsom magister docens, först i gotiska, sedan i arabiska språket, 
innan han 1767 anträdde sin utländska resa. 

Det första af dessa båda bref, odateradt, är försedt med på- 
teckning af Rjörnståbl: bekommit Paris d. 5 Sept. 1769. 

Min kiäre och Lärde och wärde 
Hr Magister Docens. 

Öfwermåttan tack för Edert senaste kiära bref, det jag be- 
swarade. 

Hälsa min söte Du Ghesne 1 ) den amable gossen, som skaffade 
mig Calceolaria, och hvilken nu står i blomma och ropar hwar 
timme Du Chesne. Aldrig någon ört har mer fägnat mig, aldrig 
bar jag mer sorgfält upfödt någon ört i mitt fenster. 

Hälsa honom och säg att jag har hopp få Loosa af *) 

Feuillot, ty en enda karl i Europa har henne nu i blomma och 
lofvat mig frön där af nästa wår om jag lefwer. Bannas något li- 
tet på Franske Botanisterne, som låtit en så förundrans wärd växt 
gå bort i deras trägårdar; unge Hr Jussieu i Peru har först sändt 
benne till Europa 3 ). Jag kallar henne du syster till Calceolaria; 
bägge landsmän; bägge så afskilde från alla andra wäxter. 

Huru snart få wi wänta Hr Magistern till oss åter? 

Ännu har ej Professor Berch fått Räntmästare fullmacht, altså 
är ingen förändring. 

Ingeu är ännu blifwen Politie Borgmästare äfter salig Printz. 

Hwad nytt i stora werlden wet Hr. Magistren redan. 

Detta i stor hast, då jag står på resan till Stockholm. 

Eder egen 
Carl Linné . 

1) A. N. du Chesne, då en 22-&rig yngling, sedan känd genom arbeten i 
trädgårdsskötsel; lärare i naturvetenskap i S:t Cyr. 

2) Tomram i originalet. 

3) Jos. de Jussieu, bekant genom sina resor i Peru, var vid denna tid 
65 år gammal. Hftn namnes den runge», såsom den yngste af de tre botanister 
af detta namn, som först gjorde det berömdt. Den mest berömde, Antoine 
Lanrent de Jassieu, grundläggaren af det naturliga växtsystemet, var 1769 en- 
dast 21 är gammal. 


Digitized by 



16 Ur Kil. Stobad, E. G. Lidbecks och j. J. Björnståhls brefväxlingaf. 

Det andra brefvet utgör svar på ett bref från Björnståhl, da- 
teradt Karlsrube d. 1 Jan. 1774 l ). Han vistades där med sitt res- 
sällskap, en ung baron Rudbeck, och var jämte bonom en ofta 
sedd gäst vid markgrefven Karl Wilhelms af Baden och hans ge- 
måls, Karolina Lovisas af Hessen Darmstadt hof. Det markgrefliga 
paret möttes i gemensamma intressen för statshushållning och eko- 
nomiska reformer, för naturvetenskapliga studier och för samlande 
af sällsynta naturalster. I 73 år regerade Karl W r ilhelm af Baden 
med beder sitt lilla rike, soin mot slutet af hans lefnad upphöjdes 
till storhertigdöme. Han var en af de regenter i den upplysta 
despotismens stil, hvaraf det 18-de århundradet egde åtskilliga 
utmärkta representanter. Samtiden skattade högt såväl hans som 
bans gemåls kloka oeb sparsamma förvaltning, och den bild, som 
Björnståhl ger af det lilla furstebofvet, är ganska tilltalande. 

I sitt bref till Linné skildrar han sitt gästfria mottagande där 
och berättar, att Linné var ett ständigt föremål för markgrefvens 
och markgrefvinnans samtal, »ty», säger han, »de älska icke alle- 
nast naturalhistorien, utan de äro däri så hemma, att man måste 
falla i förundran. De känna Herr Archiaterns systeraa, genera och 
species på sina tingrar». Han skildrar Karlsruhes härligheter, sär- 
skildt dess utmärkta botaniska trädgård, och berättar att markgrefvin- 
nan, själf skicklig i teckning och målning, redan vidtagit förberedande 
anstalter för utgifvande af ett stort botaniskt planschverk med titel 
»leones omnium specierum plantarum Linnmi equitis», ett jätteverk, 
som skulle omfatta omkring 10,000 kopparplåtar. En bekant kop- 
parstickare vid namn Gauthier d’Agoti hade kort förut anländt 
från Paris till Karlsruhe för att utföra detta arbete under mark- 
grefvinnans ögon. För hvarje plansch skulle han erhålla icke 
mindre än 9 dukater. 

På samma gång som Björnståhl nu meddelar dessa för den 
gamle Linné så högst smickrande nyheter, Begär han å markgref- 
vinnans vägnar upplysningar om nyare botaniska planschverk och 

1) Först tr. i Samlaren, D. 5, sedan omtryckt i Björnståhls resa, II: 236. 


Digitized by 


Ur Kil. Stobaei, E. G. Lidbecks och J. J. BjörnståbU brefväxlingar. 17 

uttrycker hennes önskan att genom Linnés bemedling till sina sam- 
lingar och bibliotek f& åtskilliga svenska bidrag, särskildt mine- 
ralier. Hennes mening var, berättar äfven Björnståhl, att seder- 
mera låta gravera Linnés »Systema naturm animalium» och att låta 
flere gravörer arbeta samtidigt för påskyndande af det botaniska 
arbetets fullbordan. Såsom prof medsändes en redan utförd gravyr 
af en Veronica-art 

Linnés svar röjer måhända, att åldern hos honom nu började 
taga ut sin rätt, men målar på bans egendomliga ocb naiva språk 
den gamles glada öfverraskning och visar, i hvilken grad han ännu 
i ålderns dagar var förtrogen med samtidens botaniska litteratur. 
Han skrifver: 

Min Herre 

Huru mycket M. H:s beskrifning om Carlsruhiska trägården 
fågnade mig kan jag ej beskrifwa; jag blygs att tillstå det jag 
aldrig tillförene haft om honom rätt ide, ehuru jag bar correspon- 
dence öfwer hela Europa, ja öfwer mästa werlden. Nog har jag 
kiänt Trants Catalogum H. Carlsruhani 1 ), men intet mer. Jag stante 
i största consternation wid det M. H. beskrifwer mirakler, som 
aldrig existerat a mundo condito och jag twiflade om någonsin 
kunde ske: at en Regerande, ja en Printsessa, skall få couragie 
at med så oändelig möda, med så makalös stor depence drifwa 
Natural wettenskapen till sin aldra största högd. En så stor sak 
är Botanisterne ännu obekant, som hwar gosse borde hafwa sig 
så wähl bekant som Alexandri Magni namn och bedrifter. Jag 
har önskat att man hade alla Planters figurer i ett wärk, ty det 
blifwer rättnu odrägeligt för private, mäst fattige, att kiöpa sig 
Botaniska Bibliotheker, men jag har aldrig wågat hoppas att det 
kunne ske, ty här till fodrades större Capital än någon Potentat skulle 
willia bestå, ty blef jag wid denna beskrifning alldeles consterne- 
rad. CAROLINA LOVISAS namn borde altså stå med gyllene 


1) Antagligen Thran, Index plantarnm horti Carlsruhani tripartitus. 1773. 
Samlaren XVII. 2 


Digitized by LjOOQLe 



18 Ur Kil. Stobsei, E. G. Lidbecks och J. J. Rjörnståhls brcfvnxlingar. 

Bokstäfwer skrifwit på en crona, hängd öfwer bwar och en Bota- 
nistes bord. Historien har aldrig ännu, och aldrig warder här äfter 
hörandes en så stor liberalitet för wettenskaper af någon Potentat. 
Ach en Printsessa, som detta storwärk giör, som sielf förstår Bo- 
taniquen, som sielf excellerar i ritkonsten, som giör sig ett mauso- 
leum durablare än Pyramiderna i Aegypten; som aldrig någon 
tid kan utplana. De gamble Botanici woro nögde med grofwa trä- 
figurer, wårt seculum har giort dem prächtigare med lefwande fär- 
gor, såsom Weinman, Blakwel; ännu bätre af Phil. Miller, Catesby, 
Ehret, John Miller 1 ). 

Det var stort af förra konungen i Danmark, att han lätt genom 
Oeder 2 ) afrita alla Danska wäxter med lefwande färgor, men det 
cesserade med konungens lif ofulkomnat. Jacquin 3 ) continuerar att 
på lika sätt afrita dc Europeiske wäxter, som Oeder ej haft. 

Jag hisnade att se Hills stora wärk 4 ) af några och tiugu 
tomer uti imperial folio med de prächtigaste figurer på hvartannat 
blad, med wäxter; men jag kunne gråta då jag såg ett så dyrbart 
wärk, som aldrig Botaniska wettenskapen haft, med sine figurer 
så litet äller intet likna[n]de sine växter, och att ritaren ej dugit. 

Joh. Miller (annan än Trägårdm. Miller) 5 ) gifwer nu ut en 
Planta, af bwar ordine, allenast, med de härligaste figurer, som 
werden någonsin sedt, af hwilka wid pass 20 tabeller äro utkomne, 
som hafwa äfven fructifications delarne utsatte. Detta bör den största 
Printsessan se; det utgifwes i London; om den namnkunnigaste 


1) Weinmann, Phytanthosa iconograpbia, fyra bd. fol. utkom I7S7 — 45; 
Blackwell, Herbarium Blackwellianum, ed. Trew, aex bd med 600 pl. 1750 — 73; 
Phil. Miller, The gardeuers Dictionary utgafs i många upplagor på olika språk; 
Catesby, The natural history of California, Florida and Bahama islands, 2 bd 
fol., utg. 1731 — 43; Ehret, Plant» et papiliones rariores depictae et teri incisse, 
Lond. 1748 — 59 fol.; Joh. Fred. Miller, Icones animalium et plantarum. 

2) Flora Danica, hvars förste utgifvare var G. C. v. Oeder, började ut- 
komma 1761. 

3) Den österrikiske botanisten Jacquin har bland en mängd botaniska ar- 
beten med planscher utgifvit Flora Austriaca i fem band, fol. 

4) J. Hill, The vegetable system, 26 band fol. 1761 — 75. 

6) Se ofvan not 1. 


Digitized by ^.ooQle 



Ur Kil. Stobaei, E. 6. Lidbecks och J. J. BjörnståbU brefväxlingar. 19 


Doctoren i London, D:r Fothergill, anmodas, så sänder ban det 
straxt. 

Burmans (sonen) Plantm Indicse 1 ) äro tryckte i Amsterdam 
4:o bar monga indiska afteknade wäxter. 

Gmelins Florse, tom. 3 och 4 samt han[s] Fuci 2 ) lära wara be- 
kante. Annor8(!) wet jag inga nya, utom Allioni (Piemont) och 
Gouans (Monspeliensis) nya tractater, dem jag ännu icke sielf fått 
och Jacquins samt Scopoli wärk 9 ). 

Det öfwersände Specimen Veronica arvensis ex Oederi Flor. 
Dan. är till pricka likt Oederi figur, bwar wid jag bör påminna 
att Oederi figurer äro till de mästa goda och lika siue växter, dock 
ej alle; ty åtskillige äro ritade erecta, som dock äro krypande; 
åtskillige föreställa ett älendigt specimen; åtskillige en alt för 
liten gren. Denna Veronica arvensis är af Oeder allt för illa af- 
ritad, att ingen kan kienna wäxten af figuren och altså af de cas- 
sable. Förnämligast fattas serraturerne i bladen, som aldeles intet 
kunna ombäras. Wiste jag hwilka genera kommo här näst att 
stickas, wille jag gierna determinera de figurer, som i mitt tycko 
woro likast. Det woro största skada i werlden, om här uti ej 
blefwo selectus. 

Thrans Hortus Carolsruhanensis har jag länge haft, men den 
beskrifning jag nu fick, giör at jag herefter [tviflar] oiu någon i 
werlden är splendidare. Woro jag ung, jag reste säkerligen ut, 
endast att se denna pracht. 

Om 8 dagar reser jag till Stockholm då jag i underdånighet 
hos Hans Majest och äfwen Anke Drotningen skall föredraga oro 
Sten8ambling till detta prächtigasta Museum. 


1) Kari o rom africanarum plantarum ad vivum delineatarum decns 1 — 10. 
Amstelod. 1738 — 39. 

2) J. G. Gmelin, Flora Sibirica 1 — 4 Petersburg 1747 — 69. — S. G. Gmelin, 
Historia fucorum. Petersb. 1768, 

3} Allioni, professor i botanik i Turin, var förf. till cn berömd »Flora Pede- 
mootana» ; Gouan, utgifvare af »Hortus regis Monspelensis», var känd såsom den 
som i Frankrike först tillämpat Linnés system; Scopoli, slutl. professor vid uni v. i 
Pavia, ntgaf bland andra naturvetenskapliga verk en »Flora Carniolica», och 
hörde för öfrigt till Linnés motståndare; Jacquin: se of van. 


Digitized by ^.ooole 



20 Ur Kil. Stobaei, E. G. Lidbecks och J. J. Björnståhls brefväxlingar. 

Nu har jag utom lands att sambla wäxter 4 Botanicos, mine 
disciplar ; Konig i Tranquebar, D:r Thunberg i Cap. b. spei, som 
jag hoppas nästa wår få resa till Japan; Berlin i Guinea; Sparr- 
man vid nya södra werlden, där Solaoder war för ett par åhr se- 
dan. Alla desse sände mig förledet åhr en ganska stor mängd af 
nya wäxter. Mera härnäst. 

Förblifwer M. H. hörsame tienare 
Carl v. Linné. 

Upsala d. 28 febr. 1774. 

(Anteckning af Björnståhl): 

Bekommit i Hag d. 13 Sept. 1774. Ofversatt på Fransyska i 
Hag och afskickat till H. Durcblauchtighet den Regerande Markgref- 
vinnan af Baden till Garlsrabe den 22 Sept. 1774. 

Björnståhl och Linné hade emellertid jublat för tidigt: det 
stora verket blef aldrig fullbordadt, och »den stora Printsessan» kom 
icke, för att begagna Linnés ord, att göra sig »detta mausoleum 
durablare än pyramiderna i Egypten». Endast 138 planscher lära 
hafva blifvit utförda, innan markgrefvinnan afled 1783. Anlednin- 
gen därtill är mig obekant. Kanske verkade de stora kostnaderna, 
när det kom till stycket, dock afskräckande på den sparsamma 
furstiunan, om hvilken samtiden visste att berätta, att hon person- 
ligen dref en liten inbringande frakthandel med slottsträdgårdeus 
produkter. Kanske visade sig också de svårigheter för stora, hvilka 
Linné själf, såsom vi sett, ej underlåtit att påpeka genom sin 
kritik af det sända profbladet. Sin hyllning lärer han, enligt upp- 
gift, hafva bragt hennne genom uppkallandet af växtslägtet Caro- 
linea insiguis 1 ). 

1) Gistel, C. Linnaeus, s. 140. 

Elof Tegnér . 


Digitized by 



Några studier rörande Disa-sagan 1 ). 

W&nngarn. — Olof Rådbeck och Disa-sagan. — Äldre källor. — Distingen. 

Historien om drottning Disa, som utgjort ett tacksamt ämne 
såväl för våra äldre författares poetiska framställning som för 
konstnärens pensel, lyder hos A. A. Afzelius i bans arbete Svenska 
folkets sagohäfder (1. s. 14) på följande sätt: 

»När Konung Frey eller, efter andras berättelser, en Konung 
Sigtrud längst bort i heden tima regerade i Norden, hade, under 
en långvarig fred, folkmängden så tilltagit och förökats, att ett år, 
då wintern kom, war redan den gröda förtärd, som man om hö- 
sten insamlat; thy stämde Konungen all riksens allmoge till tings 
och rådslog, hwad bot man skulle finna för den swåra tiden, och 
blef då beramadt, att alla gamla, sjukliga, lytta samt orkeslösa 
skulle dräpas och offras åt Odin. Då en af Konungens rådsherrar 
Sjustin benämd, kom från tinget bem till sin gård, Wännegarn i 
Uppland, sporde honom hans dotter, Disa , efter nytt från tinget. 
Och, emedan denna hans dotter war i allting wis ocb klok, be- 
rättade han benne, hwad råd man stadnat wid. Då hon detta 
bört, sade hon sig bättre råd kunnat gifwa och undrade, att bland 
så många män ej mera klokhet funnits. Detta hennes tal kom 
ock slutligen för Konungens öron. Denne wredgades öfwer hennes 
djerfhet och inbillade förstånd samt sade sig wäl kunna göra Disa 
rådlös. Nu lofwade han att taga henne till råds, men med will- 
kor, att hon skulle komma till honom, icke till fots, icke heller 

1) Efter ett föredrag, hållet vid Svenska literatarsällskapets allm. årsmöte 
den 19 April 1895. 


Digitized by 



22 


Några studier rörande Disasagan. 


till bäst, icke åkande, ej heller seglande, icke klädd, ej heller 
oklädd, ej inom år eller månad, ej på dag, och ej på natt, och ej 
i ny, icke heller i nedan. Disa, bekymrad öfwer denna befallning, 
åkallade gudinnan Frigga om råd och for derefter till Konungen, 
på det sätt, att hon spände twänne ynglingar för en släda och lät 
wid ena sidan leda en bock, hade det ena benet i slädan samt 
det andra öfwer bocken och war sjelf klädd i ett nät. Kom så- 
ledes till Konungen, icke gångande, icke ridande, icke åkande eller 
seglande, icke klädd eller oklädd. Hon kom ej inom löpande år 
eller månad, utan på den tredje före Julsdagen, en af de dagar 
af solståndet, som icke räknades till sjelfwa året, utan till fyllna* 
den deri, och således icke heller ansågs tillhöra någon egentlig 
månad: likaså kom hon icke i ny, och icke nedan, utan just i full- 
månaden; icke på dag eller natt, utan i skymniugen. Konungen, 
hwars uppmärksamhet bon på detta sätt hade wäckt, lemnade henne 
företräde och fann sådant behag i hennes samtal, fägring och för- 
stånd, att hau tog henne till Drottning. Enligt hennes råd förde- 
lades allt folket i twänne delar, hwaraf en del (lottkastning skulle 
bestämma, hwilkendera) utrustades med wapen, jagtredskap och så 
mycket säd, som till ett utsäde kunde erfordras, samt bortsändes 
till de mer nordliga, ännu obebyggda orter, att der anlägga ny- 
byggen och uppodla jorden. Många andra goda råd till landets 
fromma gaf denna Drottning, hwarigenom hon både af Konungen 
och folket blef älskad och ärad, och war hennes wishet så högt 
aktad i landet, att många swåra twister hänskötos till hennes dom 
wid midwintersoffret, som deraf snart fick bära namn af Disa-blot 
och Disa-ting % hwaraf den stora midwiuters-marknaden i Uppsala 
änuu är ett minne. Så uppkom ordspråket: Godt råd är årabot; 
Bättre wara brödlös än rådlös.» 

Afzelius tillägger: 

»Denna saga har man hört förståndiga män på mångahanda 
sätt söka uttyda: Disa wille föreställa Konungen jordbrukets wigt 
och stora nödwändighet; hon sjelf, bwarken klädd eller oklädd, 
afbildade jorden i första wårtiden, då här och der gräs börjar 


Digitized by 


Google 



NSgra stadier rörande Disasagan. 


23 


uppskjuta, men icke ännu med grönska täcker marken; träden 
börja, med sina swällande knoppar, wisa tecken till löfspricknin- 
gen, men sakna ännu sin wackra full-löfwade sommardrägt. Då 
är ej godt att färdas: hwarken wagn eller släda går wäl; då är 
bäst för bonden att passa wäl på tiden, wara förståndig på solens 
och månens skiften och werkningar, wäderlek, gamla märken och 
tecken, hwilkas kännedom är ett nyttigt arf af förfädrens erfa- 
renhet.» 

Redan af det ofvan anförda finner man att Disa-sagan icke 
saknat sin både lärda och folkmässiga förklaring, man har tydligen 
anat en djupare mening dold i denna saga. Brutna ljud af en hel 
naturmyt tyckas bär tränga oss till mötes, och vi skola här nedan 
erfara ännu mera i den vägen. För vår del skola vi dock i det 
följande söka en annan slags förklaring, icke så djupsinnig må- 
hända, men som kanske bättre uppfyller förståndets fordringar. 
Vi skola gå successivt tillbaka i tideu och försöka att uppleta 
källorna till denna historia och om möjligt med ledning af dem 
söka förklara huru denna saga uppkommit och vuunit sin närva- 
rande gestalt. Om också detta problem icke skulle vid första an- 
satsen finna sin fullständiga lösning, och om de slutsatser, till 
bvilka jag kommit, torde böra ännu ytterligare pröfvas, så hoppas 
jag att, då vägen en gång är beträdd, andra med bättre veten- 
skaplig utrustning skola följa i spåren. 

Det är många skilda områden, som den kommande undersök- 
ningen måste beröra, ty sagan följer ej alltid regelrätta stigar, och 
derföre må man ej heller förundra sig öfver framställningens något 
brokiga innehål). Den röda tråden bör dock kunna varsnas, oak- 
tadt undersökningens sliugrande gång. 

* * 

* 

Ed half mil norr om Sigtuna stad ligger det gamla godset 
Wänngarn, beläget på vestra sidan af den långa afsmalDande vik, 
som från Sigtnnafjärden i nordlig riktning sträcker sig upp mot 
Wa8sunda kyrka. Denna rik, å hvars motsatta sida egendomen 


Digitized by 


Googlc 



24 


Några studier rörande Disasagan. 


Löfstaholm ligger, bär namnet Garnsviken och har fordom stått i 
förbindelse med Ekhamusviken och sålunda bildat en gammal far- 
led upp till Upsala. Detta antydes just genom namnet Wassunda 
och bekräftas för öfrigt af traktens topografiska beskaffenhet. Af- 
ven söder om Wänngarns slott har i äldre tider gått ett vatten- 
drag, hvilket tydligen mynnat ut i Skofjärden ; blott ett större dike 
kan sägas bäraf utgöra den ringa återstoden. Ännu i slutet af 
1500-talet var der fiskevatten och båtled från Garnsviken upp un- 
der Wänngarns gård. Spår finnas att ätven i nordlig och nord- 
vestlig riktning från slottet sjö fordom funnits. Hufvudgården var 
sålunda i forna tider belägen på en från alla sidor kringfluten 
holme. Vattnet har under tidernas lopp dragit sig undan, och nu 
ligger slottet ett godt stycke från Garnsvikens strand. Godsets 
öden kunna följas ganska långt tillbaka, det är få egendomar i 
mellersta Sverige, som ha så gamla och rika historiska minnen. 
Dess glansperiod inföll under den praktälskande grefve Magnus 
Gabriel de la Gardie, som förödmjukad, fattig och nästan öfver- 
gifven här slutade sina dagar. I Dahlbergs Suecia antiqua et ho- 
dierna kan man i bild återfinna en del af de storartade anlägg- 
ningar, soro han under sin välmaktstid gjorde på sitt älskade 
Wänngarn. 

Vinagarn benämnes gården under 12- och 1300-talen, i medlet 
af 1400 talet öfvergick namnet till Wennegarn och från 1700-talets 
början skrifves det ömsom Wenngarn y Wengarn och Wänngarn . 
Beträffande namnets ursprungliga betydelse förorsakar den förra 
sammansättningsleden Vin ingen svårighet: detta ord betyder i 
det gamla språket gräsbevuxen mark, äng. Det ingår i norska 
staden Bergens medeltida namn Björgvin, den nedan berget lig- 
gande gräsmarken, bergsängen. Det nordligaste spår af detta vin , 
jag funnit i svenska ortnamn, är Vännäs (o : Vinances ), det ängs- 
klädda näs, som bildas af Vindelälfvens förening med Umeälf. — 
Deremot synes betydelsen af namnets senare led garn vara helt 
och hållet glömd, och dess förklaring har äfven utgjort ett crux 
för språkforskarne. Man har till och med tagit keltiskan ( garrän , 


Digitized by 



Några studier rörande Disasagan. 


25 


skog, lund) till hjelp för dess förklaring 1 ). Såsom ortnamn före- 
kommer detta gam dels enkelt, dels i sammansättningar både i 
Danmark, Norge och Sverige, mest dock i Upland och Söderman- 
land samt på Gotland. Sålnnda ha vi här i Upland äfven Ångarn, 
Flatgarn, Rungarn, Svingarn, Höggarn, Eldgarn m. fl. I Söder- 
manland: Tallgarn, Långgarn, Garn; Järna är ock bäraf en afled- 
ning. På Gotland påträffas Vester- och Östergarn, Gammelgarn, 
Åkergarn. I topografiskt afseende synas de med garn betecknade 
orterna stått i förbindelse med vatten. Man har derföre med hän- 
syn till ordets nuvarande betydelse i svenskan (i isländskan be- 
tyder garn änna tarm) velat tolka det såsom ett långt och smalt 
vattendrag 2 ). Dermed stämmer väl i några fall topografien, men 
i andra synes denna betydelse vara omöjlig att fastbålla. I sin 
beskrifning öfver Tallgarn har grefve F. U. Wrangel, som ock 
kommit in på frågan om garns betydelse och för detta ändamål 
sammanfört ett betydligt antal hithörande ortnamn, attalat den 
meningen att ordet torde betyda holme eller skär, och denna be- 
tydelse synes särdeles väl lämpa sig till dessa orters belägenhet, men 
han bar afstått från hvarje språklig förklaring. Ehuru det synes 
förväget af en, som icke är språkforskare, att försöka sig på en 
förklaring, der så många språkforskare strandat, vill jag dock 
framlägga ett försök till frågans lösning, som synes mig enkel och 
sannolik. 

Danskar och norrmän ha, som vi veta, qvar i sitt språk ordet 
arne, arnested , eldstad, af det isländska arinn , som ursprungligen 
betyder upphöjning i allmänhet och som slutligen öfvergått att be- 
teckna den upphöjning öfver golfvet i våra nordiska förfäders rygg- 
åsstugor, hvarpå stockelden var upptänd. Jag tror att vi i ort- 
namnet gam återfinna detta armn, blott i förening med germanskt 
^o-prefix (ga- arinn ), hvilket synkoperats framför a-vokalen. Garn 
skulle sålunda i sjelfva verket beteckna något öfver vattenytan 

1) Ryåqvist , Sy. spr&k. lagar V. s. 261 ; F. E. Öman i tidskr. Framtiden 1871. 

2) Jfr dock Bergström , J. G . L. Bidrag till en etymologisk granskning af 
Södermanlands ortnamn. Akad. afh. Upsala 1875. 


Digitized by 



26 


N&gra stadier rörande Diiasagan. 


upphöjdt, ett grund, ett skär } en holme eller ö. Denna etymologi 
synes vinna stöd deraf, att vi äfven ba ett annat upländskt ort- 
namn Arno , som ännu tydligare låter samma härledning genom- 
skimra, ehurn prefixet der bortfallit. Wrangels förmodan om ordets 
topografiska betydelse skalle härigenom vinna sin falla bekräftelse. 
Det skalle vara mig kärt, om detta mitt framstälda förklarings- 
försök innehöile något af värde för tolkningen af en hel grnpp af 
våra svårtydda svenska ortnamn. 

Vinagarn betyder sålunda enligt min tolkning helt enkelt den 
gräsbevuxna holmen , ängsholmen. Säkert är att ifrågavarande här- 
ledning har företräde åtminstone framför Olof Rudbecks. Han åter- 
gaf Wennegarn vanligen på latin med Veneris prcedium , Venus* - 
gården, Vena-går*en. Fra Vena och hennes son Venapilten (Amor) 
intogo, som bekant, en mycket framstående plats i våra lärda poe- 
ters mytologiska nomenklatar på 1600-talet, och sjelfva förklaringen 
innebar tillika en fin artighet mot den dåvarande herrskarinnan på 
Wänngarn, de la Gardies sköna maka prinsessan Maria Euphrosyna. 

♦ * 

* 

Wänngarn 8 gods ligger nu helt och hållet inom S:t Olofs försam- 
ling, endast eu mindre underlydande del Sjöängen har fordom 
räknats till Haga socken. Under godset höra omkring tjagu bond- 
ocb torplägen beter; bland dessa återfinnas flera, h vilkas namn före- 
komma redan i medeltida handlingar, såsom t. ex. det vid Garns- 
vikens strand belägna Viby , der det första klostret i Upland ander 
1100-talet anlades, vidare Kunterbacka , fordom benämndt Guutrudh- 
backa, och Humparbo } fordom Hampebodha. 

Sjelfva slottet utgöres af en högrest stenbyggnad med ett fram- 
skjutande trapphas och tvänne flyglar. Utom källarvåningen inne- 
håller stenhuset 2:ne våningar, den nedre är jemte ena flygeln för 
närvarande bebodd. Den andra flygeln upptages af den gamla 
slottskyrkan, som står med sitt innanrede och sin skrud temligen 
oförändrad sedan gref Magni dagar, ehuru 200 år bredt förgängel- 
sens flor öfver den forna prydligheten. Husets öfversta våning 


Digitized by 



Några studier rörande Disasagan. 


27 


står ock för närvarande obebodd, men den inrymmer ställets största 
sevärdhet, den s. k. Disa-salen, hvars väggar prydas af åtta stora 
taflor, på de la Gardies beställning målade af David Klöcker v. 
Ebrenstrahl. De skildra husets berömda dotter Disas historia. 
Svenska och latinska verser under bvarje tafla 1 ) samt tvänne större 
inskriftstaflor, sittande i den yttre förstugan, meddela den nödiga 
förklaringen. Dessa målningar jemte tillhörande text blefvo äfven 
på bekostnad af de la Gardie stuckne i koppar af Georg Christoffer 
Eimmart i Nurnberg och utkommo i en upplaga i tvär-qvart. 

Taflan n:r 1 framställer konungen på sin tron, å båda sidor omgifven af 
sittande rådsherrar och lyssnande till några män, som trädt fram 
och skildra nöden i landet. Underskriften lyder: 

Mäd Kungen går hans Råd til råds at finna boot 
för hunger och dyyr tijd, den swåra Mage-soot. 

Consulite in medium nunc Rex Procercsque Senesquc 
Et date vos vietum quem Ceres aegra negat. 

Taflan n:r 2. Ett rnm på Wänngarn. Disas far återkommer och berättar 
för sin hustru och Disa om rådets beslut. Disa yttrar sig i häp- 
naden förklenligt om rådsherrarnes vishet. I bakgrunden några 
tjenare, som höra Disas vanvördiga yttranden. 

Här bringar Disas faar om Rådets rådslag båd, 

Theraf gör Disa spott at död war liffsens råd. 

Excipit hic Patrem piperatis Disa cavillis 
Scilicet! est medicas Mors habitura manus! 

Taflan n:r 3: En budbärare har anläudt till Wänngarn från konungen, 
som befaller Disa att infinna sig hos honom. Disa och fadern, 
stående framför spiselden, taga med bekymrad min kännedom om 
kallelsebrefvet. Modern sitter förskräckt i spiselvrån. 

När Disas taal wardt blåst i Farnas hwälla horn, 

Strax fordras Disa fram til swars för Kungens Thron. 

Quod simul augustas Regis penetravit ad aures, 

Sistatur nobis foemina talis, ait. 

1) De förre skola vara af 8am. Columbus, de senare af Petrus Lagerlöf. 


Digitized by LjOOQLe 



28 Några studier rörande Disasagan. 

Taflan n:r 4. Disas bekanta fård till Upsala. Folk, yngre och äldre, 
förundra sig öfver det egendomliga skådespelet. Upsala slott 
synes på sin kulle. 

Eij under, at en hund dig Disa skäller ann: 

Mig tycks at du wäl follk såleds upp-aggia kan. 

Nec mora, prsescripto coniparet foemina cultu 

Moverit haec canum, quse movet esca canem. 

Taflan n:r 5. Konungen har trädt ut på slottstrappan för att se Disas 
ankomst. Grupper af vakt. Skymning. 

Af nytt Spectakel här en Kung ny Ögon får, 

I thy at Quinnofund hans pund widtt öfwergår. 

Et venit, et veniens, pavorem mox et araorem 

Incutit en Regi foemina, Virgo viro. 

Taflan n:r 6. Disas kröning till drottning i Upsala tempel. Framför en 
gudabild med brinnande altar står konungen i full skrud och räcker 
handen åt Disa, under det att öfverstepresten, höjande kronan, 
står i begrepp att fasta den på hennes hufvud. Korgossar med 
rökelsekar och brinnande facklor. Folk och vakt. 

Sij Wijsheets Under-wärck! at hon som giorde spott 

Utaf sin Kung, här får sin Kung mäd land och slott. 

Qua tibi mox fulroen, nunc Hymen venit ab arce; 

Sic velit iratum foemina quaeque lovera. 

Taflan n:r 7. Bönder, stående kring ett bord, kasta tärning om hvilka 
skola utvandra. I förgrunden en bonde, som lastar på sin häst, un- 
der det att hans hustru med ett mindre barn på armen och hus- 
geråd ikring sig sörjer öfver den förestående färden. Från ett 
loft nedsändas hackor, yxor och sädes-påsar, som mottagas af de 
nedanför stående bönderna. 

Hwem blijr ell hvera går foort, här skills med tärningspeel 

Den som nå taar sig för, geer lyckan wäl sin deel. 

Mittitur Arctoas hic sorte Colonus in oras: 

Incipe; successum Forsque Deusque dabunt. 


Digitized by 



Några studier rörande Disasagan. 


29 


Taflan n:r 8. Distingen i Upsala. Af ridande trumpetare utbläses mark- 
naden; borgmästaren, äfven till häst, utlyser inarknadsfrid. Mark- 
nadsst&nd och handlande, stående vid sina varubord. Öltunnor och 
öldrickande folk. 

W ar thet eij löön god nog, fi taa en Kung i famn. 

Skull Distings-Marknan ock giee Disa ewigt Namn. 

Disa, tuum nomen dicet nunc Upsala Musa: 

Musa, tibi merces annua Disa feret. 

Det lär vara första och enda gången, som Ehrenstrabl försökt 
sig på ett fornnordiskt ämne, och icke kan man efter nutida konst- 
måttstock säga att försöket utfallit alldeles lyckligt. Det är tyd- 
ligt, att det bade sig ej så lätt att försätta sig in i Sveriges hedna 
tid ocb skildra dess kulturförhållanden, om bvilka vi än i dag veta 
så litet, men dock oändligt mycket mer än på Ehrenstrabls tid. 

Derför må man ej förundra sig att Ebrenstrahl felar mot den 
historiska kostymen : det är jn först vårt århundrade, som kan sägas 
med framgång infört denna i konsten. Vi se sålunda katolska 
korgossar svänga rökelsekar i Upsala afgudatempel, hvars per- 
spektiv i åtskilligt påminner om vår nuvarande domkyrka, UpBala 
slott ligger på sin höjd, ehnrn det först bygdes på 1500-talet, och 
för öfrigt skulle väl, enligt nntida åskådningssätt, Gamla Upsala 
varit den rätta historiska lokalen o. s. v. Ehrenstrahl känner sig 
ock tydligen mera vingelfotad och osäker i formgifningen, då han 
skall måla hedniska Uplandsbönder, än då han målade sina alle- 
goriska dygder i molnen. I taken på Wänngarn finnas ock några 
sådana plafondmålningar, som det säges, af hans hand. 

Om taflorna8 tillkomsttid bar jag ej kunnat förskaffa mig 
närmare underrättelse. Troligen äro de målade på 1670-talet. 
Ehrenstrahl bar ej nämnt dem i den förteckning på sina arbeten, 
som han 1694 ntgaf. Men att de äro målade före 1681, då Wänn- 
garn reducerades till kronan, är säkert. De upptagas ock i ett 
inventarium öfver Wänngarn d. 16 Okt. 1688, som nu finnes i Läns- 
arkivet på Upsala 8lott,jemte en anteckning i marginalen: »Desse 


Digitized by 


Google 



30 


Några stadier rörande Bis asagan. 


fir intet tagas ifrån gården, wijsar Hans Excelktz Landzhöfdin- 
gens höghwälb* Hr Ölans Tbegners ord:(re)». Det var kon. Carl XI:s 
befallning, att dessa taflor och slottskyrkans skrud skulle ständigt 
behållas vid Wänngarn, sedan godset genom redaktionen förvand- 
lades till kungsgård. 

Säkert är att dessa Disa-målningar på sin tid beundrades och 
sjelfva kon. Carl XI:s drottning Ulrika Eleonora lät för sin räk- 
ning beställa en uppsättning gyllenläders-tapeter, på hvilka Ehren- 
strahls framställning af Disas historia drag för drag återgåfvos 
efter Wänngarns-taflorna. Dessa tapeter finnas ännu i dag qvar 
på Stockholms slott, och några äro uppsatta i den s. k. nya gäst- 
våningen derstädes på nedra botten med ingång från vestra bvalf- 
vet, ehuru de delvis fått foga sig i en stympning för att passa 
efter väggytorna 1 ). 

Från Wänngarns slott ljuda äfven andra brutna sagoljud, dy- 
strare än Disas historia. Vi skola ej tala om spöken eller inmu- 
rade benrangel, hvarom också här gå rykten. Men till höger om 
Disa-salen ligger ett rum, bvars åldriga golftiljor förete stora röd- 
bruna fläckar, som lära ha den egenskapen att aldrig gå bort. 
Dessa outplånliga fläckar sägas vara blodspår af en prins, som 
blifvit mördad här på slottet. Detta låter ju hemskt. Vid klar 
dager synes det som om någon pyts med oljefärg möjligen slagits 
ut derstädes för länge sedan — jag vågar knappt uttala en så 
vanvördig tanke — , men i skymningen kan man tro hvad man 
behagar. 

* * 


Ta vi i närmare betraktande hvad de förklarande text-taflorna 
i förstugan på Wänngarn berätta oss om drottning Disa, så är det 
i det hela mindre, än hvad vi redan veta genom Afzelius. 

I) År 1823 Butto de uppsatte i Högsta domstolens förmak & slottet (Wie- 
aelgreu, Sv. skön. litt. III, s. 615). 


Digitized by 


Några studier rörande Disasagan. 


31 


Den svenska texten 1 ) lyder: 

»Uti Konung Sigtrnds tijd war i Swerige stoor hunger. Der- 
före wardt på en Riksdag slutit, at alt meenfört ock odugligit folk 
skulle slås ibiäl. Disa, en Rådberres dotter af Wännegarn, be- 
gabbade sådant förslag, meenandes sig, så Quinfolk som hon war, 
wäl kunna bitta på något bättre. Tbet kom för Konungen, hwil- 
ken strax låter kalla benne til sig. Om bon war så wis, kunde 
bon tbet nu bewijsa. Ty, hon skulle komma bwarken klädd eller 
oklädd: til häst eller foot; åkande eller Buren; roende eller seglande; 
bwarken i Ny eller Nedan; Dag eller Natt. Disa, som war en 
förslagen Jungfru, greep an wercket således. Hon sweefte om sig 
ett fiski-näät: spänte för en släda: ut mäd slädan stälte bon en 
bokk : sit ena been stödde hon på bokk-ryggen, däd andra på slä- 
dan. In stälte sig således för Kungen, i Skymningen på den dagen, 
som månan gick i fylla. Gifwandes tbet rådet, at folket icke måtte 
dräpas, utan fast heller, förmedelst Lått eller tärningkast, ett Ut- 
skott däraf til Norlanden skickas, ocb dem et wist mått spanmåbl 
och en yxa medh gifuas, där til at uptaga den öde-liggiande mar- 
ken, så kunde folket blij behållit, Riiket widgat, ock Kungens in- 
komster ökade. Tbet behagade Kungen så wäl, at ban hennes råd 
tog sig til effter-rättelse, ock benne sielf til sin Dråning. Til 
denne bandelens ibog-komst, in såtte han i Upsala ett Ting, ock 
en Marknad; bwilken än i wåra tiider hålles, ocb kallas Distingen, 
Disa til ewärdelig åminnelse ock ähra.» 

Följande skiljaktigbeter mellan denna Wänngarns-text och 
Åfaelii sago-redaktion böra vi lägga märke till. Här beter ko- 
nungen Sigtrud , (i den latinska texten heter det: sub Rege Sig- 
trugo ), Afzelius upptager alternativt Frey och Sigtrud. Beträffande 
tidpunkten meddelar den latinska texttaflan den upplysningen, att 
han regerade circa anno mundi 2758, under det att Afzelius in- 
skränker sig till det allmänna »längst bort i heden tima». Här 
är ej namnet på Disas fader angifvet, hon kallas blott en råd- 
herres dotter af Wännegarn, under det att fadern hos Afzelius bär 

1) Vi aftrycka den text, atom åtföljer de Eimm artska gravyrerna, då den 
knappast skiljer sig från taflans nrsprungliga text, annat än möjligen genom 
oågot eoda ords olika stafning. 


Digitized by 


Googlc 



32 


Några studier rörande Disasagan. 


det allt annat än nordiskt klingande namnet Sjustin. Vidare sak- 
nas här bland de förelagda vilkoren, att Disa sknlle infinna sig ej 
inom år och månad , som Afzelins äter upptagit. Slutligen finnes 
den olikheten, att d& Afzelius berättar att tvänne ynglingar drogo 
Disas släda, säger visserligen Wänngarns-texten härom ingenting, 
men på de Ebrenstrahlska taflorna n:ris 4 och 5 se vi en häst för- 
spänd, något som möjligen är beroende uteslutande på konstnärliga 
kraf. Ehrenstrahl var ju ock sin tids förnämsta hästmålare. 

Dessa olikheter ådagalägga att den Afzelianska redaktionen 
af sagan icke ensamt grundar sig på den framställning af Disas 
historia, som vi funnit på Wänngarns slott. 

* 4c 

* 

Första frågan, som vi med anledning af det föregående kunna 
framkasta till besvarande, är huruvida Wänngarn under tidernas 
lopp haft någon egare, som hetat Sjustin. För att komma till full 
klarhet i denna punkt, gifves Ingen annan möjlighet än att gå 
historikerns mödosamma stråt genom seklerna och, så vidt doku- 
menter gifva upplysning, taga reda på ställets forna egare. Man 
kunde väl förkorta processen med den enkla anmärkningen, att om 
kon. Sigtrud och hans rådsherre lefvat längst bort i fordom-tima, 
så förslå inga historiska dokumenter. Men hvarifrån har då det 
uppgifna namnet kommit? Vi ha derföre underkastat oss mödan 
att lära känna Wänngarns forne egare, och vi kunna konstatera 
att diplomerna icke veta af någon Sjustin såsom herre till Wänn- 
garn. Ehuru sålunda ej någon positiv vinst för sagans förklaring 
skördats af denna historiska undersökning, kan jag dock ej under- 
låta att nämna ett par korta notiser ur godsets historia, som möj- 
ligen ha sitt intresse. 

Den äldsta namngifna egaren är en dominus Gere de Vina- 
garnum } som omtalas i ett par dokumenter från slutet af 1200- 
talet och i början af 1300-talet, ehuru han lefde något tidigare. 
Det förhöll sig nämligen så, att den följande egaren Johan Karls- 
son (Blå) i sitt testamente 29 Dec. 1279 stadfästade den gåfva, do- 


Digitized by 


Några studier rörande Disasagan. 


33 


minas Gere förr skänkt predikarebröderna i Sigtuna, bestående af 
en sank äng Masamyr, som afsöndrats från Wänngarn. Då domini- 
kanerklostret i Sigtuna anlades 1237, så måste denne Gere gjort 
sin donation mellan 1237 ocb 1279, men Johan Karlsson hade ock 
ander tiden varit godsets egare, hvadan man kan antaga att denne 
Gere innehaft Wänngarn kring 1250 eller 1260. Om vi skulle för- 
söka att finna en ännn äldre egare till stället, kan det ske endast 
genom en historisk konjektur. 1 samma trakt lefde bortåt 100 år 
förat en annan Gere , som icke visade sig så gynsamt stämd mot 
klosterväsendet. Vi ha redan nämnt att det första klostret här i 
Opland anlades i Viby , som ännu ligger och under långa perioder 
ander medeltiden legat under Wänngarn. Det egentligen äldsta in- 
hemska dokument vi ega i behåll, ett vackert bref från vår förste 
ärkebiskop Stephans tid (1164 — 67), omtalar att han bilagt en tvist 
mellan den i Viby kloster intagna hustru Boter och hennes son 
Gere på det sätt, att hon afstår till sonen all sin fäderneärfda 
joitf, med vilkor att Viby skall tillhöra dervarande klosterfolk jemte 
ränta af flera hemman i trakten, hvaribland vi igenkänna Ekhamn, 
Hofva, Wallby. Det är ju ej otänkbart, utan tvärtom ganska sanno- 
likt, att denne Gere och hans moder varit egare till Wänngarn, 
hvarifrån Viby nu första gången afsöndrades, och att på grund af 
namnet man skulle kunna sluta, att han kanske varit farfader till 
den senare Gere. Jag är ej den förste, som framkastat denna 
konjektar 1 ). Och härmed ha vi kommit så låugt tillbaka i tiden, 
som det på den vägen är möjligt att komma. Mellan 1160-talet 
ocb längst bort i hedentima är dock ett godt stycke, om ock de 
hedniska offren bär i Upland bibehöllo sig längre än i rikets öfriga 
landskap. 

1 Blåslägten stannade egendomen under tre generationer. Att 
för öfrigt uppräkna de riddare, väpnare och fruar, som bott på 
Wänngarn under medeltiden, huru lockande det än vore, är här ej 
tillfälle. Blott det må anföras, att Upsala domkyrka på grund af 

*) Jfr Westerlings Samlingar till Uplands beskrifning bland Westinska 
handskrifterna (W, 1113) i Upsala nniv. bibi. 

Samlaren XVII. 3 


Digitized by 


Googlc 



34 


Några studier rörande Disasagan. 


testamente innehade godset mellan åren 1387 och 1409, men bort- 
bytte det mot andra egendomar sistnämnda år. Genom arf till- 
föll det Eskil Banér omkring år 1450, öfvergick i sin ordning till 
sonen Knut Eskilsson samt derefter, ej såsom man sknlle förmo- 
dat till Knnts dotter och dotterdotter, ntan till hans syster Sigrid 
" Banér , mormoder till kon. Gustaf I. Efter åtskilliga arfsdelningar 
och stridigheter, hvarvid den kungliga myndigheten synes gjort 
slag i saken, hade den sistnämnde nöjet att få lägga Wänngarn 
till sina öfriga arfvegods. Kon. Erik XIV, som vid delningen efter 
fadren erhållit Wänngarn på sin lott, förlänade godset jemte an- 
dra egendomar d. 4 April 1568 åt sin svåger hertig Magnus af 
Sachsen, gift med kon. Eriks halfsyster Sophia. Denne hertig 
Magnus var en mäkta brutal, halfförryckt menniska, som undfäg- 
nade sin höga gemål med hugg och slag, plundrade bönderna och 
visade sig så obstinat, att kon. Johan fann sig föranlåten att år 
1578 ordentligen internera och taga honom till fånga på Wänn- 
garn, der han satt sig i försvarstillstånd 1 ). Han sändes derefter 
till Tyskland och dog der i fängelse. Hertiginnan Sophia och 
hennes son hertig Gustaf af Sachsen fingo behålla Wänngarn. Un- 
der deras tid restaurerades det gamla från medeltiden stammande 
gråstenshuset på Wänngarn och nya byggnader uppfördes. Ännu 
står på den flygel, som inrymmer slottskyrkan, uppe under tak- 
kransen en inskription, så lydande: 

Han c domum exstruxit illustrissimus princeps Gusta- 
VUS DUX Saxoniae A. m.d.xciv 2 ). 

Utom andra påbegynta förbättringar på godset lät han ock 
uppränsa det uppgrundade vattendraget nedanför slottet. Men dö- 
den kom emellan. Då han vid en truppmönstring år 1597 på Klara 
gärde, som för det forna Stockholm hade samma militära bety- 
delse som Ladugårdsgärdet i våra dagar, skulle aflossa sin ryttare- 
pistol, gick skottet först af sedan han satt pistolen ner i sadel- 

*) Riksreg. Jan. 1578. 

*) Denna byggnad låt hans furstliga höghet hertig Gustaf af Sachsen upp- 
föra &r 1594. 


Digitized by knOOQle 


Några studier rörande Disasagan. 35 

bölstret. Kulan krossade dervid hans knä. Han fördes till Ekol- 
sund och afled der i följd af blessyren den 11 November samma 
år. Det är icke omöjligt att det är denna händelse, som omge- 
staltad af folktraditionen återfinnes i historien om den mördade 
prinsen på Wänngarn. Minnet af att han dött en våldsam död 
kan lätt ha öfvergått till berättelsen om ett mord, och historien 
kan lätt nog ha bundit sig till Wänngarn, der han eljest lemnat 
spår af sin verksamhet och äfven tidtals vistades, ehuru han ej 
der afled. 

Efter hertiginnan Sophias död 1611 tillföll godset kon. Gustaf 
Adolf, som den 24 April 1627 på Norrköpings besluts vilkor do- 
nerade det till »generalfältwachtmestaren» grefve Frans Bernhard 
von Tburn, hvars son majoren grefve Hindrich von Thurn »allo- 
dialiter», d. v. s. med full egande rätt mottog det af drottning 
Christina den 13 April 1652. Han i sin ordning försålde Wänn- 
garn med underliggande egor den 14 Augusti 1653 till grefve Mag- 
nus Gabr. de la Gardie för 50,000 Rdr. Hurn denne förskönade 
Wänngarn är redan näiundt: han inredde slottskyrkan, samman- 
förde hit ett dyrbart bibliotek, anlade springbrunnar och stolta 
trädgårdsanläggningar. Men så kom reduktionen, som med sin 
jernhand bland sina första offer grep de la Gardie. Genom reduk- 
tions-kommissionens resolution den 12 Mars 1681 blef Wänngarn 
förklarad för kungsgård. Det finnes ett märkeligt bref 1 ) af de la 
Gardies hand, deri han med harm och grämelse protesterar mot 
Wänngarns reduktion. »Med hwad Rättwisa samma Gods erkännes 
för Kongs-gård», utbrister han, »det döme Gud, det är allom kun- 
nigt, at gården warit uti fyrahundrade år et Baneregods och aldrig 
Crone, så at den Kongl. Familien den allena possiderat efter Arfs- 
rätt.» De fyrahundra åren måste visserligen betydligt afprutas, 
men icke förty är obestridligt att en orättfärdighet vid godsets 
reduktion begicks. Det var ock under ett senare skede af kom- 
missionens verksamhet, som reduktionen af de gustavianska arfve- 

*) Tryckt i S. Lomboms Historiska märkwärdigbeter. I* 1768. s. 160. 


Digitized by 



36 


Några studier rörande Disasagan. 


godsen kom i fråga. Wänngarn var emellertid redan nu belånadt 
ända npp under takåsen. 

Efter de la Gardies död lemnades gården under arrende till 
friherre Magnus Fleming med vilkor att der inrätta ett stuteri, 
men han innehade den allenast ett par år. Sedermera kom Wänn- 
garn att under mer än ett sekel bebos af Gyllenborgska slägten 
och de närskylda slägterna Gerner, Printzensköld och Ihre. Lands- 
höfdingen Jacob Gyllenborg inuehade egendomen först såsom in- 
delning på sin lön, sedan såsom pant för försträckningar till kro- 
nan. Förpantningen öfvergick år 1731 till perpetuelt arrende, och 
vid 1769 års riksdag förvandlades det perpetuela arrendet till ett 
arrende på 100 år. För jemt hundra år sedan beboddes Wänn- 
garns kungsgård af ryttinästaren Eric Adolph Printzensköld. Det 
var till hans maka, en dotterdotter till landsh. Jac. Gyllenborg, 
som skalden Johan Gabriel Oxenstjerna, hvilken såsom slägtinge 
till familjen ofta vistades på Wänngarn, år 1795 dedicerade sitt 
berömda skaldebref Disa, en fint utförd skildring å la Watteau, om 
också hållen i en lätt ironiserande ton, som icke fullt stämmer 
med sagans grundton. Detta skaldestycke är emellertid ett af den 
tidens qväden, som med oblandadt nöje kan läsas än i dag. Det 
var detta poem, som föranledde Tegnér att uppkalla en af sina 
döttrar med Disas namn. Hon var född år 1813 och blef i sitt 
senare gifte professor Böttigers maka. I Skördarnes fjerde sång 
har Oxenstjerna älven skildrat Disa-sagan, men på sina alexan- 
drinska versfötter skrider dess gång temligen matt framåt. Då är 
skaldebrefvet ojemförligt mycket lifligare och mera spirituelt. 

Vi ha kommit att uppehålla oss väl läuge vid Wänngarn. Ut- 
bytet för sjelfva lösningen af vårt förcsatta problem har varit skä- 
ligen ringa. Emellertid ba vi kunnat konstatera, att sagan tyd- 
ligen är rot- och bofast vid Wänngarns gård, och att den åtmin- 
stone redan i slutet af 1600-talet var till sina grunddrag fullt ut- 
bildad. 

Och nu skola vi öfvergå till ett följande kapitel, som jag 
skulle vilja kalla Olof Rudbeck och Disa-sagan. I denna saga 


Digitized by 


Google 


N&gra studier röraude Disasagan. 


37 


bade nämligen Atlanticans vidtbekante författare trott sig finna ett 
mäktigt stöd för sin äsigt om Norden såsom all kultars vagga. 

• * 

När Atlantican utkom, »vart det tyst i Europa för en stund». 
Citatet 1 ) målar förträffligt den häpenbet, som fattade hela den 
lärda verlden, häpenbeten öfver så mycken lärdom och så mycken 
galenskap. Ja, nog innehåller boken med förlof bådadera. Hon 
innehåller emellertid frön till undersökningar, som upptagna ur 
nya, delvis motsatta synpunkter utgöra vår tids vetenskapliga stolt- 
bet. Det må förlåtas de män, för hvilka den nyuppdagade forn- 
nordiska sagolitteraturen med aldrig anad rikedom först öppnade 
sina friska källsprång, om de i sin entusiasm blefvo något onyktre, 
om de bländades af det herrliga ljus, som kastades öfver våra 
förut så dunkla nordiska häfder. Och så vördnadsvärd i sin ur- 
åldriga höghet och kraft syntes dem denna bildningsform, att i 
jemförelse dermed Greklands och Egyptens kultur för deras blick 
krympte tillsamman till späda telningar. Förr hade ej heller på 
allvar fråga uppstått om dessa kulturformers inbördes ålder, och 
hieroglyferna hade ju ännu icke yppat sin hemlighet, som skulle 
kallstörta alla föregående kronologiska sannolikhetsberäkningar. 

Då nu våra lärde, som voro uppammade under den klassiska 
bildningens inflytande, funno här framför sig en för dem nästan 
ny, skild kulturform, blef deras första uppgift — näst publice- 
randet af denna nya litteratur — att söka förmedla den gamla 
klassiska och den nya nordiska verlden, och denna förmedling be- 
stod i att söka analogier inom de skilda områdena. Det är näm- 
ligen fantasien, hvilken först kastar analogiens lätta och sköra trådar 
öfver klyftan, som skiljer bildningens olika områden, innan veten- 
skapen kan uppföra en fastare förbindelse dem emellan. Detta 
vetenskapliga förarbete blef i sjelfva verket, då det rörde sig inom 
de olika bildningsformernas gudaverld, en begynnelse till hvad vi 
i dag kalla komparativ mytologi, på språkens område komparativ 

*) Efter P. Wieselgren: Sv. Skön. litteratur. Ill: 319. 


Digitized by 


Googlc 



38 


Några studier rörande Disasagan. 


språkvetenskap, o. 8. v. Det är sådana förmedlande analogier 
mell™ 'den klassiska och nordiska bildningsverlden, — somliga 
riktiga, flertalet utan allt tvifvel falska och oriktiga — som Olof 
Rudbeck framlagt i sin Atlantica, eburu han i dem ville se mer än 
analogier: han ville vid deras tydande tvinga dem in i grund- och 
följdförhållanden, hvarvid ban patriotiskt nog förbehöll grundens 
kategori åt norden. 

Med denna slagruta för vårt bedömande af den lärda mannen, 
kunna vi ej blott skratta åt hans fantastiskt djerfva analogier, 
»hans galenskaper», vi kunna älska och beundra honom, vi kunna 
förstå honom i djupet af hans vetenskapliga sträfvan och vi kunna 
delvis begagna oss af det gigantiska material, som ban fört till- 
samman, — ehuru det vill en delisk simmare till att, utan att 
drunkna, genomplöja Rudbecks Atlantiska ocean. 

1 andra delen af sin Atlantica har OI. Rudbeck (IT, s. 205) 
gett oss en sammanfattning af Disasagan, som är desto välkomnare, 
som han angifvit de källor, han dervid nyttjat. 

»Jag wil», säger han, »aff 01. Magni 4 book c. G p. 129 dher 
han talar om Isemarcknaden, och om Distingen, så och Messenii 
Disas Commdia och aff Furus Skald: och Disas Saga uthdraga 
hela Summan». 

Och så fortsätter han: 

»När Frei den och Sigtrud kallades regerade, så war een 
dröffelig myckenheet aff folck i landet, woro och icke alle länder 
upbrukade så at de boro någon säd; wart och en mecbta dyr tijd 
på dhen säd som i de upbrukade orter wäxte, så at när winteren 
kom, war reda den årswexten mest förtärd, som om hösten war 
insamlat, ty kallade Konungen på en Herredag alla Rijkens all- 
moge, och rådslogh hwad medel man finna skulle til den swåra 
tijden, och bleff slutit at alle gamble siuklige och odugelige skulle 
dräpas, och til Oden offras. När en aff Konungens råd benembd 
Siustin kom heem til sin gård Wennegarn (Veneris praedium) frå- 
gade honom hans Dotter Disa hwad slutit war på almenne Rix- 
dagen, och när hon hörde hwad som befalt war, sade hon sig bättre 


Digitized by 



Några studier rörande Disaaagan. 


39 


r&d kunna gifwit. När Konungen fick det wetta, wredgades han 
och sände ett bårdt senningebodh at hon skulle straxt komma til 
Konungen, docb ey til Foot ey heller til bäst, icke åkandes ey 
heller seglandes, icke heller klädd ey heller oklädd, ey jnnom åbr, 
ey heller måna, ey innom dagen ey heller natten, ey uppå ny heller 
nedan. Disa hon ropar på Gudinnan Frigga, finner råd, låter 
spenna 2 Drängiar för en Släda när nedan war alt, och under det 
ena benet sättjandes en Bock, och med det andra benet i Slädan, 
klädde sig i et Nät och drog så åstad, kom så til Konungen, och 
wijste at hon alt hwad han befalt fullgiort hade ; ty intet gick hon 
ey heller red, hon kom intet innom Året, ty der war på den 3:die 
Fyrejuls dagen aff dhe 5 som fylte året; då Solen skeen på Ber- 
gen och än intet på slätten, och war hwarken rätt dag eller natt, 
ey heller innom Månan, emedan de 5 Dagarna räkuades icke heller 
til någon Måna. Hon kom intet i ny eller nedan, utan då månen 
war rätt i fylle. Ey heller kom hon om dagen eller natten, ty 
thet war i Afftonskymningen, ey heller war hon klädd eller oklädd, 
ty hon hade et nät på sig». 

Vi behöfva ej anföra iner för att inse, att vi här i sjelfva ver- 
ket påträffat den framställning, som ligger till grnnd för den Af- 
zelianska redaktionen af sagan. Här återfinna vi Frey och Sig - 
trud, här Wänngarns egare Sjustin , här ha vi vilkoret ej inom år 
och månad och bär nämnas tvänne drängar för slädan . Men hos 
Rudbeck förekomma ock flera detaljer, som Afzelius med skäl 
uteslutit, då de helt och hållet sammanhänga med den fantastiskt- 
symboliska betydelse, som Rudbeck velat inlägga i denna saga. 
Det skulle föra oss för långt, om vi skulle i alla detaljer ingå på 
denna hans uppfattning, i synnerhet som den faller under tyngden 
af sin egen orimlighet. Emellertid må vi korteligen redogöra för de 
allmänna dragen deraf och, utan att följa hans något abstrusa be- 
visning, fritt återge några exempel på hans tankegång. 


Digitized by 



40 


N&gra studier rörande Disasagan. 


Under sitt begrundande öfver denna saga kom Olof Rådbeck 
till insigten att härunder låg en djup symbolisk betydelse. Disa, 
fann han, måste beteckna jorden (Gaea), liksom Sigtrud symboli- 
serade Solen. Men då Frey eller Fro är solens gud för våra skan- 
dinaviska förfäder, så beteckna namuen Sigtrud och Frey samma 
gudomlighet. Detta är förklaringen af dubbelnamnen. Och lik- 
som guden Freys fest firades vid Jul, som var Solens fest, så eg- 
nade man gudinnan Disa sin dyrkan vid den fest, som inföll vid 
första fullmånen näst efter Jul, och detta är anledningen hvarför 
månaden erhållit sitt namn Oöje (Goe = G»a). Såsom moder- 
jorden är hon ock skördegudinnan (= Ceres); derföre afbildas hon 
ock med axkrans på bufvudet, liksom man ock kan kalla jordens 
sköna blomster och blad och skogens grönska för hennes skrud, 
den hon under vintern, då solen är borta, är afklädd, men som 
hon, då hon på en viss astronomiskt bestämd tidpuukt nalkas So- 
len, ikläder sig och smyckas såsom en brud. Detta är den inre 
betydelsen af Disas upphöjelse till drottning. 

Men det är ej nog med denna symboliska uttyduiug. Nya 
analogier uppdagas, hvarigenom hon representerar andra gudom- 
ligheter, framför allt Diana, jagtgudinnan med sitt nät, och hvars 
namn likaledes påminner om Disa, den scytiska Diana, som Rud- 
beck kallar henne. Och i sjelfva verket hade han kunnat för 
denna identifiering åberopa sig på en ganska träffande analogi 
mellan Dianafesten i Ephesus och Distingen i Upsala 1 ). Men den 
förnämsta och för Rudbeck sannolikt bestämmande anledningen att 
sammanställa Dianas kult med Disa, fann han bos vår gamla hi- 
storieskrifvare Ericus Olai, som dä han beskrifver konung Adils 
död vid ett Disablot i Upsala begagnar sig af orden: »aute terap- 
lum Dianas equo lapsus interiit». 

Vi nämnde att Disa-sagan, enligt Rudbecks mening, innehåller 
särdeles vigtiga moment, tjenande att bestyrka hans allmänna åsigt 
om Skandinavien såsom all kulturs utgångspunkt. Att han ej töf- 
vade att draga sina slutsatser i denna riktning med åberopande 

*) Diönys. Halicarn. Ant. rom. IV. 26. 


Digitized by ^.ooole 



N&gra studier rörande Disasagan. 


41 


af Grekernas Dianadyrkan, bvari han såg en afläggare af den 
nordiska Disakulten, förstå vi lätt. Men äfven i Egyptens Isis- 
kult återfann han tydliga drag, hvilkas förklaring han trodde sig 
finna ensamt i Disasagan. Och med lärdomens hela apparat, med 
citat från Plutark, Pausanias, Diodorus och från våra nordiska lärde 
01. Magnus, 01. Worm och 01. Verelius söker han bevisa sin sak. 
Vi skola meddela ett par bevis, som enligt Rudbeck till fullo ådaga- 
lägga att den nordiska Disa och den egyptiska Isis beteckna 
samma gudomlighet. 

Enligt Plutark gingo de egyptiska presterna vid Isis fest natte- 
tid till hafvet på den 19:de i månaden Cboiac (naturligtvis = Goe, 
Göje) och buro upp en kista, hvaruti låg en rund gyllene ask 
(solen), och ropade med hög röst att Osiris var igenfunnen. Ehuru 
denna ceremonis betydelse var fördold för egyptierne sjelfva, låg 
dock dess ursprungliga förklaring i våra nordiska förfäders sed, 
som omtalas af Procopius, att sedan de lefvat i mörkret kring 
vintersolståndet, sände de spejare på de högsta bergen, hvilka med 
höga rop gåfvo tillkänna solens återkomst för de nedanför boende. 
Egyptierna, som aldrig mistade solen under vintern, kunde naturligen 
ej förstå ceremoniens innersta innebörd, men för oss nordbor var 
denna solens återkomst af den mest genomgripande betydelse. Så 
väntade de henne nu, som ännu hvart år sker uppöfver Torne och 
Kemi, och denna vigtiga händelse firades såsom en glädjefest med 
gästabud. — Isis kallas af Plutark alla laga tingsrätters förestån- 
derska. Disating antyder att rättsvården ock tillkom Disa. Detta 
bestyrkes ytterligare af Worm, som han ock åberopar. - Till Isis’ 
ära höllos marknader, så ock till Disas. Marknaderna kallades på 
vårt mål lse-marknader, såsom OI. Magnus riktigt anger. Svår- 
ligen torde man finna ett klarare bevis på att »Disa och Isis äro 
allt ett». — Isis afmålas med nät om hufvud och midja hos de 
egyptier, hos oss framställes Disa på scenen helt insvept i nät, 
men hon förekommer ock afbildad med nät allenast om bufvudet. 

Huru hade då Disas kult kunnat komma till Egypten? Tyd- 
ligen först genom våra förfäders stora utvandring hade den kom- 


Digitized by 


Google 



42 


Några studier rörande Disasagan. 


mit till Scythien, derifrån till Troja och Mindre Asien, der den 
satt frakt i Diana-kulten i Epbesus och slutligen derifrån till Egyp- 
ten. Detta anger tydligen kulturens g&ng enligt Rudbeck. 

Till närmare belysning och bekräftelse af denna sagas inne- 
börd, för hvilken vi i korthet redogjort, har Rudbeck för jemfö- 
relses skull i sin Atlantica bifogat åtskilliga afbildningar af Diana, 
Isis och Disa. För att na blott fästa oss vid dessa Disa-bilder, 
så förefaller oss den (Atl. Il, 8. 210), som framställer Disa dragen 
i sin släda af två drängar med bockeu vid sidan, med axkrans 
på hufvudet och med sol och måne i sina händer, skäligen miss- 
tänkt att vara uppgjord på fri hand, ehuru han påstår henne vara 
»sådan hon i gambla kyrkior på väggarne, så ock uthi gamble 
pergamentskalendarier är funnen mästedels affrijtat». Hvarifrån 
han tagit den, har han ej bestämdt uppgifvit. Emellertid anför 
han, att i Westerås’ domkyrka, förrän hon hvitlimmades, funnos 
gamla målningar föreställande drottning Disa. Så otroligt det 
förefaller, att ett dylikt profant ämne kuunat blifva föremål för 
afbildningar i en kyrka, skulle vi dock gerna och med nöje velat 
hålla denna uppgift för sann, såvida icke en annan omständighet 
gjort oss mycket betänksamma och tviflande. Rudbeck uppger 
nämligen att Disas historia äfven i Upsala domkyrka förekommer 
i bildlig framställning. De öfverkalkade målningarne i Westerås 
domkyrka kunna vi ej kontrollera, men den oberopade Disa fram- 
ställningen här i vår domkyrka ha vi än för våra ögon. Hvar 
finnes den då? Jo, på en af de kragstenar, som pryda högkorets 
pelare, och som utan tvifvel tillhöra domkyrkans äldsta byggnads- 
partier. 

Bland de högst egendomliga bilder, som dessa kragstenar ha 
att framvisa, är det isynuerhet en, som trotsat all rimlig uttyd- 
ning. Professor C. R. Nyblom, som gjort dessa kragstensbilder 
till föremål för en uppsats 1 ) har icke trott sig kunna fullt utgrunda 
dess betydelse. Han visste ej att Olof Rudbeck redan för 200 år 

x ) Ny illustr. Tidning. Bd 3. 1867, s. 411; omtr, i förf:s Estetiska stu- 
dier. Ups. 1873, s. 336. 


Digitized by 



Några studier rörande Disasagan. 


43 


sedan funnit Disas historia deri uttryckt. Om vi betrakta den föga 
trogna afbildning af denna kragsten, som Atlantican meddelar (Atl. 
II, 8. 209) eller, ännu bättre, om vi jemföra den med motsvarande 
afbildning, som åtföljer prof. Nybloms uppsats, så finna vi att bild- 
verkets hufvudgrupp utgöres af tvänne figurer, af hvilka den ena 
fram8tälle8 med temligen yfvigt hår, ridande på en gnmse och bä- 
rande några blommor i ena handen, under det att han i den andra 
håller en uggla. Den andra hufvudfiguren, i hvilken prof. Nyblom 
sett en grotesk fiolspelare, synes träda den ridande figuren 
till mötes och med sitt spel utöfva ett tjusande inflytande på 
ryttare och gumse, i anledning hvaraf man rimligast trott sig i 
bildverket se ransikens välde uttryckt. Men Rudbeck med sin lif- 
liga fantasi, som spelade honom så många spratt, återfann genast 
i den på gumsen ridande figuren drottning Disa på sin bock, ehuru 
figurens skick mycket tydligt för oss anger en mans gestalt. Och 
den grofva stiliserade behandling af håret, som stenhuggaren an- 
vändt vid figurens utarbetande, föranledde Rudbeck att se hennes 
bufvud omgifvet med ett nät, hvarigenom han fann figurens iden- 
titet med Disa ytterligare styrkt. 

Såsom ett litet exempel för öfrigt på, huru Rudbeck kunde 
drifva symbolismen ända till absurditet, må vi anföra följande 
stycke ur Atlantican (II, 8. 497), närmast med anledning af denna 
apokryfiska Disafigur med sitt hårnät: 

»Hwad nu Disa wille med detta Nätet betyda, war nu detta 
först, at Konungen skulle lära Folcket, som nu i sådan mycken- 
heet war, reesa på andra obebygda Orter, och sökia sin Föda ge- 
nom Fiskerij, som sedan mechta tilltogh np i Norlanden, som Sa- 
gan förmäler, sedan genom Jägerij, emedan hoos oss både Elgar, 
Hiortar, Renar, Biörnar, Wargar, Harar, Räfvar och flere diur 
fångas med serdeles nät der til giorde. Sedan genom Nät fånga 
Foglar, såsom nu uti Skären många 1000 Änder, Knipor, Sneppor 
och annan Siöfogel fångas. Och är märekiandes bwarföre Disa 
uti Domkyrckian är allenast om Hufwud i nät inwecklat, nemligen 


Digitized by 


Google 



44 Några stadier rörande Disasagan. 

dherföre at både Fisken och Foglar mästedeles fastna med Hnfwud 
i Näten.» — — 

* * 

* 

Ehnrn kragstensbilden i Upsaia domkyrka sålunda står i mycket 
lös förbindelse med Disa-sagan, vill jag dock här begagna tillfället 
och framställa en gissning rörande denna omtvistade bilds bety- 
delse. Se vi närmare på figuren med fiolen, så kanna vi af kläde- 
drägten sluta, att det måste beteckna en qvinna, under det att den 
på gumsen ridande figuren, trots Rudbeck, är en manlig gestalt, 
snarast en riddersven. Bakom den qvinliga figuren se vi ett träd 
jemte en hare och en hund, hvarmed tydligen betecknas en skog. 
Sammanställs detta, så synes bela situationen temligen samman- 
falla med den, som skildras i balladen: 

Och riddaren red genom grönskande lund, 
att sin kärestas boning uppnå, 
då varsnade han uti skymningens stund 
själfva skogsjungfrun framför sig stå. 

Denna gissning vinner ännn mer sannolikhet genom ett par 
omständigheter. Ofvan skogsjungfrun se vi en sväfvande otydlig 
figur, dermed antydande det flyktiga, andelika i hennes väsen, och 
med fiolen har man sökt åskådliggöra det smekande och förföriska 
i hennes sätt och tal. Det groteska åter, som man funnit i denna 
gestalt, torde vi böra tillskrifva konstnärens oförmåga att i det 
hårda materialet forma »en mun, som förförande log». Om nu 
detta stämmer ganska väl, så stämmer ock förträffligt, att den 
ridande figuren bär i handen några blommor, afsedda för kärestan, 
till hvilken han är på färd, och ugglan antyder att skymningens 
stund inträdt. Men hvarför rider han på en gumse i stället för 
att på riddarevis sporra sin gångare god? Här får väl symbolis- 
men hjelpa oss fram. Bättre än den ädla hästen antyder väl gum- 
sen den otyglade lidelsen, som för menniskan i frestelse. För 
bildverkets fullständiga tydning fordras ock att ange en förklaring 
rörande den säckpipeblåsare, som finnes afbildad bakom den rj- 


Digitized by 


Några studier rörande Disnsagan. 


45 


dande figuren. Kanske man dermed~velat antyda riddarens glada 
tankar på sitt stundande bröllop. — Ehuru ämnet ej är taget ur 
den kyrkligt-religiösa bildkretsen, kan man ej neka att det väl 
kande försvara sin plats såsom symbolisk framställning i en medel- 
tida kyrka. Ocb om vi tolkat kragstenens bildverk rätt, ha vi 
tillika ett bevis att balladmotivet, naturligtvis ej i sin sista form, 
då det sammansmält med sägnen om Ljungby horn, utan i sin 
ursprungliga enklare fattning, varit bekant i Sverige redan i bör- 
jan af 1300-talet, från hvilken tid Upsala domkyrkas korpelare 
4tan tvifvel stamma. 

* * 

♦ 

Innan vi öfvergå till att undersöka de källor, Olof Rudbeck 
användt för sin sammanfattning af Disa-sagan, anse vi oss böra be- 
riktiga en uppgift, som Rudbeck begagnat i Atlantican såsom stöd 
för sina åsigter, men som i fall den lemnas utan gensägelse skulle 
i någon mån förrycka den rätta uppfattningen af sagan. 0). Worm 
(Monumenta Danica 8. 117) hade nämligen trott sig i Danmark 
bafva träffat spår af vår svenska Disa. För att nu ej tala om 
några mycket vågsamma meningar in etymologicis, hvari han fun- 
nit Disas namn 1 ), hade han på en sten, som han antog fordom 
legat på Öre-thing, men sedan förts upp till Vordingborgs slott på 
Selan d, funnit en runskrift, hvilken enligt hans mycket bristfälliga 
läsning ocb ännu djerfvare tolkning hade följande lydelse: 

Efthe Disaloger ter geu kerdi dia hid 
bvårs mening han återgaf på latin med 

Quia leges Diste magno in precio esse convenit, huc quereloe 
adferendte ; det är: Emedan Disas lagar böra bögt aktas, må man 
hit (d. v. s. till Örething) vända sig med sina käromål. 

Han såg i henne på grund häraf en rättvisans vårdarinna, 
hvarmed ju öfverensstämde att Upsala hade sitt Disating. Också 

’) Exempelvis att Tisdagen var uppkallad efter Disa, at rende Dyst betydde 
tiU Disas åra tornera. 


Digitized by 


Google 



46 


Några studier rörande Disasagan. 


upptog och afbildade Rudbeck i sin Atlantica (II. s. 207) denna 
sten, den 8. k. Vordingborgsstenen, såsom ett vigtigt vittnesbörd 
om Disakultens allmänna utbredning. — För en mera utbildad 
språkkännedom var det visserligen lätt att inse, att denna Worms 
runläsning omöjligen kunde vara rätt, men att genom blott kon- 
jektur från Worm återställa den rätta runtexten var mer än svårt: 
det var helt enkelt omöjligt. Så lyckades man i senare tider åter- 
finna sjelfva runstenen i Runde torn i Köpenhamn. Stenen blef nu 
jemte sin runskrift ånyo granskad och afritad och upptogs i vår 
nyligen aflidne forskare prof. George Stephens stora verk »The 
Oldnorthern runic monuments of Scandinavia and England» (vol. Ij 
s. 336). Stephens läsning, om också icke fullt korrekt, aflägsnade 
emellertid all tanke på Disa och hennes förhållande till Öre-thinget. 
Han läste runskriften så 

seft »[>isl fa|>ur trtibu kaerpi {nseu' [>rui 

o : Efter Aethisl , sin fader , gjorde Trybu denna stenkista. 

Genom några rättelser i Stephens läsning synes prof. Sophus 
Bugge (i Kgl. Vitterh. Historie och Antiqv. akad. handl. 31. Stblm 
1893, s. 18 o.59) ha kommit till följande tolknings resultat: 

aft a()isl... rutr hau kar[)i |)iau|>run 
o : Efter Adisl högg Rud (runerna), Tjodrun gjorde (minnesmärket). 

Slutligen har genom prof. Wimmers skarpsinne Vordingborgs- 
stenens inskrift fått sin slutliga läsning och uttolkning (Om under- 
sogelsen og tolkningen af vore Runemindesmaerker, i Indbydelse- 
skrift til Kjobenhavns universitets Aarsfest . . den 8de April 1895, 
s. 106 ff.). Inskriften lyder enligt honom: 

aft a[) i s 1 fika rutr }>au 
k ar[>i i |>iau})U ui 

o : Efter Adisl fige gjorde Rud detta vigda grafminne i Ty. 

Vi kunna med all vetenskaplig trygghet såluuda lita på, att 
den seländska runstenen ej har det ringaste att raäla oss om drott- 
ning Disa och hennes minne i Danmark. 


Digitized by 



Några studier rörande Dis&9agan. 


47 


Liksom Rudbeckianismen i allmänhet gjorde ett mäktigt in- 
tryck, så förhöll sig ock med Rudbecks uppfattning af Disas saga. 
Man finner sålunda långt ner i följande århundrade, huru hans 
ideer gå igen och taga sig uttryck. År 1742 utgaf J. B. Norlin 
under And. Celsii presidium en akademisk disputation i Upsala 
De festo veterum Svio-Gothorum Disano; här talar han äfven om 
Disa, Forgunns dotter 1 ) til) Wänngarn, hvars saga synes honom 
innehålla åtskilliga mystiska anspelningar på Diana eller Isis: 
Disa, insvept sitt nät i likhet med dessa gudomligheter, betecknar 
henne såsom den der lyckliggjort de dödliga med nätets uppfinning 
och bruk, och det råd, hon gaf Sigtrud, innebär helt enkelt att 
hon i likhet med Isis eller Ceres först lärt menniskorna åkerbruket. 

Äfven Olof v. Dalin i sin Svenska historia (D. 1, 1747 s. 61) 
lutar delvis till samma åsigt. »Til denna tid då Vodiner, Geloner 
och Neurer först kommit hit (till Norden), kan billigt föras den 
God8tjenst och offer, som detta nitiska Folk giorde sin Gudinna 
Disa eller Ähring och Åhrs wäxt. De hade funnit för sig skarpa 
länder och de förnuftigaste märkte wäl, at nöden snart wille öfver- 
f&lla dem: folket begynte ökas och födan minskas. I et sådant 
tilstånd war deras tilflykt til Gudomligheten: Oraklet eller snarare 
Afguda-presten svarade då, at folket borde delas och utskickas 
hvar på sin kant med en hacka och handske full med säd». Och 
i en hithörande not förklarar han, att »de gamle bafva insvept 
sina berättelser i så många dikter och mörker, at det är svårt at 
utleta sanningen», — man ser dock af Disas historia strax, »at Disa 
betyder den bärande jorden, som, då hon rätt brukas och besås, 
är hvarken klädd eller oklädd», o. s. v. 

Vi förnimma här samma naturmytiska ljud, som svagare och 
bortdöende ljödo oss till mötes ur Afzelii sagohäfder. Nu förstå 
vi hvarifrån dessa ljud ursprungligen utgått: från Olof Rudbecks 
stentorsstämma. 

* * 

* 


*) Om Forgnnn såsom Disas faders namn skola vi nedan nämna några ord. 


Digitized by 


Google 



48 


Några studier rörande Disasagan. 


Och du skola vi gå ett steg längre tillbaka i tiden genom att 
undersöka Olof Rudbecks källor, på hvilka han grundat sin fram- 
ställning af Disas historia. Vi uppta dem till betraktande i samma 
ordning, som de af honom nämnts: Olaus Magnus , Messenius 9 
Furus skald och Disa-sagan. 

Olaus Magnus , den till namnet siste katolska ärkebiskopen i 
Upsala, har i sitt vigtiga verk Historia de gentibus septentrionalibus, 
som han sk ref fjerran från sitt gamla fädernesland, lemnat en 
skildring af hvad han kallar ismarknaderna (de nundinis glacialibus, 
lib. IV cap. 6.) Vid framställningen af naturförhållandeua i Sverige 
kommer han ock fram med den notisen, att kölden är stundom 
bär så stark under vintern, att t. ex. den breda å, som flyter genom 
Upsala, ärkebiskopens residensort, betäckes af så tjock is att den 
förmår bära tyngden af hela den talrika skara folk ocb boskap 
och varor, hvilka vintermarknaden bär samraanhopat — »Och från 
fordom till denna dag», säger han, »har denna marknad kallats 
Disting d. v. 8. den visa drottning Disas ting: hon var nämligen 
en så bögsinnad ocb förslagen qvinna, att då hon på grund af en 
inträffad missväxt såg den stora menigheten nära att förgås af 
svält, så gaf bon det rådet, att en del skulle efter verkstäld lott- 
kastning utvandra och på hinsidan hafvet söka andra orter för sitt 
fredliga uppehälle, hellre än att de enligt några ovisas grymma 
rådslag skulle aflifvas; (talesque nundinas vsque in hunc diem an- 
tiqvitas vocaverat, & adhuc vocat, Dysting, id est Judiciarium lo- 
cum prudentissimse Regina) Dysae: eo quod excelsi spiritus & saga- 
cissimi consilii foemina, videns populi infinitam multitudinem, ob 
coeli rigidissimum influxum, segetes ac fruges exhaustas, famis 
acerbitate periclitari, potius sorte declarata natale solum exeundo, 
sedes in alienis tems ultra mare pacifico conuictu persuasit inqui- 
rere & inquisitas diligenter colere, quam truculentissima quorundam 
improvidorum hominum censura e vita deleri).» — Denna folkvan- 
dring från Skandinavien, förklarar han, sammanfaller emellertid ej 
med den, hvarom Paulus Diaconus beträffande Longobarderne talar, 
anledningen kan nog ha varit enahanda, men såväl med afseende 


Digitized by 


Nåt? ra studier rörande Disasagan. 


49 


på tiden, sättet och den utvandrande bopens talrikhet skiljer den 
sig mycket från den utvandring, som cgde ruvn under drottning 
Disas regering. — Likafullt torde denna utvandringsepisod ur Pauli 
Warnefridi De gestis Longobardorum, der ock en qvinna Gambara 
eller Gambaruca omnämnes, ej varit alldeles utan inflytande på 
Disa-sagans detaljer, såsom t. ex. att lottkastning egde rum mellan 
dem, som skulle stanna och utflytta. Afven Saxo berättar bärom 
(ed. Mtåller I, 8. 418). 

* * 

Den andra källan Rudbeck citerar för sin framställning är 
Joh. Messenii komedi Disa, hvilken bör vara oss välbekant, så 
mycket mer som den ingår i Svenska literatursällskapets publika- 
tioner. Det synes ju i förstone befängdt och stridande mot all 
rimlighet att såsom källa åberopa en poetisk dikt, om hvars obi- 
storiska karakter han var fullt medveten. Icke är det just rätta 
vägen att åberopa sig på Sbakespeares Julius Cmsar, då man skall 
skrifva Roms historia. Å andra sidan var det ju för Rudbeck en 
fördel att kunna hänvisa till en så populär och allbekant fram- 
ställning som Messenii Disa. Om än Messenius gjort tillägg i dra- 
mat, som ovedersägligen voro hans egna fria fantasier, kunde man 
lemna dem utan afseende. Men betraktad såsom rent historisk 
källa måste Messenii komedi förefalla oss skäligen grumlig. 

Med någon analys af skådespelet beböfva vi ej här sysselsätta 
oss. Vi erinra blott, att de gamla Upsala gudomligheterna Thor, 
Oden och Frigga i begynnelsen uppträda och representera sig och 
att fablen i det hela utvecklar sig såsom vi redan känna den: 
hungersnöden, det grymma rådsbeslutet, som Disa hånar, hennes 
kallande inför konungen, hennes fyndighet att uppfylla de föresatta 
vilkoren, hennes kloka råd, hennes kröning till drottning. I slutet 
uppträder amazonen Pentesilea helt omotiveradt ocb håller på att 
skrämma slag på Disa; hon kommer direkt från Troja, berättar 
om Tröjas belägring och sjunger några visor. De sista scenerna 
i dramat visa, huru representanter af de norrländska landskapen, 
bvilka genom Disas råd befolkats, hembära henne båfvor af lan- 

Öamlaren XVII. 4 


Digitized by 



50 N&gra studier rörande Disasagan. 

dens skilda hufvudnäringar, hvartill landskapsvapnen gifvit Mes- 
senins ideen. 

Ett par punkter är det synnerligen nödvändigt att framhålla. 
I sjelfva skådespelet kallas konungen nästan blott Rex t men af 
några ställen framgår dock, att han bär namnet Sigtrud. Så an- 
gifves ock att bandlingen försiggår år »efter werldzens begynnelse 
2758». Disas fader är rådsherren Sixten , och scenerna äro förlagda 
dels till Wänngarn, der Disa är född, dels till Upsala. I det kung- 
liga kallelsebrefvet, som ålägger Disa att träda inför konungen, 
beter det slutligen: »Hwarföre är vår alvarlige ocb strenge befal- 
ningh, at tu med tbedb första til oss tigh begiffuer, dogb bvarken 
åkandes, ridandes, gåendes, seglandes eller roändes: hwarken klädd 
eller oklädd, buarken dag eller natt, buarken i ny eller nädan.» 

Rörande dramats historia tillägga vi blott, att det var rivali- 
teten med Olof Rudbecks fader Johannes Rudbeck, som föranledde 
Messenius att författa ocb bär i Upsala låta sina lärjungar uppföra 
historiska skådespel på svenska. Det första bland dem var Disa, 
som vid Distings-marknaden den 17 och 18 Febr. 1611 uppfördes. 
Att han här gjorde ett lyckligt grepp beträffande ämnet är onek- 
ligt. Schttck (Sv. literaturhist. 1, 8. 628) säger härom: »Hvarje 
borgare, som besökte Distingsmarknaden, måste naturligtvis med 
ogement nöje betrakta ett skådespel, i hvilket Distingens uppkomst 
på ett åskådligt sätt framstäldes, ocb den följd af upplagor, som 
Disa sedermera upplefvat, utgör ett osvikligt bevis på att författa- 
ren träffat sin samtids smak.» — Antalet upplagor stiger till bortåt 
tio, och man kan å teaterrepertoiren såväl i landsorten som i Stock- 
holm påträffa Disa såsom uppförd ända in på 1770-talet, visser- 
ligen omarbetad, men tydligen grundad på Messenii framställning, 
som i sitt ursprungliga skick visade sig något otymplig för en 
mera utvecklad dramatisk smak. En sådan nyare omarbetning af 
sagan är det prosadrama Disa, som prof. Schttck aftryckt i Sam- 
laren för år 1892 efter en handskrift (E. 146) på Upsala Universi- 
tets bibliotek. Det har till författare Johan Celsius och det upp- 
fördes år 1687 i Distingen i närvaro af enkedrottningen, drott- 


Digitized by 


Några studier rörande Disasagan. 


51 


ningen och kronprinsen Carl på stallgården i Upsala af studenter, 
hvarvid den vackra 17-åriga studenten Olof Celsius, sedermera 
domprost i Upsala, utförde Disas tacksamma rol. — I det Celsiska 
dramat bär konungen fortfarande namnet Sigtrud , men Disas far 
heter här Ingewald , och Disas mor, hvilken rol med god verkan 
här införts, men som saknas hos Messenius, bär namnet Thoreborg. 
Det är regelrättare bygdt, men dialogen förefaller något torr och 
man saknar Messenii burleska målande scener, ehuru Disas dräng 
Pickelhäring här ock söker att sätta publiken i godt lynne. 


* 


* 


* 


Så komma vi i ordningen till Furus skald såsom anförd källa 
för 01. Rudbecks framställning af Disas historia. Knappt någon 
torde väl förr hört talas om Furus skald. Till en början förtvif- 
lade jag ock att någonsin träffa på denna okända skald eller sna- 
rare det okända skaldestycke, som härmed afsågs, ty skald bru- 
kade särskildt i titlar enligt forntida språkbruk lika ofta beteckna 
poemet som poeten. Men lyckan och Rudbeck voro mig slutligen 
bevågne. I sin Atlantica nämner Rudbeck på åtskilliga ställen, 
såsom jag vid närmare studium af de digra volymerna fann, detta 
qväde, hvars författare sannolikt kommer att ständigt förblifva obe- 
kant, då den enda kunskap, vi ba om honom, förskrifver sig från 
hvad Rudbeck meddelat till efterverldens kännedom. Benämningen 
Furus skald bar man att finna i begynnelseorden af detta qväde, 
hvaraf Rudbeck anför nedanstående strofer och hvari skalden tyd- 
ligen velat ge en fornpoetisk skildring af vintern: 

Fur ä wänd i Furu 

Disas har ä skuru 

Glis ä Frea grat (Atl. II, s. 353) 

Det är enligt Rudbecks tolkning: »Solen är wänder i Furu- 
trän 1 ), Disa eller Jorden hafver nu skurit aff sigh all Säden, Bla- 

*) d. ▼. s. solens värme är ersatt genom tallvedbrasan. 


Digitized by 


Google 



52 


N&gra studier rörande Disasagan. 


den och Blomster, som är hennes hår, och hon sörjer Solen genom 
sine gyllene tårar Oliset.» 

Med Fur torde här antagligen återgifvas det isländska Furr , 
som emellertid ej betyder sol, utan eld. Glis (succinum), den ut- 
sipprade tallkådan, som redan Olaus Magnus ansåg bilda bern- 
stenen, betraktas rätt poetiskt såsom naturens tårar öfver den drö- 
jande solen. Allt detta är ju mycket kort och godt, det förefaller som 
skulle Rudbeck sjelf skrifvit detta, i akt och mening att häri finna 
ett stöd för sin uppfattning af Disa-sagan såsom naturmyt. Men 
något upplysande för Disas historia, som ligger oss närmare om 
hjertat, innebära icke dessa skalderader. 

* * * 

Och sä skola vi slutligen uppsöka den fjerde och sista källan, 
den svårast åtkomliga af dem alla, Disas saga } ty de tre före- 
gående äro i skrift upptecknade, men med den ijerde afses tyd- 
ligen sagan sådan den lefvat i folktraditionen. Hade vi att göra 
med det rena matematiska förståndet och ej med Rudbecks fantasi- 
rika uppfattning, och stode de särskilda momenterna i enkelt arit- 
metiskt förhållande, skulle vi från de tre bekanta alldeles exakt 
kunnat sluta oss till den fjerde obekanta. Men nu stå dessa mo- 
menter i mycket mera komplicerade förhållanden, saken faller sig 
icke så lätt, resultatet blir ock derföre osäkrare. Men vi skola 
ändock söka att leta oss fram så godt vi förmå. 

Vi kunna för det första alldeles lemna ur räkningen Furus 
skald, som ej kan vara oss till någon nytta. Men vidare kunna vi 
som utgångspunkt slå fast, att Disa-sagan såsom folktradition 
måste vara ursprungligare än alla våra skriftliga uppteckningar 
och bearbetningar. Ty såväl Olaus Magnus som Messenius och 
Rudbeck stödja sig — medelbart eller omedelbart — på traditionen. 
Men å andra sidan är den muntliga traditionen i sin fortgång 
underkastad växling och förändring. Och om man än ej kan vara 
fullt förvissad om, att t. ex. Olai Magni kortfattade och liksom i 
förbigående meddelade notis om Disa upptagit allt, som på hans 


Digitized by 



Några stadier rörande Disasagan. 


53 


tid om henne berättades, så är deremot ytterst vanligt, att den 
muntliga folksagan i sin ordning tager intryck och form af den 
skriftliga a ifattning, sagan under tiden fått. — Sålunda, för att taga 
ett exempel: om, såsom vi erinra oss, Disas far bos Messenius 
beter Sixten y är det ej främmande för sägnen, om detta namn på 
Rodbecks tid i folkets mun öfvergått till ett Sjustin. Traditionen 
är i dylikt fall ej nogräknad, den låter udda vara jemt, i synner- 
het som den i detta fall kunnat stödja sig på en ej ovanlig ljud- 
öfvergång från sig till sjug. Jag säger, att det är möjligt att så 
gått til), men det är ock möjligt — och jag har mer och mer 
blifvit stadgad i denna min misstanke — att Rudbeck för att vinna 
ett skenbart stöd för sina astronomiskt-symboliska funderingar vid 
sagans sammanfattning sjelf hittat på denna namnförändring. Han 
8äger nämligen på ett ställe i Atlantican (II, s. 216) rörande Disas 
fadersnamn: »Ty bär och här Disas Fader namnet aff detta talet 
Siuttio, at han är worden kallat Siuxtin (Septuagesimns).» Detta 
70-tal återkommer hos honom såväl i fråga om skottdagarne som 
vid maskorna i Disas nät. — Men om vi härvid stanna i någon 
osäkerhet, så är det ett annat moment, som vi kunna uteslutande 
tillskrifva Rudbeck, nämligen det tillagda vilkoret, att Disa skulle 
infinna sig hos konungen ej inom år eller månad , som bvarken 
finnes hos Messenius eller i Wänngarnstexten. Detta vilkor och 
dess förklaring smakar alls icke af folklig sägen, utan af kammar- 
lärdom. Lösningen af svårigheten genom hänvisning på de fem fyll- 
nadsdagarne i det egyptiska året, såsom icke tillhörande någon 
viss månad eller år, ligger utom sagans omedelbara sfer. Detta 
tillskott, som till fördel för sagan lika gerna kunnat vara borta, 
tillskrifva vi Rudbeck sjelf. 

Af långt större intresse för oss är emellertid att veta, huru 
ntbildad Messenius fann sagan, då han skref sin Disa — ty det 
faktum att Olaus Magnus redan omtalar »regina Dysa» visar ohåll- 
barbeten af påståendet, som anföres i texten till Tbersners stora 
verk Fordna och närvarande Sverige (art. Wänngarn), att Disa- 
8&gan skulle af Messenius blifvit uppdiktad för att roa drottning 


Digitized by 


Google 



54 


Några studier rörande Disasagan. 


Kristina som barn. Detta vederlägges för öfrigt genom det enkla 
sakförhållandet, att Messenius uppförde sitt skådespel 1611 och 
såsom fånge redan år 1616 aifördes till Kajaneborg, ocb att drott- 
ning Kristina föddes först 1626. Men för öfrigt skola vi fästa oss 
vid ett annat yttrande af Messenins, soin är af vigt. I Scondia 
illustrata (T. I, s. 3 ), som ju gör anspråk på att vara ett histo- 
riskt verk, berättar han äfven huru »prudentissima nobilissimaque 
virgo Disa» genom sitt kloka råd gaf anledning till de norrländ- 
ska landskapens uppodlande ocb befolkande. Till bestyrkande af 
denna uppgift har han i Scondias T. XIII (s. 18), som är afsedd 
att innehålla bevisen för hans historiska framställning, ett yttrande, 
hvaraf obestridligt framgår att historien om drottning Disa såsom 
en bestämd folktradition gick och gällde på hans tid (»cseterum, 
quae in mea sequitur chronologia, narratio de regina Disa, prse- 
terquam quod in hominum sermonibus firma bactenus 
perseveraverit, simul ab Olao Gotbo lib. IV c. 6 comprobatur»). 
Han kan derföre sägas lika mycket hämtat sitt ämne ur folktradi- 
tionen som direkt ur Olaus Magnus. Frågan är blott: huru mycket 
utbildad var denna anekdot om drottning Disa, inskränkte den sig 
till blott hvad Olaus Magnus knapphändigt berättat, eller har Joh. 
Messenius ur folksägnen erhållit mer för uppbyggande af sitt drama? 

Att Disa-sagan verkligen synes ha haft en dylik utbildning, 
som Messenius skulle kunnat tillgodogöra sig, deraf tro vi oss ha 
påträffat ett spår. I Joh. Bursei anteckningsbok Sumlen (utg. af 
Klemming, s. 75) läsa vi följande kortfattade notis: 

»Her Jon i Edbbo sadhe sigh hafva en gammal kröneko. thär 
står mykit om Drotning Dijsa.» 

Om någon sanning legat till grund för denna uppgift, hvilket 
vi icke ha anledning att betvifla, torde vi här haft en redaktion 
af Disas historia, hvars affattning enligt vår mening måste hänvisa, 
om icke förr, åtminstone senast till tiden mellan Olaus Magnus och 
Messenius, ocb hvilken sålunda för oss kunnat vara en utomordent- 


Digitized by 



Några studier rörande Disasagan. 


55 


ligt vigtig länk i den kedja, som Disa-sagan i sin utveckling före- 
ter. Denna länk är väl för alltid förlorad 1 ). 

* » 

* 

Då ingen skriftlig hjelpkälla emellertid namera står till buds, 
finna vi oss i det oundvikliga: vi måste göra ett försök att genom 
afskiljande ur Messenii drama af allt, som tydligen kan sägas ut- 
göra bans egen uppfinning, få fram de allmänna dragen af Disa- 
sagan, sådan den förelåg honom till dramatisk behandling. Det 
första blir naturligtvis att bortse från allt, som rör den dramatiska 
formen, . vidare allt som afser den dramatiska effekten, t. ex. de 
böga gudomligheternas framträdande. Hit hör ock den lösligt in- 
fogade scenen, der Pentesilea uppträder och sjunger sina visor. Vi 
tro oss kunna med visshet angifva, hvarifrån Messenius fått ideen 
till denna scen. Han hade sjelf i sin ego ett manuskript från år 
1529, som i gammal svensk öfversättning innehöll Historia Trojana 

1) Ett annat spår af Disas saga, till sin härkomst och affattningstid af 
mera tvifvelaktig natur, har prof. Es Tegnkb haft godheten att påpeka för 
mig, ehuru detta spår synes, för att så säga, ligga på sidan af den våg, som 
Rådbeck utpekat för oss att nå källorna I sina anmärkningar mot Dalins 
Svenska historia yttrar grefve Gustaf Bonde (se 01. v. Dalin, Vitterhetsarbeten 
111 1767, s. 497) följande: 

»Disa Forguns dotters ankomst til konung Sigtrud kan icke wäl anses al- 
deles som en dikt. Ty utom den allmänna berättelsen om henne, som från ur- 
minnes tider är qwar, finnes i Konung Krembes saga, at hennes rätta namn 
warit Hildur, och at af henne alla kloka Qwinnor blifwit kallade, til åminnelse 
af denna9 förslagenhet och goda råd, f)isar, det är, kloka Qwinnor, Spåqwinnor 
och Gudinnor; så framt denna Konung Krembes saga är påbyggelig. De gamla 
namnen |)isar-Sal, jrisar-blot, ^isar-ting witna ock, at {>isa warit til.» 

Hvad är denua konung Krembes saga? Månne någon äldre bearbetning af 
Disa-sagan eller kanske någon förfalskning af nyare datum i likhet med Hjal- 
mar och Ramers saga? I alla händelser är det tydligt, att Bonde härur hämtat 
sin uppgift om Disa såsom Forgunns dotter, hvilken uppgift han upptagit i före- 
talet till sin Conspectus Svecim regum ( Björners Nordiska Kämpadater) och 
hvilken andra på hans auktoritet någon gång återge. Enligt prof. A. Nobbens 
välvilliga upplysning torde vi i Forgunns namn återfinna den mytiska Fjör- 
gynn , fader till Frigg, moder jorden (jfr Vikt. Rydberg , Undersökningar i ger- 
mansk mythologi II, 9. 37). Men om nu också Disa fattades af Rudbeck som 
identisk med jorden, så synes Krembes saga bära spår att vara en produkt 
närmast af Bndbeckianismens tidehvarf. 


Digitized by ^.ooole 



56 


Några studier rörande Disasagati. 


af Guido de Columna, numera utgifven af d:r Rob. Geete i Sven- 
ska fornskrift-sällskapets Samlingar, h. 104. Samma år, som drott- 
ning Disa första gången uppfördes i Upsala, bortgaf Messenius se- 
nare på sommaren denna handskrift till Job. Bureus 1 ). Det är 
utan tvifvel härifrån, han hämtade ingifvelsen att i dramat infoga 
episoden om amazon-drottningen. Väl stupade hon enligt denna 
historiskt romantiska framställning utanför Troja, men det hin- 
drade ej Messenius att låta henne dessförinnan uppträda inför 
den tacksamma Upsala-publiken i all sin ståt. 

Men vidare kunna vi med kännedom om sagans och sägnens 
natur uttala den öfvertygelsen, att — med undantag af Disa — 
alla i dramat uppträdande personer hafva Messenius att tacka för 
sina namn. Det är den dramatiska författarens rätt att namndöpa 
de figurer, han för upp på tiljan, och att förlägga tidpunkten för 
handlingen uär han rimligtvis behagar. Namnet på kouungen Sig - 
trud är förmodligen en misstydning af Sigtrug eller Sigtryg, ett 
i gamla diplom ej ovanligt namn, hvilket äfven förekommer i Jo- 
hannes Magnus’ konungalängd *). Messenius har ock, såsom vi sett, 
i dramat gifvit Disas fader namnet Sixten. Månne det är blott 
en slump, att en runsten (Bautil 193), som är uppsatt vid Löfsta- 
holm midt emot Wänngarn, har en inskrift, hvars begynnelse lyder: 

Sturbiarn 1 i t raisa stain iftir Sikstain... 

Jag vågar här framkasta en förmodan, huru detta högst egen- 
domliga sammanträffande af namn kan förklaras. Det låter tänka 
sig, att Joh. Bureus, hvilken såsom barn uppfostrades i Wassunda 
prästgård och senare också en tid vistades der i socknen, med sin 
kännedom om traktens antiqviteter meddelat Messenius det på run- 
stenen förekommande namnet, som denne fann lämpligt att an- 

1) På försåttsbladet till detta manuskript, nu tillhörigt Kongl. Biblioteket 
i Stockholm, har Bureus gjort följande anteckning om handskriftens förra egare: 

»Denne hafuer hördt her Gabriel Christieruson til på Steninge. Sedhan 
Olof Person Borgmeatare i Stokholm. Sedan Doctor Johan Messenio. Han 
skenkte henne migh Joh. Bureo ö Aug. 1611. 4 pom. Vpsalise.» 

2) Sigtrud förekommer år 1543 såsom qvinnonamn i Norge (Dipl. Norv. 
III, n. 1160). 


Digitized by 



Några studier rörande Disasagan. 


57 


?ända. Vi sägo nyss, att Messenius stod i förbindelse med Job. Ba- 
rens, ocb att ban förärade honom den förnt omtalade bandskriften. 
— Beträffande tidpunkten för dramats handling har Messenius äf- 
ven utsatt denna till år 2758 efter verldens begynnelse. Visser- 
ligen kunde han hittat pä en i historiskt afseende rimligare, men 
det må vara hans ensak. Om vi för ro skull skulle reducera det 
anförda året till vår vauliga tideräkning, och för att icke begå 
nigot fel vid reduktionen använda någon af de samtida almanachor, 
som Messenii Upsala-koliega Sigfrid Aronis Forsius utarbetade, så 
angifves t. ex. år 1610 enligt honom vara år 5572 efter verldens 
skapelse. Enligt denna beräkning låter Messenius handlingen i 
skådespelet Disa försiggå bär i Upsala Distingstiden år 1204 före 
Christi födelse! Ej underligt under sådana förhållanden, att Ehren- 
strabl hade en vansklig uppgift att lösa i sin historiemålning. — 
Alla dessa elementer, som delvis ingått i eller inverkat på sagans 
sista redaktion, anse vi vara Messenii insatser i Disa-sagans ut- 
bildning. Och i dessa afseenden tror jag mig icke behöfva befara 
någon motsägelse. 

Men nu komma vi till svårare punkter. Det är sagans natur 
att aldrig eller högst sällan bekymra sig om namn, och årtal vet 
hon ej af. Men deremot finna vi sagan stundom binda sig till 
en viss lokal , ofta utan att man kan upptäcka någon rimlig anled- 
ning dertill. Här inträffar ett dylikt fall. Om vi med afseende 
på vår uppgift uppkasta den frågan: Var Disa sagan redan i tradi- 
tionen fäst vid Wänngarn, då Messenius företog sig dess dramati- 
sering, eller är det Messenius, som med dramatikerns rätt att för- 
lägga sitt skådespels scener hvar han lämpligen tycker gjort Disa 
till en Wänngarns dotter och derigenom gjort sagan bofast der, 
så öppna sig här båda möjligheterna, och ett afgörande svar är 
svårt på grund af bristande skriftliga källor. Efter åtskilligt be- 
grundande har jag emellertid kommit till resultatet att Disa- 
sagan, redan innan Messenius fick hand om den, var bunden och 
bofast på Wänngarns slott, och att han sålunda blott följde, men 
icke skapade traditionen. Och skälet är följande. 


Digitized by 


Googlc 



58 


N&gra studier rörande Disasagan. 


Messenius har, såsom naturligt är, förlagt de vigtigaste af skåde- 
spelet Disas scener hit till Upsala, platsen för Distingsmarknaden, 
och låter konung Sigtrud här bo, de öfriga scenerna äro förlagda 
till Wänngarn. Men om Messenius hade varit fullkomligt obunden 
vid valet af den senare lokalen, kunde han ju utvalt en lämpligare 
egendom, ej så långt aflägsen från Upsala, såsom utgångspunkt för 
Disas beryktade slädfärd. Det är tydligt att Wänngarn, såsom 
Disas hem, fogar sig betydligt otvungnare in i ett föreställnings- 
sätt, som har Sigtuna till konungasäte än till det aflägsnare Up- 
sala. Upsala såsom uråldrigt konungasäte, är en nyare, hufvud- 
sakligen genom historisk-antiqvarisk forskning vunnen position, som 
kanske var mera främmande för den populära uppfattningen bos 
de förra århundradenas män än vi kanske tro. Då Messenius, som 
för Distingens skull gör Upsala till konungasäte, ändock behåller 
Wänngarn såsom Disas fädernehem, så beror det utan tvifvel derpå, 
att sagan under ett annat lokalt åskådningssätt redan fästat sig 
fast på detta ställe. 

En annan ännu vigtigare sida är nu att taga i betraktande. 
Den historiska anekdot, som Messenius lagt till grund för sitt 
drama, erhåller utan tvifvel sitt förnämsta intresse och sitt rikaste 
innehåll genom de af konungen förelagda prof, genom hvilka Disa 
ådagalägger sin fyndighet och klokhet. 

Det behöfs ej synnerlig skarpsynthet för att i dessa prof åter- 
finna ett drag, som, om ock i mindre utvecklad form, förekommer 
i Krakas eller Aslögs saga. För många torde denna likhet redan 
vid första bekantskapen med Disa-sagan varit slående. Vi erinra 
om, att i den episod, som sammanbinder Völsungasagan och Ragnar 
Lodbrokssagan, hvilka i sjelfva verket bilda ett sammanhängande 
helt, omtalas huru Ragnar för att skingra sin sorg efter Thora 
Borgarhjorts död gjorde härfärder till sjös, och att han sålunda 
en gång kom att lägga till med sina skepp vid Spangarheid på 
Norges sydkust. Han sände skeppsfolket i land att baka bröd, 
men då de återkommo, befanns brödet brändt. Då de fingo tilltal 
härför, urskuldade de sig dermed, att de i land sett en ung flicka, 


Digitized by 



Några studier rörande Disasagan. 


59 


som varit så sedig ocb skön, att de mera sågo på henne än på 
brödbakningen, ja de vågade till ocb med förklara, att hon i klok- 
het täflade med den aflidna drottningen. För att pröfva Krakas 
klokhet, bjöd Ragnar att bon skulle komma till honom om bord, hvar- 
len klädd eller oklädd y hvarken mätt eller fastande , hvarken ensam 
eller med sällskap . Hon kom, sedan hon fått löfte om personlig 
säkerhet, om bord klädd i ett nät, hon hade endast ätit en lök 
och åtföljdes af sin hund. — Genom sin skönhet, blygsamhet och 
klokhet intog bon så Ragnar, att han gjorde henne till sin gemål. 
Völsungasagan förkunnar huru hon i sjelfva verket ej var den fat- 
tiga kolardottern Kraka, utan att bon hette Aslög och var dotter 
till Sigurd Fafnesbane och Brynhilda, att hon af fosterfadern Hel- 
mer blifvit räddad och förd i en harpa, att det gamla kolarfolket 
af snikenhet hade dödat Heimer, men att de i stället för de för- 
modade skatterna i harpans innandöme funno det undersköna bar- 
net, hvilket de sedan klädde i paltor och utgåfvo för sitt eget. 
Hon födde Ragnar åtskilliga söner, hvilkas krigarrykte spridde 
sig öfver vestra Europa, och från henne härstammade Norges ko- 
nung Harald Hårfager. 

Det vore att tillskrifva Messenius större skapande förmåga än 
han tvifvelsutan egde, om vi skulle tilltro honom att sjelf ensam 
ha påfunnit samtliga de i dramat angifna profven och deras lös- 
ning. Vi hålla före att Disa-sagan redan i traditionen erhållit sin 
väsentliga utbildning i detta hänseende på grundvalen af den i 
Aslögs saga anslagna begynnelsen. Det ligger just i sagans vä- 
sende att upptaga ett sådant anslående motiv och att genom för- 
ökande och förstorande på analogt sätt utbilda detsamma. Sålunda 
tro vi att Messenii åtgörande, i afseende på de förelagda vilkoren, 
snarare varit att bortgallra än nyskapa. Ett sådant vilkor som 
att Disa skulle infinna sig hos konungen hvarken mätt eller fastande 
lämpar sig ej för dramatisk behandling. Dramat fordrar åskåd- 
lighet, men publiken kan ej se, huruvida Disa vid sin entré är mätt 
eller fastande, derföre har Messenius — om, såsom troligt är, den 


Digitized by 


Google 



60 


Några studier rörande Disasagan. 


traditionela Disa-sagan från Aslög-sagan ärft äfven detta drag — 
visat riktig dramatisk takt, då han låtit det falla bort. 

Men äfven om vi skulle mot all sannolikhet antaga, att det 
är Messenius, som sjelf hittat på och i sitt drama inlagt de vilkor, 
genom hvilka Disas klokhet och finllighet pröfvas, — hvarifrån ha 
då dessa drag, dessa påtagliga reminiscenser från Aslögs saga 
kommit? Voro Völsunga- och Ragnars-sagorna på något sätt kända 
i Sverige vid den tidpunkt, då Messenius skref sitt skådespel? 
Nej. Hvarifrån härleder sig då detta sagomotiv? Och härmed ha 
vi, under det att vårt blygsamma mål allenast var att uppsöka 
Disa-historiens källor, råkat att komma in på ett fält, som är af 
största betydelse för vår literaturhistoria. 

* * 

* 

P. A. Muncb har i sin utmärkta, ofta citerade afhandling »Om 
Kilderne ti) Sveriges Historie i den forchristelige Tid», på grund 
af en kritisk undersökning af våra historiska författare, kommit 
till ett resultat, som han uttrycker i två fundamentalsatser (Sam- 
lede Afhandlinger II, s. 527), »at Sverige ej har besiddet egne na- 
tional-historiske Sagaer eller Sagn seldre end Christendommen», samt 
»at den norsk-islandske Saga-Literatur overhoved (blott med vissa 
af Munch angifna undantag) maa have vseret aldeles ukjendt i 
Sverige indtil efter Johannes Magnus 9 Tid og lige til Slutningen af 
det 16de Aarhundrede, da Jens Mortenssons Uddrag af Snorre ud- 
kom 1594 og strax, som man seer, blev med storste Iver og Omhu 
benyttet af Messenius og de folgende Skribenter», — och Munchs 
bevisning är mycket glänsande förd från den angifna utgångs- 
punkten. — Men sedan Carl Säve på Ramsundsbergets stora rist- 
ning i Södermanland funnit Völsungasagan bildligt framstäld, brag- 
tes Munchs kategoriska sats i tvifvel, och sedan Rökstenens runor 
börjat yppa sin hemlighet, har Viktor Rydberg med genialisk blick 
till och med velat se namn och fragmenter af en Ragnarssaga, äl- 
dre än den isländska, framträda ur denna egendomliga stenskrift 1 ). 

1) Om hjältesagan pä Rökstenen. Sthlm 1893. 


Digitized by 



Några studier rörande Disasagan. 


61 


Härom vågar jag ej fullt döma, men dessa fakta visa till- 
räckligt, att redan fr&n hedentid Sverige hade sin sagoskatt af 
likartad beskaffenhet med grannländerna. Att den nordiskt-isländ- 
ska literatnren i egentlig mening ej varit ännu vid slutet af 1500- 
talet hos oss känd, det kan ju ej bestridas, dess tillvaro var till 
och med okänd i Norge vid samma tid. Men väl tro vi oss nu, 
med Aslögs-motivet för ögonen, kunna, våga påstå att enahanda 
och likartade sägner och sagobrott, som af isländska och nor- 
ska sagosmeder sammansmidts till helgjutna sagor, också varit 
gängse i våra bygder, om de ock ej skönjas i vår historiska lite- 
ratar. Om Munch förnekar att de nordiskt-isländska sagorna va- 
rit på något sätt kända i Sverige före Messenius, har han, synes 
mig, afskurit sig all möjlighet att förklara Disa-sagans likhet med 
Aslögs, ehuru han sjelf erkänt (Samlede Afhandl. I, 8. 165), att 
Disa och hennes giftermål med Frey eller Sigtrad är en variant 
af sagan om Aslögs giftermål med Ragnar. Hvarken ur Saxo eller 
ur Historia Norvegi» eller rim-parafrasen af S:t Olofs saga, som 
Munch visat ha varit Messenii historiska föregångare bekanta, ej 
ens ur Jens Mortenssons Snorre-utdrag, hvars utgifning kom Mes- 
senius sjelf till godo, bar detta motiv kunnat hämtas. Måhända 
torde de isländska handskrifternas historia i en framtid kasta nå- 
got ljus på detta dunkla område. 

Men oberoende deraf och för att ej ensamt bygga på denna 
enstaka lösryckta anekdot, huru omisskänligt dess isländskt-norska 
ursprung än är, måste jag framhålla att Disa-historien äfven i det, 
som kanske just förefaller oss mest äfventyrligt, tydligen bevarat 
ännu ett äkta nordiskt, hedniskt sagodrag, — jag menar det grymma 
rådslaget att döda åldringar och lemmalytta, bvarom också Olaus 
Magnus ju gifvit en bestämd antydan. Dess motstycke återfinnes 
i Olof Tryggvasons saga, som enligt Munchs mening icke heller 
kunde vara känd för Messenius eller hans föregångare. Låt oss 
höra hvad denna sagas kap. 226 förtäljer: 

»Vid samuia tid blef det på en sammankomst af häradsfolket 
beslutadt, att man på grund af hungersnöden och det stora oåret 


Digitized by 


Google 



62 


Några studier rörande Disasagan. 


skulle ega tillåtelse att lemua åt sitt öde åldringar och ej förse 
dem med lifsmedel, så ock lama eller på något sätt skröpliga och 
ej gifva dem herberge. Det var då den hårdaste vinter med gni- 
strande frost. På denna tid var Arnor Kerlingarnef den störste 
höfdingen i häraderna; han bodde på Miklebo i Oslandshlid. Då 
Arnor kom hem från denna sammankomst, gick hans moder Thu- 
rid, en dotter af Ref från Bard, mot honom och förebrådde honom 
högeligen, att han hade samtyckt till ett så grymt beslut. Hon 
förestälde honom med mycket eftertryck och många sanna ord, 
huru oerhördt omenskligt och grymt det var, att någon skulle lemna 
sin fader eller moder eller andra nära fränder till en så grym död.» 

Han insåg moderns välvilja och upphäfde beslutet; detta spår 
af hednisk grymhet är ej enstaka i de nordiska sagorna. Likhe- 
ten är rätt anmärkningsvärd. Modern spelar här Disas rol. 

Jag vågar tro — och Disa-sagan styrker mig i den förmodan 
— att under medeltiden episoder och enskilda anekdoter, som vi 
återfinna i de nordiska sagorna, rester af vår äldre sagoskatt, äf- 
ven hos oss gått traditionsvis man och man emellan, men att de 
såsom ej skriftligen upptecknade sammanförts och fritt ombildats 
på hvarjehanda sätt. Åtminstone två sådana fragment ur forn- 
nordiska sagor har jag trott mig spåra i Disa-sagan. 

Men hvem är då Disa sjelf? Henne skola vi komma till i 
vårt sista kapitel. 

« 4c 

4c 

Den till tiden äldsta notis om drottning Disa, vi hittills funnit, 
är, såsom af det föregående framgår, meddelad af Olaus Magnus 
i hans Historia de gentibus septentrionalibus, bvars första upplaga 
utkom i Rom 1555, ehuru naturligtvis den kännedom, han egde om 
sitt gamla fädernesland och dess förhållanden, var förvärfvad in- 
nan han år 1526 lemnade detsamma för sista gången. Han repre- 
senterar på grund häraf medeltidens sista kulturskede i Sverige. 
För att söka komma längre tillbaka i tiden måste vi välja en ny 
utgångspunkt, och denna synes sjelfmant erbjuda sig genom att 


Digitized by 



Några studier rörande Disasagan. 


63 


till undersökning upptaga frågan om Distingens ursprung, den 
marknad som ännu för ett par månader sedan kanske för sista 
gingen bölls bär i Upsala 1 ) ocb som enligt alla hittills citerade 
källor bär Disas namn. Att nu denna marknad stått i något sam- 
band med det ting, som från äldre tider hållits här och äfven i 
gamla dokamenter kallas Disa- eller Dysse-thing, angifves genom 
blotta namnet. Vi förstå lätt att de gamla landskapstingen, till 
bvilka allmogen på vissa bestämda tider sammanströmmade för att 
afgöra sina rättstvistigheter, på samma gång erbjödo gynsamma 
tillfällen till varoutbyte och sålunda föranledde uppkomsten af 
marknader. Men det var ej den rättsliga sidan, som var hufvud- 
saken, det var den religiösa. Dessa ting voro nämligen i hedna- 
tid stälda i sammanhang med de större offren till Gudarne och 
onder kristendomens dagar med någon större kyrkobögtid, ocb 
härmed ha vi angifvit den yttersta förklaringsgrunden till den vigt 
ocb betydelse de fingo. Offer, ting och marknad utgjorde den 
gemensamma treeniga punkt, kring bvilken folkets allmänna lif i 
fredstid rörde sig, och fortfor länge, äfven under förändrade för- 
hållanden, så att vara. 

Ta vi först i betraktande marknaden, så anmärka vi den egen- 
domliga genusförändring, som ordet undergått såsom betecknande 
tillfälle för värn-omsättning — Distingen — till skillnad från rätts- 
forum — Distinget . Men förklaringen härtill är lätt: Distingen 
bar helt enkelt uppkommit genom en sammandragning af Distings- 
marknaden, hvarvid ordet behållit senare ledens genus. Denna 
namnförkortning möter oss redan i kon. Gustaf I:s registratur( 1530) 
och är tydligen långt äldre. Analog förkortning återfinna vi i 
Samtingen , den marknad som hölls i samband med Samtinget i 
Strengnäs, så ock i Fastingen , Fastetingsmarknaden i Kristine- 
hamn. Latent ligger ock en sådan sammandragning i namnen på 
våra bekantare marknader Fersmässan i Karlstad, Hindersmässan 

1) Når detta skrefs, hade man just väckt fråga om att helt och hållet 
upphåfva Upsala-marknadema 


Digitized by 


Google 



64 


Nägra studier rörande Disasagan. 


i Örebro, i stället för de långrandiga Persmässomarknaden, Hen- 
riksmässomarknaden. 

Under medeltiden hade dessa ofta återkommande allmänna 
kyrkofaster till helgonens ära, som sagdt är, gifvit anledning till 
marknader, hvadan städernas borgare upprepade gånger klagade, 
att de blefvo i grund förderfvade och landsköpet florerade fritt. Ge- 
nom ett af städernas ombud med konungens och riksens råds bi- 
fall fattad t beslut blef Distingen i Upsala, jemte åtskilliga af de 
nyssnämnda mässorna, den 30 September 1531 förklarad för fri- 
marknad (k. Gust. 1:8 reg. VII, 8. 547), men eget nog synes icke 
någon representant för Upsala stad deltagit i beslutet. Af dessa 
marknader begagnade sig kon. Gustaf ofta, då han ville meddela 
allmogen i de särskilda landsorterna några vigtigare ärenden eller 
upplysningar, der han befarade misstydning af sina regeringshand- 
lingar. Många bref i hans registratur äro ock stälda till den vid 
Distingsmarknaden i Upsala församlade allmogen. Också synes 
denna marknad, som i medeltida bref förekommer såsom en van- 
lig betalningstermin vid köp ocb dylikt, ba — att döma af Olaus 
Magnus — äfven på hans tid varit omfattad med lifligt intresse. 
Enligt en anteckning finna vi, att ännu inpå 1800-talet borgmästare 
ocb råd i Upsala drogo all försorg om att höja Distingen i an- 
seende och värde. Med trumpetklang och pukor, i likhet med våra 
förra riksdagar, »utblåstes» marknaden under förkunnande af mark- 
nadsfrid och afslöts ock med sådana ceremonier. Wänngarns taf- 
lan n:r 8 ger oss en vink, att så ock tillgick i slutet af 1600-talet, 
kanske ännu längre tillbaka. 

Det torde ej bestridas att under forna förhållanden det var de 
norrländska landskapens invånare, som med sina produkter af 
fogel, renkött och pelsvaror gjorde kanske den värderikaste in- 
satsen i varuomsättningen på den gamla Distingen. Och för dem 
var i sin ordning Distingen af yttersta ekonomiska vigt. I ett 
bref, dat. Delsbo 16 April 1531, som Helsingarne riktade till kon. 
Gösta, omnämnes att skatteuppbörden egde i forna tider rum hos 
dem 9 dagar efter Distingen med hänseende till den penningetillgång, 


Digitized by 


Google 



Några studier rörande Disasagan. 65 

försäljningen af deras varor åstadkom i landskapet (k. Gustaf I:s 
reg., VII, s. 536). 

Så randades den dag, då jernvägarne lupo in i hjertat af Norr- 
land, medförande en lätt kommunikation, som förr var aldrig anad. 
Det tillfälle, som för norrländningarne nu erbjuder sig att med 
jernvägen dagligen försända sina varor söderut, i stället för att de 
sjelfva med fylda käppskrindor förr nödgades anträda den långa 
resan till Distingen, har jemte öfriga förändringar i näringslag- 
stiftningen bidragit att göra denna marknad nästan öfverflödig och 
till en skugga af sig sjelf. 

* * 

* 

Om sålunda Upsala-marknaden Distingen, låt vara med litet 
lif, behållit sig ända till vår tid, så är det icke heller svårt att 
upptäcka spår af dess forna samband med rättsväsendet och lag- 
skipningen. Se vi huru det härvid gestaltade sig vid nyare tideus 
ingång, så finna vi huru kon. Gustaf I vid den tidpunkt af året, 
då Distingsmarknaden hölls, sjelf reser till Upsala för att utöfva 
sin konungsliga domaremakt eller sänder han andra högt betrodda 
män hit för att döma hans doro. Jag vill dock icke dermed hafva 
sagt, att denna rättsskipning utgör en omedelbar fortsättning af 
de gamla tingen från hednatid, ty den kungliga domsrätten tog 
sig under mellantiden många former, men det föll sig lämpligt 
och naturligt att göra sig till godo äldre historiskt gifna traditio- 
ner. Åtskilliga exempel kunna hämtas ur kon. Gustafs registratur. 

Ännu under Carl IX finna vi att folk domfördes i Upsala vid 
Distingstid. Vid en ransakning, som kammarrådet Nils Andersson 
till Fårdala verkställt i Norrland, hade åtskilliga personer blifvit 
anklagade för stora och grofva missgerningar; kon. Carl befaller 
den 15 Jan. 1606, att dessa skola hämtas väl förvarade för att 
stå till svars till Distingsmarknaden i Upsala. Bland de ankla- 
gade nämnas lagförarne i Ångermanland och Medelpad och kyrko- 
herden Knut i Torne (Widmark, Beskr. om Helsingland I, s. 264). 

8aml*ren XVIJ. 5 


Digitized by 



66 


Några studier rörande Disasagan. 


Med Svea hofrätts inrättande, kan man väl säga, upphörde för 
alltid den juridiska betydelse, som Distingen bibehållit under det 
närmast föregående seklet. 

Men buru hade det i forna dagar varit med den saken? Hvad 
var detta Disating , b vars namn någon gång möter oss i gamla 
handlingar? För att få svar på vår fråga böra vi kanske när- 
mast vända oss till landskapets lagbok, Uplandslagen. Der borde 
man åtminstone helst kunna vänta någon upplysning härom. 

Ja, Uplandslagen talar verkligen om Disatinget. I lagens 
allrasista flock, Thingmalabalkens 14:de flock, läses: 

»Dis&tringx fripser gangaer in a Disffi|jingx dagh, ok stand&r 
tweggiae kiöp|)ingae mmllum.» Det är: Distingsfrid tar sin början 
på Distingsdagen och räcker mellan tvänne torgdagar. 

Men detta är också allt, som vi finna taladt om Disatinget. 
Orden konstatera knappt mer än Disatingets tillvaro; om dess be- 
tydelse ha de intet att förmäla. 

Kanske emellertid spörjsmålet låter lättare besvara sig, om vi 
skulle upptaga frågan äfven från den religiösa sidan, eller fråga: 
hvad var det för en religiös eller kyrklig fest, med hvilken Dis- 
tinget eller Distingen var fordomtima förenad? Svaret på denna 
för oss särdeles vigtiga fråga finna vi i Helge Olofs konungasaga, 
kap. 76, och enligt Hans Hildebrands öfversättning lyder det åsyf- 
tade stället sålunda: 

»I Svithjod var det under hednatiden gammal sed, att hufvud- 
bloten skulle hållas i Uppsala i goe och skulle man då blota till 
frid och seger åt sin konung. Dit skulle man söka från allt Svea- 
välde, der skulle samtidigt vara alla Svears ting samt marknad 
ocb köpstämma, som stod en vecka. Men när kristnan infördes i 
Svithjod höll man der likaväl lagting ocb marknad. Nu sedan 
kristnan var på alla håll i Svithjod och konungarne försummade 
att sitta i Uppsala, flyttades marknaden till kyndelsmessa; så har 
det sedan alltid hållits, men varar nu icke länge än tre dagar. 
Der äro Svearnes ting och man söker dit från bela landet.» 


Digitized by 



Några studier rörande Disasagan. 


67 


Härmed ha vi nu fått klart besked om, att under medeltiden 
Disatinget utgjorde Svearnes allmänna lagting och på samma gång 
att Kyndelsmässan , som firades i de första dagarne af Februari 
månad till minne af Marie kyrkogång, var den stora kyrkofest, 
som inledde Distinget och Distingen. Denna fest blef firad under 
högtidliga processioner med brinnande ljus, hvaraf namnet kyndel 
(kandela, ljus), och vid detta tillfälle invigdes ock alla de ljus, 
som under året användes för gudstjenstliga bruk. Men med denna 
vunna upplysning följer ännu något mera. Vi förstå nu ock, att 
detta Disating, som så knapphändigt omtalas i Uplandslagen, äfven 
döljer sig under och är identiskt med det Kyndelsting , som i samma 
lags konungabalk omtalas. Och här kunna vi ändtligen erfara åt- 
minstone en del af Disatingets rätta innebörd. 

Tionde flocken af LJplandslagens konungabalk begynner: 

»Nv biu{)aer kunungaer lij) ok ledung utt. biu[)ser utt rop 
ok rep. pa skal naempn® hampn ok stampn ok styriman 
ok basmtae allse. ok han skal biu[)ses a kyndil|>ingum ok 
8tsed()ise8 a li[)8ts@mpnum.» Det är: 

Nu påbjuder konungen här och leding, rodd och utrustning. 

Då skall man utse besättning och skepp och befälbafvare 
och alla roddare. Och skall han (ledingen) påbjudas på kyn- 
delsmässotinget och vara tillstädes på mönstringsdagen. 

Sålunda i händelse af beslutadt härnadståg under året skulle 
det tillkännagifvas på Eyndelstinget och de vigtigaste militära 
anordningarne bestämmas. Härmed ha vi erhållit en otvetydig vink, 
att det var om krigiska rådslag och planer och om krigsbudgeten, 
som tingets beslut rörde sig, ännu sedan en kristen kyrkofest hade 
blifvit den religiösa föreningspunkten för tingsmenigheten. Huru 
mycket mer skulle icke dylika planer varit föremål för den sam- 
mankomst, som företrädde den kristna festen, hufvudblotet — den 
förnämsta offerfesten — vid Upsala hedniska tempel. Under Disa- 
tingets namn döljer sig, enligt min mening, ursprungligen det all- 
männa krigsråd, som en gång om året under heden tid samman- 


Digitized by 


Google 



68 


Några studier rörande Disasagan. 


förde de förbundna krigiska stammarne, fylkena och kolonisterna 
hit till Upsala. Att detta icke kunde aflöpa utan blodiga offer säger 
sig sjelft och bekräftas af de historiska underrättelser, vi deroni hafva. 

Men hvarifrån härleder sig sjelfva namnet? Skall ej drott- 
ning Disa snart visa sig? Tålamod blott. Tills vidare kunna vi 
komma öfverens om, att likasom Distingen utgjorde en ordförkort- 
ning af Distingsmarknaden, så är Disatinget sjelft i sin ordning en 
dylik förkortning af Disablotstinget. Vi måste sålunda först göra 
klart för oss hvad detta Disablot hade för särskild betydelse. 

♦ * 

* 


För våra allvarliga nordiska förfäders religiösa fantasi hade 
ej blott Valhalls höge gudar tagit gestalt. Enligt hvad framstå- 
ende författare i vår mytologi, Muncb, Keyser, Petersen visa, fun- 
nos ock andra mera folkliga väsenden, hvilka nordbon egnade gu- 
domlig dyrkan. Med dem stod han i sjelfva verket på förtroligare 
fot än med de mäktigare gudarne. Ty under det att man egent- 
ligen blott trädde i beröring med de senare under offertemplets 
höga bvalf, betraktades de mindre gudomligbeterna såsom verk- 
samma och ingripande i hvars och ens dagliga handel och vandel. 
Bland dessa gudomligheter voro Diserna särskildt märkliga, de 
förestäldes såsom sköna, qvinliga väsenden, hvilka närmast voro 
beslägtade med Nornorna och i egenskap af deras sändebud ut- 
delade både lycka och olycka. Hvarje menniska hade sin Dis 
(gen. Disar — plur. Disir , gen. Disa), sin ledsagarinna, sin Fylgia 
eller Hamingia , ty någon egentlig skilnad förefanns ej i sak mellan 
dessa slags väsenden *). Vi skulle kunna säga skyddsängel, goda 
ängel, om vi alldeles bortsåge från den ledning till det goda och 
rätta, som vår kristna fantasi vill dermed förena, ty för den hed- 
niska nordbon var ej tanken på något inre högre lif dermed för- 
bunden. Snarast skulle Disen och hennes gåfva kunna betecknas 

1) Fylgian kunde dock framträda i djurskepnad. 


Digitized by 



Några studier rörande Disasagan. 


69 


såsom yttre lycka, tur eller dess motsats otur. Hvad ordets bety- 
delse beträffar, har Munch sammanställt det med det gotiska deisei 
(disi), som betyder klokhet; det hos Ulfilas (2 Cor. 11: 3) före- 
kommande filudeisei återgifves med öfverdrifven klokhet, illistighet. 
Numera lära språkforskarne vara eniga om att betrakta Dis såsom 
liktydigt med det fornhögtyska itis f som helt enkelt betyder flicka 
eller qvinna. Såsom senare sammansättningsled bildar ordet som 
bekant de vackra nordiska qvinnonamnen Vanadis, Herdis, Alf dis o.s.v. 

Enligt den allmänna folktron uppenbarade sig nu dessa Diser 
bide under sömn och vaket tillstånd; i förra fallet benämndes de 
stundom draumkonur. Ofta då krigaren sof på sin sköld natten 
före den förestående drabbningen, såg han sin Dis’ lätta gestalt i 
drömmen bebådande honom seger, men kanske en annan gång 
blek och allvarlig förkunnande hans död. Det var hon, som i kri- 
gets vilda lek hjelpte honom att afvärja motståndarens dödande 
hugg, men det var också hon, som, då hon ej var honom bevågen, 
kom hans fot att slinta, så att han träffades af fiendens spjutspets. 
För öfrigt anropades Diserna i alla lifvets vigtigare förhållanden, 
såsom helgonen af den fromma katoliken. Då Segerdrifva under- 
visade Sigurd i runvisdom, qvad hon: 

Lär hjelprunor, 
om du hjelpa vill 
från fostret födande qvinna; 
rista dem på handlof 
Och rundt kring leden, 

bed om dugande Diser9 hägn. (Gödeckes öfvers.) 

Den som ej hade något här i lifvet vidare att hoppas, honom 
sades hans Diser ha öfvergifvit. 

Denna tro på Diserna är kanske ej så alldeles utdöd, som 
mången tror. När våra ifriga sportvänner begifva sig af för att 
pröfva på jagtens nöje eller för att lägga försåt för aborrarne, 
hvarföre känna de sig så förtretade, om de vid affärden möta en 
gammal käring? Jag menar just derför, att Disen i denna mindre 
behagliga skepnad bådar dem blott otur. Så tänkte och trodde säker- 
ligen ock våra skogsmän och fiskare för mer än tusen år tillbaka. 


Digitized by 


Google 



70 


N&gra studier rörande Disasagan. 


Då dessa Diser sålunda grepo in i lifvets alla närmaste för- 
hållanden, var det naturligt att inan egnade dem särskild vördnad 
och dyrkan. Också finna vi af de fornnordiska sagorna att Disa - 
blot — offer till Diserna — firades i samtliga de skandinaviska 
länderna. Det var vid ett Disablot, som Fritiof den djerfve vid 
sin återkomst från Orkney-öarne påträffade kung Helge oeh med 
så omild hand öfverbringade honom den utkräfda skatten, att 
denne afd&nad föll från konungasätet, pä samma gång han ock 
genom sin ovarsamhet satte Balderstemplet i brand. — Det var 
vid Disablotet i Upsala tempel, som konung Adils föll af sin snaf- 
vande bäst och krossade bufvudet i fallet mot en sten; och, såsom 
professor Noreen tolkat Ynglingatalets hithörande vers, fick han 
sålunda i form af döden omedelbart svaret af sin Dis. till bvilken 
han förgäfves hade offrat (Uppsalastndier tillegnade Sophus Bugge. 
Ups. 1892, 8. 195). Här i Upsala egde Disablotet rum, som vi hörde, 
i Goe (Göje) månad d. v. s. mellan medlet af Februari och Mars. Her- 
varar-sagan omtalar ett Disablot om hösten: eitt haust var giort 
Disablot (Hervararsag. kap. I). För att icke göra en lång upp- 
sats ännu längre, kunna vi bär lemna åsido frågan, huruvida Disa- 
blotet i Upsala sammanföll med midvinters- eller jula-blotet, hvar- 
om man hyst skilda meningar. Vi hänvisa i detta fall till Henry 
Petersen (Om Nordboernes Gudedyrkelse och Gudetro i Hedenold 
s. 27), som ådagalägger att den hedniska Julen inföll på anuan tid än 
vår kristna Jul, nämligen i slutet af Januari eller begynnelsen af 
Februari ej långt från Kyndelsmässan, och att sålunda intet vä- 
sentligt hinder möter att till samma tidpunkt sammanföra dessa 
offerfester. 

Af konung Olofs saga framgick, att man vid hufvudblotet off- 
rade för frid och seger åt sin konung. När det ting, som stod i 
samband med denna offerfest, hade ett krigiskt syfte, föll det sig 
alldeles naturligt, att detta moment skulle, för att så säga, utgöra 
ett hufvudnummer i festprogrammet, helst Upsalakonungen såsom 
offergode och ypperste bärhöfding var högsta representanten för 
den menighet, som samlades att på en gång hembära offer till 
gudarne och rådslå om årets härtåg. Men om man offrade till frid 


Digitized by 



Några studier rörande Disasagan. 


71 


och seger åt sin konung, låg det ej fjärran att man offrade åt 
sina Diser. Tvärtom. Segern, högre makters gåfva, berodde ej en- 
samt och allena på konungens Dis (Ynglingatalets vitta vcettr , Di- 
sernas dis, den högsta disen), utan var ett samfäldt uttryck af den 
bevågenhet, som samtliga Diser visade hvar och en sin enskilda 
kämpe i striden. Och ehuru de höge gudar, hvilkas bilder prydde 
Upsala gamla gudahus, Thor, Odin och Frey — och särskildt den 
sistnämnde — säkerligen ock under de åtta dagar tinget varade 
fingo sin rikliga anpart af de allmänna offren, är det ju rätt be- 
teckuande, att sjelfva hufvudblotet fick sitt namn, ej efter de högre, 
utan efter de lägre gudomligheterna. Det visar till fullo huru menige 
man tänkte sig saken: hos Diserna trodde de sig hafva sitt bästa 
skydd och sin trygghet till lif och välfärd. 

Huru detta Disablot firades i Upsala tempel, derom veta vi ej 
mycket. Det hufvudsakliga, som vi käuna om offerfesterna i Up- 
sala, härför ha vi att tacka Adam af Bremen, om ock ett och 
annat i hans framställning, såsom bygd på hörsagor, torde vara 
mindre säkert. Emellertid synes man kunna sluta af hans berät- 
telse, att hvart nionde är Disablotet firades med större högtidlig- 
heter d. v. s. med talrika menniskooffer. Och det är förmodligen 
efter en dylik nioårsfest hans kristne sagesman berättar sig hafva 
8ett 72 kroppar af offrade hundar, hästar och menniskor hängande 
i Upsala offerlund. Nu må man ej inbilla sig att denne gått och 
anstäldt räkning, såsom man räknar fruktkart i en apellund, utan 
tydligen beror den uppgifna summan på hans kännedom om, att ett 
niotal af olika slags individer offrades vid h varje blot; varade nu 
tinget i 8 dagar, var slutsumman han uppgaf gifven. Så blodiga 
voro kanske icke de allmänna årsfesterna, ehuru förmodligen offer 
af menniskor, vanligen trälar och krigsfångar, ej heller då sakna- 
des. Med offerblodet, som upphämtades i offerbollen, beströkos alta- 
ret och gudabilderna, och medelst hlautteinen (blodqvasten, vigqvasten) 
bestänktes dermed den församlade menigheten. På offerdjurens kött 
oeh ädlare delar anstäldes väldiga gästabud i tempelhallarne. Man 
har ej utan skäl härledt vårt folks allmänna, först i våra dagar nå- 
got skingrade afsky för hästkött från dessa hedniska offermåltider. 


Digitized by 


Google 



72 


Några studier rörande Disasagan. 


En annan sed torde ock vid detta Disablot varit vanlig, näm- 
ligen att söka utforska det tillkommande (ganga til fréttar), sär- 
skildt då här gälde planläggande af krigiska företag och det var 
af vigt att förvissa sig, om gudamakterne voro gynsamt stämda för 
företaget. Att döma af de mycket få antydningar, som härom före- 
komma i literatnren, synas våra förfäder hafva åtnöjt sig med att i 
sammanhang med blotet företaga ett slags lottkastning, eller som 
termen lydde, »fella blötspån», bvilken procedur jag antager enklast 
tillgick så, att man ur hlautteinen, hvarmed man omrörde offerdju- 
rens blod i offerbollen, uttog någon qvist, sönderbröt den i ett visst 
antal delar, omskakade dem och, under det man framställde sin 
fråga, hastigt fälde bitarne på marken eller något underlag. Bil- 
dade de då i fallet någon regelbunden figur, antogs detta vara ett 
gynsamt svar. Samma sätt att utforska framtiden förekommer 
ännu såsom en barnlek: när man äter russin, tar man 5 russin- 
kärnor, gnider dem torra mellan händerna och fäller ned dem 
hastigt. Om de då bilda figuren af en kortfemma v f är det 
ett jakande svar på den i sammanhang dermed tänkta eller utta- 
lade frågan. Så har jag förestält mig våra gamla hedniska för- 
fäders orakel, och det är ingen omöjlighet att vi i denna enkla 
lek återfinna ett urgammalt hedniskt offerbruk, — åtminstone med 
lika stor sannolikhet som man i julgranen med sina hängande 
pepparkaksfigurer »Nisse och Nasse» sett en symbol i miniatyr af 
den blodiga offerlunden 1 ). 

Att nu alla dessa offerhandlingar vid Upsalas hedniska fester 
varit insvepta i vidlyftiga ceremonier, säger Adam af Bremen ut- 
tryckligen. Han tillägger ock: »Sångerna, som vid en sådan offer- 
handling sedvanligen afsjungas, äro mångfaldiga och tillika så 
ohöfviska, att deras innehåll helst må förtigas». Hade han ej ryg- 
gat tillbaka att uppteckna dem, skulle vi haft bättre kännedom om 
hednisk sed i Norden än vi nu ega. 

Vi skola slutligen här ock citera ett märkligt yttrande, som 
Saxo (I, s. 278) tillfälligtvis fäller. Han säger att Starkodder begaf sig 
från Sverige till Danmark, emedan han fann sin leda vid all den vek- 

1) Jfr Lundin och Strindberg , Gamla Stockholm, s. 39. 


Digitized by 



N&gra studier rörande Disasagan. 


73 


liga dans, de sceniska upptåg och det mjäkiga pingel, som anknöt 
sig till Upsala offren (o: quod apud Upsalam sacrificiorum tempore 
coostitutus effoeminato 8 corporum motus scenicosque mimorum plau- 
808 ac mollia nolarum crepitacula fastidiret). Icke förutan att 
dessa ord ofrivilligt uppkalla för vår fantasi Distingens hela rörliga 
folklif, Va xal agatans positivlåt och Feithska tomtens prestationer, 
som litet hvar af oss i vår ungdom och äfven senare sjelfve bevittnat. 

Så visar Distingen sig bära märke af att vara ett bland de allra 
äldsta folkliga institut i vårt land, hvaraf följer att med dess full- 
ständiga afskaffande utplånas i sjelfva verket ett ännu hos oss 
fortlefvande minne från urhednisk tid. 

* * 


Men hvart har Disa tagit vägen? Ja, hon har glidit undan 
oss, och när vi äudtligen trodde oss ha fått henne fatt, så ha vi 
i stället för en Disa funnit många Diser , och i stället för en jor- 
disk drottning ha vi funnit en mångfald af öfverjordiska gudinnor. 
Tydligeu ha vi vunnit på bytet, men vi ha ock för förklaringen 
af Disa-sagan funnit sjelfva lösningens nyckel, ty först genom att 
vi inse det sanna och riktiga kunna vi till dess fulla betydelse 
fatta det falska och oriktiga. Tillämpningen på Disa sagan ger 
sig här nästan omedelbart. 

Anledningen till att Disa vunnit namn och gestalt låg i be- 
hofvet att förklara urprunget till den ända från hedendomen här- 
stammande Distingsmarknaden, hvars egentliga betydelse under 
tidernas lopp gått förlorad bos folket. Men vid förklaringen, som 
omisskänligen bär spår af klassiskt lärdt inflytande, antog man 
en fornåldrig genitivus pluralis Disa för att vara en nominativus 
singularis och ett nomen proprium i stället för ett appellativum, som 
det i sjelfva verket var. Och sedan denna qvinliga gestalt små- 
ningom vunnit konkretion, spunno sig kring henne en del sägner, 
som vi återfunnit delvis tillhörande andra hos oss gängse sago- 
kretsar, men som icke illa fogade sig in i den nya sagobildningen 
och för dess ändamål. Ty det var ej blott namnet, som förelåg 


Digitized by 


Google 



74 


Några stadier rörande Diaasagan. 


till förklaring, det var oek det faktiska i Distingen sjelf : de norr- 
ländska landskapens sökande till denna marknad. Och den för- 
klaring, som sagan i detta hänseende sökte gifva, gaf den — i 
stort sedt — under formen af kolonisternas beroende af moder- 
samhället, och deri låg en ganska lycklig och alldeles riktig, om 
ock ej fullt uttömmande förklaring, ty just det, som skulle full- 
ständiga lösningen, det religiösa momentet, låg oförklaradt insvept 
i sjelfva Disa-namnet. 

Tydligen är hela denna sagobildning af uppsvenskt ursprung, 
liksom sagan sjelf ju är bunden till uppländska orter. Den af 
01. Worm framstälda meningen, att spår af Disasagan äfven funnos 
i Danmark, sågo vi bero på en missuppfattning. Att sagans ge- 
staltning i allt väsentligt egt rum före medeltidens slut, ger Olaus 
Magnus oss anledning att antaga, ehuru de detaljer, som kunna 
sägas vara utbildade nr Krakas eller Aslögs saga, ej äro af houom 
specielt framhållna. Genom Messenii dramatisering erhöll sagan 
— i synnerhet medelst uamngifning — ännu bestämdare form och 
på köpet en popularitet, som den ej förlorat än i dag. Vi ha slut- 
ligen sett, att Olof Rudbeck, som ock i några detaljer utbildade 
densamma, trodde sig i denna saga ha upptäckt en djupsinnig 
naturmyt, en uppfattning, hvaraf det följande tidehvarfvet bar ta- 
lande intryck, men hvilka nu äro i det närmaste utplånade. 

En fråga, som vi icke mäktat fullt besvara, är huru sagan om 
drottning Disa kunnat knyta sig till Wänngarn. Vi ha här ofvan 
antydt, att denna lokalisering sannolikt egt rum förrän Messenius 
skref sitt drama, samt troligen uppkommit under ett föreställnings- 
sätt, som förlagt konungasätet till Sigtuna, hvarigenom en lämp- 
lig utgångspunkt för Disas beryktade slädfärd vanns. Kanske ock 
att denna lokalisering underlättats af någon oklar idésammanställ- 
ning af namnet Wänngarn med Disas nät, då som bekant i folk- 
språket nät också benämnes garn. Men i allmänhet äro sådana 
frågor bland de mest svårlösta inom sagoforskuingen. 

L. Bygden, 


Digitized by 


Werner von Rosenfelt. 


I allmänhet kan man ej säga, det Werner von Rosenfelts 
namn är okändt i den bildade verlden. Tvifvelsutan känna ej 
fl, att han författat ett eller annat sjövetenskapligt arbete, och i 
alla tider hafva boksynte män funnits, som vetat att i förbigående 
förtälja om honom såsom en bland 1600-talets poeter. De, som ej 
varit i tillfälle att i våra dagar taga del af Wranyels arbete om 
det karolinska tidehvarfvets komiska diktning, hvilket tyckes göra 
full rättvisa åt dithörande delar af von Rosenfelts vitterhetsalster, 
torde dock bäst erinra sig Hammarskölds kategoriska omdöme, att 
han »visat sig som en Rimmare af sämsta slaget». Och rörande 
hans lif äro visserligen några data tillgängliga i vissa allmänt 
använda uppslagsböcker, men vid närmare granskning visar det 
sig, att ej alla uppgifter öfverensstämma vare sig med bvarandra 
eller, hvad mera är, med sanna förhållandet. Den författare, som 
senast och i vissa afseenden fullständigast ur den tryckta litera- 
turen samlat de spridda notiserna till von Rosenfelts biografi, gör 
sig dessutom skyldig till flere misstag, dels genom okritisk efter- 
Bägning, och dels genom en vårdslöshet, som är egnad att väcka 
en berättigad förvåning 1 ). 

Rörande de tryckta källorna i öfrigt vill jag blott anmärka, 
det hvarken Atterbom eller Malmström egnar von Rosenfelt någon 
rad, och att Lénström endast bar plats för matematikern*). Wieselgren 
nämner honom bland vittre författare endast för att bär, som ofta 
eljes, upprepa Hammarskölds yttranden. Tidigast finna vi någon 

1) Se Btogr. Lex. t n. f., IX, art. Werner von Rosenfelt, sign. O. S.fiögren ). 

2) Lénström nämner dock i »Sveriges Literatur- och Konsthistorias (1841) 
»Låfdikt ofver Stockholms (se nedan). 


Digitized by 



76 


Werner von Rosenfelt. 


redogörelse för von Rosenfelts verksamhet hos Bechstadins 1 ). Äfven 
Lidén 2 ) gifver honom några för öfrigt erkännande ord. Lägger 
jag härtill Hansellis 23 rader långa s. k förord framför von Rosen- 
felts vitterhetsarbeten 3 ), tror jag mig f. ö. bafva förtecknat de 
flesta utgifna verk, som på mera direkt sätt sysslat med vårt ämne. 

Rikare tilllgång på uppgifter lemna arkiven. Upsala Universitets- 
bibliotek är dock härvidlag minst försedt. De i Palmscböldska 
8amlingame förekommande notiser 4 ) omtala ej mycket, och om 
»Svenska Flottans Befälhafvares Lefwerne» 5 ) än meddelar några de- 
taljer, visar arbetet sig i andra stycken otillförlitligt. Men deremot 
flnnes i Nordinska samlingen å samma bibliotek den volym af von 
Rosenfelts dikter, som användts vid dessas tryckning i Hansellis 
samlingsverk 6 ). — På Riksarkivet förvaras bland samlingen »Bio- 
grapbica» såväl von R:s 1699 upprättade, egenhändiga tjensteför- 
teckning, som flere andra, isynnerhet för hans familj, upplysande 
urkunder, bvarjemte åtskilliga egenbändiga bref och rapporter 
återfinnas bland de till »Sjöexpeditioner och Convoyer 1697 — 1700» 
hörande handlingar. Och slutligen ega vi i Flottans Arkiv i Stock- 
holm det yppersta material för en lefnadsbeskrifning, dels i en mängd 
v. Ris person vidkommande, originala Kongl. Bref, dels i v. R:s 
egenhändiga, eller af bans hand underskrifna memorialer, bref och 
rapporter, bvilkas stora mängd och delvis oordnade tillstånd 7 ) 
tyvärr gjordt det för mig omöjligt att genomse mer än det viktigaste. 
På Kongl. Biblioteket i Stockholm befintliga manuskript tjena der- 
jemte att fullständiga v. R:s bibliografi. 

* * 

* 

1) Bechstadins , C. N., Then Adelige, och Lärde Svenske Siö-Man (etc.). 
Sthlm 1734. 

2) Lidén , J. H., Historiola litterär i a poetarum snecanorum. (Ups. 1764 — 72). 

3) I bSaml. vitterh.-arb. af sv. förf . från Sijemhjelm till Dalirn. 16:e bandet. 

4) 8e voll. 236 och 345 ibidem. 

6) i Westinska Sami. (W. 873), en foliovolym, hvars förf. är okänd. Ss. 
källor angifver denne Stjcmmans matrikel och Bechstadins , till hvilka dock 
torde sluta sig någon ej citerad. 

6) Sign. N. 1130 . 

7) Register saknas sålunda till flertalet samlingsband. 


Digitized by ^.ooole 



Werner vou Rosenfelt. 


77 


I det för »ärlige och förståndige David Rejmers» år 1645 
utfärdade sköldebref, angifves såsom orsak till hans uppböjelse i 
adligt stånd, att han varit »i Wår och Kronans tjenst i elfva års 
tid vid sekretariatet i Rewal, så ock tillika i åtta år assessor i 
borgrätten samt sednare i fyra år för revision i Estland» 1 ). Der- 
jemte antydes, att adlandet borde sporra till fortsatt redlighet och 
nit i rikets tjenst. Det var ungefär bvarken mer eller mindre än 
bvad som berättigade det stora flertalet af den tiden nobiliserade 
ätter att taga sitt inträde på riddarbuset. Redan dessförinnan hade 
Rejmers förlänats med Myrtenhoffs 8 ) och Pajats gods i Estland. 
På den första af dessa gårdar, belägen i Tangels socken, föddes 
i November månad 1639 8 ) Werner Rejmers von Rosenfelt 4 ). Han 
var den andre eller tredje bland sex syskon, af hvilka de fyra 
sönerna alla egnade sig åt krigstjensten. Deras uppfostran blef 
synnerligen vårdad 6 ). Derom vitnar, atom Werners på många 
områden ådagalagda gedigna kunskaper, äfven hans egna ord från 
en mera framskriden ålder. Han säger nämligen i det bref han 
den 4 December 1694 tillskrifver P. Gedda 6 ), att han funnit åt- 
skilligt af det, på hvars lärande han i ungdomen förslösat nog 
mycken tid, »i praxin» föga nyttigt eller åtminstone umbärligt. 
Hans dikter visa äfven öfveralt stor förtrogenhet med främmande 

1) Koncept i Riks Ark. Jmfr. Stjemmans Suecia III. (mskt i U. B.) — 
Hans härstamning är okänd, men enligt Falmsch. Sami. p& U. B. (vol. 246) 
skall han hafva haft en broder Qotthardus Rejmers, »Ecclesise Salgallensis (?) 
pastora, som i sin ordning egde sonen 'Eberhard’. — En annan slägt R. nobili- 
serades pä 1650-talet med namnet von Rejmers. 

2) eller Mynteboff. Namnet skrifves olika. 

5) Födelseåret uppgifves äfven vara 1630. Så Bechstadius, a. st., der graf- 
skriften citeras. Detta är oriktigt. I enkans inlaga till K. Maj: t, strax efter 
mannens död (se nedan), säges han hafva dött (1710) på sitt 72 år. 

4) Så eller rättare Rejmers af R. skulle näml. ätten, med upptagande af 
gamla slägtnamnet, enl. sköldebrefvets lydelse benämnas, till skillnad från två 
andra, äldre ätter Rosenfelt, som med denna ej voro befryndade [månne n:ris 
607 och 694, hvilka dock adlades först 1654 och 1649 resp.?]. Vid högtidligare 
tillfällen, såsom på Werners grafvård, användes ock denna form, men vanl. 
skref Werner sig endast von R. 

6) Jmfr om brödren David nedan sid. 4, noten 4. 

6) Tryckt ss. företal till »Navigationen eller Styrmanskonsten», Sthlm 1693. 


Digitized by 


Google 



78 


Werner von Rosenfelt. 


länders, serskildt antikens och Tysklands (inclnsive Hollands) literatnr. 
Jag vill blott hänvisa till de af Wrangel aftryckta raderna nr 
»Chlorattes Beröm» samt till följande strofer nr »Veneris Aprilresa»: 1 ) 

»Mig foll ock in, hwad iag väl fordom läsit haar 
»Af det som Naso i sin vandzlingsbook framdraar, 

»Och hwad som Siculus i sine gamble skrifter 
»Oss leranat effter sig om gudarnes bedriffter» 2 ). 

Det torde vara nog att framhålla det sjömannens eller öfver 
hnfvud taget krigarens yrke ej alltid, ens i mera »upplysta» tider, 
ansetts hafva serdeles behof af en så omfattande beläsenhet. 

Fadrens vilkor hade också altmera förbättrats. Redan 1647 
finna vi honom såsom slottshauptman på Wollmar, tre år derefter 
befordrades han till landtkommissarie i Estland, och 1655 fick han 
titel af krigskommissarie s ). 

Ej långt derefter vände sig emellertid hans lycka. Det nyss 
beslutade reduktionsverket synes redan från första stund hotat 
den nyadlade embetsmannens unga välstånd. Åtminstone se vi 
honom, åtföljd af sin son David (d. y.) 4 ), omkring 1662 i Stockholm, 
der han samma år inlemnar en böneskrift till rikskansleren, i hvilken 


1) Hanselli , a. st., pag. 202. Jmfr 1686 års upplaga. — Wrangel benämner 
stycket utan angifvet skäl »Veneris Aprille puss». (!?). 

2) Liknande exempel kunna f. ö. flerfaldigas. Jmfr. t. ex. »Cupido 
inter nautas». 

3) Anrep , Sv. Ad. Åttartaflor, III. 

4) Denne hade under Carl X:s andra danska tåg avancerat till kornett, 
men d& freden slöts, sökte han sin utkomst på embetsmannabanan. 1661 blef 
han e. o. assessor i Revals borgrätt, och skulle åfven s. &. hafva fått ord. assessors- 
beställning efter sin kort förut (?) aflidne svåger Cbr. Krausen, om ej Chr. 
Ihering (sedan nob. Lilliering) »med enkan äfven fått sysslan». Det var efter 
misslyckandet i dessa planer han med fadren begaf sig öfver till Sverige. 
» Bericht von David von Rosenfelt d. yt>. bl. Biogr. i Riks Ark . — Anrep, a. st., 
har om denne David inga som helst uppgifter att meddela. — Samma Bericht 
vittnar äfven om den vårdade uppfostran bröderna åtnjutit, då den redogör 
för Davids tydligen vid helt unga år företagna 3-åriga resa i Tyskland, under 
hvilken »han förkofrade sig i studier af juridik och politik samt i italienska 
och franska språken». 


Digitized by 



Werner von Rosen felt. 


79 


han tued åberopande af sin tretioettåriga tjenstetid 1 ) och sitt »de 
novo confirmirte Vereichernngsbrieff© bevekande anhåller om dennes 
beskydd och säger sig hotad af ruin på gamla dagar. Samtidigt 
söka fader och son efter erhållet tillstånd af rikskansleren och 
riksrådet Sten Bielke att nr riks- och kammar-arkiven framdraga 
bevis för sina påstådda rättigheter 2 ) Målet drog ut på tiden. 
Ännu i April 1665 skrifver David d. ä. ett bref från Stockholm 3 ), 
hvari han altjemt är upptagen af den för en person i hans ställning 
högviktiga frågan om möjligheten af att vid sina uppvaktningar 
träffa några inflytelserika personer, och det är altför sannolikt, 
att först döden satte en gräns för hans ifver. Den träffade honom 
i Stockholm den 11 December 1666 4 ), och han begrofs i S:ta Clara 
kyrka, der hans vapen sågs uppsatt, ända tills 1751 års brand 
ödeläde templet 5 ). Huruvida han dessförinnan lyckats att för sin 
ätt fördröja den storm, som snart utbröt öfver hela hans stånd, 
känner jag ej. Hans äldste son skref sig, till motsats mot brödren 
Werner, ända till sin död (1686) herre till Myrtenhoff och Pujath, 
men man blir tveksam, huruvida detta innebär något bevis, då 
man finner äfven den yngste brödren bära samma titel. 

I dessa förvecklingar deltog ej Werner von Rosenfelt, om de 
ock kunnat inverka på hans vilkor. Han hade redan vid 19 års 
ålder (1658) blifvit antagen som volontär på K. Majt:s örlogsflotta 
och hade de följande åren »intill krijgets Ende bijwistat dhe 
expeditioner och actioner, som warande tijden, så i Sundet som 
annorstedes fårrluppo». Strax innan freden utnämnd till under- 

1) Det år af detta uttryck jag sluter till inlemDingsåret, då E. 16S0 ut- 
Dåmndes till sekreterare. D& han emellertid i slutet af 1661 var i Reval, 
tyckes 1662 vara det riktiga. 

2) »auf erlangten Zulasz von Seiner Hochgräfl. des Herrn Reicbs Cantzelern 
ond Seiner Excell. des Herrn Reichs Rath Herr Steno Bjelkensn. — Ofvannämnda 
»Bmcå/». 

3) Numera endast ett fragment. Det är stäldt till en »herr secreterarep. 
Bland Biögr. i Riks Ark. 

4) Sjögren , a. a., uppgifver orätt 1668, Anrep, a. st., oriktigt i September. 

6) Nordberg , J., 8t» Cl arse minne, (Sthlm 1727). Vapnet år hår beskrifvet, 

och inskriften meddelas. Det var uppsatt swid fembte pehlaren». Det är ur 
denna källa vi hemtat uppgiften om dödsdagen. 


Digitized by 


Googlc 



80 


Werner von Rosenfelt. 


löjtnant fann han sig genom denna bnnden till en overksamhet, 
som var det nnga sinnet motbjudande. »När Flåttan geck hem, 
berättar han sjelf *), anhöldt jag om permission at segla nthomlands 
och söökia wijdare Erfahrenhet nthi Siömanskap». Han reste på 
ett holländskt fartyg till Amsterdam, der han tog värfning som 
matros på nederländska örlogsflottan. Härvid hade han ett för- 
träffligt tillfälle att se sig om i verlden. Han besökte Spanien, 
Italien med Sicilien och Arkipelagen samt giorde »2 Reesor til 
Smirna». Ej heller saknade han under dessa oroliga tider krigisk 
öfning. Striden mellan England och Holland hade utbrutit 1664, 
och året derpå finna vi vår unge svensk deltaga »i den actionen 
mot dhe Engelske wid Cadiz»*). 

Huruvida den simple matrosen i utländsk krigstjenst vunnit 
någon befordran, är ej kändt, men omedelbart efter sin hemkomst 
till fäderneslandet undfick han fullmakt som »öfverleutnant» ( 8 /s 1666). 
Under de närmaste åren gjorde han ej mindre än fem resor till 
England, med hvilket land Sverige då låg i underhandlingar rörande 
trippelalliansen. Diplomateme behöfde då mer äu någonsin en 
rundlig tid för att åstadkomma något resultat, och det »continuerade 
intill 1669 inclusive», innan dels ambassadörerne hunnit öfverkomma 
och återvända, dels bref och ratifikationer vederbörligen utvexlas. 
Afven de nästföljande åren bringa föga omvexling. Under 1670 — 74 
var han utkommenderad på sammanlagdt 7 olika expeditioner, 
under hvilka han dock ej besökte andra än Östersjöns olika far- 
vatten. Från den sista har antecknats, att han då haft i uppdrag 
öfverföra Bengt Oxenstjerna till Wismar, hvarifrån denne begaf 
sig till Wien för att söka hindra det då botande krigets utbrott. 
Men hvilka följder denna ambassad än i öfrigt kan hafva haft för 
Sveriges framtida politik, att för tillfället bämma krigslågan för- 
mådde den icke. Och bärmed följde åter för vår Rosenfelt en tid 
full af verksamhet. 

1) i sin of vananförda tjensteförteckning ( Biogr Riks Ark.). 

2) »under Commendearen Brakel». Månne svensk? Den ursprungligen 
liffländska ätten Brakel har gamla anor. 


Digitized by ^.ooole 



Werner von Rosenfelt. 


81 


Det måste antagas, att de nya ntsigter kriget beredde ej 
voro bonom ovälkomna. I den »proposition» han sammanskrifvit 
»Den 18 Decemb. Åbr 1672, då Styrmansskapet drogs npp Carl den 
Elffte öfwer Swerige» beter det: 

»Här gå I Swenske Männ på Lägerwall. och sträfwen 

»Med Roret uthi Lää och Pocken uppå stäfwen. 

»Wij ha nu legat bij och drifwit länge nog 

»1 omsorg och beswär, alt seen Carl Gustaff doog». 

Och fortsättningen låter tydligt förstå, att författaren ej hade 
något emot 

»Det Rohret sleppes löst och Seglen hiszes op» 1 ). 

Von Rosenfelts första krigsexpedition bragte honom äfven lycka. 
Utkommenderad med skeppet Hjorten, en kronofregatt om 52 
kanoner 2 ), för att uppsöka tvenne brandenburgska örlogsskepp, 
som öfvade kaperi mot de svenske i Östersjön, lyckades han jaga 
dessa in till Danzig och Pillau, der de för lidna skador måste 
uppläggas. Belöningen för denna raska knpp lät ej vänta pä sig. 
Den 31 Juli blef vår öfverlöjtnant kommendörkapten, och när stora 
flottan ändtligen fram pä sommaren utlopp, förde han linieskeppet 
Spes Han var sålunda med om det olyckliga sjötåget till Carls- 
öarne*), under h vilket han egenhändigt författat en journal, som 
i original förvaras i flottans arkiv 4 ). 

Om än ingen olycka drabbade det fartyg han förde, kan man 
fä en föreställning om det elände, som under denna resa hemsökte 
flottan, då man hör von Rosenfelt sedermera vitna inför den öfver 
riksamiralen nedsatta kommissorialrätten, att han med sina of- 
ficerare varit nödsakad sjelf omvexla vid rodret, dels på grund af 

1) Den »Waaksammes Boo etc.» (Sthlm 1686). — Jmfr. Hanselli , a. st., 
16 B., 0 180. 

2) Se Tomqvtst, Sv. flottans Sjötåg, I: 144. 

3) Se GylUngranat , Sveriges Siökrigs Historia 1: 224 — 226. 

4) vol. sign. H.: 13. Den innehåller intet för biografien upplysande, om 
man ej vill diträkna, att han en dag annoterat, det han fått »gemeent öhl om- 
bord», bvilken notis bör kunna förfullständiga Wrangels lilla skildring om vår 
författares svaghet för denna Cereris gåfva. Jmfr Wrangel, a. a., sid. 124. 

Samlaren XVII* 6 


Digitized by 


Google 



82 


Werner von Rosenfelt. 


den brist p& öfning folket i allmänhet hade och dels till följd af 
de sjukdomar, som härjade bland manskapet. P& Spes skola af 
155 mans besättning eudast 4 kunnat refva ett segel *). 

Från Gotland återvände emellertid ej Spes till Elfsnabben. 
Med sju andra skepp afgick det till Dantzigerbugten, der hösten 
tillbragtes under kryssningar. Vid hemkomsten möttes von Rosen- 
felt af sorgebudet om sin yngre broders frånfälle. Denne hade i 
likhet med honom sjelf valt sjömansyrket och avancerat till kapten 
vid flottan, då döden bortryckte honom vid 33 års ålder i slutet 
af 1675 *). Werners sorg tog sig ett uttryck i det griftqväde han 
vid detta tillfälle författat, i bvilket han klagar, att 

» — — en så karsker man utbi hans unga åhr 
»De sina till en sorg förbittig lagts på båhr. 

»Ded var uu intet tijd för honom, at han skulle 
»Nedläggias uthi g ra (T, och giömmas uthi mulle, 

»Nu när krijgslågan är uptänd i ljusan brand, 

»Hvari ock råkat är liaus kiäre fosterland» 8 ). 

Redan så tidigt som i början af Februari följande år (1676) 
fortsattes krigsleken. Amiral Ugglas »Esqvadron uthijsades» näm 
ligeu från Dalarö för att bringa Pommern den »secours» flottans 
olyckor föregående höst fördröjt, och von Rosenfelt fick order att 
såsom amirallöjtuant under titel af major kommendera och föra 
flagga på rangskeppet »Jupiter», ett af de större i svenska flottan 
om 68 kanoner 4 ). Från detta befäl öfvergick han samma vår till 
amiralskeppet »Stora Kronan», der han blef sekond under amiral 
Lorentz Creutz. 

Den vanliga berättelsen om de följande, i vår sjökrigshistoria 
sorgligt ryktbara händelserna är i hvad den rör von Rosenfelt 
alldeles felaktig. Efter hvad först Tornqvist 5 ) omtalat och efter 

1) Tornqvist, a. a., 8. 139 — 140 och 146. 

2) Anrep , a. st. 

3) Hanselli , a. st, p. 225. 

4) Majorsfullmakten hann dock ej utfärdas förr an 16 Mars s. &. 

6) a. st., I: pag. 147. 


Digitized by ^.ooole 



Werner von Rosenfelt. 


83 


honom Gyllengranat *) och Sjögren 2 ) upprepat, skulle von Rosenfelt 
under slaget vid Bornholm den 26 Maj hafva fört eget skepp, 
med hvilket han, jemte Creutz och major Gustaf Sparre på »Kronan» 
och »Draken», sökt en djerf genombrytning af den fiendtliga linien. 
Sjögren vet t. o. m. berätta, att von Rosenfelt för sitt välförhållande 
fått loford och befordran till amirallöjtnant. Enligt dennes egen 
berättelse lemnade han emellertid ej under hela slaget amiralskeppet, 
och historien om hans bragd bör sammanställas med en helt annan 
händelse under samma vår. Det var nämligen i det blodiga slaget 
vid Ölands norra udde (1 juni 1676), sedan både amiral Creutz 
och hans amiralsskepp gått till botten, och den tappre Clas Uggla 
sprungit i luften, och då hela svenska flottan i fullkomlig oordning 
tycktes dömd till fullständig undergång, von Rosenfelt »kastade 
på lää» 9 ), och »animerade flere att fatta stånd, i den Intention att 
salvera dhe flycbtande och obeseglade». (?) Detta lyckades äfven 
öfver förväntan och torde i sjelfva verket hafva räddat, hvad 
ännu räddas kunde. 

Det är dessa omständigheter, som åberopas i den amirallöjtnants 
fullmakt, som kort derpå utfärdades för den blott 37-årige von 
Rosenfelt 4 ). Det förtroende, som konungen härigenom visat, gäcka- 
des icke under de följande åren. För kortbetens skull antecknar 
jag endast, att von Rosenfelt sommaren 1677 förde befälet öfver 
en eskader, som rensade Östersjön vester om Gotland från fiender, 
hvarvid han lyckades uppbringa en kryssarfregatt, samt att han 
derpå deltog i sjöslaget vid Kjoge bugt. Under den reträtt, som 
derpå följde, stannade von Rosenfelt i Kalmarsund, hvarifrån han 
under vintern med en eskort af tre örlogsskepp lyckligt öfverförde 
en transportflotta af 24 farkoster 6 ) till svenska bären i Pommern, 


O a. st., I: pag. 231. 

2) Biogr. Lex., N. F. IX: pag. 91. 

3) Han hade strax efter slaget vid Bornholm f&tt befäl öfver fyra skepp 
för att följa efter fienden och »observera dess företagande», och förde s&ledes 
åter eget fartyg. 

4) Fallmakten är daterad 7 Jali 1676. Afskrift bl. Biogr. i Riks Ark. 

6) Sjögren, a. a., berättar nr obekant källa, att de voro 22. 


Digitized by ^.ooole 



84 


Werner von Rosenfelt. 


som var i stort behof af den hjelp i ammunition och proviant, som 
derigenom bragtes den. Till följe af storm och oväder drog 
expeditionen, som börjat i December (1677), ut på tiden, så att von 
Rosenfelt ej förrän i Februari hann återvända, men medförde då 
en från fienden »anammad prijsz». 

De olyckor, som drabbat flottan, gjorde det omöjligt att under 
de två sista krigsåren uppträda med verklig kraft till sjös. Von 
Rosenfelt har emellertid antecknat, att han deltagit i de »rencontres», 
som äunu föreföllo, och ännu under krigets allra sista tider nämnes 
hans namn med serskildt beröm, såsom då Hans W&cbtmeister i en 
rapport af 1679 framhåller von Rosenfelt till förtjenst, att fienden 
26 Juni s. å. blifvit vid Ölands södra udde tillbakaslagen. — Viktigare 
var väl dock det uppdrag han erhöll samma år freden slöts. Konungen 
hade som bekant beslutat, att örlogsflottan ej skulle återvända till 
Stockholm, men att en örlogshamn skulle anläggas på Trossö. 
Innan flottan ditfördes, var likväl nödigt, att inloppet uppejlades 
och utprickades. Detta granlaga värf anförtroddes åt von Rosenfelt, 
som efter slutad förrättning, med fem skepp, i spetsen för de öfriga 
eskadrarne, inseglade till den ort, som året derpå genom K. Majrts 
Bref af den 10 Augusti 1680 erhöll namnet Karlskrona 1 ). 

Ej långt derefter blef von Rosenfelt vice Amiral 2 ). Då man 
betänker, att han sålunda inom loppet af fem år från en »öfver- 
löjtnants* anspråkslösa ställning lyckats arbeta sig upp till denna 
värdighet, måste detta förhållande mer än de nakna fakta jag 
ofvan kunnat framlägga, vitna om hans ovanliga duglighet. 

För denna fans fortfarande rik användning. Under kriget 
hade bland andra luckor i vårt sjöväsende bristen på »een pertinent 
och uthförlig kundskap om Wåre cousters och alle inloppshambnars 
här i Swerige rätte beskaffenhet» gjort sig på ett känbart sätt 
gällande. Redan den 26 December 1677 s ) hade derför K. Maj:t i 

1) Der jag i det föregående ej uppgifvit serskild källa, har jag följt von 
Rosenfelts ofvan omtalade tjensteförteckniug från 1699. 

2) Fullmakten år dat. 29 Januari 1680. Afskrift bl. BtOgr. i Riks Ark. 

3) K. Maj.ts Bref i orig, i Flottans Arkiv , [hädanefter betecknadt Fl. Ark.] 
Lit. B. 


Digitized by ^.ooole 


Werner von Rosenfelt. 


85 


den oduglige »Mellinus*» ställe förordnat von Rosenfelt att »icke 
allenast på alle orter om fahrvattnet och alle granden sampt bwad 
me b ra dberwid kan wara att observera sigh wäl informera och det 
noga anteckna, ntban oc opsicbt bafwa öfwer alt bwad Styrmans- 
wäsendet [= Lotsväsendet] wid W&rt Ammiralitet widkommer, 
sampt s&dane persobner dertill antaga, som erfabrne och dertill 
skicklige äro». Detta förändrades väl sedermera derhän, att 
Mellinns, på föreställning af Amiralitetskollegium, tillsvidare åter- 
fick appsigten öfver lotsmännen i skärgårdarne, men i öfrigt skalle 
von Rosenfelts förordnande gälla 1 ). Oaktadt brinnande krig kunde 
denne ock, redan före 24 April 1678, till K. Maj:t insända ett 
förslag angående lotsningsväsendet i riket, hvilket K. Maj:t fann 
»lända till Wår tienst», hvarför han anbefaldes att skyndsamt träda 
i författning om verkställigheten*). 

Att detta ej lämpligen kunde ske, förrän efter freden, var 
påtagligt. Då utarbetades också en närmare instruktion, efter 
hvilken von Rosenfelt hade att rätta sig 3 ). Enligt denna hade 
ban att »uthi alla Siöstäder så äfwensom andra lotzplatser, som 
för tijden finnas eller härefter uppfinnas kunna, bebörigen inrätta 
Lotzeriet, constituerandes och antagandes uthi hwar stadh wisse 
ocb åtminstone twänne Eedswurne Lotzmän, som derhoos äro 
Swenske Borgare» [§ 6] samt att »tillhålla lotzmännen upprätta 
ocb hålla wid macht alla wåhlkasar ocb remmare på dhe wahnliga 
och nödtorftiga stellen i sielfwa skieppsledhen i skiären» [§ 7]. 

Samtidigt och fortfarande gälde dock äfven befallningen att 
noga »informera sig om fahrvattnet», och nu begynner det för 

1) K Bre/vet af 26 Januari 1678, i orig. i FL Ark. 

2) K. Brefwet 24 April 1678, i orig. i FL Ark. 

S) » TranssumpU (neml. 6, 6 och 7 §§) d Aff Kongl: May.tz aldranådigste För- 
ordning och Instmction hwar eff ter Kongl. May.t wil at vice Ammiralen Fdel och Wålb: 
Werner ron Rosen fäldt, uthi dhen honom anförtrodde Inspectionen öfwer Styr - och 
Lote mans wäsendet , i Swerige , Finland , Est - Lijff- och Ingermanland, sampt i 
Pommern , Wiszmar och Brehmcn } sig hafwer at rätta » är äfven serskildt tryckt. 
Den år dat. 1 Mars 1680. Jmfr. Höppener, Förteckning etc., (Sthm. 1764). — 
Samma transsumt (i mskpt) är den äldsta af Lotsverket tillhöriga och i flottans 
arkiv förvarade handlingar, (se lÅt. S. t tol. 11). Här är dcu emellertid dat. 
d. Aprilis s. &. 


Digitized by 


Googlc 



86 


Werner von Rosenfelt. 


von Rosenfelt en sträfsam tid. Sitt egentliga hem tyckes han 
hafva haft i Kalmar 1 ), der flottan denna tid egde ett skeppsbyggen, 
och hvarest till följe häraf en mindre flottstation var förlagd. 
Men derifrån gjorde han oupphörliga expeditioner utmed Sveriges 
och dess lydländers alla kuster, s& i vester som i öster, från 
Svinesund och upp till Ålands haf. Det var säkerligen under 
en sådan förd, då 

» — — jag derhoos, det mast mitt embet warit, 

»Dhet wijda stjerne Hwalff, begrundat, nagelfarit 
»Och tagit i god acht, ded jag med tijden kan 
»Till nytta föra mig — — — — — — — » 
han 

»uppå en wåhretijd» — »nar Ottestunden war 
»Rätt som Aurora sig begynte wijsa klar» 
fick emottaga det besök af Venus och »hennes käre son Cupido», 
som han skildrat i »Wencris Aprilresa»*). Vi se således att det 
stränga arbetet ingalunda hindrade hans fantasi att i nattliga 
stunder förljufva hans ensliga färd, och vi kunna med stor sanno- 
likhet påstå, att de flesta af hans år 1686 utgifna skaldestycken 
härröra från denna tid. Härför saknas ej heller inre bevis 8 ). 
Kanske mera än detta måste likväl förvåna, att von Rosenfelt 
under trägna förstudier för sitt stora kartverk fann tiden räcka 
till äfven för andra sjövetenskapliga arbeten. Vi finna nemligen 
af K. Brefvet den 17 November 1685 4 ), att han redan nu utarbetat 
den skrift »om Navigationen eller Styrmanskonsten», som utkom 
först 1693. K. Maj:t gifver nemligen befallning åt Amiralitets- 


1) Detta syne9 bl. a. af 1688 års hufwudbok , hvars räkenskaper utvisa, att 
von R. under flere &r utf&tt medel af proviantmästaren i Kalmar. Jmfr. K. Br. 
18 /j 1681 (§ 4), som medgifver »de Ammiralitetets officerare, som under någon 
tid eller städse hafva sin tjenstgöring i Kalmar (resp. Riga och Karlskrona) att 
njuta fri förtäring der, tills de uppå sina löner något utfå» (fr. Sthm.) Fl. Ark, 

2) »Den Vaaksammes Boo etc.» Jmfr. Hanselli , a. st., pag. 201 och ff. 

3) Jag påminner exempelvis om dessa rader i »Cupido inter nautas»: 

»Man har i desse åbr, seen Mars har slept sit Wälde, 

»Här i wår Norra Werld, och oss eij mehra qwälde ». 

4) i orig. i Fl. Ark. 


Digitized by ^.ooole 



Werner von Rosen fel t. 


87 


kollegium alt »noga och wähl igenomsee» denna skrift och upp- 
sätta, hvad nödigt vore att dervid ändra och påminna, p& det 
utrönt kunde blifva, »huruvida detta Wärcket meriterar att kunna 
tned någon frucht och nytta komma uthi trycket eller icke». 

Under tiden hade likväl ej så få svårigheter mött för von 
Rosenfelt i hans arbete, och han var ej heller befriad från alldeles 
serskilda uppdrag, som måste verka hämmande derpå. Han för 
sålunda 1681 transportskepp med svafvel från Stockholm till 
Kalmar, 1 ) och samma år fick han order att skyndsamt rekognoscera 
och pejla vid två orter på ön Ösel 2 ). 

Af hvad beskaffenhet svårigheterna närmast voro, får man 
klar insigt genom K. Brefvet af den 21 Februari 1684, som med- 
delar befallning åt »alla generalguvernörer, guvernörer och lands- 
höfdingar, hvars (1) höfdingedömen äro wid siökanten belägne, att 
de tillhålla landtmätarne och ingenieurerne hvar i sitt lähn, att de 
ovägerligen gee honom, Rosenfelt, riktige copier» af befintliga 
kartor 8 ). 

Icke desto mindre kan von Rosenfelt 1685 inberätta till K. 
Maj:t, att »lotzeriet» blifvit inrättadt i alla sjöstäder och lotsplatser 
på svenska kusten altifrån Åland till Marstrand, såväl som uti 
Wismar, på Gotland och i Riga, i öfverensstämmelse med den 
honom gifna instruktion, men ej på öfriga platser i LifF- och 
Estland, af orsak, att han ej haft tillfälle att resa dit. K. Maj:t 
gifver derför befallning åt Amiralitetskollegium att förse honom 
uied lämplig farkost, på det att han under nästkommande sommar 
jemväl på dessa orter måtte med sitt arbete fortfara och bringa 
det, som ännu var ogjordt, i god ordning 4 ). 

Det torde möjligen hafva varit under något besök i Stockholm 
i och för ordnandet af denna angelägenhet, som von Rosenfelt 
gick i författning om tryckaudet af det lilla häfte dikter, som 


1) Jmfr K. Brefvet 13 Oktober 1681 i Fl. Ark. (orig.). 

2) K. Brefvet 19 Murs 1681 i Fl. Ark. (orig.) 

3) Fl Ark. (orig.). — I Registraturet ar brefvet oriktigt dateradt 1 Kebrnari. 

4 ) K. Brefvet 19 November 1686 (i orig.) i Fl. Ark. 


Digitized by 


Google 



88 


Werner von Eosenfelt. 


följande året utkom på Lars Walls tryckeri derstädes. Åtminstone 
kan jag ej finna, att han 1686 varit i Stockholm 1 ). 

Lotsverket kräfde emellertid ny omtanke. Bekymmer nppstodo 
genom svårigheten att skaffa dugligt folk till lotsar, något som ej 
kan förundra, då dessas löner endast bestodo i befrielse från extra 
ordinarie skatter, såsom inqvartering o. d.,*) och ansvaret var 
ganska drygt. Till förebyggande af lotsarnes oduglighet bestämdes 
att med dem vid antagandet skalle anställas förhör 8 ). Af åtskilliga 
tecken att döma torde de klagomål, som tvifvelsutan föregingo 
denna bestämmelse, halva åtgått ej mindre af en altmera fram- 
trädande last att häckla von Rosenfelt än af sjelfva sakförhållandena. 
Vi få framdeles tillfälle att närmare derom göra oss nnderrättade. 
Då v. Rosenfelt derjemte noder sin tjenstgöring ådragit sig en 
sjukdom, begagnade han detta tillfälle att året derpå efter så godt 
som fnllbordadt värf, begära ledighet att resa till Stockholm för 
sin helsas skötsel 4 ). När emellertid hans åkomma ej bäfdes, se 
vi honom följande vår på väg till »Frijslandh» för att der söka 
bot för sin opassligbet 6 ). 

Det kan då vara på tiden för oss att något taga reda pä hans 
bnsliga förhållanden. Mycket veta vi dock ej derom. När han 
gifte sig, känner jag icke. Men att vi ej af de atgjutelser han 
äfven vid jemförelsevis mogen ålder egnar såväl »Rosette» och 
»Chloratte» som kärleksguden sjelf, få föreställa oss, att han då 
ännn egde den frihet man gerna brokar sätta i förbindelse med 
en sjömans obundna lif, är temligen säkert. Af flere tecken att 
döma knöt han Hymens band redan vid unga år, gissningsvis 

1) 8. &. dog von Rosenfelts äldste broder, som var ryttmåstare, (enligt 
en ant i Palmsch Sami . på (J. B.J vid Skånska kavalleriet. Han begrofs i 
Karlskrona, (enligt Bechstadius, a. a., sågs der hans vapen i Aroiralitetskyrkan), 
och brödren Werner har vid detta tillfälle ånyo strängat sin lyra (8e Hanselli, 
a. st., pag. 226). Qvädet saknar synnerligt intresse. 

2) 8e lmtr. Vs 1680. 

3) K. Brefvet 8 Mars 1686 (i orig.) i Fl Ark. 

4) Hans ansökan beviljades genom K. Brefvet 13 Augusti 1687. Fl Ark (orig.) 

6) Permission gafs genom K. Brefvet 28 Maj 1688. Fl Ark. (orig.) 


Digitized by kjOOQle 


Werner von Rosenfclt. 


89 


strax efter sin hemkomst från den holländska krigstjensten 1 ). 
Hans maka hette Christina Gyllenstake, och var dotter till en 
adlad finsk tulltjensteman*). Deras äktenskap hade välsignats 
med tre döttrar. Åtminstone två af dessa, Karin och Maria, upp- 
nådde mogen ålder. De blefvo senare gifta med hvar sin kapten 
vid flottan, som sedermera avancerade den ene till amiral, den 
andre till vice amiral 8 ). Vid den tid, till hvilken vi hunnit i vår 
skildring, voro de båda flickorna ännu i sin ungdoms vår. Familjen 
bade i medlet af 1680-talet flyttat till Karlskrona, der von Rosen- 
felt bygt sig ett eget hus 4 ), och strax utanför staden hade han 

)) Hans tredje dotters (g. von Numers) tredje barn föddes nemligen (euligt 
Anrep , a. a., Il) i7 /i 1696. Om man antager, att dottern altså gifte sig strax 
i början af 1690-talet, och således ej kan bafva varit född senare ån omkring 
1670, tyckes man med temligen stor visshet kanna slata till, att von Rosenfelts 
giftermål ingåtts nnder senare hälften af 1660-talet. Han var då inemot 30 år, 
och hans hustru något öfver 20. Enligt Anrep., a a., föddes hon i>på 1640-talets. 

2) Jmfr Anrep, a. a., — Se äfven nedan, der en Anreps uppgift om henne, 
(sedan aftryckt hos Sjögren, a. st.) blifvit- rättad. 

3) Om man af redan anförda skäl kan med någon sannolikhet sluta till 
den ungefärliga tidpunkten för Maria von Numers giftermål (se ofvan not. 
1.). har det deremot hittills alldeles saknats uppgifter rörande Katharina 
Wattrangs bröllop. Det kan emellertid med säkerhet antagas hsfva egt rum 
sommartiden 1689. v Bosenfelts bröllopsqväde innehåller nämligen följande strofer: 

»Man seer, at Mars igen tar på sin gambla wahna 
»Och redan slagit ut een stor blodfärgad fahna 
»Han blåser up alarm, han låter trumman gå 
»Och säijer: Det är tijd, at man begynner på». 

Dessa ord hafva knapt kunnat uttalas annan tid än 1700 eller 1689, då, 
som vi nedan skola se, kriget allmänt ansågs stå för dörren. Men då v. R. 
i ett grafqväde öfver D. K. Ehrenstrahl 1698 kallar denne svåger — hans och 
v. R:s döttrar voro g m. hvar sin broder Wattrang — måste v. R:s skyldskap 
med Qustaf Wattrang bafva inträdt före 1700. Att bröllopet firades sommartiden, 
framgår af poemet i öfrigt. 

4) Se härom de ofvan citerade brefvet till P. Qedda, och jmfr f. ö. v. H:s 
dikt »öfver byggvurmen»: 

»At byggia nya huus och föda många kroppar 
»Där vill eij lijtet till, som sådan utgifft stoppar, 

»Ded år ock fahra värt att komma uti skull, 

»Ja, uti fattigdom omsijder råka kull. 

»Ded har ock jag blitt wabr, som kommit nog att öda 
»På huus, på tåmpt och boo och många mannars föda, 

»Så at jag neplig veet, når som alt går omkring, 

»Om jag på sådant alt bar vunnit någon tiDg». 

( Uan8elli , a. st., pag. 260). 


Digitized by 


Google 



90 


Werner von Rosenfelt. 


ett idylliskt sommarhem på den natursköna Verkön, der i hans 
frånvaro fru Christina med tillhjelp af »fogden Giermundi> förestod 
» — — een långer rader 
»Bönder, som een heeJ Esqvader» 1 ). 

Det är dit han ofta längtar, då han är långt borta i embets- 
bestyr, och i tankarne bar han väl haft de sina, då han i »Landt- 
lefvernets beröm» beskrifver, hur 

»Hans Hustru hjelper till, är idkesam och snäll, 

»Som wijsar, at hon kan förstå sitt huushold wäl, 

»Ähr Mannenora en tröst, en hjelp, hvarpå han trygger 
»Sig kan förlijta fritt. Hon spinner, bakar, brygger, 

»Och alt hwad nånsin han i huuset skaffar an 
»Det taar hon wara på, förspiller ingen gran», 
eller då han fortsätter : 

»Sij så wälsignar Gud den man, som i Gudz fruchtan 
»Sin Lijfztijd bringar hän, upföder Barn i tuchtan, 

»At dee omkring hans bord som Ollieqwistar stå 
»Och intet något steg på wrånga wägar gå». 

Det är också dit han för oss, då han i ett af sina bästa 
stycken berättar, huru 

»Dagen för Christine daag 
»l)å när Syrius mest torkar, 

»Stora hunden häfftig^snorkar, 

»Reddes till ett slotterlag» 2 ). 

Ett om ock öfvergående moln fördystrade den harmoniska 
tafla, som dessa trefna familjeförhållanden upprulla. Von Rosen- 
felt hade med återvunnen helsa hemkommit från Holland och in- 
trädt i tjenstgöring. Denna tycktes emellertid blifva af allvarligaste 
slag. Den politiska ställningen i Europa var vid denna tid bo- 
tande för Sveriges fred. Orlogsflottan utrustades för alt möta alla 
möjligen inträffande händelser. Närmast gälde det att åt det med 

1) Hvad Wrangel, (a. a.) blott anför som cn gissning, att ban på »Werkö 
utanför Carlskrona haft eo angenäm sommarvistelse», är nemligen fullt säkert. 
Genom bytesbref 17 Juli 1684 utbyttes från krono till frälse af v. Rosenfelt 
ett V* mantal Werkö ( Hwt.-Geogr . och Stat. Lexicon öfver Sverige , VII: 2) 

2) Jmfr »Werköö Slotteröhl». Hanselli , a. st , pag. 241. 


Digitized by ^.ooole 



Werner von Rosenfelt. 


91 


svenske konungen beslägtade bolsteinska huset bereda en ökad 
trygghet gent emot Danmarks förolämpningar. Allmänna meningen, 
åtminstone vid flottan, ansåg kriget stå för dörren, och von Rosen- 
felt har i den sång, som »Sangs på flåttan 1689, då den utlilop», 
tolkat den rådande stämningen: 


»Nu, du skall det snart sig hända, 
»At vij siövart os få vända, 

»Landet ä vi ledzna wijd, 
»Ty det os fast bättre är, 
»När sora roret vattnet skär. 


»Sij, sona skieppet skiuter farht. 

»Så låt oss, som goda gossar 
»Och rättskaffens sjömatrosser 

»Blod och lijwet ha ospardt. 

»Låt os tee en tapper hand 
»För wår konung och hans land». 


De gångna fredsårens trägna arbete på höjandet af vårt för- 
svarsväsen hade dock förskaffat Sverige ett sådant anseende, att 
vår sjömakts blotta närvaro i utlänska farvatten var tillräckligt 
att återförskaffa lugn åt Norden, och den svenska eskadern fick 
hemvända. 

För von Rosenfelt blefvo de följande åren en tid af literär 
möda. Sedan amiralitetskollegium 1685 fått befallning att granska 
hans skrift om navigationen, hade sju runda år förflutit, till dess 
ärendet var slutligen afgjordt. Då von Rosenfelt i slutet af 1692 
var nppe i Stockholm 1 ), var hans bok emellertid approberad till 
tryckning. Utgifningen öfverlät dock författaren, sedan K. Maj:t 
utanordnat erforderliga medel, på d. v. styrmanskaptenen Peter 

I) K. Brefvet 17 Augusti 1692 i Fl. Ark. (orig.). 


Digitized by 


Googlc 



92 


Werner von Rosenfelt. 


Gedda 1 ), med hvilken han sedan länge och allt framgent stod p& 
förtrolig fot, och hvilken efterträdt honom i hans beställning vid 
lotsverket 2 ). Redan med detta arbete utkom en »Hydrografisk 
Wäxande Grad-charta af Ostersiön och Kattegat i lijten form sam- 
mandragen af W. von Rosenfelt och P. Gcdda A:o 1692» 8 ). Denna 
lilla karta, som äfven förekommer separat, är intet annat än en i 
mindre skala utförd upplaga af den Generalkarta, som pryder 
första bladen i den stora atlas, som de båda vännerna under de 
följande åren utgåfvo, och som sedan långt in i nästa århundrade 
man och man emellan gick under namnet »Geddans sjökort» 4 ). I 
någon mån klargöres de båda auktorernas förhållande till bvar- 
andra genom den utförliga titeln: 

»General Hydrographisk ChartBook — — Först Aff — — 
»Werner von Rosenfelts I några Åhr med Flijt fattade Observatio- 
»ner, Jemwoel Sedermera Af åthskillige egne Tijd effter annan 
giorde Special Hydrographiske Chartor ihoopdragen, Sammanfattat 
»och Aftecknat Anno 1694 Aff Petter Gedda — — . j Amsterdam 
»Hoos [lucka]. Med Kongl. Maj. allernådigste Privilegiö på tijo 
»Åbrs tijd». Att Gedda sålunda ensam uppträdde som utgifvare*), 

1) Boken åtföljdes af ett i koppar stucket portr&tt af författaren, bvilket 
omgifves af emblemer och skyddas af Neptunus å ena, och en qvinlig gudom 
å andra sidan. I sjelfva rameu är det försedt med ron Rosenfelts namn och 
titel. Under står följande vers: 

»Hinc gerlt effigiem, gerit baec Neptunius heros 
»Ora Rosenfeldius, Svecia terra tuusi>. 

Euligt Bechstadius (a. a.) är etsningen gjord i Holland, enligt Sjögren , 
(a. a.) t som dock ej augifver någon källa, i Stockholm. 

2) hvarvid G. dock i 8 års tid skulle afträda 200 d s. m. åt von R. Se 
1688 år 8 hufvudbok för flottan i Fl. Ark. 

3) Kartan är signerad N. Ström, som Eichhorn (i en nnt. i ex på K. Bibi.) 
anser vara lika med Nils Strömcrona (f. 1664, t 1727). sedermera kommendör, nu 
ainformator i geografi och astronomi vid amiralitetet i CarUkrona». 1 öfrigt 
bär kartan en bild af Hans Wachtmeister (till hvilken hela arbetet om naviga- 
tionen är egnadt) samt i kanten en fint utförd vy af Karlskrona. 

4) Bechstadius, a. a. — 

6) Han fick (såsom redan i titeln antydes) gm K. Brefvet 6 /« 1693 — orig. 
i FL Ark — sig tillerkända 200 Rdlr Rmt »för General-Kartans författande» (!) 


Digitized by ^.ooole 


Werner von Rosenfelt. 


93 


bevisar dock ej tillfyllest, att von Rosenfelt ej äfven bäri deltagit. 
Under &r 1694 visar det sig nämligen, att han varit i Holland »till 
de nn [1695] tryckta chartornas perfectionerande» *) ocb efter Ged- 
das död (1697) fick han ånyo på våren 1698 tillåtelse 8 ) att med 
oaf kortad lön och traktamente göra en resa »åth Holland, till att 
der & ortben giöra wijdare anstalt om dee Chartor och Siöböcker, 
som han (?) dersammastedes låtit nppläggia», men då man ej kän- 
ner till några andra kartor, som atgifvits af von Rosenfelt, på 
hvilka dessa ord passa in, kan möjligen antagas, att von Rosenfelts 
åtgärder gält de nya upplagor, som utkommo, ocb af hvilka jag 
känner åtminstone tvänne, en holländsk och en engelsk, (båda 
tryckta i Amsterdam och f. ö. lika, med undantag af språket) 8 ). 
Att han derjemte påtänkt utgifvandet af en i Sverige tryckt edi- 
tion, tyckes framgå deraf, att han på hösten samma år (1698) får 
permission att resa till Stockholm för att der »låta aftryckia under 
bänder warande Siö Chartor», hvarjemte han på anhållan fick sig 
upplåten »Jackten Neptunus till plåtarnes, Tryckpressens och Pap- 
perets transport till bemelte orth». Ehuru jag ej kunnat upptäcka 
vidare resultat häraf, är det dock egendomligt, att von Rosenfelt 
just vid denna tid af K. Maj:t tillerkännes ett arvode af 1000 Rdlr 
Rmt att utgå i tre år 4 ) »för dess hafda möda wid de nya Siö 
Chartors förbättrande (?) och tryckiande (!) öfver Östersjön och Belt», 


jemte privilegium att l&ta upplägga och sälja den. Liknande privilegium med- 
delades honom äfven säväl af Generalstaterne ( 18 /s 1694) som af stAterna Hol- 
laud och Vestfriesland ( ,7 /« 1694), och dessa bäda handlingar aftrycktes i den 
holländska upplagan (se nedan) på samma sått som det svenska privilegiet i 
editionen med svensk titel. 

1) Bref i Riks- Ark. af 31 Okt. 1696. 

2) K Brcfvet 22 Mars 1698 i Fl. Ark. (orig.). 

3) Jmfr Warmholts, Bibi. Hist. Sv. Goth. I; 16 och II: 127, som dock ej 
känner till den engelska editionen. Att intet afseende fär fästas vid det i 
titeln förekommande ärtalct 1694, framgår för öfrigt af sjelfva kartorna, hvilka 
alla (med undantag af Generalkartan) äro signerade 1696. 

i) K. Brefvet af den 16 September 1698 i Fl Ark. (orig.). 

6) Se K, Brefvti af 9 Aug. 1699 i Fl. Ark. (orig.), genom hvilket v. R. 
fritagea från erläggande af den vanliga chartse-sigillatreafgiften för dessa ho- 
nom förunnade medel. 


Digitized by 


Google 



94 


Werner von Rosen fel t. 


då detta näppeligen kan afse annat än ett åtminstone delvis nytt 
företag. I frågans nuvarande outredda skick vågar jag ej afgifva 
något som helst slutgiltigt omdöme. 

Redan innan kartboken utkom, hade emellertid von Rosenfelt 
ett nytt arbete färdigt. Det gälde nu »Artilleriefolckets underwijs- 
ning uthi SkieppConstableriet». Censuren tog denna gång ej fullt 
så lång tid. Den behöfde dock — fyra år. Redan i Mars 1694 
underrättade K. Maj:t Amiralitetskollegium om boken oah anbe- 
falde dess öfverseende 1 ). Med »läsningen uppskjöts» likväl, beter 
det i marginalen till den kungliga skrifvelsen, »effter Hans Excel- 
lens General-Ammiralen8 afresa till Stockholm» ända till in på året 
1696. Med sjelfva »läsningen» sysslades derpå till 1698, då Kol- 
legium i Februari månad afgaf sitt betänkande. Det var ej gyn- 
samt. »Eburuväl några stycken i sig sjelfva kunna vara goda 
nog», behöfde »i wisza rnåhl något deels uteslutas, deels t ilökas» 2 ). 
K. Maj: t uppdrog 8 ) åt Hans Wachtmeister att gå i vidare författ- 
ning om läroboken, men kriget kom emellan, och den blef aldrig 
tryckt 4 ). 

Om Amiralitets-Kollegii votum i någon mån lät sig påverkas 
af någon animositet mot författaren 6 ), kunde denna ej annat än 

1) K . Brefvet 22 Mar9 1694 i Fl. Ark. (orig.). 

2) Amiralitetskoll.ii skrif velse till K. Maj.t 5 Febr. 1698, citerad i K. Bref- 
vet 9 /t a. å. (Fl. Ark ). 

B) K. Br. 9 Febr. 1698. Ib. 

4) Sjelf uppgifver von R. (i sin tjensteförteckning), att han, i detta ar- 
bete bl. a. »anvist och förbättrat dhed misstag, som af ålder varit i kruts gif- 
VAode till styckena och med mätstockarne». Hvar manuskriptet till arbetet 
förvaras eller om det är förkommet, är mig ej bekant. Men det sista här ci- 
terade ordet ger möjligen anledning att dermed sätta i samband » Formulär, 
hwarmed en förlikning giörs med bäggie mått stockur ne», som just utkom 1698, 
(försedt med datum »18 Martii» och auctorns namn), och kan vara hemtadt ur 
deu 9törre boken. Bechstudius , a. a., uppgifver »formuläret» hafva varit »en i 
Koppar stuckeu Tafla, til Artolleriekonsten hörande». Enligt U. B:S supple- 
mentkatalog förvaras der ett ex., som af ålder varit inbundet i ett numera 9lag- 
tadt samlingsband, men ej af mig kunnat återfinnas. 

6) Ett annat litet drag må meddelas, som kanske är egnadt att belysa 
samma sak. På våren 1697 hade v. R. anhållit att «på fem veckor allenast» 
få resa upp till Stockholm, men Kollegium fann sig »i anseende till närvarande 


Digitized by 


Googlc 



Werner von Rosenfelt. 


95 


ökas, då von Rosenfelt snart derefter ingick till K. Maj: t med 
»några memorialer», som »angingo Flåttans Conserverande med 
mebra», och hvilka »Kungl. Maj:t funnit af den wicht, att Colle- 
gium måste träda tillsammans ocb det öfwerläggia, samt sedan till 
Hans K. Maj:t inkomma deröfwer med sin berättelse» 1 ). Dessa 
inlagor synas nämligen bafva ganska skarpt kritiserat kollegii för- 
valtning. Så som händelserna nu utvecklade sig, blef emellertid 
ej heller vid denna fråga något vidare åtgjordt. — Striden mellan 
Kollegium och von Rosenfelt var derför icke slutad. K. Maj:t gaf 
sjelf anledning till ett nytt utbrott. Det tyckes nämligen, som om 
konung Carl XII personligen fästat sig vid von Rosenfelts duglig- 
het, och när det med anledning af de hotande politiska förveck- 
lingarna blef bestämdt, att en infanteristyrka skulle öfverföras till 
Pommern, och befallning om transporten afgick till Amiralitets- 
kollegium, tillädes uttryckligen, att expeditionen »skulle skie under 
vice Ammiral Rosenfelts Commendo», ocb att denne sjelf skulle 
»få utse så många och hvilka skiepp han finner nödiga och tjän- 
liga, jemwähl ock få utvälja de officerare och manskap, som han 
sjelf åstundar»*). Då denne nu till transporten ville bruka »Ami- 
ralitetets lastdragare» och derjemte, sedan »man å danska sijdan 
intet hört af någon armatur eller utrustning till sjöss», ansåg sig 
kunna »förminska anthalet af dhe till milicens transporterande re- 
dan färdige liggiande örlogsskieppen», gaf detta kollegium anled- 
ning till en »underdånig remonstration», som nog tydligt visade 
dåligt lynue. Konungen gaf emellertid derpå ett ganska skarpt 
svar, då han sade sig ej »vilja förhålla Ammiralitetet, att Wij 
hafwa updragit berörde Vice-Ammiral expeditionen af bemälte trans- 


coujuncturer» [Karl XI;s död?] föranlåtet att hänskjuta frågan till regeringen, 
»om för denna gång [Karl XII var ännu omyndig] gaf kollegium rätt och gm 
K. Br. 13 Juli 1697 (Fl. Ark.) resolverade att racd resan skulle anstå »till läg- 
ligare tillfälle». — 

1) Registr. i F l . Ark. — Mot vanligheten tinnes ingen hänvisning, och 
sjelf va brefvet, som skulle vara dateradt 20 April 1699, har ej af mig åter- 
funnits. 

2) K. Brefven 8 och 9 Aug. 1699 i Fl. Ark. (orig.). 


Digitized by 


Googlc 



96 


Werner von Rosenfelt. 


port; och weele Wij jemwähl honom p& dess answar hafwa lem- 
nat frija händer densamma att ställa i executioo på dhet sätttet, 
som han finner wara dhet bästa». Men Amiralitetet gaf ej vika. 
Då det tydligen ej längre gick an att direkt anfalla von Rosen- 
felts åtgärder, ingick det till E. Maj.t med en skrifvelse, hvari 
hemställes, att då von Rosenfelt genom att till expeditionen an- 
vända »alla transportskeppen, mästadehlen af volonteurerna, win- 
terwacbten sampt Gonfardie Indehlningen (!), och der elliest i neij- 
den befintlige Rote Båtzmän» blottat Karlskrona på alt försvar, 
K. Maj:t ville draga försorg om ortens skydd genom en »nödig 
wacbt af Calmare Lähns Infanterie Regemente». Jag har ej kun- 
nat finna något svar på denna anhållan. Expeditionen företogs 
emellertid von Rosenfelt förntan. I sista stund blef han af sjuk- 
dom hindrad att utöfva det honom anförtrodda befälet 1 ). Kort 
derefter utnämndes von Rosenfelt till Amiral 8 ), och med anledning 
af den ledighet, som deraf uppstod, hade han glädjen att inom 
ett är se båda sina mågar, från kaptener och med öfverhoppande 
af mellanliggande grader, avancera, den ene till schoutbynacht 3 ), 
den andre till vice amiral 4 ). 

I det utbrytande kriget fick von Rosenfelt dock ej deltaga. 

»Effter som nödvändigt någon måste wara, som wijd Flåttans ute- 
warande kan wara wid wärfwet(!) och med autorialet fortskynda, 
hwad till dess behof kan påfordras», heter det i K. Maj:ts bref 

den 23 Mars 1700, »kan Ammiralen von Rosenfelt intet gå till 

1) Se K . Brefvet 23 Mars 1700 i Fl, Ark,, der han detta oaktad t f rita- 
ges från återbetalningen af 300 d. s. m., dem han användt för sin »utredning» 

vid detta tillfälle. Härmed rätta9 en motsatt felaktig uppgift hos Nordberg , 
Leben Carls des XILten, I: pag. 116. 

2) efter Siöblad, som blef guvernör i Bohuslän. Se K. Br. 11 Januari 
1700. Fl, Ark, (orig.). 

3) Gideon von Numcrs blef f. 5. längre fram under samma år äfven vice 
amiral ( S4 /s 1700 enl. Bechstadius , a. a). 

4) Att von H. härvid ej varit overksam synes f. ö. af den underd. sup- 
plik, med hvilken han ingick till konungen för Guat. Wattraug, som ej ens var 
äldste kapteu. Se Biogr. i Riks- Ark, Jmfr dock Biogr, Lex, 19. 


Digitized by LnOOQle 


Werner von Rosenfelt. 


97 


siös, när Flåttan expedieras» 1 ). Redao förut hade han nämligen 
anförtrotts »specialem cnram öfwer hollmen och wärfwet» 2 ). 

Att deremot hans verksamhet härigenom blef inskränkt till 
att »fortfarande arbeta på kartor och poemer», såsom en författare 
velat göra troligt s ), är säkerligen ett misstag. Tvärtom blef hans i 
ocb för sig maktpåliggande arbete med flottans atrustning ännu 
mera betungande genom de förhållanden, under hvilka han var 
satt att verka. Det vär tvifvelsutan ej med blida ögon Amiralite- 
tet i sin egen krets upptog den man, med hvilken det strax förut 
legat i uppenbar tvist, och tecken tyda på, att hans nya embets- 
bröder föga underlättat hans möda. 

Det gick så långt, att K. Maj:t genom ett från Malmö den 13 
Maj 1700 dateradt bref 4 ) säger sig bafva oförnummit, att Ammira- 
len von Rosenfelt — — [blifvit] excluderad från dhe delibera- 
tioner, som boos [Amiralitetet] förekomma angående expeditio- 
nerna till siös ocb slijkt mebra». Men, heter det i fortsättningen, 
Wår nådige willie är, att han intet mindre än dhe andre Amrni- 
ralerne uthan åthskilldnad skal bijwijsta alla sammankomster ocb 
consultationer, som utbi Collegio kunna förefalla, de måga concer- 
nera ebwad ärender de weele». 

Dessa strider taga sig flere uttryck i von Rosenfelts dikter. 
Det är nemligen sannolikt, att åtskilliga af de stycken, som Han- 
selli tryckte under den något olämpliga rubriken »Fabler» härröra 
från denna tid. Och det är ej utan sympati, man tager del af 
hans uppfattning om den förargelse han uppväckte och utstod, då 
han t. ex. i sin »Swijne-Lexa» utbrister: 


1) Fl. Ark . (orig.). 

2) K. Brefvet IS Januari 1700 i Fl, Ark. Härmed råttas uppgiften, att 
von Rosenfelt i November 1700 bl. »holmamiral». Jrafr W. 873 i U. B. — Om 
K. Bref vet 27 Juli 1700 bestämdes, att ban ärligen skulle bekomma 500 d. s. 
m i lönefyllnad för det extra besvär ban utöfver sin amiralstjenst baft vid 
eqnipaget och holmarbetets bedrifvande. Fl, Ark . 

3) Sjögren , a. st. 

4) Fl Ark . 

8amlaren XVII. 7 


Digitized by 



98 


Werner von Rosen fel t. 


»Wij, so in ty wärre mest i twist och twedrächt swefwa, 

»Wij, som alt hvar oro ann i haat och afwund lefwa, 

»Wij moste stella in haat, splijt och inbörds skill, 

»När som en nlmen nööd på dörren klappa will. 

»Wij moste rygg mot rygg, (led är förtroligt wärria, 

»När någou w&ldsam hand wår wälfärd will besnärria, 

»Och då for alt, när som een fiendtlig, uthemsk hoop 
»W&rt land anfächta tör och oss will offra op. 

»Inbördes böra wij som christne os att wijsa 
»När pest och dyran tijd i landet kommer hysa, 

»Wij moste rygg mot rygg, ded är hvars annars nööd 
»At hielpa, redda och den arma deela bröd. 

»O, at wår christenhet ded samma will betänka 
»Nu, när den stolte ulff sin sabel låter blänka» 1 ). 

Von Rosenfelts uppmaning, om den uu n&dde dem som veder- 
borde, hvilket kan vara ovisst, torde emellertid ej haft någon ver- 
kan. Det tyckes nämligen, som om man med någon rätt kunde 
sammanställa det »haat, splijt och inbörds skill», som rådde, med be- 
fallningen i E. Brefvet 1 Juni 1700 8 ), hvari »notificeras, att Hans 
Eongl. Maj:t lemnat Amm: Rosenfelt omsorgen om transport Far- 
kåsternas adapterande 8 ), effter som Gollegium i ansende till de 
andra många Embetsförrättningar intet har tijd sig dermed att in- 
låta». Det hade således blifvit nödvändigt att skilja de tvistando 
och fördela göromålen dem emellan. 

Om Rosenfelts verksamhet till följe häraf blef mera sjelfstän- 
dig, var den likväl i öfrigt ej mindre betungande. Det gälde ej 
här endast ett förnämt öfverinseende öfver andras arbete. Han 
hade i sjelfva verket öfver hela sommaren 1700 inga medbjelpare 

1) Jmfr liknande uttalande i d Tunc tua res agitur , partes cum proximus 
ardetD : 

» — — Ben l&rdom wij h&r finna 

»At alt små gnabb och haat ded moste då försvinna, 

»När nödh och fahra spörs ». 

2) Fl Ark. (Reg.). 

3) Härmed menas enligt sjelfva brefvet, »att låta förbyggia alla från Stock- 
holm och andra orter till Carlskrona med provision (?) ankommande och till 
transportens förande tjenliga fartyg». 


Digitized by LnOOQle 


Werner von Bosenfelt. 


99 


af högre rang vid flottans utrustande, tills i slutet af September, 
då hans måg Gustaf Wattrang och Schoutbynachten Sparre be- 
ordrades till hans bistånd 1 ). Ocb ej blott i Karlskrona var hans 
närvaro nödvändig. Den 2:a September (1700) befalde konungen 8 ), 
att von Rosenfelt, »sedan han i Garlskrona om alt, som behöfves, 
bar gjort behöflig anstalt, äfven begifver sig till Carlshamn» för 
att der stanna öfver embarqueringen, och under den närmaste ti- 
den finna vi honom stundom dels i Karlshamn dels i Kalmar 8 ). 

För de följande åren sinar den källa, ur hvilken vi hittills 
hemtadt de flesta authentiska uppgifterna om von Rosenfelts lif. 
Ju läogre bort från Sveriges gränser kriget fördes, desto sällsyn- 
tare blefvo de direkta meddelanden och befallningar konung Karl 
hade att gifva sitt amiralitet. År 1709 »befinnes sålunda inga K. 
Bref vara ankomna», och för de öfriga åren äro de lätt räknade. 

I stället vidtager, såsom jag redan antydt, i rikare mängd 
von Rosenfelts egna bref, rapporter och memorial 4 ). De röra 
emellertid, åtminstone hufvudsakligen, efter hvad jag kunnat finna, 
så uteslutande hans tjensteförrättningar i mera inskränkt mening, 
att det skulle föra oss för långt och blifva nog enformigt att ingå 
i någon närmare granskning deraf. Det har synts mig tillräck- 
ligt att endast rörande von Rosenfelts sista tid ännu anteckna 
följande. 

Amiral von Rosenfelt erhöll efter fylda sjuttio år »Kongl. se- 
natens Dimission och afsked» den 28 Januari 1710, sedan han kort 
förut tillerkänts en årlig pension af 800 d. s. m. ur krigsmanskas- 
san 5 ). Huruvida han verkligen uppburit något, torde dock vara 
ovisst. Statens finanser tilläto ej ens, att embetsmännens löner ut- 
gingo, medan de ännu derför gjorde full tjenst. Hvad von Ro- 

1) K. Brefvet 30 September 1700. Fl. Ark. (orig.). 

2) K Br. af denna datom i FL Ark. (orig.). 

3) Bref från von Bosenfelt till Amira Utets-Koll, da t. Kalmar 8 Maj 1701. 
Orig. i FL Ark. 

4) I de olika serierna (sign. D) rörande Karlskrona station i Fl. Ark. 

6) Genom AmiraUtetskollegu Bref 24 Jannari 1710. Dessa uppgifter äro 
hemtade nr W. 873 pä U. B. 


Digitized by 


Googlc 



100 


Werner von Rosenfelt. 


senfelt beträffar, visa redan 1701 års böcker, att krouan till honom 
häftade i skuld för innestående lönemedel, ocb vid afskedstagandet 
hade hans fordran stigit till ej mindre än 4762 rdlr 30 sk. 14 */& 
ret. eller omkring en tredjedel af den sammanlagda lönen för 
nio år 1 ). 

Huru som helst fick han ej länge njuta sitt »otium cum digni- 
tate®. Redan 5 December 1710 afled han i Karlskrona till följd 
af ett slaganfall 8 ). Långt förut hade han under den tid han var 
bosatt i Kalmar, i dervarande domkyrka låtit tillreda sin graf. 
Det skulle dock vålla bekymmer att der få honom jordad. Ehuru 
von Rosenfelts sista sjukdom ej varit smittosam, nekade Kalmar 
konsistorium, att liket fick begrafvas i kyrkan under då gängse 
farsot. Enkan ingick till K. Maj:t med anhållan om förständigande 
för domkapitlet att meddela den begärda tillåtelsen 8 ), och sent 
omsider utverkades på detta sätt, att bisättningen kunde ega rum. 
Grafven pryddes med »eu sköön Lijk-sten och ett vackert Wapn». 
Under vapnet lästes den bädangångnes namn samt födelse- och 
dödsår 4 ). Med honom utgick på svärdssidan hans adliga ätt. 

Ett par år förut (1708) hade von Rosenfelts yngsta dotter, 
Maria von Numers, aflidit 6 ), och året efter sin död följdes han af 
dennas make (171 1) 5 ). När hans hustru dött är obekant, men då 
flere författare låta henne ännu så sent som 1723 göra ett egen- 

1) Amiralslönen var 1600 d. s. m. ärligen. DA intet nämnes om de löne- 
förbättringar, som kommit v. Rosenfelt till del, veterligen vid tvä särskilda till- 
fällen, 1699 ocb 1700, torde man få antaga, att dessa ntan vidare indragits. 
Efter alt att döma var dock bans ekonomiska ställning mycket god, äfven om 
också han fått göra den erfarenhet, att 

»Här syns, om man det rätt noga räkna vill, 

»At ock ett stort förråd eij wähl kan räcka till». 

(Jmfr bans dikt nÖfver byggiourmmu). 

2) Se läkareattesten bland Biogr. i Riks- Ark . — Tomqvist , a. a., uppgifver 
dödsåret oriktigt till 1706. 

3) Orig. bl. Biogr . t Riks- Ark. 

4) Bechstadius , a. st., ebnrn födelseåret, som förut anmärkts, hos denne 
år felaktigt. 

6; Anrep a. a. II. 


Digitized by 


Werner von Rosenfelt. 


101 


domsbyte, är detta oriktigt och beror på förvexling 1 ). Deremot 
lefde då hans äldre dotter, Katharina, sedan 1717 enka efter Ami- 
ral 6. Wattrang. 

Under det sista årtiondet af Werner von Rosenfelts lif hvilade 
icke alldeles hans penna. Vid konung Kari den elftes begrafning 
utdelades ett i koppar stncket porträtt af denne, som bekostats af 
honom, och under hvilket lästes af honom författade verser. Äfven 
till Karl XH:s bild har han skrifvit ett par rim, hvilka af natur- 
liga skäl måste anses härröra från skaldens äldre dagar 8 ). Af de 
dikter vi känna af hans hand, äro för öfrigt fem säkert från tiden 
efter 1700. Bland dem äro ett griftqväde (»Vid Charlotta von 
Numers’ död») från 1706, och två bröllopsvisor (»på Capiten von 
Heinens och Eva Stina von Otters bröllop» samt »Amor pnestat 
usus») från 1704 och 1708 3 ). Den fjerde, som bär titeln »Frögde- 
thon på konung Carl den tolfiftes segerfest», afsjöngs uti Karlskrona 
Amiralitetskyrka »effter predikan» den 12 Februari 1704, då tack- 
sägelsegndstjenster firades öfver hela Sverige i anledning af konun- 
gens krigiska framgångar. Undantagas några versrader, är formen 
i denna dikt ledig, men det måste förvåna att finna den använd 
vid en gudstjenst, ty då för öfrigt Olympens alla makter anropas, 
är blott den sista strofen egnad de kristnes Gud. — Märkligast 
af de fem är likväl den »Låfdicht öfwer Stockholms stad», som 
skrefs till den karta v. Rosenfelt 1702 lät utarbeta öfver denna ort, 
mindre kanske på grund af innehållet och formen — dess alexan- 
driner äro skäligen knaggliga — än ur rent bibliografisk synpunkt. 

1) Anrep a. a.. 111, l&ter nämligen fru Christina Rosenfelt, f. Gyllenstake, 
tkrifra sig till Fiholm i Vestmanland och detta upprepas af Sjögren a. a. Emel- 
lertid var Fiholm ända till 1723 kungsgård, och utbyttes detta år till »fru Ca- 
tharina Rosenfelt» (g. Wattrang) mot Rådmansö i Upland. Se Hist.-Geogr. och 
Stat. Lex. öfver Sverige III. 

2) Se öfverskrifterna till dessa dikter i von R:s vitterhetsarbeten ( Han» 
selli, a. st.). Sjelfva porträtten har jag ej återfunnit. De saknas såväl i den 
stora Westinska porträttsamHngen på U.B. som i K. B . 

3) Det sista stycket år f. ö. det yngsta af dem, som med någon visshet 
kunna dateras. Månne man kan antaga, att dotterns död detta år, och Sveriges 
snart derpå följande olyckor förstummat den gamle patriotens sångmö? 


Digitized by ^.ooole 



102 


Werner von Rosenfelt. 


K. F. Werner bar i Literatur Sällskapets tidskrift efter ett exem- 
plar i K. Biblioteket egnat hela arbete en teroligen utförlig be- 
skrifning, som dock lider af flere vilseledande misstag 1 ). 

Men äfven flertalet af von Rosen felts öfriga dikter, som ej in- 
tagits i 1686 års upplaga, bära tydliga spår att vara skrifna af 
en äldre man. Hit räknar jag hans andliga visor och öfversätt- 
ningar, liksom jag redan anfört skäl för min åsigt, att åtminstone 
några af de 8. k. fablerna författats jemförelsevis sent. — Till sist 
återstår det mig att omnämna ett otryckt sjövetenskapligt arbete 
af vår författare, hvilket förut varit så godt som okäodt 2 ). 1 Kongl. 
Bibliotekets Rålambska manuskriptsamling (Fol. N:o 62) förekom- 
mer nämligen en prydlig afskrift af »Ammiral Werner von Rosen- 
feltz Siömans Memorial, hwad bwar och en Officerare p& Kongl. 
Maij:tz Flåtta, ifrån den minste till den högste, hafwer förnämbligast 
att prästera och sig till rättelse taga. Med bifogad oförgripelig 
discours och jugement wid hwart officium apar te». Det har ej 
lyckats mig att utröna, när eller till bvad serskildt ändamål denna 
skrift är författad 8 ). 

* * 

* 


1) För det första afskrifver han titeln något slarfvigt (hufvudstad för 
Hnfvudstad, medh för Medb, behagelig för bebageligh etc. etc.) ocb omnämner 
ej, att von Rosenfelts namn finnes på kartan. Det st&r i ena börnet: »Industria 
et impensis U)ustriss mi Domini Amiralis Werner von Rosenfelt». Då han vidare 

menar, att »intet fullständigt exemplar varit kändt» »under mer än ett sekel», 

ocb att »den stora utsigten, de två emblematiska prydnaderna ocb låfdichten», 
(som omgifva sjelfva kartan) »torde vara unika», är detta i så måtto oriktigt, 
som ett fullständigt exemplar både funnits och fortfarande finnes på U . B. t 
der det f. n. pryder en vägg i visningssalen. Detta borde äfven varit allmän- 
nare bekant, då kartan upptages hos Aurivillius, med tydligt utsatt »Acc. 
Låfdicbt öfv. Stb. Stad». Att märka är dessutom, att då K . Bibis ex. 1878 
»hopfogades», det derigenom fått en något olika anordning mellan de serskilda 
delarne. — Till ett löjeväckande misstag gör sig Sjögren , a. st., skyldig, då han 
med anledning af den ur Aurivillius hemtade titeln »Stockholmia, seu Tabuls 
regis ac metropol. Urbis Situm etc.» vet berätta, att von Rosenfelt äfven upp* 
rättade »noggranna kartor, kallade Tabuls regis* öfver Stockholm och dess 
omnejder» (!)• 

2) Jmfr dock Carlander , Svenska Bibi. och Exlibris, I: 429. 

3) Emellertid finner en afskrift deraf äfven i Riks.- Ark. (bland »Handlin- 
gar rörande flottan i Carl XI:s tid. IV»), hvarför det synes antagligt, att äfven 
detta arbete inlemnats till vederbörandes granskning. 


Digitized by ^.ooole 


Werner von Rosenfelt. 


103 


Till motsats mot seoare tiders oblida omdömen tänkte samtid 
ocb närmaste efterverld ganska bögt om v. Rosenfelts skaldegåfva. 
»Han var en lärd man, god mathematiker och ej mindre god svensk 
poet», beter det bos Stjernman 1 ), och Bechstadius 2 ) finner »tbenne 
Herren hafwa warit ock mycket lyckelig uti Swenska Poesien». 
Lidén, som i sin literatnrhistoria aftrycker en god del af »Chlorattes 
Beröm» 3 ), gör dessutom den säkerligen befogade erinran, att det 
finnes få exempel på Mars och Mnsernas förening 4 ), hvarigenom 
han t. o. m. får tillfälle att sammanställa von Rosenfelt med — 
Tyrtaios! Han räknar för öfrigt bland andra äfven dit Horatius, 
som om ock större skald än vår svenske poet, helt visst var sämre 
soldat. 

Dessa uttalanden förekomma emellertid alltför sporadiska, för 
att vi ej skulle finna, att von Rosenfelts vittra arbeten i allmänhet 
ej varit kända utöfver en mindre krets. Då fru Nordenflycht låter 
»the swenske poeter» af Stjembjelmska skolan passera revy, finnes 
bland dem ingen von Rosenfelt, ehuru han väl kunnat försvara sin 
plats bredvid flere bland dem, som presenterades. Orsaken är lätt 
att finna. Det är nämligen — hvad f. ö. Wrangel redan påpekat 
— så långt ifrån, att Hammarsköld bar rätt, då han utan ringaste 
hemul gör von Rosenfelt till en vid alla möjliga tillfällen uppträ- 
dande popularitetsjägare, att det tvärtom är ytterst sällsynt, att 
han offentligen och med sitt namns utsättande prisgaf sig åt all- 
män kritik, vare sig derför, att hans ställning som högre officer 
gjorde detta mindre rådligt eller af andra orsaker. Hans lilla 
diktsamling från 1686 är anonym och utgick dessutom efter alt 
att döma i en mycken liten upplaga 5 ), förmodligen afsedd endast 

1) Matrikel I: 676. 

2) A. a., pag. 64. 

3) Lidén, a. a. — Samma stycke står åfven att läsa i (Ekholms) »Nytt 
ocb Gammalt» (1767) 

4) Han konde bafva tillagt, att en vitter sjöman var ännu sällsyntare. I 
svensk literatnrhistoria torde von Rosenfelt derpå vara det enda märkligare 
exemplet, om vi undantaga en högt uppsatt vittcrhetsidkare i våra dagar. 

o) hidén , a. a., försäkrar, att boken redan på hans tid var sällsynt (iam 
raram). 


Digitized by 


Googlc 



104 


Werner von Rosenfelt. 


för hans närmaste vänner, och det är mig ej bekant, att några 
andra af bans rim än dessa åtkommit från trycket under hans lifs- 
tid, om jag undantager de få raderna på Earl XI:s och Karl XII:s 
porträtt samt hans Låfdicht öfver Stockholm, hvilka dock samtliga 
äfven äro utan författarenamn. Härvid är serskildt att märka, att 
ej ens ett enda af hans graf- och bröllopsqväden, så vidt jag fun- 
nit, utgifvits hvarken separat, såsom man af tidens bruk annars 
kunnat vänta, eller i den af honom sjelf besörjda editionen af hans 
öfriga dikter 1 ). Det är också egentligen endast Stiernmans 8 ) och 
Bechstadii uppgifter vi hafva att tacka, för att vi alls känna för- 
fattaren till hans vittra arbeten. Också är anmärkningsvärdt, hvad 
Bechstadius i detta afseende berättar om den källa han härvid 
följt. Ännu så tidigt som 1714, således endast fyra år efter von 
Rosenfelts död, skulle ban nämligen hörom ej vetat något, om ej 
dennes »Dotterson — — herr Werner Wattrang» hade sagt »thes 

Herr Mor-Fader hafwa skrifwit — — then lilla Tractat, som 

kallas Den Waaksammes Roo eller lustige Leedsamheet». 

1) Ett undantag skulle »Cupido Internautas» vara, hvilken dikt Wrangel 
anser »tydligen använd såsom bröllopsskrift». Några verkliga bevis härför fin- 
ner jag ej i innehållet, men, om så varit fallet, ligger det nära tillhands att 
gissa på Hans Wachtmeisters bröllop (1686), då det bland annat heter om 
Cupido, att 

»Han will nu föra ann, oeh Lära uppå duhr 
»Kong Carola B åts män »folk at gå i Laod och frija, 

»At den, som ogift år, kan nu eij längre bija. 

»Och hjelper intet ded, fast än en stobr en HANS 
»Och funnes deribland, Han måste med i Dans. 

»Man haflr i desse åbr, seen Mars har slept sit Wälde 
»Här i wår Norra Werld, och osz eij mebra qvålde, 

»Wäll sedt at Cupido, haar fört sitt Regement 
»Bland högh såwäl som låg, så snält och så behåndt, 

»At han wår Principal, och Chef för hela Flåttan 
»Omsijder råkat på, och brakten i den måttan 
»At föllia hopen åth, och wällia sig en brudh». 

Ett annat undantag utgör Sabl. hol mmajoren Anders Hommans liktext» 
(skr. 1686), men detta stycke infördes i 1686 års upplaga ej under denna titel 
utan som parafras af »Hiob. 47 Cap.» och hör i sjelfva verket mera till de rent 
andliga sångerna. Det är f. ö. det enda exemplet på denna diktart i den ti- 
digare samlingen. 

2) 1 Cent. Ånon. ex scriptoribus gentia Suiogoth . (1724). 


Digitized by ^.ooole 


Werner von Rosenfelt. 


105 


Man blir nästan frestad finna det oberättigad! att nnder så- 
dana omständigheter uttala något som belst klander öfver en så 
blyg sångmö, som bör hafva anspråk på, att hennes alsters belt 
ocb hållet privata karakter respekteras, äfven om af en händelse 
ett exemplar deraf blifvit framdraget nr arkivens gömmor oeh af 
profana händer öfverlemnadt åt offentligheten. Ett sådant sätt 
att tänka förfaller dock genom det faktum, att Werner von 
Rosenfelts dikter väl förmå bestå kritikens prof, ocb att de an- 
märkningar, som kunna göras, i synnerhet mot formens ej alltid 
vunna fulländning, till största delen förlora sin udd vid en jem- 
fÖreUe med den öfriga literaturen på den tid, under hvilken dessa 
vittra öfningar sett dagen. Men derjemte äro de synnerligen väl 
egnade att gifva lif och. innehåll åt den ram af nakna data vi 
kunnat framleta rörande deras författares lif, och att frammana 
för oss bilden af den bädangångne krigaren, sådan han verkligen 
var, bilden af en godhjertad och vänfast, tapper och fosterländsk, 
gudfruktig, men för ingen verklig glädje främmande gammal karolin. 

Hans poetiska arbeten återfinnas, enligt hvad vi haft tillfälle 
att se, hufvudsakligen i två eller kanske rättare i tre editioner. 
Den första, af honom sjelf besörjda upplagan från 1686 x ) innehåller 
tretton dikter, hvilka samtliga ånyo aftryckts hos Hanselli*). 

Den andra editionen, som förvaras i manuskript i Upsala 
Biblioteks Nordinska samling, innehåller, utom alla förenämnda, ej 
mindre än 101 nya stycken 8 ). Rörande sjeltva volymen anteckna 
vi, att den kan vara densamma, som Bechstadius 1714 sett hos 
Werner Wattrang i Upsala, enär hans beskrifning på denna, ehuru 
ytterst intetsägande 4 ), dock äfven stämmer in på det Nordinska 

1) Obs. tryckfelet hos Aurivillius , som lätt, meo med orätt, kan leda 
tanken på ånnu en npplaga (fr. 1693). 

2) Dock är att märka, att då Hanselli med en asterisk velat utmärka 
dessa förut tryckta stycken, han med icke ovanlig vårdslöshet betecknAt ett af 
dessa såsom nytt (»Propositions etc. 1672), och ett, som ej upptagits i 1686 
års ed. (af det enkla skäl, att det ej förr än 1704 såg dagen: »Frögdethons etc.) 
såsom der tryckt. 

3) således alla vi f. n. känna, utom L&fdichten öfver Stockholms stad. 

4) aen tämmelig qvarta. 


Digitized by 


Googlc 



106 


Werner von Rosenfelt. 


exemplaret. Men inga säkra bevis härför finnas, som kanna berättiga 
Wrangel att kalla den »Rosenfelts efterlemnade handskrift» 1 ) 1 så 
mycket mera som bandet, sådant det na föreligger, alldeles säkert 
är en afskrift 2 ). 

Det är denna volym, som Hanselli aftryckt eller rättare trott 
sig aftrycka. Ty med fall rätt kan man anse hans applaga soni 
en ny, försämrad edition. Det har så ofta blifvit framhållet, hara 
underhaltigt hans samlingsverk återgifver originalen, att jag ej 
länge vill appehålla mig härvid. Emellertid finner jag det vara 
min pligt att påpeka, det t. o. m. en hastig jemförelse genast 
visar, att Hanselli gjort sig skyldig ej endast till ett slarfvigt 
återgifvande af den nrsprangliga ortografien, atan att äfven sådana 
fel insmugit sig i aftrycket, bvilka göra en omening af i arskriften 
fallt korrekta tankar och verser. Det torde derför vara vanskligt 
att på grand af ordalydelsen i Hansellis applaga bygga några för 
von Rosenfelt ofördelaktiga omdömen, innan man tagit del af 
handskriften. 

Werner von Rosenfelts vitterhetsalster kunna lämpligen delas 
i två bufvudgrupper: andliga dikter och dikter med verldsligt 
innehåll. 

De senare, af hvilka jag redan haft anledning att vid skild- 
ringen af författarens lif omnämna ett flertal, hafva i allmänhet 
en lekande, nästan humoristisk anstrykning, som gör somliga af 
dem än i dag fallt njutbara. Dit räknar jag främst Werköö 
slotteröhl, som är en kulturbild af älskligaste slag, samt den »Up~ 
muntring till lustigheet», skalden »uthi musikanten Johan Ottos 
nampn» stälde till gästerna »på herr Rådman Scblyters bröllop i 
Carlscrona den 30 Maj 1688». Wrangel räknar med rätta detta 
bröllopsqväde »till de bättre sällskapsvisorna före Bellmans dagar», 
och det kan för öfrigt gälla som ett godt exempel på hvad 

1) Wrangel, a. a. pag. 118, noten 3). 

2) Stilen deri — en vanlig, rätt vacker kanslistil från början af 1700- 
talet — bar ej den aflägsnaste likhet med von Rosenfelts. Emellertid npptages 
boken i UB:s manuskriptkatalog ss. original. 


Digitized by 


Google 



Werner von Rosenfelt. 


107 


Hammarsköld ej aktat för rof att stämpla som »rimrader lika så 
platta till innehåll, som tunga till konstruktion». Vi anföra början: 

»Nu är Floras bästa dagar, 

»Nu vill Castor och hans bror 
»Laga så, at gräset gror. 

»Majus har nu sina hagar, 

»Mark och skogar vähl beredt 
»Och med färgat kläder klädt». 

»Nu som traasten intet tijger 

»Och wfir swenska nächtergall 
»Ifrigt qväder öfverall 

»Giöken, som förvillad flyger, 

»L&ter nu sin skiöna röst 
»Höras hos oss alt som bäst». 

»Sij, nu, nu är tijden inne 

»Förr än Maj sitt afsked taar, 

»At twå enkla blij ett paar. 

»Ded är ock herr Schlyters sinne, 

»Ty han intet längre kan 
»Lefva så en eenslig man». 


Wrangel, som på ett förträffligt sätt redogjort för de flesta 
hithörande dikter, ocb till bvilken jag derför hänvisar, har emeller- 
tid l&tit undslippa sig några uttryck, som lätt kunna missförstås. 
Då han nämligen säger, att ban funnit »Amor är ej blind, men döf» 
vara »en rätt trogen efterbildning af Opitz 1 1 :e ode» och att 
»Landtlefvernets Beröm» ej är original, emedan man deri »igen- 
finner Opitz på sin tid berömda ’Lob des Feldlebens', hvarmed 
början och slutet alldeles öfverensslämmer», frestas man antaga 
en större likhet, än bvad i sjelfva verket är för handen. Ser- 
skildt gäller detta det förstnämnda stycket, något som lätt springer 
i ögonen vid en jemförelse: 


Digitized by 



108 


Werner von Rosenfeit. 


Opitz: v . Rosenfeit: 

»O du Gott des suszen Schmertzen, »Hvad ha tänkt de gambla wåra, 
»Warumb dasz man dich so blind »At de Friggas lilla dräng, 

»Uber all gemahlet findt? »Som oss plägar offta såra 

»Ich befind’es nicht ira Hertzen, »Med gullpijlar mäehta sträng, 

»Nun du habest kein Gesicht, »Uthan sky ha tordt sig våga 

»Ich und niemand Glaubt es nicht. »Måhlan som han intet såge? 
»Siehstu nicht, wie kanst du wissen 

»Wo dein Pfeil hinfliehen soll? »Eij Cupido var sä fixer. 

0 9 v „ »Hvad är orsak at man töhr 
»Uthan råck och utan böxor 
»Dig så vackert ställa för? 

»Alla tror jag fara villa 
»Som sig sådan flärd inbilla. 

»Annat visa de bedrifter, 

»Som du med din båga gör, 

»Att du råkar, hvar du syftar, 
»Träffar både sven och raöör. 
»Mån ock kan en blinder dåga 
»Att handtera pijl och båga? 

o. s. v.» 

Hvad än detta är, någon »trogen efterbildning» är det icke, 
och ännu mindre någon öfversättning, ehuru ämnet och dess be- 
handling tydligen äro desamma. Jag har trott mig böra upptaga 
frågan, emedan det förefaller mig, som om lösningen låge nära 
till bands. Opitz har nämligen sjelf om sitt ode antecknat, att 
det är »fast auss dem Holländischen», och då von Rosenfeit var 
långt mera hemmastadd med holländska än med tyska förhållanden 
och serskildt visat sig känna till både Heinsius och Cats, synes 
det ingalunda vara för djerft att påstå, det von Rosenfeit bemtat 
sin förebild, ungefär der Opitz hemtat sin. Hvem som sedan 
trognast följt sitt mönster, blir en sednare fråga, från hvars be- 
svarande jag tyvärr måste afstå, då jag ej haft tillgång till den 
ursprungliga dikten. 

Annars erkännes gerna, att Opitz och hans skola utöfvat ett 
stort inflytande på von Rosenfeit (liksom på den tidens svenska 


Digitized by 



Werner von Rosenfelt. 


109 


poeter i allmänhet) i den mening, att den tyske skaldefadrens 
smak i val af ämnen och t. o. m. i meter ofta nog kan spåras. 
Till hvad Wrangel i den delen anfört, tror jag mig för öfrigt 
kanna lägga ännu ett exempel i von Rosenfelts »Frögdethon» — 
»Kommer hit, I Pierinnor» — , bos hvilken jag med samma 
reservationer i öfrigt bar velat se en viss likhet med Opitz’ »Trost- 
Lied» — »Zebnde von den Pierinnen». 

Af de andliga dikterna äro ej mindre än 68 parafraser af 
Konnng Davids psalmer. Sådana omskrifningar voro fullkomligt 
i tidens smak, oeh serskildt var Psaltaren det ämne, som med 
förkärlek användes 1 ). Att von Rosenfelts försök ej kunna mäta 
sig med de bästa tyska skriftställarnes är väl sant, liksom han är 
afgjordt lyckligare i sådana dikter, i hvilka hans i botten skämt- 
samma lynne får taga sig uttryck, men hans psalmer förråda 
likväl, om icke den »andliga kallelse» och »högre lyftning» Wrau- 
gel vill frånkänna dem, dock en varm gudsfruktan och kärlek till 
sitt ämne. Dessutom synas de vara mera sjelfständigt behandlade 
än de öfriga svenska bearbetningarne af utländska förebilder i 
samma stil, äfven om en eller annan psalm, sedan öfversättningen 
en gång verkstälts, också »stälts efter melodien som i Lobwassern». 
Formen är kanske bär oftare än i de verldsliga dikterna något 
knagglig — serskildt rimmen följa konseqvent friare lagar än 
lofligt — , men flere äro äfven i detta afseende ganska tilltalande. 
Bäst har jag funnit ps. 13, 56, 64, 85 och 86 Ur den först- 
nämnda vill jag anföra sista versen, då den på samma gång visar 
exempel på en ej alldeles vanlig rimflätning: 

»Men jag har dock till dig min tröst, 

»Mitt hjerta sig och gläder, 

»At du, min Gud, så nådig äst 
»Och på min sijda träder, 

»Mig gerna hielper, derför jag 
»Låfsiunger Herren natt och dag 
»Och om hans godhet qväder. 

1) Jmfr. Wrangels uppsats »Davids Psaltare i Svensk Kyrkosång» i 
iTidtkrift för Teologi, utg. af Ahnfelt» , (Lund 1892). 


Digitized by 



110 


Werner von Rosenfelt. 


Äfven af några andra bibelställen har von Rosenfelt gjort 
versifierade omskrifningar, liksom han också författat sjelfständiga 
andliga sånger. De sluta sig i allmänhet i formelt hänseende 
närmast till de bästa af psalmerna, (kanske derför att skalden bär 
med ett enda undantag användt strofbildning i den tunga ocb 
enformiga Alexandrinens ställe), ocb andas samma varma känsla 
och enkla trosförtröstan. Den längsta bär titeln »En cbristelig 
Jublefröjd eller låfsång på Wårs Herres Jesu Cbristi födelsedago, 
ocb skildrar i ej mindre än 172 parvis rimmade Alexandriner det 
stora julundret. Om äfven kompositionen i det hela är något 
långdragen, ocb vissa bilder ej kunna förefalla annat än platta, 
torde slutet, som utgör en ny version af Gloria in excelsis Deo 
både genom sitt rena språk ocb jemförelsevis goda versbyggnad 
visa ett godt exempel på von Rosenfelts behandling af Alexandrinen: 

»Må ära skee vår Gud och Fader utbi högden, 

»Som oss i dag har sendt den stora julefrögden, 

»I ded hans kiära son sig låtit föda här 
»Utaf en jungfru reen. Gudh nåde till oss bär. 

»Frijd ware allestedz här nere upå jorden, 

»Ty fridzens furste sjelf i dag är menskia vorden, 

»Förlähna, Gud, din frögd, att den ra& bli oss när, 

»Och oss i himmelen en evig frögd beskär! 

»Skie också menniskian en god, behaglig villia 
»Låt oss från willian tijn, o Jesu, intet skillia, 

»Förlän, at vi en gång vår villia få förnögd, 

»När du oss skänkia lähr een ewig himmels frögd». 

Af de öfriga äro ett »Morgonoffer» ocb »Een Aftonprijs» båda 
förträffliga i alla afseenden. Isynnerhet den senare påminner 
i enskilda uttryck om flere af våra mest populära aftonpsalmer, 
hvarför tanken på samma förebilder ligger nära till bands 1 ). 
Uttryckligen säges sången »Jesu meine freude» vara »försvenskat 

1) Jmfr. ps. 439 och 442: v. 8 i Sv. Psalmb. med l:a och 3:e strof ven i 
»Een Afton Prijs». 


Digitized by 



Werner von Rosenfelt. 


111 


ocb i samma thon stält» (som sitt tyska original), hvarifrån den 
t. o. m. bibeb&llit öfverskriften oförändrad. 

Hvad tillsist versifikationen angår, måste erkännas, att von 
Rosenfelt wisat föga ensidighet. Ehuru alexandrinen, serskildt 
i hans äldre stycken — nio af tretton i den Waaksammes Roo — 
är den ojemförligt mest använda formen, omvexla dermed en stor 
mängd olika bygda strofer med såväl jarabisk som trokaisk meter, 
i hvilka riraflätningen är ganska skiftande och ofta originel, bvar- 
jemte takternas antal är högst olika i olika strofbildningar. En 
serskild egendomlighet visar Davids 70:e psalm, der von Rosenfelt 
användt ett qvasi-sapphiskt versmått, sådant detta en och annan 
gång förekommer inom vår literatur 1 ) och vid denna tid var van- 
ligt i Tyskland, der det som bekant insmugit sig i Flemmings 
ännu allmänt använda melodi till »Integer Vit®»*). 

1) t. ex. i Lindschölds dikt »Den stoore Genius» (II: 1). 

2) Jmfr K. A. Melin, »Om sonettdiktningen under det s. k. Stjernhjelraska 
tidehvarfvet» (Sthlm 1877). 


Digitized by 



112 


Werner von Rosenfelt. 


Bilaga . 

Sammanfattande öfversigt af Werner von Rosenfelte Bibliografi. 

I. Vittra skrifter. 

a) Samlade dikter. 

1. Den | Waaksammes Roo, | Eller | Lustige Leedsamheet, | Til- 
bracht | Vthi någre Rijm eller Werser med hwar- | jehanda 
Tilfallen* och Leedige Stunder. | Cupido Internautas. [träsnitt]. 
Tryckt i Stockholm hoos Lars Wall, Åhr 1686. 

4:o 32 (opag.) sidor. Med fyra träsnitt pä titelbladet 
och i texten. 

2. [I »Samlade Vitterhetsarbeten af Svenska författare från Stjern- 
hjelm till Dalin. Efter originalupplagor och handskrifter ut* 
gifna af P. Hanselli. 16:de Delen. Upsala 1873:] 

Werner von Roscnfeldt.(I) — Pag. 53 — 281. 

b) Enskilda skaldestycken . 

1. Uppå Kon. Carl den XI:s Couterfey. 

Jmfr o/van, pag. 27. — Annan uppl., se Bibi. I a) 2. 

2. Uppå Kon. Carl den XII:s Conterfey. 

Jmfr ofvan, pag. 27. — Annan uppl., se Bibi. I a) 2. 

3. Låfdicht öfwer Stockholms Stad. 

Jmfr ofvan pag. 27 , 28 och 28, noten 1 . — Annan uppl., 
se Bibi. 1 a) 2. 

4. Chlorattes Betänckiande öfwer alla Tingz Obeständigheet. 

a) i Lidéns 'Historiola litteraria poétarum suecanorum* 
II. (1765). 

/?) i Ekholms 'Nytt och Gammalt* (1767). 

Jmfr äfven Bibi. 1 a) 1 och 2. 

5. Non verbis, sed herbis. 

I A. M. Sahlstedts 'Samling af verser p& svenska’. 

Jmfr äfven Bibi. I a) 2. 

II. öfriga tryckta arbeten. 

1. Navigationen Eller Styrmans-Konsten, Til Ungdomens Nytta wed 
Kongl. Ammiralitetet, Författat aff Vice Ammiralen, Wällborne 
Herr Werner von Rosenfeldt, Och aff det Höglåfl. Kongl. Am- 


Digitized by 


Werner von Rosenfelt. 


113 


miralitez Collegio approherat, sampt raedh Hans Kongl. Maij:tz 
AUern&digste Behag och egen bekostnad, Tryckt uthi Stockholm 
Hoos Henrich Keyäer, Kongl. May:tz och Ups. Acad. Booktryc- 
kare M.DC.XC1I1. 

4:o 120 sidor (12 opag., 2 — 106) + l tabell + 1 porträtt 

+ 9 planscher. 

Jmfr ofvctn pagg . 12 ff. och 17 ff, samt 18 , noten 1. 

2. Hydrographisk Wäxande gradcharta af Östersiön och Kattegat i 
lijten form sammandragen af W. von Roseafelt A P. Gedda. 
A:o 1692. 

Jmfr ofvan pag. 18 och 18, noten 3. 

3 a) General Hydrographisk Chart-Book öfwer Östersjön och Katte* 
gatt Till sin rmtta Figur och Stoorlek, Landstraeckningar, s& 
wael som Långs-och Twers courser, Poli-hoegder och Laengder, 
Grund och Bankar med mera, dem Siöfahrande till Nytta och 
Raettelse Först Aff Hans Konglige May: tz till Swerige Vice 
Amirals, Wälb: Herr Werner von Rosenfelts, I några Åhr med 
Flijt fattade Observationer Jemvsel sedermera Aff åthskillige 
egne Tijd effter annan giorde Special Hydrographiske Chartor 
ihoopdragen, Sammanfattat och Aftecknat Anno 1694 Aff Petter 
Gedda, Styrmans-Capitein och Directeur oefwer Lotseriet under 
Hans Kongl. May. I Swerige. [träsnitt] j Amsterdam, Hoos 
. Med Kongl. Maj. aldernådigste privilegiö 
p& tijo Åhrs tijd. 

Fol. 8 9idor text + 10 kartor. Jmfr ofvan pag. 18 ff. — 
Ex. i U. B. 

3 b) Generale en verscheyde Speciale Pas Karten over De geheele 
Oost-Zee Ende het Schager-rack. Pa derselver eygene Figu- 
ren gereycken Voor eerst uyt De Aenmerckingen van den 

Vice Admirael vau Sijne Koninklijke Majesteyt van Sweden, 
den Welgeboren Heere Werner von Rosenfelt Eenige Jaereu 
berwoerts neerstiglijk gedaen Alsmede voort uyt Verscheyde eygene 
van tijd tot tijd opgemaeckte Speciale Hydrographische Kaerten, 
te saemen getrocken Wis Konstig opgestelt ende vorvaerdigt. 
In’t Jner 1694. By Petter Gedda Capiteyn en Directeur der 
Stuurheden en piloten Sijuer Koninklijke Majesteyt van Sweden. 
[träsnitt] t Amsterdam By . Met Privilegie voor teen Jaren. 

Fol. 8 sidor text + 10 kartor. Jmfr ofvan pag. 18. — 
Ex. i U. B. 

Samlaren XVII. 8 


Digitized by 



114 


Werner von Rosenfelt. 


3 c) A General, and different Special Sea-Cbarts Of The wbole East- 
Sea And the Scbagerack. According to tbeis own Shapes, 
— — Primarily out of the Observations of the Vice-Admiral 
of His Roy al Majesty of Sweden, the uoble sir, Werner of Ro- 
senfelt, Caryfully done by Hira raany Years hence wards. Se- 
condly, out of Many own special Hydrographical Charts, which 
from time to tiroe, are gathered together: Artificially done 
and set forth, in the year 1694, By Peter Gedda, Captain and 
Director of the Mates and Pilots to His Royal Majesty of 
Sweden. [träsnitt] At Amsterdam, By . With privi- 

ledge for Ten Years. 

Fol. 2 sidor text + 10 karor. Jmfr o/van pag. 18. — 
Ex. i Kongl. Bibi. (saknas i U. B.). 

4. Formulär hvarmedelst en förlikning giörs med bäggie mått- 
stockarne. Sthm 1698. 

4:o. Jmfr ofvati pag 20, noten 4. 


III. Efterlemnade manuskript, som ej blifvit tryckta. 

1. Artillerie Folckets Underwijsning i Skiepps-Constableriet. 

Jmfr ofvan pag 20. 

2. Ammiral Werner von Rosenfeltz Siömans Memorial, hwad hwar 
och en Officerare p& Kongl. May:tz Flåtta, ifr&n den minste 
till den högste, hafwer förnämbligast att prästera och sig till 
rättelse taga. Med bifogad oförgripelig disconrs och jugeraent 
wid hvart Officium aparte. 

Jmfr ofvan pag . 28. — Ex. (i afskrift) på K. Bibi. och 
R. Ark. 


Joh. Ax. Almqutst. 


Digitized by 


Anteckningar till Bellmansdiktens historia. 

in. 

I Bcllmans skaldskap, sådant detta uppenbarar 91g i bans 
hnfvndverk, Fredmans epistlar, är det tre trådar, hvilka vi förut 
träffat bvar för sig, men som nu bafva spunnits tillsammans. 
Vi bafva sett bonom gifva folklifsskildringar och sjunga dryckes- 
sånger, och vi ba funnit, att ban gifvit dessa en dock i det bela 
oskyldig bibel-parodisk färgning. När dessa tre förut tämligen 
skilda grenar af hans poesi förenas ocb bilda en helhet, så är det 
Fredmans epistlar ban skapar, bvilka sålunda i all korthet kunna 
karaktäriseras såsom bacchanaliska folklifsskildringar i en form, 
lätt färgad af bibelparodi. 

Men innan vi komma fram till tidpunkten för denna sångcykels 
begynnelse ocb dess ntveckling, hvilket är en historia för sig, ha 
vi att taga i betraktelse ännu ett par utvecklingsled ocb se till, 
huru Bellman söker publicera en samling af sina mindre alster. 
Före Fredmanska sällskapet uppträder ett helt annat, som är med 
det förra mycket olikartadt, nämligen det vi finna i Bacchi Orden. 
Ocb fastän Bellman ända till bortemot slutet af sitt lif bygger på 
dessa sina skapelser, Bacchi Orden och Fredmans epistlar, så håller 
han ändå de båda världarna på det hela taget åtskilda. Fredmans 
omgifning utgöres af förfallna varelser visserligen, fyllbultar ocb 
nymfer, men de äro ändå människor. Christian Wingmark ocb 
Jergen Puckel äro ej att finna ocb kunna knappt finnas bland 
Bacchi riddare ocb kommendörer. Magister Gåse är där, men 
ej Joachim Wetz. Holmström ocb von Berco däremot, Jensen, 


Digitized by 



116 


Anteckningar till Bellmansdiktens historia. 


Kolmodin, Appelstubbe, Lundholm, Trundman ld. fl. äro af en helt 
annan kaliber; de äro ej längre människor, de äro fylleriets titaner. 
Movitz upptages aldrig bland de bandiande personerna i Baccbi 
ordenskapitel, ban endast nämnes, och man håller en parentation 
öfver bonom. Det är sant: Ulla Winblad är där, men h vilken 
Ulla? Inte den »hvars kjol trots alla rännstenar den passerat, 
alltid har kvar doften af daggigt gräs» 1 ), utan en värklig furie i 
stil med hela sin öfriga omgifning. Däremot i epistlarne, där 
behåller hon sin egentliga, om jag så får säga, Fredmanska karaktär 
ända till slutet; hon är ung yster ocb hejdlös ända till slutet, men 
ej gammal ocb fräck. 

Anledningen till att en ny period kan sägas börja med slutet 
af år 1766 är den, att Bellman då börjar med sitt Bacchanaliska 
Ordenskapitel. Barbaradagen 2 ) 4 december detta år har skalden 
läst upp Fredmans sång 2 »om Bacchi första riddarslag». Detta 
anmärker redan Carlén, och riktigheten i uppgiften bestyrkes af 

1) O. Levertin , Bellmanskarakteristiken i Ord och Bild 4, 2. 

2) Af hvilken anledning Bellman upptagit Barbaradagen till firande, torde 
ej vara fullt klart. Troligen är det oriktigt, när man angifvit, att det varit till 
minne af han9 farfars mor, Barbara Klein. Men om också Bellman själf möjligen 
kunnat ba orsak att fira sin vördnadsvärda stammoder, så kunde väl ändå ej 
detta minne lifva Orden Par Bricol. som också med säkerhet ända från början 
firat dagen af annan anledning. Man har därför åtminstone gifvit en förändrad 
betydelse åt dagen, hvilken förändrade betydelse dock äfven den härrör på sätt 
och vis från Bellman. Af gammalt är i>Qubben Noach» drinkarnes skyddshelgon ; 
Bellman har skapat äfven ett kvinligt helgon i »Gumman Noach». Om dessa person- 
ligheter, hvilka räddade världen från »vattufloden» och i stället gaf oss vinet, tyckes 
orden ba utbildat en hel mytkrets. Man gjorde sålunda »Gumman Noach» till en 
dryckesgudinna och gaf henne af någon anledning namnet Barbara. Bricollisternas 
Barbara har därför åtminstone endast på ett mycket indirekt sätt något att göra med 
Barbara Klein och ingenting alls att skaffa med det kristna helgonet Barbarn, 
utan är helt simpelt precis samma person som Bellmans »Gumman Noach». 
Detta framgår isynnerhet tydligt af ett tal, som år 1791 upplästes af Lanner - 
stjemn på en sådan Barbarafest, där det bland annat säges: »O Barbara, du 
hedersgumma, du som bland helgons tal onekligen är bäst o. s. v. 

»Jag på förfrågan fått från Bacchus detta svar, 

Att du förent med Noach var 

Och att du var den allraförsta, som brunvin inventerat har». 

Att detta ej är något påhitt af Lannerstjerna bevisas äfven af Bellmans 
egna sånger i Par Bricall åren 86 och 87, som just förhärliga denna Barbara. 


Digitized by ^.ooole 


Anteckningar till Bellmansdiktens historia. 


117 


flere omständigheter: 4 dec. 1771 angifves nämligen »Baccbi fest» 
vara firad sjette gången, och räkna vi då tillbaka i tiden med en 
fest hvarje år, så komma vi till 1766. I den samling af Bellmans 
poesier, som är gjord af grefvinnan Dohna f. de Geer (hdskr. i 4 
band 4:to Kongl. Bibi.) förekommer också en »förteckning på de 
aflidne Bacbi commendeurer ifråu, ordens-insticktelsen den 4 
december eller Barbaradag 1766», hvilken ytterligare bekräftar 
detta. De flesta af bandlingarne i Ordenskapitlet äro sedermera 
noggrannt daterade. Någon ovisshet råder likväl om Fredmans 
sång 1, »Om Baccbi adelsmän och deras vapen». Carlén berättar 
bär en anekdot om att denna sång sknlle hafva första gången 
föredragits för Gustaf III, som sändt bud på Bellman, då denne 
en afton befann sig bland några vänner på källaren »Kejsarkronan». 
Emellertid kan denna anekdot ej vara riktig, såsom det minsta 
eftersinnande hade kunnat visa. Sången är mycket tidigare än 
Gustaf III:s och Bellmans bekantskap, den är till ocb med för* 
fattad före Gustafs tronbestigning. I sången utnämnas ju t. ex. 
Holmström och Meissner till riddare, bvarvid den förre får namnet 
von Ehrensugga och deu senare Meissner-Olheim. Denne senare 
heter nu oafbrutet Meissner-Ölheira alltifrån parentationen öfver 
Lundbolm den 15 oktober 1769, under det att han beter bara 
Meissner åren 67 och 68. Likaledes med den förre; han heter 
oafbrutet och undantagslöst von Ehrensugga från och med 15 
oktober 1769. Däremot är hans namn ej nämndt 68. Fredmans 
sång 1 är sålunda att datera efter 8 dec. 68, på hvilken dag den 
förre af de nämnda personerna ännu kallas endast Meissner, 
ocb före 15 oktober 69. 

Planen till Baccbi ordenskapitel ligger i tiden nära två år 
före tanken på Fredmans Epistlar, men under det att Bellman 
sysselsätter sig med dessa större skapelser, strömma oafbrutet de 
smärre dryckessångerna ut öfver hans läppar. Det synes, som om 
isynnerhet slutet af år 67 och början af 68 skulle ha gifvit upp- 
hof till en hel cykel dylika, nämligen dessa sånger, som skildra 
Baccbus i alla möjliga situationer. Redan i början af 67 möta 


Digitized by 


Google 



118 


Anteckningar till Bellmansdiktens historia. 


obs tvänne med Bacchus-sångerna beslägtade: »Bacchi filosofi» 
(Test. 10) dat. 28 mars och »Astronomisk konversation i Bacchi 
källarhvalf» samma dag. Men sedan komma 

5 dec. 67: »Baccbus öfversteprest» (Test. 18). 

27 » » »Bacchi litania» (Test. 48). 

» » » Bacchi addition (Eich. I s. 52). 

30 januari 68: Bacchi orlofssedel (Test. 47). 

20 febr. » Bacchi dragoner (Eich. I s. 55). 

26 » » Bacchanalisk aftonbön (Eich. I s. 56). 

13 mars » Baccbus med tappen (Eich. I s. 58). 

29 » » Bacchi tiggare (Eich. I s. 60). 

15 april » Bacchi vinpress (Eich. I s. 59). 

Här äro nu visserligen endast en ringa del af Bacchusdikterna 
nämnda, men troligen böra de allra flesta till samma tid. Listan 
kan suppleras ur Hjelms vissamling. Han bar år 69 skrifvit in 
en hel del visor, som ha författats 67 t. ex. »Ur vägen, ur vägen 
för gamla Schmidtens bår». Nu dog Schmidt 28 jan. 1767, och 
visan omtalas, enligt hvad Scböldström påpekar, 10 mars samma 
år. På sådant sätt få vi ytterligare anteckna 

»Bacchus skulle bli advokat» (Test. 21). 

»Bacchi giftermål» (Fredm. sång 22). 

»Bacchus, tvi vale den förtreten» (Test. 39). 

»Vår Baccbus blef död» (Test. 54). 

»Bacchus skulle ut att resa» (Test. 16). 

»Astrild sade åt sin mor» (Test. 44), hvilken hos Hjelm har 
titeln »Bacchi och Cupidinis resa» (Carlén: »Bacchus och Astrild») 1 ). 
Bland massan af Bacchusdikter, upptagna hos Carlén, kan dock 
möjligen en eller annan med orätt ha tillskrifvits Bellman. Så 
heter i ett bref bland en bundt Schröderbeimska papper i Kongl. 
Bibi. »Jag söng en nyårsbymn, fordom författad af den evigt 

1) Af anledningar, som jag inte känner, antar Erdmann såsom möjligt att 
till 1768 böra räknas Fredm. Test. 11, »Bacchi geometri» ech 23 »Bacchns 
sjöman». Detta stämmer sålunda med mina antaganden. 


Digitized by 


Anteckningar till fiellmansdiktens historia. 


119 


läskade och hos Bacchus evinnerligen otorstiga Ördosophen Tilas: 
»Bacchus skalle kring staden åka», som hos Garlén är upptagen 
såsom Test. 34. 

Men utom dessa ha vi ännu en massa dikter att föra till åren 
67 och 68. S& t. ex. är Test. 9 »Rätta Dryckesbalken» daterad 
20 dec. 67 och »Full musik» Test. 92 samma dag; »Sk&l den som 
lefver med litet förnöjd» 28 dec. 67; Test. 112 »Fäktardansen» 
20 febr. 68; »Hur skall jag mig uppföra» (Eich. 1 s. 68) 15 mars 68; 
»Marsöl, bränvin, vin och pipa» (Eich. I s. 83) samma dag. Enligt 
Hjelm mäste ytterligare höra hit: 

»Mitt sinne friskt upp och p& krogen» (Test. 200), 

»En visa vill jag sjunga» (Carlén 4 s. 451), 

»Är jag född, så vill jag lefva» (Sång 16), 

»Se go dag min vän min frände» (S&ng 61), 

»Venus Minerva, mars bland de djärfva» (Sång 12) 
och naturligtvis en hel del andra. Lägger man så till att Bellman 
väl i tnedio af 68 börjar med Fredmans epistlar, så få vi bilden af 
en diktare, som med eldig och energisk skaparkraft egnar sig åt sin 
värksamhet. Det är omöjligt, att han under så oafbrutet arbete 
kan i någon högre grad ha varit hemfallen åt ett svirande och 
ut8väfvande lefnadssätt, isynnerhet som han ju också är tjänste- 
man. En slutsats, som man också kan draga af hans cykliska 
diktarsätt, och som dessutom också torde framgå af andra om- 
ständigheter, är att han nog inte varit i så hög grad improvisatör, 
som man ofta föreställer sig. Han har som andra författare sett 
på lifvet, arbetat och drömt hemma vid sitt skrifbord och sedan 
gått ut rustad med en arsenal af verser och rim, som han vid 
lämpliga tillfällen användt och möjligen vridit något på för ögon- 
blicket Jag har haft under ögonen en liten versstump, som tyckes 
vara ett första och ursprungligt manuskript, men där förekommer 
en mängd öfverstrykningar och omskrifningar. Men med stor 
lätthet har han väl oftast skapat. Det torde vara i det närmaste 
riktigt, hvad han säger i inledningen till sina »Väfrim»: 


Digitized by 


Google 



120 


Anteckningar till Bellmansdiktens historia. 


»När lifsbesväreu mig ej kväfva. 

Så plär jag efter gammal van’ 

Så ungefärligen om dan 
En tolf å femton alnar väfva». 

Det kan förefalla underligt, att Belimans visor, som ändå tidigt 
voro så populära ocb, efter hvad skillingstrycken intyga, vidt spridda 
kring hela landet, ej förr än sent hittade vägen till någon boktryckare 
eller förläggare. 1 detta afseende är han gynnsammare situerad un- 
der sin första moraliserande period, då hans större poemer kommo ut 
i de öfliga 4:to-trycken. Sedan han slagit in på den värkliga vis- 
diktningen, så tyckes däremot ingen ha ansett honom värd att 
förevigas 'af trycksvärtan på anuat sätt än genom »visor tryckta i år». 
Huruvida några allvarliga försök af honom gjorts att få ut sina 
smärre bacchanaliska dikter under de tidigare åren känner man 
inte, men däremot föreligga otvetydigt sådana försök år 1772. 
Detta år ha vi, som bekant, hans supplik om befrielse från carta 
sigillata-afgiften för de poesier, han ämnade låta trycka under 
namn af »Belimans Poetiska arbeten». Af suppliken framgår också, 
att han var tvungen att förlägga sitt arbete själf, hvartill hans 
»svaga villkor» ej gjorde honom synnerligen lämplig. Klemming 
har nu antagit, att dessa Belimans Poetiska arbeten skulle vara 
just den hullerombuller-handskrift, som han tagit för Belimans 
egen. Detta är, såsom redan anförts, oriktigt, men däremot 
föreligger värkligen från år 1772 ett Bellmanstryck, som bittils 
varit föga observeradt *). Dettas titel är: 

Bacchanaliska Qtcäden , Första Stycket. Af detta oktav-tryck 
har jag sett ett enda exemplar, b vilket möjligen innehåller allt, 
som kommit ut, om det nu ens någonsin har kommit ut. Detta 
enda förefintliga, möjligen fullständiga exemplar finnes i Upsala 
Bibliotek och innehåller fyra små häften eller nummer. Bacchanaliska 
Qväden, Första Stycket n:o 1 , innehållande två dikter, är tryckt 
hos Joh. Edman Kongl. Acad. Boktr. i Upsala år 1772; n:o 2 } 

1) Det är nåmndt af Erdmann, som likväl troligtvis ej har sett mer än det 
ofullständiga Stockholmsexemplaret, då han ej redogjort för detsamma. 


Digitized by 


Anteckningar til) Bellroansdiktens historia. 


121 


innehållande tre dikter, är tryckt hos Andreas Holmerns i Stock- 
holm; n:o 3 , innehållande tre dikter, likaledes hos Holmerns i 
Stockholm, och n:o 4 , innehållande fem dikter, är återigen tryckt i 
Upsala hos Edman. Alla äro tryckta 1772. Kongl. Bibi. i Sthlm. 
eger ett exemplar, som dock är ofullständigt, i det att n:o 3 saknas; 
dessutom finnes n:o 1 ensamt i Zetterströmska samlingarne i Upsala 
Bib). Några flere vare sig nummer eller exemplar af detta tryck 
bar jag ej kunnat spåra upp. Dess planläggning visar, att arbetet 
är stort tilltänkt med flere »stycken», hvart dera innehållande flere 
nummer. Det bär intet författarnamn, men att det är en författare 
som låter trycka och ej en boktryckare, som samlar ihop skilda 
saker, visas genom ombytet af tryckort. Kanske är det för denna 
påbörjade samling, som Bellman ger in sin supplik om befrielse 
från carta8igi)1ata. Själfva suppliken antydde ju, att han måste 
förlägga sina dikter själf, och samma sak tyckes framgå af själfva 
publikationen. Det plötsliga afstannandet beror då helt naturligt 
på, att han saknat medel till fortsatt betalande af räkningarne 
från tryckerierna. 

De 13 dikter, som detta skaldens första misslyckade försök 
att få ut cn samling innehålla, äro: 

1. »Jag vördar Gud och Kungen». Detta poem är tryckt af 
Eichhorn i inledningen till hans upplaga och anföres där »såsom 
prof på dryckeskväden, hvilka med en viss säkerhet kunna till- 
skrifvas Bellman, ehuru någon bestämd uppgift ej föreligger i 
handskrifterna». Melodien citeras för en visa i »Marcolfus», hvilket 
ytterligare styrker Bellmans författarskap. Eichhorh, som ej känt 
trycket, har följt en mycket ofullständig och varierande afskrift, 
hvarför jag här tillåter mig att på nytt aftrycka detsamma. Poemet 
finnes ock npptaget bos Hjelm, men ej häller där efter trycket, 
ntan förmodligen i en tidigare redaktion. 

Jag vördar Gud och Kungen 
Och rådet på allt sätt, 

Jag älskar mynt i pungen, 

Jag lyder lag och rätt; 


Digitized by 



122 


Anteckningar till Bellmansdiktens historia. 


Jag vördar riksens ständer 
Och de förnämas* 1 ) min. 

Bär in ett stop 2 ) i sänder, 

Och gosse 3 ) slå i vin! 

Lät andra sig besvära 
Att veta, hvem som rår, 

Om lyckan utan ära 
I purpur klädder går, 

Eli’ äran utan lycka 
Af menighetens grin 
Skall sig till stoftet trycka. 

Men gosse slå i vin! 

Lät afund gifva läxa 
Åt egennyttans barn ; 

Lät trätors ogräs växa 
Till lagens gillergam 4 ); 

Lät ondskan, när hon öppnar 
Pandoras stygga skrin. 

Strö gift med fulla göpnar. 

Men gosse slå i vin! 

Lät hjältens heder 5 ) öka 
Hans högvälborna namn ; 

Lät honom döden 6 ) söka 
I ärans egen famn 7 ); 

Beröm, om du behagar, 

En gammal Karolin, 

Som dog i Gustafs 8 ) dagar. 

Men gosse, slå i vin ! 

Lät folk i kungahusen 
Gå ständigt in och ut; 

Lyss, bocka, putsa ljusen 
Och smickra hvar minut; 

•) Varianter hos Hjelm: 

1) Pribornes 2) glas 3) pojke (så i alla omkvädena hos Hjelm). 

4) Och lagen bli ett garn. 5) mandom 6) äran 

7) i dödsens grymma famn. 

8) Fredriks (poemet sålunda före Gustafs tronbestigning). 


Digitized by ^.ooole 



Anteckningar till Bellmansdiktens historia. 


123 


1) ljuga 


Lät store herrar truga 1 ) 

Och liksom snåla bin 
Ur örten saften suga, 

Men gosse, slå i vin! 

Lät andra gå till ära 
Och högt uppsatte bli 
Med gammal sedolära 
Och ny filosofi; 

Lät hela världen rosa 
På Grseska och Latin 
Båd poesi och prosa. 

Men gosse, slå i vin! 

Lät hvar och cn, som 2 ) sprätter 
Med grannlåt, bjäfs och krus, 

Gå grann båd dar och nätter 
Omkring sin skönas hus; 

Lät honom efter väder 
Förändra dagligt plien 
På ben, på hår, på kläder. 

Men gosse, slå i vin! 

Lät prästen få predika 
För de menlösa får 
Och mot de laster skrika, 

Hau själf i mjugg begår; 

Blott han sin lagård ökar 
Med oxar, kor och svin, 

Stor sak, om sen han spökar. 
Men gosse, slå i vin 8 )! 

Lät köpman bästa biten 
Få köpa för kontant, 

När han förstört krediten. 

Blir gillstun säker pant; 

Lät honom uppå torge 
Få lysa grann och fin, 

Han far ändå till Norge. 

Men gosse, slå i vin ! 

2) narren, hvilken 3) saknas. 


Digitized by 


Google 



124 


Auteck u ingår tiil Bellmansdiktens historia. 


Lät envåld världen styra 
Lät allting upp och ned 
Få vändas 1 ) i sin yra, 

Blott jag får bli i fred; 

Lät gumman köra plogen 
Lät gubben häckla lin, 

Jag är ändå på krogen. 

Men gosse, 2 ) slå i vin! 

2. »Ocb (Ack) världen är ängslig och tiden är svår», är tryckt 
hos Völscbow och efter honom af Eichhorn. 

3. »Kom bese nya lagen», är tryckt i den af Klemming ut- 

gifna handskriften, men är där mycket olika. Stroferna äro dock 
lika många, fastän innehållet är omkastadt. Klemmings »para- 
grafen den andra» är i trycket »paragrafen den första». Andra 
hälften af 4:de och 5:te paragraferna äro hos Kl. omkastade; 

dessutom förekomma hvarjebanda smärre olikheter. Då det 

bos Kl. står: »Paragrafen den tjärde just fördömer nykterhet», 

läses i trycket: »Paragrafen den 4:de just för dum- och nykter- 

het» o. 8. v. 

4. »Se god dag, min vän, min frände» är oförändradt Fred- 
mans sång 61. 

5. »Adams skål i paradiset 
För dess första invention», 

en enda strof, hittils ej omtryckt och kan möjligen vara det förutan. 

6. »Sjung och läs nu Bacchi böner» är utan variationer 
Fredmans sång 57. 

7. »Skynda dig frätare och du, som sväljer» är omtryckt af 
Steffen s ). 

8. »Medan som ungdomseld lif i dig sätter», omtryckt af 
Steffen. 

9. »Slidder, sladder, folket klagar», omtryckt af Steffen. 


1) förvändas 2) hundavott. 

3) Richard Stejffen, outgifna dikter af Carl Michael Bellman med en in- 
ledning Upsala 1895. 


Digitized by LnOOQle 



Anteckningar till Bellmansdiktens historia. 


125 


10. »Tyst bröder, Bacchus har somnat» är Fredmans Testa- 
mente 15, med obetydligt varierande läsarter. 

11. »Kom hundra tusen riksdaler», omtryckt af Steffen. 

12. »Ack, min bror, knappt du tror», finnes bos Klemming. 

13. »Käre bröder, drickom Mosis sk&l», är Fredmans Testa- 
mente 187, obetydligt varierad. 

Ett ytterligare bevis, att denna samling stammar från Bellman 
själf, ligger däri, att de, som sedan upptagits bland Fredmans 
sånger, äro alldeles lika, under det att de, som annars ingå i 
samlingarne, äro mer eller mindre varierade. Sedan försöket med 
de baccbanaliska kvädena strandat, inskränker sig Bellman under 
de följande åren till att ge ut sina poemer då ocb då i ströblad 
ocb skillingstryck. I de allra flesta fall bar ban nog ingenting 
att skaffa med deras utgifvande, men en eller annan gång torde 
han nog stå bakom dem, kanske sålunda att han för en spott- 
styfver sålt några visor till en eller annan boktryckare. Sådant 
är möjligen förhållandet med Trenne Upmuntrandc Bacchanaliska 
Sånger på Valborg smässo-Day en den 1 Maji y tr. bos Lars Wenn- 
berg Sthlm. år 1773. Den första af dessa är: »Vänner drickom 
märg i ben», omtryckt af Steffen; den andra är »Adams skål, vår 
första far», Fredmans sång 43. Den bar bär en strof, som ej före- 
kommer i upplagan, men varianterna för öfrigt äro obetydliga 
ocb trycket är sålunda mycket omsorgsfullt. Den strof, som ej 
finns i Fredmans sång 43, ocb som sålunda sedermera blifvit ute- 
sluten lyder: 


Men hvad angår detta oss, 
Kom ska vi med glasen slåss! 
Knuffa den durama. 

Som ej vet brumma 
Och vid bordet 
Föra ordet 

Som en fästningstrumma. 


Digitized by 



126 Anteckningar till Bellmansdiktens historia. 

Den tredje dikten är »Hurtiga bossar, friskt upp i vårt lag» 
omtryckt af Steffen i det ofvan citerade arbetet 1 ). En Bellmans- 
visa är möjligen också »Hedning ar nes Högtid till Bacchi Ära, 
korteligen författad i en luftig Wisa och skänkt till marknadsgåf va 
åt Flickor och Gummor » tr. L. Wennberg Sthlm 1774: »Hör Bacchi 
Soldater, de rusta i dag ocb bafva nu slagit sig lösa». Denna 
dikt är ingenstädes omtryckt, och ehuru den har sitt ursprung från 
en värklig skald, jag är tveksam om den, ty den innehåller ett 
slags uppmaning till nykterhet. 

Att Bellman själf stått bakom sådana skillingstryck eller strö- 
blad är åtminstone i ett par fall höjdt öfver allt tvifvel. Så för- 
håller det sig t. ex. säkert med »Träbands begrafning 1785», 
Fredm. Test. 218, tryckt i Sthlm 1785 under titeln »En namn- 
kunnig mans grafskrift» i två upplagor, af hvilka den ena har noter 
angifvande melodien. Trycket har dels varierande läsarter, delvis 
båttre än i Carléns upplaga, dels en där ej förekommande strof. 
Då det hos Carlén står: 

Dog ban på krogen 
Utan u&got bran vinsrus? 

Nej döden tog’en 
I eget hus. 


1) Beträffande källorna för de öfriga dikterna i denna samling, sä är 
bröllopsvisan »Drottningen ntaf Arabien» hemtad nr en af Neschers samlingar; 
»En sak s& klar» och »Oktober månad vet, min mamsell» äro hemtade ur 
Lissanders samling. »Står dn på hufvnd kullbytta min vän» ur Sondens sam- 
ling ('Linköpings bibi.), hvilken innehåller flere andra otryckta poem. Skalde- 
sången till hertigen af Sörmland 1792 är hemtad ur ett ms. af Völschow. Talet 
i Augusti-Orden 1794 finnes i det s. k. Westmanska samlingsbandet De 5 
dikterna till Westmanska familjen ur en samling af skaldens egenhändiga ms., 
förvarade i denna familj. Kreditivet till Ingman finnes i den svåråtkomliga 
»En antecknares samlingar» af Hftnselli. Grafverserna äro särskildt tryckta, 
som vanligt i kvartblad. 

Beträffande Gustaf III:s bröllopsvisa, så har docenten E. Wrangel i Lund 
fäst min uppmärksamhet på, att denna af Hanselli är tryckt bland Wallenbergs 
samlade arbeten. Denna visa år sålunda sannolikt ej af Bellman, och det 
var också med stor tvekan, jag tog den med. 1 hast kom jag också af 
förbiseende att uppge de två skålarne till Bellman af Kexell och Lidner ss. 
otryckta. De äro tryckta af SchUck i Samlaren. 


Digitized by ^.ooole 


Anteckningar till Bellmansdiktens historia. 127 

8& läses i ströbladet: »Dog han på krogen utaf något brän- 
vinsros», hvilket naturligtvis är det enda, som ger någon mening. 
Den hos Carlén ej förefintliga slutstrofen lyder: 

Gubben var gammal och behöfde hvila benen, 

Nog har han trampat, och säkert är han trött. 

Rista dess minne och skrif med stora ord p& stenen: 

Att fader Håkan i Herranom har dött. 

Han var förfärlig, 

Han har gått till evig fröjd. 

Nog dog han ärlig, 

Men intet sörjd. 

Detta är ej det enda exemplet på att skillingstrycken kunna 
ge mer än upplagorna. Så finnes ett dylikt hvars titel lyder: 
» Bacci Soldaters ' Källare Marsch: Kom se Patrullen etc. Den 
andra : Supa om hlockan tolf etc. Den tredje: Tänk , huru Baccus 
han skrattar. Dessa tre kunna sjungas under sine ägne behageliga 
melodier. Nyligen utgången . Den första af dessa, tryckt i Eicbhorns 
samling, har dels stroferna i annan ordning dels två strofer, som 
ej alls finnas hos Eicbh. Den andra, som är Fredmans såug 10, 
har utom hvad som finnes i upplagorna en strof: 

Uppå detta lilla vis 
Vill jag tiden stycka. 

Krogen är mitt paradis, 

Glaset är min lycka. 

Jag bryr mig om ingenting, 

Blott att glaset flyger kring flyger kring 
Och sen kommer åter, 

Eljest jag då gråter. 

Den tredje finnes inte alls upptageu i de stora samlingarne. 
Det är en enda strof: 

Tänk, huru Baccus han skrattar, 

När han får flaskorna se, 

När pigorna slamra med trattar 
Och korkarne öppnade bli 


Digitized by 



128 


Anteckningar till Bellraansdiktens historia. 


Han lossar nöjder sin svicka, 

Af vällust gubben är stinn; 

Men huru gör väl min flicka, 

Hon skrufvar själf korkarne in. 

I öfrigt hänvisar jag i afseende på skillingstrycken till den 
systematiska förteckningen bvilken bevisar, att Bellman ej blott 
kvalitativt utan äfven kvantitativt utan all jämförelse bar varit 
vår förnämste folkskald. 


IV. 

Det kunde tyckas, som om det ej gåfves någon anledning 
till olika uppfattningar om hvad som är att betrakta såsom en 
riktig ocb säker text af Fredmans epistlar, alldenstund ju detta 
verk är utgifvet under skaldens lifstid. Emellertid bar det, som 
bekant, ej ens i detta afseende saknats olika meningar, emedan 
epistlarne utgåfvos med Kellgrens företal och man haft anledning 
förmoda, att denne företagit ändringar i den ursprungliga texten, 
föranledda mera af hänsyn till korrekthet och god ton än till 
skaldens egen individualitet. På det hela taget äro likväl dessa 
Kellgrens korrektioner, om de någonsin företagits, knappast nämn- 
värda; i de fall, där omarbetniugar och strykningar verkligen 
gjorts, äro vi ej på det klara med, om de äro föranledda af Kell- 
gren eller af Bellman själf. De viktigaste af dessa skola i det 
följande påpekas. Ehuru därför upplagan af 1790 naturligtvis är 
och förblir den hufvudcodex, som man har att hålla sig till, så 
länge man veterligen ej har eller känner någon Bellmans egen 
handskrift, så torde den likväl ej få tillerkännas en absolut oemot- 
säglig auktoritet, dels på grund af anförda förhållande, dels af 
andra skäl. Det tyckes nämligen, som om den ej helt och hållet 
kunde frikännas från orättade tryckfel. Då t. ex. den nuvarande 
ep. 56: »Se Mollberg, med svart rock och flor» i refrängens sista 
rader har: 


Digitized by LjOOQLe 


Anteckningar till Bellmansdiktens historia. 


129 


»Blott en hand 
Full med sand 

Döljer nu en fordom Fröjas vackra slaf; 

En sträng vestal, i sitt kvalm, i sitt kvaf;» 

så ha alla handskrifter, som innehålla ifrågavarande epistel: 

»Döljer nn en fordom Fröjas nakna slaf, 

En stängd vestal i sitt kvalm, i sitt kvaf», 

hvilket senare ej blott är mycket bättre, utan nästan det enda, som 
ger god mening. Det torde därför vara sannolikt att orden »vackra» 
och »sträng» helt simpelt bero på sättarens felläsning af »nakna» 
och »stängd». Detta såsom exempel på, att en återgång till hand- 
skrifterna från upplagan åtminstone i något fall ej torde vara opå- 
kallad. 1 alla händelser är det berättigadt att undersöka sådana 
af Bellmans samtida gjorda afskrifter, som tydligen äro tillkomna 
före den tryckta upplagan och att i hvarje fall anställa en kritisk 
värdering af deras läsarter samt öfriga uppgifter, hvilka också 
kunna lämna bidrag till frågan om epistlarnes kronologi. 

De handskrifter, som innehålla alla eller många af Fredmans 
epistlar äro de ofvan nämnda af Hielm ocb Ehrengranat gjorda, vidare 
den af Klemming utgifna samt det af Flodmark (Samlaren XVI) ut- 
förligt beskrifna Duvalls dedikationsexemplar. Men vidare föreligga 
de också i Bellmansvisor 4 bd. 4:to, troligen af grefvinnan Dohna 
(f. de Geer). De flesta epistlarne finnas här i första bandet, och 
med detta band öfverensstämmer både i afseende på innehåll och 
följd Dikter af C. M. B . i samtida afskrift (72 st.). Likväl torde 
denna hdskr. knappast vara afskrift af Dohnas eller tvärtom, utan 
sannolikare härleda de sig båda från en gemensam källa. Slut- 
ligen ha vi att medtaga trenne band ur Neschers samlingar, näml. 
Fredmans 50 epistlar 4:to (svensk stil); Hof secr eteraren C . M. B:s 
åtskilliga visor samt en del af dess Fredmans epistlar, 4:to, (35 st. 
ep., tysk sti!) ; Visor och Verser , de fieste Bacchanaliska , fol. (några 
och tjugo). Dessa sista fem hdskr. äro emellertid i det stora hela 
otillförlitligare än de förra och böra endast undantagsvis tiller- 
Samlaren XVII. • 


Digitized by 


Google 



130 Anteckningar till Bellmansdiktens historia. 

kännas någon betydelse, annat än när de öfverensstämma med de 
förstnämnda. 

Det, som gör anspråk på förnämsta intresset, är utan tvifvel 
det Duvailska exemplaret, såsom bärande Bellmans egenhändiga 
namnteckning ocb ett bestämdt årtal. Detta ger oss åtminstone 
en fast utgångspunkt. Det företal, som inleder denna samling af 
Fredmans ep., och bvilket anger Bellmans ursprungliga planlägg- 
ning af arbetet, kom ej in i 1790 års upplaga och finnes ingen- 
städes fullständigt tryckt. Dess första hälft är tryckt såsom inled- 
ning till Carléns samling Fredmans testamente: »Här ser du en 
skugga af en Baccbi hjälte». Det öfriga, hvaraf Flodmark af- 
tryckt några rader lyder: 

i>Denna Samling af Epistlar, till antalet 100, hvaraf till en 
början l:sta Tomen, innehållande de 25 första, utgifves, äro äfven 
s& många lefvande vedermälen af vår Fredmans nitälskan. En 
hvar, som sett vår hjälte, igenkänner honom där vid första på- 
seendet. De äro sanimanskrifne under dess motgång till tröst och 
hugsvalelse för hans vänner och nu efter hans död sorgfälligt ihop- 
sökte och samlade, att icke något af en så dyrbar skatt måtte 
blifva den omilda förgängeligheten till rof. Skulle det påsyftade 
ändamålet härigenom vinnas, som är, att en bedröfvad kan vinna 
styrka i sin svaghet och ro i sin bedröfvelse, ärnar man i början 
af nästkommande år, fortfara med utgifvandet af 2:dra Tomen, som 
kommer att äfvensom denna innehålla 25 epistlar och så vidare 
framgent till dess att antalet är uppfyldt. Endast att försöka all- 
mänhetens dom har mau äfven till prof låtit utgå en eller annan 
af dessa som till exempel Epist. till Bröderne och Systrarne på 
Thermopolium, Epist. till Ulla Winblad och den sinnrika Episteln, 
där man få se en skymt af Ormens pigor. I en Epistel upphöjer 
han vår syster Cajsa Stina och i en annan slår han drillar för 
Lisa med stubben. Fader Berg och dess Viol hafva att tacka vår 
Fredman för den odödlighet de i hans Epistlar vunnit, och Gumman 
på Thermopolium, huru blir hon icke förevigad? »Trumpen och 
blinder, Gumpen är trinder», sådant allt och mycket mera äro 


Digitized by 


Anteckningar till Bellmansdiktens historia. 


131 


upplysningar, hvarföre en eftervärld endast har att tacka Vår 
Bacchanaliska Lärare Fredman. Ingen bal må ej eller hädanåt 
anställas på tben Konungsliga Djur-Gårdenom, att icke fader Berg- 
ströms Oboe med gnolande stämma gäller till Fredmans ihågkom- 
raelse. Lokatten ocb Gröna Lund hafva likaledes blifvit kännbara 
af Fredmans ärestoder, som därstädes till senaste eftervärlden för- 
vara hans bedrifter. Korporal Molberg, Poeten Wetz, Broder Bred- 
ström med Horn-Ziraten, Anders Wingmark, Benjamin Schwalbe, 
Jergen Puckel, Mamsell Spaas, Ormens Pigor, ack bur ären i alla 
blefne namnkunnige genom den glans Vår Fredmans vänskap be- 
hagat läna Eder. 

Men Du, som med ett nådigt och gynnande välbehag emot- 
tager desse Fredmans Opera posthuma och bevärdigar dem nied 
ett hedrande rum ibland den litteratur, som äger den lyckan att 
roa dig, huru mycket är icke utgifvaren af dessa Epistlar Dig för- 
bunden. Hans penna är väl för svag att tolka ditt beröm, men 
hans bröst äger styrka nog att med ärekänsla förvara dina väl- 
gerningar. Du är stor, och det vet allmänheten, men af alla egen- 
skaper, som upphöja Dig, intager ditt hjärta alltid främsta rummet. 

Solen är väl fästad i det höga 
Att ge jorden kraft och världen ljus, 

Men bon ser ined lika nådigt öga 
Örnen uti topp och Myran uti grus. 

Du Maecenas plär din ynnest dela, 

Dig kan aldrig fela 
Vördnad af en hvar. 

Lycka och förmåga mänskor skilja, 

Ofta basta vilja 
Minsta offret har.» 

Med anledning af de upplysningar, som företalet ger, har nu 
Flodmark ansett, att första delen af Duvallska ex. varit färdigt 
året före den andra, som är daterad 72, att första delen sålunda 
utskrifvits 1771, samt att just detta Duvallska exemplaret varit de 
poetiska arbeten, Bellman ämnat utgifva 1772. Oafsedt det tryck, 
»Bacchanaliska kväden», som jag ofvan påpekat, möjligen kan 


Digitized by 


132 Anteckningar till Bellmanadiktens historia. 

bafva varit åsyftadt, är jag oviss, huruvida denna F:s åsikt håller 
streck. Ty det förhåller sig så, att företalet i den nämnda hand- 
skriftens första del icke är författadt just för Dnvallska samlingen, 
utan har förelegat redan förut, innan dedikationen till D. blef på- 
tänkt. Det föreligger nämligen lika lydande i Hielms, Ehren- 
granats och Dohnas handskrifter, med undantag af att den sista 
personliga hänvändelsen till Duvall saknas hos dem alla tre, hvar- 
jämte de två sistnämnda ha ett par rader, som ej finnas hos 
Duvall och Hielm. Efter orden »vår Baccbanaliska lärare Fred- 
man» fortsätta dessa två: »Du härliga Terra nova i Gaffelgränden, 
dina gubbar böra åkalla Fredmans minne, hvar gång stop ifyllas 
och tömmas och ingen bal må ej heller hädanåt anställas på then 
Konungsliga Djur-Gårdenom, att icke fader Bergs oboe» (Dnvall: 
»Bergströms») o. 8. v. Visserligen ha nu med allra största sanno- 
likhet alla tre gjort sina afskrifter efter 72, men likväl gå deras 
texter helt säkert ut från någon tidigare redaktion. Dedikationen 
till Duvall är därför ett senare tillägg, som ej förefunnits i de 
nämnda afskrifvarnas källa. Om det D:ska exemplarets första del 
måste vara senast från 71, så är därför företalet och därmed de 
25 första epistlarne färdiga i samling, ämnad till ntgifning, före 
denna tid. Men långt förut kan det af andra skäl ej bafva varit, 
utan anser jag dessa 25 första som färdig samling knappast hafva 
förefunnits förr än i sintet på år 1770. Och sedan har den andra 
samlingen med likaledes 25 ep. varit färdig åtminstone i slutet af 
1772. Emellertid äro dessa 50 ep. ej fullt desamma som de nu- 
varande 50 första. De 25 ep. i första bandet af D. äro desamma 
som de nuvarande 25 första så när som på den 18:de, hvilken 
ej fanns då, utan där vi i stället träffa den nuvarande 59:de 
»Till Lokatten». Större äro de förändringar, hvilka epistel följden 
i andra delen blifvit underkastad. Af de nuvarande ep. 26 — 50 
återfinnas endast 14 stycken i Duvalls andra band, nämligen de 
nuvarande 26—35, 40, 43, 48, 50. Bland de epistlar, som nu 
utgöra de 50 första, voro följande sålunda ej upptagua i 1771 — 72 
års redaktion: 


Digitized by ^.ooole 


Anteckningar till Bellmansdiktens historia. 


133 


nuvarande n:r 18 till gnbbarne på Terra Nova i Gaffelgränden 

(»Gubbarne satte sig att dricka»); 

» »36 rörande Ulla Winblads flykt (»Vår Ulla låg i 

sängen och sof»); 

» » 37 till Mollberg på post vid Kungsträdgården 

(»Mollberg, stå stilla, stå stilla vid grind»); 

» » 38 rörande Mollbergs paradering vid korporal Bo- 

mans graf (»Undan, ur vägen — se hnr pro- 
fossen med plymager»); 

» » 39 öfver Bergströmskans porträtt (»Storm och böljor 

tystna ren»); 

• » 41 vid ett tillfälle, då Christian Wingmark miste 

sin nattkappa (»Mollberg satt i paulun»); 

» » 42 rörande kortspelet på klubben (»Ren kalad jag 

spår och tror»); 

» » 44 öfver Bredströmskans och Movitz’ melankoli 

(»Movitz helt allena»); 

» » 45 till fader Mollberg (»Tjenare, Mollberg! Hnr 

är det fatt?»); 

» » 46 hnrn Mollberg skall bjuda till begrafning (»Un- 

dan, ur vägen, ge rum för kurirn»); 

o » 47 angående Mollbergs återkomst till sterbbuset 

(»Kommer inte Mollberg? Jo, nyss på stund»); 

» »49 angående landstigningen vid Klubben (»Mamsell 

Ulla, märk, mamsell»). 

Dessa tolf epistlars plats intogs dels af tre, som vid den 
ändtliga redaktionen alldeles uteslötos, dels af nio, bvilka före- 
komma i den nu förefintliga samlingens senare hälft. De ute- 
slutna epistlarne voro dels två, som nu äro intagna i Carléns 
samling »Fredmans testamente» under n:r 143 och 147 (»Mutter, 
porten är stängder»; »Se fälenubben»), dels den i Eichhorns samling 
sid. 128 intagna Fredmans 57:e Ep. till bröderna på sin födelsedag 
den 19 Nov. 1771 (»Är det confectio»). 


Digitized by 



134 


Anteckningar till Bellmansdiktens historia. 


De nio numera i samlingens senare del befintliga epistlar, som 
voro färdiga och intagna i 1772 års redaktion äro: 
nuvarande n:r 60 till fader Kulkus (»Sitter du ännu och ljuger»); 

» » 61 till mor på Fyrkanten (»Kära mor slå nu hand 

på kjolen»); 

» » 62 angående sista balen på Gröna Lund (»Movitz 

valdthornet proberar») ; 

» » 64 rörande balen hos Frömans i Hornskroken (»Fäll 

dina ögon och skäms»); 

» » 65 rörande Gretgens död (»Movitz med flor om 

armen»); 

» » 72 lemnad vid Cajsa Lisas säng (»Glimmande nymf, 

blixtrande öga»); 

o »73 angående Jergen (»Fan i fåtöljerna»); 

» » 76 till Mutter på Wismar (»Se Hans Jergen, hur 

han sig bockar)». 

Hvad vi sålunda med säkerhet veta är, att i och med år 72 
voro utom de tre alldeles uteslutna färdiga de nuvarande ep. 1 — 17, 
19—35, 40 , 43, 48, 50, 59—62, 64, 65 , 72, 73, 76. Frågan blir 
då, dels huru långt före 1772 dessa 47 ep. hafva författats, dels 
när de öfriga 35 kommit till. 

Hvad beträffar den första tidpunkten för tanken på Fredmans 
epistlar, så är det ej så lätt att bestämma själfva dags datum, 
men näppeligen behöfver man gissa fel på mer än ungefär ett 
halfår. Af de otvifvelaktigt första epistlarnes beskaffenhet kan 
man nämligen se, att det ej varit spridda folklifsbilder han skapat, 
hvilka sedan förenats under gemensam titel, utan att skalden 
ifrån nedskrifvandets första början har haft för afsikt att ge en 
serie . Det har med andra ord från första ögonblick varit hans 
mening att skrifva Fredmans epistlar och detta i en egentligare 
mening, än hvad sedan blef förhållandet under arbetet med planens 
realiserande. Då nu företalet till de första 25 epistlarne nämner 
Fredman såsom afliden, sä kan arbetet ej vara påbörjadt förr än 
efter 9 Maj 1767, då Fredman dog. Ett ytterligare skäl är det, 


Digitized by 



Anteckningar till Bellroansdiktens historia. 


135 


att före författandet af n&gon epistel har Bellman utan tvifvel 
skrifvit det stycke, som nu benämnes Fredmans sång 26, »där- 
utinnan beskrifves hans egen begrafning». Denna dikt är hos 
Hielm inskrifven troligen i början af 68 under titeln : »Grafskrift 
öfver urmakaren Fredmani och sedan kommer ej någon epistel 
hos Hielm förr än i början af 1770 och då först »Biåsen nu alla», 
sålunda den 25:te i ordningen. Den heter visserligen ej hos 
Hielm epistel, men omedelbart efter denna följer »Fredmans epistel 
af Bellman: »Ack dn min moder säg o. s. v.». Sannolikt har 
väl någon tid förflutit mellan författandet af Fredmans grafskrift 
år 67 och början med epistlarne, som sålunda med tämligen stor 
bestämdhet kan antagas ha egt rum ungefär i medio af år 68. 
Och sedan ha de 25 första epistlarne diktats under åren 68 , 69 
och 70. Att »Fredmans 25:te Capitel Biåsen nu alla» förekommer 
i den 8. k. »Visbok 68» betyder intet, ty denna är endast påbörjad 
68 men ej afslutad förr än senare. Epistlarnes nuvarande ordning 
är, såsom redan anmärkts, ej den ursprungliga, ej heller är ord- 
ningen i det Duvailska exemplaret den, uti hvilken de författats. 
Detta kan sägas vara bevisadt däraf, att både Ehrengranat, den 
Klemingska handskriften, Dobna och den därmed samstämmiga 
gemensamt ha en annan ordning, till hvilken i allt väsentligt äfven 
Hielm sluter sig, och med hvilken äfven ett par af de Nescherska 
handskrifterna i hufvndsak öfverensstämma. 

I sina kommentarer till Fredmans epistlar sysselsätter sig 
Ljunggren först med n:r 5 och 6, anmärkande, att parodien ej är 
fullt genomförd i någon enda epistel mer än i den 5:te. Att denna 
ensam har egentlig epistelform stämmer nu utmärkt därmed, att 
samtliga handskrifter utom det D:ska exemplaret upptaga just 
denna såsom den första. Jag antar därför, att såväl denna upp- 
gift är riktig som de omtalade handskrifternas öfriga numrering, 
och att denna numrering utmärker den följd, i hvilken epistlarne 
verkligen författats. Den andra i ordningen blir då nuvarande 
n:r 6 »Till the Gallimater», upptagen såsom n:r 2 hos Hielm, 
Ehrengranat, Klem., Dohna, Nescher fol. och Nescher 4:to, svensk 


Digitized by 


Googlc 



136 


Anteckningar till Bellmansdiktens historia. 


stil. Det är öfverflödigt att följa ordningen i detalj för de öfriga, 
eftersom en hvar kan se den i den af Kleimning ntgifna hdskr. 
Endast det kan ytterligare anmärkas, att på 8& sätt komma också 
de mera bibelparodiska epistlarne i början, hvilket de i enlighet 
med planen borde göra. 

Från ocb med andra samlingen skiljer sig ej Duvalls nummerord- 
ning väsentligt från de öfriga bättre handskrifternas. Nu uppgifves 
öfverallt den forna 28:de episteln vara »lemnad vid Gajsa Lisas säng 
oro aftonen den 30 julii 1771», och den forna 37:de, nu uteslutna 
episteln: »Är det confectio» är ställd till »bröderna på sin födelse- 
dag den 19 nov. 1771.» Dessa två uppgifter stämma väl öfverens. 
Mellan juli och medio af november 1771 äro då de forna 28 — 37 
epistlarne författade. 

Bland dessa epistlar, som sålunda ganska noggrant låta be- 
stämma sin ålder, är väl den märkligaste den nuvarande 30:de: 
»Drick ur ditt glas, se döden på dig väntar.» Det slutresultat, 
som denna beräkning ge, är då det; att de nuvarande 25 första , 
så när som på den 18:de äro skrifna åren 68 — 70, samt att de nu- 
varande 26—35, 40, 43 , 48, 50 , 59—62, 64, 65, 72, 73, 76 äro 
skrifna åren 1771 — 72. 

Återstår nu att bestämma, när de öfriga 35 hafva kommit till, 
hvilket dock är förenadt med större svårigheter ocb rätt mycken 
osäkerhet, dels emedan de flesta handskrifter ej ega alla dessa epist- 
lar, dels emedan nummerordningen för dem, som finnas, är synner- 
ligen förvirrad och föga ledning gifves af den nuvarande ordnin- 
gen. Emellertid är tydligen den 18:de en bland de tidigare, fastän 
den af någon anledning ej upptagits i Duvallska hdskr. Den finnes, 
ehuru utan nummer, i den Klemmingska handskriften och hos 
Hielm såsom n:r 4. År 1773 måste vidare tydligen ganska många 
epistlar hafva blifvit författade. Stort mera än de redan nämnda 
kunna knappast vara förefintliga i början på detta år, hvilket också 
bestyrkes af Fischerströms bekanta anteckning den 17 februari 
1773, att »nu är 62 episteln färdig.» 


Digitized by 



Anteckningar till Bellroansdiktens historia. 


137 


Den Klemmingska handskriften upptar såsom hörande till 
»Tredje delen», hvilket då skulle betyda tredje delen af Fredmans 
epistlar, utgörande fortsättning på de två delar, vi funnit i Du- 
vailska exemplaret, tvänne epistlar, af hvilka den första anges så- 
som n:r 51, nämligen den nuvarande 67:de: »Fader Movitz bror; 
denna epistel bar äfven hos Hielm n:r 51, följer hos Ehrengranat 
omedelbart på den 50:de och bär hos Dobna n:r 53, hvarför den 
utan tvifvel är att sätta i början af år 73. Den andra ep., tillhörande 
tredje delen enl. KL handskr., är den nuvarande 57:de: »Allting 
är riktigt klareradt och gjordt.» Då den ifrågavarande handskrif- 
ten knappast sträcker sig längre fram i tiden än till och med år 
73, så hör äfven denna sista epistel till detta år. 

En annan epistel, som nog hör till den närmaste tiden efter 
72 eller just år 73, är den nuvarande 51 : »Movitz blåste en con- 
cert», hvilket torde kunna slutas till af det sätt, på hvilket den 
förekommer hos Hielm. Med några få undantag har denne skrifvit 
in Fredmans epistlar efter år 73. Han har i det stora hela fått 
andra samlingen, 26 — 50, först, och därefter har han skrifvit in 
förra samlingen, 1 — 25. Men i den först inskrifna andra samlin- 
gen och till och med i början af denna finnes nu äfven den ofvan- 
nämnde nuvarande 51:ste, hvilken ej är intagen i D:ska exem- 
plaret. Häraf kan då slutas, att den författats så kort efter den 
andra samlingen, att Hielm fått den med denna samling och skrifvit 
in den före den första. 

Till år 73 måste ytterligare föras den nuvarande 49: »Mamsell 
Ulla, märk, mamsell», emedan denna af Bellman själf omnämnes i ett 
litet rim till fröken Stapelmohr detta år. Vidare för jag till detta år 
nuvarande ep. 58: »Hjertat mig klämmer». Både Ehrengranat och 
Dohna uppgifva, att den är skrifven »öfver Kihlbergs död, som skedde 
julafton 1772». Garlén uppgifver, att originalet skulle hetat Carl 
Kihlberg, men Flodmark antar 1 ) att det är fråga om en Jonas Kihl- 
berg, en notorisk suput, som dog först 12 okt. 1775. Ep. skulle 

1) Job. Flodmark, Bellmans figurerna, aftr. ur Nya Dagl. Alleh. Stblm 1896. 


Digitized by 


Google 



138 


Anteckningar till Bellmansdiktens historia. 


d& vara författad först efter 75, bvarmed också den antydning 
skulle öfverensstämma, som förekommer i dikten om kronobränne- 
rierna: »Bränvinsförbudet må nu gerna vara», o. s. v. Redan Car- 
lén bar häraf dragit den ofvannämnda slutsatsen. Emellertid ut- 
färdades dock redan 1772 ett nu mindre omtaladt s. k. bränvins- 
förbud, som då tyckes bafva väckt ej ringa uppmärksamhet att 
döma af samtida ströskrifter 1 ). För min del tror jag, att det är 
detta bränvinsförbud, som gifvit en återklang i episteln, bvarmed 
då bandskrifternas uppgift skulle stämma ganska bra. Osäkrare 
är det, buruvida nuvarande 55: »Så ser ban ut midt bland de 
strålar» är skrifven 73 eller senare. Hos Ebrengranat uppgifves epi- 
steln röra Movitz’ kägelspel vid Hammarby en sommarafton 1773. 
Carlén har ansett 'Movitz’ vara tryckfel för 'Mollberg' och har korri- 
gerat det så, ocb utan tvifvel är det denne, som skildras, men såväl 
E. som Hielm ha emellertid 'Movitz', så att om det är felaktigt, så 
tyder detta snarare på ett ursprungligt skriffel af Bellman själf än 
på något tryckfel. Såväl i 1790 års upplaga som hos Hielm an- 
gifves emellertid detta kägelspel hafva skett 1770, och Ehrengra- 
nats årtal 73 kanske då snarare står i samband med tiden för för- 
fattandet eller troligare inskrifvandet. Så tidigt som 70 kan epi- 
steln i alla händelser ej hafva blifvit författad. Såsom sannolikt 
tillhörande år 73 upptar jag därför de nuvarande epistlarna 49, 52, 
57, 58 , 67 oeh kanske äfven 55. 

Jag har ofvan vågat antaga, att Ebrengranats årtal 73 för 
den 55:te episteln möjligen står i samband med inskrifvandet. Detta 
antagande grundar sig på följande förhållande. 

Ebrengranat har i sin handskr. numrerat epistlarne i öfverens- 
stämmel8e med de andra nämnda handskrifterna till ocb med den 
forna 35:te, men bär slutar E:s numrering. Efter denna epistel kom- 
mer bos honom ett inskott på 11 epistlar, hvarefter han fortsätter 
med de forna 36 — 50 visserligen utan nummer men precis i samma 

1) Ex. Torkel Storsupares Klagolal Till sin Hustru Cari angående För- 
budet Emot Tillwärkning och Salu af Swenskt S&des-Bränwin ir. i Carlatad 1772; 
Bränwinets Sista Farwäl uti Twenne Nya Wisor tr. i Upsala År 1773. 


Digitized by ^.ooole 



Anteckningar till Bellmansdiktens historia. 


139 


följd som i Duvailska exemplaret och i allt väsentligt öfverens- 
stämmande med detta. Sålunda, midt under det att E. varit sys- 
selsatt att afskritva andra delen af Fredmans epistlar, sådana som 
de förelegat i redigering af 1772, bar ban mottagit en bel sam- 
ling af 11 stycken, hvHka ban här flickat in. Nu är det visser- 
ligen så, att E. skriiver af epistlarne frampå 1770-talet, osäkert 
när, men så synnerligen långt efter 1773 kan det ej gerna vara. 
Så synnerligen långt efter 73 böra sålunda dessa 11 epistlar ej 
kunna vara författade. Af dessa 1 1 är det två, bvilka jag redan 
förut antagit vara författade 1773, nämligen den nuvarande 55:te 
och den nuvarande 57:de. De öfriga 9, som tillhöra detta Ebren- 
granats inskjutna parti, äro de nuvarande: 

36: »Vår Ulla låg i sängen och sof»; 

37: »Mollberg stå stilla, stå stilla vid grind; 

39: »Storm och böljor tystna ren»; 

41: »Mollberg satt i paulun»; 

53: »Vid ett stop öl och några supar»; 

54: »Aldrig en Iris på dessa bleka fält»; 

56: »Se Mollberg med svart rock och flor»; 

69: »Se dansmästare Mollberg, bröder»; 

74: »Min son, dina kärl, dina skålar». 

Något bestämdt årtal för dessa 9 epistlar vill jag sålunda 
ej våga uppgifva, men sannolikt ha de kommit till senast i medio 
af 70-talet. Återstå likväl ännu 19 epistlar, af hvilka de fleste 
torde vara författade ännu senare. Ebrengranat som börjat sin 
samling af Bellmans dikter år 1769 fortsätter den ännu 1785 och 
kanske något senare. Han har nämligen skrifvit af »Väfrimmen» 
af 1780 och »Träbands begrafning» af 1785. Till ett ännu se- 
nare år eller ända till och med 87 kan man följa Dohna. Hvad 
Hielm beträffar, så fortsätter han nog ändå längre, men bland 
dennes af skrifter äro nog en hel del gjorda sedan epistlarne ut- 
gifvits, i det att han dels har samtliga epistlar med och bar 
dem nästan bokstafligt lika med upplagan äfven i sådana fall, 
där sena afskrifter af Ebrengranat och Dohna afvika, dels har 


Digitized by 


Google 



140 


Anteckningar till Bellmansdiktena historia. 


återgifvit de personers namn, till bvilka de sista epistlarne dedi- 
cerats, hvilket ntan tvifvel ej är att tillskrifva annat än själfva 
denna npplagas auktoritet. Vid försöket att bestämma hvilka epist- 
lar, som kunna bärröra fr&n skaldens sista tid, kan därför ej något 
afseende fästas vid Hielm. Afven i Ebrengranats band förekomma 
alla epistlarne, men de sista äro tillagda med en prydlig fruntim- 
mersstil, bvilken så noga följer upplagan, att till ocb ined strofernas 
typografiska utseende är på det samvetsgrannaste bibehållen. Inte 
heller till dessa kan sålunda någon hänsyn tagas. Men af Ehren- 
granat själf och Dohna äro nu äfven följande epistlar afskrifna: 

38: »Undan, ur vägen, se bur profossen»; 

42: »Ren Calad jag spår ocb tror»; 

44: »Movitz belt allena på tre Liljor»; 

45: »Tjenare Mollberg, hur är det fatt»; 

46: »Undan, ur vägen, ge rum för kurirn»; 

52: »Movitz, mitt bjerta blöder»; 

63: »Fader Bergström, stäm upp ocb klinga»; 

66: »Se, hur Movitz sitter där»; 

68: »Movitz, i afton står baln»; samt dessutom hos Ebren- 
granat ep. 75: »Skratta mina barn och vänneri>. Men hvarken 
bos Ehrengranat eller Dohna eller i någon handskrift, som är gjord 
före 1790 års upplaga af Fredmans epistlar, finnas följande: 

47: »Kommer inte Mollberg»; 

70: »Movitz, vik mössan bögt öfver öra»; 

71: »Ulla, min Ulla, säg får jag dig bjuda»; 

75: »Skratta, mina barn ocb vänner»; 

77: »Klang mina flickor! Se skyarna glimma»; 

78: »Knappt Jeppe hant ur gluggen gå in»; 

79: »Karon i luren tutar»; 

80: »Liksom en berdinna, högtidsklädd»; 

81: »Märk hur vår skugga — märk, Movitz»; 

82: »Hvila vid denna källa». 

Hvad de två första af dessa sistnämnda beträffar, så kan det 
vara en tillfällighet, att de ej finnas i handskrifterna, men så torde 


Digitized by 


Anteckningar till Bellmansdiktens historia. 141 

väl näppeligen vara förhållandet med de återstående, som tillhöra 
Bellmans mest oförgängligt sköna skapelser. Ehuru Ebrengranat 
fortsätter sin handskrift säkert till och med 85 och Dohna ännu 
87, har ingen af dem haft någon aning om dessa dikter. Inte 
kan man antaga, att Bellman baft dem färdiga, men dolt dem för 
världen, under det allt annat gick land och rike omkring, utan 
det är nog så, att de diktats under de senare åren af skaldens lif. 
Den 79:de daterar sig själf 85, utan att man precis kan kontrollera 
denna uppgift. Under 80-ta)et är det, som vi af det föregående 
kunnat sluta, i alla händelser ej många epistlar, som kommit till; 
måhända har hela epistelarbetet legat så godt som nere ända från 
77 och fram mot den tid, då Fredmans epistlar ändtligen trycktes. 
Då har den redan åldrande, sjuke och af armod tryckte skalden 
ännu en gång velat böra klangan ifrån de forna dagarne, och då 
har en sådan dikt som »Hvila vid denna källan kommit till. Det 
är ett afsked till all lifvets härlighet; och liksom både första och 
andra samlingarne kröntes med epistlar till Ulla: »Biåsen nu alla» 
och »Febus förnyar», så är nu hela verket krönt af en hyllning till 
denna kärlekens prästi nna, som i sitt följe hade också — allt det 
andra! Men bur mycket finare, bur mycket mer dämpade ligga 
icke färgerna i denna sista, på samma gång som glädjen likväl 
ännu ^förmår vara äkta och oförfalskad. Verklighetens Ulla hade 
för längesedan förlorat sina behag, men denna fantasiens Ulla är 
skön som förr. Det ligger något symboliskt i den sista strofen : 

Andtligt i detta gröna 
F&r du mitt sista afsked röna: 

Ulla, farväl min sköna 
Vid alla instrumenters ljud! 

Andtligt i detta gröna 
Stod Ulla sista g&ngen brud, 

Den sista gången brud! 

Det är till sin diktning skalden säger farväl. Det är en både 
rörande och sorglig tanke, att han under de yttre förhållanden, 


Digitized by 



142 Anteckningar till Bellmansdiktens historia. 

under hvilka ban lefde, kunde ega sådana skatter af poesi kvar, 
som de sista epistlarne utvisa. Det är hvad flere dikter från bans 
senare tid tyckas utvisa, att hans lekamliga ruin ej åtföljts af den 
andliga. Tonerna böras ej så ofta som förr, de äro ej så hög- 
röstade, så stormande som förr, men hvilket bebag, hvilken inner- 
lighet ega de ej nu! Hela Bellmans lif alltifrån bans giftermål 
är en kamp för tillvaron, förd med de enda vapen, som han kunde 
använda. Härom vittnar den enorma mängd af tillfällighetsvers, 
graf- och brudskrifter, gratulationer och dylikt, som under denna 
tid 6ett dagen. Han var hänvisad till dylika biförtjänster och vän- 
ners och gynnares understöd för att kunna nödtorfteligen existera. 
Men när »lifsbesvären ej kväfva» honom, så är ban lika stor skald 
som förr. Det är särskildt naturskildringarne, som under den sista 
perioden nå sin fulländning. Så är ju t. ex. »Fjäriln vingad» för- 
fattad mellan 86 och 88. »Upp Amaryllis» är kanske från 84, och 
»Böljan sig mindre rör» är författad troligen 83, men säkert emellan 
79 och 83. Ännu under de allra sista åren har hans skaparkraft 
ej varit uttömd. Till och med i bysättningshäktet år 94 kunde 
han ju vid tanken på sin glada ungdom åstadkomma en sådan 
solskenstafla, som den påbörjade själfbiografien. Att »lifsbesvären 
kväft» ett dylikt arbete är en olycka för vår vitterhet; där kunde 
vi haft ett i bästa mening klassiskt prosaverk. Jag vet för öfrigt 
knappast några vackrare kupletter än de, som förekomma, adres- 
serade till konungen, i det dramatiska tillfällighetsstycket »Mantals- 
skrivningen», uppfördt på konungens födelsedag den 1 nov. 1794: 

Madam Märta . 

Fast våra skullar, tjäll och tak 
Med frusna väggar nedluta, 

Och fast vid brustna isars brak 
De sn&la vargarne tjuta, 

Likfullt vi alla i vårt lugna bo 
Vårt varma hjerta kungen anförtro, 

Och gudskelof att med fri och ro 
Vi detta året snart sluta! 


Digitized by 



Anteckningar till Bellmansdiktens historia. 143 

Länsman. 

Fastän i blåsten med snögad hatt 
kört båd sjöar och vikar, 

Så är mitt hjerta varmt och gladt 
Och ingen ånger predikar. 

Hvad skall jag sjunga, skröplig man och tung? 

Sjung klockarfar, som sjunger bättre — sjung! 

Vår nådig konung han är en kung, 

Den främste bland sina likar. 

Smickret till den unge Gustaf Adolf kan förefalla något 
omotiveradt, men så är det ej heller ursprungligen ämnadt åt 
honom. Det förhåller sig nämligen så, att stycket egentligen 
skrifvits till Gustaf III, men efter hans död öfverflyttats på sonen. 
Detta bevisas af några strofer, som uteslötos vid uppförandet, men 
hvilka finnas kvar i en afskrift af det ursprungliga manuskriptet. 

Någon mera fullständig kronologi och därpå grundad karak- 
teristik af Bellmans sista period är här ej tillfälle till; det sagda 
må söka lämna en flyktig antydning om den riktning, i hvilken 
en dylik enligt min mening bör utfalla. 

Såsom ett tillägg till epistlarnes kronologi, må nu ytterligare 
endast några få ord sägas om de förändringar, dessa dikter under- 
gått, sedan de i sin första gestalt kommo i allmänhetens händer. 
Såsom redan sagts, hafva dessa förändringar utom i enstaka fal) 
ej varit stora. Om vi t. ex. se på den i så många tidiga hand- 
skrifter förefintliga 25:te episteln »Biåsen nu alla», så finna vi, 
att den ifrån början sett ut så som nu med undantag af en eller 
annan obetydlighet. 1 första strofen har stått: »Venus skall 
befalla», i stället för att nu läses: »Venus vill befalla». I fjärde 
strofen har stått » bärga din snäcka» för » lemna din snäcka». 
»Nigen och buga» i sjette strofen är ändradt till»: Nig nu och 
buga», och i stället för »glädjesång» i sista strofen har ursprung- 
ligen stått » frihetssång », h vilket kanske ej passade så bra 1790. 
I en eller annan epistel förmärkas ändringar, hvilka nog betingats 
af det slutliga redigerandet af musiken. I allmänhet kan jag ej 


Digitized by 



144 


Anteckningar till Bellmansdiktens historia. 


gå in på den åsikten, att Bellmans dikter alltid från första början 
också haft musik. Afskrifterna vittna om att samtiden haft nöje 
af att blott läsa hans dikter, och detta går också mycket bra 
för sig än i dag för den, som är kapabel af ett djupare inträngande 
i desamma. I fråga om epistlarne låter det sig i alla händelser 
bevisa, att melodierna i flere fall komponerats senare än texten, 
och att om denna från början haft melodi, så måste det hafva 
varit en annan än den nu förefintliga. Så har den 58:de episteln 
undergått smärre förändringar, tydligen af musikaliska skäl. Den 
sjunde raden i hvar strof har t. ex. utvidgats med 2 å 3 stafvelser. 
»Knapt fins en stol» har ändrats till: »Ej fins en enda stol»; 
»Sorgligt kalas» till: »Ack sorgeligt kalas»; »Hvad är det där»? 
till: »Hvad är det som står där»? o. 8. v. De viktigaste ändringarne, 
äro dock sådana, som företagits af hänsyn till det passande. 
Men så synnerligen många äro dessa likväl icke, kanske icke ens 
så många, som man varit benägen att tro. Carlén säger om 
den 41 ep. »Mollberg satt i paulun, full med fjäder och dun», 
att Bellmans originalmanuskript hade i stället » spyor och dun». 
Detta torde vara orätt. Både Ehrengranat och Dohna ha »fjäder». 
Har Carlén rätt i sin uppgift, så hafva Ehrengranat och Dohna 
fått episteln redan omändrad och då af Bellman själ f, eftersom 
de skrifvit in den före upplagans af 1790 tillkomst. Några säkra 
exempel skall jag dock anföra. I nuvarande ep. 19, ursprungligen 
ep. 3, läses nu i strof 3: 

Älskliga systrar, full menuett 
Trumma och flagcolett 
Älsklige bröder, fulla qvarter 
Och basfioler fler. 

Här har ursprungligen lästs: 

Älsklige systrar, kjortlarne opp, 

Solfiäder och salopp, 

Älsklige bröder, byxorna ner 
Och Basvioler fler. 


Digitized by 


Anteckningar till Bellmansdiktens historia. 145 

Nuvarande 72:dra episteln, förr den 28:de: »Glimmande nymf», 
har undergått en fullständig omarbetning. Den ursprungliga, 
synnerligen grofkorniga texten är den, som kan läsas i den af 
Klemming utgifna handskriften. I nuvarande 67:de f d. 51:sta 
episteln ha handskrifterna en strof, som sedermera uteslutits af 
anständighetshänsyn ; det är strof 6 i den Klemmingska editionen. 
Om den nuvarande 63:de ep. »Fader Bergström, stäm upp och 
klinga», säger Carlén, att den ursprungligen haft 3 strofer, af 
bvilka den sista vid tryckningen uteslöts »såsom enligt den tidens 
åsigt alltför mycket stötande presterskapet för pannan^ Huruvida 
dikten någonsin haft tre strofer, vet jag ej, men bos Ehrengranat 
och Dohna har den blott två, nämligen den nuvarande första samt 
den af Carlén i noterna aftryckta, dock högst betydligt afvikande. 
Det förefaller då snarare, som om denna strof utbytts mot den nu 
befintliga, utan tvifvel en i hög grad lycklig förändring. Både 
Ehrengranat och Dohna ha »Fader Movitz» i stället för »Fader 
Bergström». Den ersatta strofen lyder hos dem: 

Hlås 1 ) i hornet, vänd dig*) åt gatan, 

Vinka in den förklädda satan, 

Den bemantlade Leviatan 
Som bär hedersnamn 9 ) 

In> i gränden står han och lurar 
Efter walthorn och jungfruburar 
Breder kappan mot plank och murar 
Söker Paphoa hamn. 

Paulu9 himlar och ler och drömmer, 

Nästa söndag han mig fördömer, 

Som min sköna 4 ) så högt berömmer 
Och vill dö i dess famn. 

Lät oss vara glada, 

Movitz gör som påfven, kör dem ut, 

De gör mera skada 
Än båd eld och krut. 

Låt 098 lustigt 9 ) bullra, 

1) Stöt (Ehrengr.) 2) det 

4) Iris 6) basvioler. 

Samlaren XVII. 


S) med en herdes bamn 
10 


Digitized by 


146 


Anteckningar till Bellmansdiktens historia. 


Tagom alla nu i ring, i ring ! 

Låt magistern kullra, 

Det gör ingenting. 

Låt oss rusta, till solen glimmar. 

Passa världar och glada timmar, 

Fröja dansar och Bacchus stimmar 
Hela världen kring 1 ). 

Äfven den nuvarande 62:dre ep. »Movitz valdthornet proberar» 
har undergått en ganska betydande omarbetning, hvilken dock 
tydligen företagits af mer rent estetiska skäl. Den mest afvikande 
redaktionen af denna epistel föreligger i ett skillingstryck: »Spelman 
valthornet proberar». Detta är nog behäftadt med åtskilliga tryck- 
fel och rena godtyckligheter, men bortsedt härifrån kan det ej ha 
gått ut från den nuvarande affattningen, hvilket också en del af 
handskrifterna visa, i det de ega väsentliga likheter med skillings- 
trycket. Någon utförlig redogörelse för alla de olika variationerna 
af denna epistel kan ej här lämnas, alldenstund detta fordrar en 
synnerligen utförlig och invecklad undersökning. Strofer ha tagits 
bort, och andra ha satts i stället, och beskådandet af tatlorna, 
som nu mycket lämpligt försiggår i början af episteln, egde i de 
tidigare redaktionerna rum midt i dansen: 

Se hur han står och bekikar 
Väggar och taket, dera som en so, 

Ramar och taflor och spikar, 

Hjeltar och deras gelikar, 

Synglaset tätt intill öga. 

Nymfer på klackarne höga 
Midt i dansen titta och glo; 

Spelman sitt buller nu saktar, 

Han som de andra betraktar 
Gamla världens lustar och ro. 


1) Antagligen är detta utfall mot prästerskapet en hämnd för det trakasseri, 
Bellman utsattes för i slutet af 1773 med anledning af det lilla poemet: »Vid 
Jofurs blixt och dån», som var infördt i »Hvad Nytt»? Observera orden: 
»Och vill dö i dess famn». Ep. 63 skulle s&l. vara författad tidigast i slutet 
af år 73 eller början af 74. 


Digitized by 



Anteckningar till Bellmansdiktens historia. 147 

Så mycket framgår ntan tvifvel, att om ock Kellgren har rätt i 
en hel del fall, inte får man anse det gälla ntan inskränkning, att Bell- 
mans dikter »helgjutne frambrnstit nr en lågande bildnings sköte». 


V. 

Efterföljande systematiska förteckning öfver skillingstryck, som 
antingen delvis eller uteslutande upptaga dikter af Bellman, om- 
fattar tiden till och med år 1802 och afser för denna tid den 
största fullständigbet, som varit möjlig att ernå. Så väl Kungl. 
Bibliotekets i Stockholm som Upsala Biblioteks samlingar af skil- 
lingstryck hafva därför genoragåtts, men då de olika trycken ej 
kunnat för jämförelse sammanföras, så är det nästan omöjligt att 
vara viss på, huruvida något tryck blifvit öfverhoppadt eller ej, 
alldenstund vissa tryck äro så lika, att de endast med svårighet 
låta sig särskiljas. För att så vidt möjligt underlätta detta sär- 
skiljande äro nu de flesta trycks titelblad noggrant återgifna, och 
då trycken endast äro olika upplagor af samma samling, har så 
mycket återgifvits, att skilnaden mellan dem blir tydlig. De åter- 
stående icke återgifna delarne af titelbladen äro i dessa fall, möj- 
ligen med undantag af försvinnande obetydligheter, alldeles lika 
med det fullständigt återgifna. Då skillingstryck af Bellmans 
dikter från angifven tid väl flerstädes torde finnas, så blir här- 
igenom möjlighet beredd för andra forskare att fullständiga min 
förteckning. Som exempel på huru tillfälligt det kan vara, om 
ett skillingstryck bevarats eller icke, kan anföras, att förf. har i 
sin ego ett enda exemplar af de här upptagna numren (nr. 17), 
men just detta har ej i biblioteken kunnat anträffas. Den här 
förefintliga, i sig betydande siffran af 144 olika upplagor, torde 
därför utan tvifvel i själfva verket hafva högst betydligt öfver- 
skridits. Härför talar äfven andra omständigheter, t. ex. den, att 
i många fall för landsortstrycken icke kunna uppvisas föregående 
Stockholmstryck, som väl ändå torde hafva existerat. 


Digitized by 



148 


Anteckningar till Bellmansdiktens hiatoria. 


1 förteckningen har nn likväl ej upptagits annat äo de egent- 
liga skillingstrycken, sålunda ej de upplagor, som med större san- 
nolikhet förskrifva sig från Bellman själf, sålunda icke de förnä- 
mare 4:to-trycken af t. ex Kämpevisan öfver segern vid Högland, 
ej de med noter försedda trycken af »Träbands begrafoing» m. fl. 
(se ofvan). Därmed är ej uteslutet, att ett eller annat af de bär 
upptagna kan härröra direkt från Bellman själf. 

Att årtalet 1802 satts som gräns, beror därpå, att efter detta 
år kommer en räcka år, under hvilka så godt som inga Bellmans- 
visor alls spriddes bland folket. Ända fram till 1820-talet kunna 
sedan endast uppvisas 2 eller 3 stycken. Till och med årtalet 
1802 utgå trycken dessutom i allmänhet ej från upplagorna af 
Bellman8 dikter utan bärröra från andra, ursprnngligare eller ge- 
nom afskrifter och muntlig tradition vanställda redaktioner. 

I och med 1820-talet börjar emellertid en ny period i fråga 
om Bellmansvi8orna8 spridning bland allmänheten. Flera trycke- 
rier i Stockholm, isynnerhet Elméns och Granbergs utsände då 
Fredmans epistlar och andra Bellmans dikter i en mängd uppla- 
gor, hvilka dock erbjuda mindre intresse, emedan de uteslutande 
äro aftryck efter de stora upplagorna. 

Såväl de bär uppräknade tidigare trycken som dessa senare 
från 1820-talet visa på ett ovederläggligt sätt, att Bellmans rykte 
såsom vår förnämste folkskald är mera än en fras. Om det ock 
finnes enskilda visor, t. ex. Sinclairsvisan, som gått ut i flera upp- 
lagor än någon af Bellmans visor, så står han dock i fråga om 
det sammanlagda antalet af olika upplagor utan någon som helst 
jämförelse. 


Digitized by 



Anteckningar till Bellroansdiktens historia. 


149 


Ep. 3, »Fader Berg i hornet stöter» (i 1 trvck). 

1. Trenne Nya och Nöjsamma Kärleks Wisor, Den Första : En äl- 
skelig wän uti werlden jag har etc. Sjunges soin: En wisa jag sjunger 
med sorgefulllt raod, etc. Den Andra: Catrina i sin Fallbänk låg; etc. 
Sjuuges som: En Celadon gaf fröjderop, etc. Den Tredje: Fader Berg i 
hornet stöter, etc. Sjunges efter egen behagelig melodie. Götheborg, 
Tryckte hos 8. Norberg, 1800. 

Ep. 7, »Fram med basfiolen» (i 1 tryck). 

2. Ulla Winblads Afton-Wisa. Fram med Bas-Fioleu, knapp etc. 
Exemplaret kostar Sex Rnnstyckeu. Stockholm 1801. Tryckt hos An- 
dreas J. Sylvenius. 

Ep. 9, »Käraste bröder, systrar» (i 9 tryck). 

3. En ny och lustig Corinten-Bal ; Kjäraste bröder systrar och wän- 
ner etc. samt En liten och artig wisa: Mars mina björnar, wänta swäng, 
höger om Sjunges under sine egne behagelige melodier. Tryckt hos 
Wennberg och Nordström, 1772. 

4. En Ny och Lustig Corinten-Bal; Samt En Liten och Artig Wisa. 
Sjunges under sine egne behagelige melodier. Stockholm. Tryckt hos 
Wennberg och Nordström, 1772. 

5. En Lustig Menuette för Flickorna, Som gerna vilja dansa. Exem- 
plaret kosta Sex Runstycken. Stockholm 1801. Tryckt hos Andreas J. 
Sylvenius. 

Förekommer vidare i nr 8, 9, 35 — 38. 

Ep. 19, »Trumslagaren kommer» (i 1 tryck). 

6. Mamsellernas Ny utkomna Contradans, På den Kongeliga Djur- 
gården. Trumslagaren kommer, flickor etc. Dansen kostar Sex Runstyc- 
ken. Stockholm 1801. Tryckt hos Andreas J. Sylvenius. 

Ep. 23, »Aok, du min moder» (i 1 tryck). 

7. Twenne Lustiga Wisor, Den Första: Ack säg min Moder, säg 
hwem dig sände Just i min Faders, etc. Den Andra: Det var en Her- 
rea tjenare, som i en Hö-Wålm stod, etc. Bägge kunna sjungas under 
sina egna bekanta Melodier. Tryckte år 1775. 

Ep. 25, »Blisen nu alla» (i 5 tryck). 

8. Twänne Nya och Lustiga Wijsor, Then Första: Biåsen nu alla 
hör böljorna swalla åskan går etc. Then Andra: Käraste Bröder, 


Digitized by 



150 Anteckningar till Bellmansdiktens historia. 

Systrar och wänner, etc. Bägge sjunges under sin behageliga Melo- 
dier. Tryckt i år. 

9. Trenne Nya och mycket Lustiga Wijsor, Den Första: Blås Mu- 
sicanter för etc. Sjunges under egen behagelig melodie. Den Andra: 
Käraste Bröder, Systrar och Wäoner, etc. Sjunges raed behag efter Tac- 
ten. Den Tredje är en lustig Juhl-lek, Som kallas Understolen. Tryckt i Ar. 

10. Trenne Nya och mycket Lustiga Wisor, Den första: Blås Musi- 
canter för etc. Sjunges under egen behagelig Melodie. Den Andra: Ar 
en Lustig Jullek, Som kallas Understolen. Den Tredje: Jag ser pä dina 
ögon du har etc. Har sin egen Melodie. Tryckt nu i åhr. 

11. Twenne nya och mycket Lustiga Wijsor Den Första: Biåsen 
nu alla, hör böljorna etc. Sjunges under egen behagelig Melodie. Den 
Andra: Ar en lustig Jullek, Som kallas Understolen. Den Tredje: Jag 
ser på dina ögon du har etc. Tryckt i år. 

Förekommer ock i nr. 114. 

Ep. 30, »Driok ur ditt glas» (i 1 tryck). 

12. Fyra Helt splitternya och roliga Wisor Den första, Till gubben 
Movitz under sin sjukdom i Lungsoten. Drick ur ditt glas, se döden 
på etc. Den Andra: Gamla Bror Jockom etc. Den Tredje: Bacchus du 
som ger förmåga etc. Den Fjerde: Glada Wäoner låt oss tömma etc. 
Sjungas under egna behageliga Melodier. Örebro, Tryckte hos J. P. Lindh 
MDCCLXXXVII. 

Ep. 33, »Stolta stad, jag nu» (i 7 tryck). 

Förekommer i nr. 16 — 22. 

Ep. 34, »Aok, hvad för en usel koja» (i 3 tryck). 

13. En hel Samling, Helt nya och öfwer alla måtto lustiga Wisor, 
Den Första Wid en Eldswåda i Stockholm. Den Andra: Mollbergs Para- 
dering wid Corporal Bomans graf, Den Tredje: Bort wid en grind etc. 
Den Fjerde En Encas lik wid Troja etc. Den Femte: En Tiggares Te- 
stamente. Alla Fem Sjunges under sina egna Melodier. Tryckt samma 
dag som det skrefs. 

14. En hel Samling Alldeles nya och öfwer alla måtto lustiga Wi- 
sor o. s. v. Tryckt nu nyligen för en half schilliug. 

15. Fem stycken Nya och ganska lustiga Wisor, Den Första: Wid 
en Eldsvåda i Stockholm, Ack! hwad för en usel koja, etc. Den Andra: 
Mollbergs Paradering wid Corporal Bomans graf, Undan ur wägen, sc hur 
Proforsen med Plumager etc. Den Tredje: Bort wid en grind etc. Den 
Fjerde: En Eneas lik wid Troja etc. Den Femte: En Tiggares Testa- 
mente. Alla Fem sjungas under sina egna Melodier. Gefle, tryckt hos 
Ernst Peter Sundqwut 1802. 


Digitized by 



Anteckningar till Bellmansdiktens historia. 


151 


Ep. 38, »Undan, ur vlgen, se hur profossen» (i 3 tryck). 

Förekommer i nr. 13 — 15. 

Ep. 48, »Solen glimmar blank och trind» (i 10 tryck). 

J6. Twenne Nya och Lustiga Wisor, Den Första: Solen glimmar 
blank och trind, etc. Den Andra: Trall — — Stolta Stad, Trall — — 
Jag etc. Sjunges under sina egna wackra och behageliga Melodier. Tryckt 
förleden wecka detta dr. 

17. Twenne aldeles Nya och Lustiga Kjärleks-Wisor, Den Första: 
Solen glimmar o. s. v. Tryckt nu i år, för 2 styfwer. 

18. Twänne Nya och Lustiga Wijsor, Den Första: Solen o. s. v. 
Tryckt i år. 

19. Twenne Nya o. s. v. Tryckt i år. 

20. Twenne Nya o. s. v. Bägge sjunges under egne behagelige 
melodier. Tryckt i Ar. 

21. Twenne Nya och Lustiga Kjärleks-Wisor, Den Första: Solen 

glimmar o. s. v. Gefle, tryckt hos Ernst Peter Sundqwist 1802. 

22. Twänne Nya och Hurtiga Wisor, Om en Skärgårds resa til 

Stockholm. Den Första: Solen glimmar blank och trind, etc. Den Andra: 

Trall Stolta Stad, Trall — Jag etc. Sjunges under sina 

egna behageliga Melodier. Författade af C. M. Bellman. Gefle, tryckt 
hos C. G. Sundqvist 1803. 

23. Twenne Nya och Lustiga Kjärleks-Wisor, Den Första: Om 

Anders och Cajsa i Kjöket. Catrina i sin Fällbänk låg; etc. Sjunges 
som: En Seladon gaf Frögderop, etc. Den Andra: Solen glimmar blank 
och trind, etc. Sjunges som den bekanta waggewisan. Gefle, tryckt hos 
Ernst Pet. Sundqvist 1796. Exemplaret kostar half Schilling. 

24. Twenne Nya o. s. v. Gefle, tryckt hos K. P. Sundqwist 1800. 

25. En Lustig Wisa Om Ulla Winblads Resa Ifrån Hessingen til 

Stockholm Midsommar-Afton. Sjunges som den bekanta Waggwisan. Ny- 
köping, tryckt hos P. Winge 1802. 

Ep. 51, »Movitz bläste en konoert» (i 7 tryck). 

26. Sinnet eller Förklaring Öfwer en ren och oförfalskad kärlek 
Förestält uti Fyra ganska nöjsamma Kjärleks-Wisor, Den Första : En red- 
lig kjärlek är i wåra Tider rar etc. Den Andra: Låt höra Wännen min 
etc. Den Tredje: Iris Du äst all min tröst etc. Den Fjerde : Movits 
blåste en Concert på tre Systrar en afton etc. Och til slut en artig 
Wisa om en liten Secreter 1 ). Alla fem Sjunges under siua egna, wackra 
och bekannta Melodier. Tryckt i år uti September Månad. 

27. Sinnet Eller Förklaring o. s. v. Tryckt i år, uti Julii Månad. 

28. Sinnet Eller förklaring o. s. v. Tryckt i Gefle, 1776. 

29. Sinnet och humeuret, Eller förklaring o. s. v. Tryckt för par 
dagar sedan, i år. 


t) Hvar skall jag födan taga. 


Digitized by 


Google 



152 


Anteckningar till Bellmansdiktena historia. 


30. Sinnet och humeuret, Eller förklaring o. s. v. Örebro, Tryckte 
hos Joh. P. Lindh MDCCLXXXVII. Exemplaret kostar 6 runstycken. 

31. Fyra Helt nya och mjcket lustiga Wijsor, Den första : Movitz 
blåste en Concert på tre Systrar en etc., Den Andra: Ach mitt hus är 
tomt etc. Den Tredje: Ach hur ljufligt är mitt etc. Den Fjärde: Hwar 
skall jag födan taga etc. Stockholm, tryckt år 1776. 

32. Fem stycken helt nya och lustiga Wisor, Den Första: Herr 
Finkels frögderop öfwer wårt nya Swenska Bränwiu. Sjuges som: rest 
haf wer jag öfwer watn och land. Den Andra: Movitz blåste Concert p& 
tre Systrar en afton sen Balen war etc. Den Tredje och Fjerde handlar 
om twänne fattige Skrifware som måste på gillstugan i Stockholm. Den 
Femte: Om denna werldenes öde. Gefle, Tryckt hos Ernst Peter Sund- 
qwist 1801. Exempl. kost. 1 ss. 

Ep. 62, »Movitz valdthornet proberar» (i 6 tryck). 

33. En Spritt Ny Och öfwermåttan putslustig Pålsk Lång-Dans, 
Rirawis författad: Spelman Walthornet proberar, etc. Samt en nöjsam 
Bonde-Sång: Wid et Torp i en Skog, etc. Min enda ros, hur står det 
til? Ack! hör mitt ljufwa läte? Aj, aj, min toffel! ack tig still'; Jag 

faller straxt af säte. Min söta M , dören stäng, Och låt oss båda 

gå i säng. Blef nu på stunden färdig. 

34. En Spritt Ny Och öfwermåttan putslustig Pålsk Lång-Dans 

Rimwis o. s. v. 

35. En Spritt ny och öfwermåttan putslustig Pålsk Lång-Dans, rim- 
vis författad: Spelman Walthornet proberar; samt Twenne andra helt Lu- 
stiga och Nya Wisor, Den Första: Kjäraste Bröder, Systrar och etc. Den 
Andra: Wid et Torp i en Skog etc. o. s. v. Gefle Sundqvist 1774. 

36. En Spritt Ny och öfwermåttan putslustig Pålsk Lång-Dans, 

Rimwis författad: Spelman Walthornet proberar, etc. samt Twenne andra 
helt Lustiga och Nya wisor, den Första: Kjäraste Bröder, Systrar och etc., 
den Andra: Wid et Torp i en Skog, etc. o. s. v. Gefle, Tryckt hos E. 
P. Sundqwist 1787. 

37. En Spritt Ny o. s. v. Gefle, tryckt hos Ernst Peter Sund- 

qwist 1802. Exemplaret kostar 1 s. 

38. En öfwermåttan putslustig Pohlsk Lång-Dans, Rimwis förfat- 
tad: Spelman Walthornet proberar etc. Samt Twenne andra nya och gan- 
ska nöjsamma Wisor, Den Första : Käraste Bröder, Systrar och etc. Deu 
Andra: Wid et Torp i en Skog etc. Trykte i Örebro år 1786. Exem- 
plaret kostar 6 runstycken. 

Säng 10, »Supa klookan öfver tolf» (i 2 tryck). 

Förekommer i nr. 135, 136. 

Sång II, »Portugal Spanien» (i 3 tryck). 

39. Ett halft dussin Spillerste Nya, Och alt för präktiga, Lustiga 

och mycket Nyttiga, samt därhos Lärdomsrika Wijsor, Den Första: Rest 


Digitized by 


Anteckningar till Bellmansdiktens historia. 


153 


hafwer jag öfwer watten och land etc. Den Andra: Hör tu Blodig Tum- 
land Förste etc. Den Tredje : Portugal Spanien Stora Britanien etc. Den 
Fjerde: Ack Präcktiga Kjön, Och Arones Lön, etc. Den Femte: Lät oss 
w&r tid förgäta Och etc. Den Sjette Redligt tänka, ingen kränka etc. 
Alla Sex hafwer sina wäl bekanta, och Ljufliga Melodier. Tryckt för Tw& 
Dagar sedan nu i År. 

40. Fem stycken Spillerste Nya och alt för präktiga Lustiga och 
mycket Nyttiga samt därhos Lärdomsrika Wisor, Den Första: Rest hafwer 
jag öfwer watten och land etc. Den Andra: Hör tu blod i Tumland 
Förste etc. Den Tredje: Portugal Spanien, Stora Britanien etc. Den 
Fjerde: Säll then sig efter tiden fogar etc. Den Femte: Redligt tänka 
ingen kränka etc. Alla Fem hafwa sina wäl bekanta och Ljufliga Melo- 
dier. Gefle, Tryckt hos E. P. Sundqwist 1787. 

41. Fem stycken Nya, wackra och mycket lustiga Wisor, Den För- 
sta: Rest hafwer jag öfwer Watten och land etc. Den Andra: Hör tu 
Blodig Tumland Förste etc., Den Tredje: Portugal Spanien, Stora Brita- 
nien etc. Den Fjerde: Lät oss wår tid förgäta och alla lifs beswär etc. 
Den Femte: Redligt tänka, ingen kränka etc. Alla Fem sjungas efter 
sina egna wackra bekanta Melodier. Gefle, tryckt hos E. P. Sundqwist 1802. 

Säng 12, »Venus, Minerva» (i 1 trvck). 

Förekommer i nr. 57. 

Säng 14, »Om jag hade tolftusende daler» (i 6 tryck). 

42. Trenne Rolige Wisor, Den Första: Om den försupne Lasse, 
Den Andra: Om den sällsamme och lustige Truls, Den Tredje: En Lustig 
och Nymodig Ohl-Wisa, Alla Tre Sjunges under sina egna Melodier. 
Tryckt nu i År. 

43. Trenne Rolige Wisor, o. s v. Tryckt är 1777. 

44. Trenne Roliga och mycket nöjsamma Wisor o. s. v. Gefle, 
Tryckt hos E. P. Sundqwist 1799. 

45. Trenne Roliga och Nöjsamma Wisor, Den Första : Om den för- 
supne Lasse. Lasse han låg i sängen och sof etc. Den Andra: Trulls 
han tjente i Konungens Gärd etc. Den Tredje: Om Jag hade Tolf Tu- 
sende Daler etc. Alla Tre sjungas efter sina egna behageliga Melodier. 
Gefle, tryckt hos E. P. Sundqwist 1800. 

Förekommer dessutom i Nr. 67, 68. 

Säng 19, »Ack, döden Ir en faslig björn» (i 5 tryck). 

46. Fyra helt nya och ganska lustiga Wisor, At siunga, både til 
Sjös och Lands. Den Första: Til Krigs mit mod är ställt etc. Den 
Andra: Jag uti motgångs storm är nögder etc. Den Tredje: Ack! Dö- 
den är en faslig Björn etc. Den Fjerde: Skatan sitter på Kyrkotorn etc. 
Alla desse hafwa sin egen wackra Melodie. Tryckt förste gången, nu i år. 

47. Fyra stycken aldeles nya och mycket wackra Wisor, Den För- 
sta: Författad af en Man, som uti Kopporna mist sin syn på sitt Tredje 


Digitized by LnOOQle 


154 Anteckningar till Bellraansdiktené historia. 

&lders år. Beklaga må jag mig, som skall i mörkret wandra, etc. Sjun- 
ges som: Mitt skuldregister när, jag etc. Den Andra: Ar ett Samtal 
emellan twäuue unga Fruntiroer, af hwilka den ena war kärleksfull och 

wille gifta sig, men den andra wille icke weta utaf någon kärlek, och 

war aldeles emot alt giftermål. Lycklig altid den, som ogift är, etc. 
Den Tredje: Alt sedan Bernhardus kom til wår By, etc. Den Fjerde: 
Ack, Döden är en faslig Björn, etc. De Tre sista sjunges under egne 
behageliga Melodier. Gefle, tryckt hos Ernst Peter Sundqvist 1801. 
Exemplaret kostar 9 r:st. 

48. Fyra stycken o. s. v. Den Fjerde Ack! Döden är en faslig 

Björn, etc. De Tre sidsta sjungas under egne behageliga Melodier. 

Gefle tryckt hos Ernst Peter Sundqvist 1802. Exemplaret kostar 9 r:st. 

49. Sex aldeles nya Och nöjsamma Kjärleks-Wisor, Den Första: 

Selinde min farwäl etc. Den Andra: Skjönsta Iris sad Cliander etc. 

Sjung, som: Hos mig Sjelf har jag beslutit etc. Den Tredje: Herdinna 
Skjön hör hwad etc. Den Fjerde: Du lilla Gud som hjertat bryr etc. 

Den Femte: Ack! Döden är en faslig Björn etc. Den Sjette: Skatan 
sitter på Kyrkotom etc. Har sin egen sielftagen Melodie. Gefle tryckt 
hos Ernst Peter Sundqvist 1802, Exemplaret kostar 9 r:st. 

50. Fyra helt nya Och ganska lustiga Wisor, at 9junga både til 

sjös och lands. Den Första: Til krigs mit mod är ställt etc. Den An- 
dra: Jag uti motgångs storm är nögder etc. Den Tredje*. Ack! Döden 
är en faslig björn etc. Den Fjerde: Skatan sitter på Kyrkotorn etc. 

Alla fyra sjungas efter sin egen wackra och behageliga melodier. Gefle, 
tryckt hos E. P. Sundqwist 1802. 

Sång 24, »Bort vid en grind» (i 3 tryck). 

Förekommer i nr 13 — 15. 

Sång 35, »Gubben Noaoh» (i 13 tryck). 

51. Fyra nymodiga och mycket Roliga Wisor, Then Första: Om 

Gubben Noach. Then Andra: Sjönsta Florinna. Then Tredje: Om en 
Resonabel och god Traktör. Mig tyckes det blir qwäller etc. Then 
Fjerde: Ach Skönste Galatae. Detta alt, är et skönt läkemedel, För alla 
dem som hafwa mycken storka i halsen och magen; däsutan blifwer Blo- 
den wäl warm Fa9t hufwudet blifwer nog tiåckt och ögonen små, kan 
Just icke skada. Alla fyra Sjunges som: Ett rus går bort, et aunat kom- 
mer åter. Detta är utkommit i åhr. 

52. Twänne Nya Och Behageliga Wijsor, Om Gubben Noack. Bägge 
kunna siungas nnder sine egne behagelige Melodier. Tryckte samma år 
som de skrefs. 

53. Twänne nya Och Behageliga Wjsor, Om Gubben Noack, Som 
kunna siungas under sine egne wackra Melodier. Tryckt i År. 


Digitized by 



Anteckningar till Bellmansdiktens historia. 155 

54, 55. Twänne Behageliga Wisor, om Gubben Noack, hwilka kunna 
sjungas under sina egna behageliga Melodier. Götheborg, tryckte hos 
Sam. Norberg, 1800. 

(2 olika uppl., samma titel, ngt differ. typer). 

Förekommer dessutom i nr. 59 — 66. 

Säng 37, »Glada broder, när vi dricka» (i 4 tryck). 

Förekommer i nr 60, 61, 64, 65. 

Säng 40, »Ahaaverus var sä mäktig» (i 13 tryck). 

56. Twenne Nya och lustiga Wijsor, Oen Första: Ahasweros han 
war mäktig, etc. Den Andra: Skönsta Florinna, Trasterna tala, etc. 
Bägge kan siungas, under thon af Minovet. Tryckt i Åhr. 

57. Twänne Nya och Mycket Lustiga Wisor Den Första : Ahassweri 
Gästabod: Ahasswerus war så mägtig, Med en Persisk krona etc. Den 
Andra: Venus, Minerva, Mars, bland de djärfwa. Sjungas under egna 
behageliga Melodier Tryckt i År. 

58. Trenne Nya och Wackra Kärleks Wisor, Then Första: Kung 
Ahaswerus war så etc. Sjunges under sin egen bekanta Melodie. Then 
Andra: Amarilles tyst jag ber etc. Sjunges som: Min wän hwera är sora 
bankar på etc. Then Tredje: Ach! förlåt mig skönsta etc. Sjunges som : 
Säll och lycklig then sora hinner. Tryckt Åhr 1769. 

59. Twenne nya och Roliga Wijsor, Then Första: Ahasverus han 
var mäktig etc. Then Andra: Gubben Noach etc. Bägge hafwa sin egen 
bekanta Melodie. Tryckt i år. 

60. Fyra Aldeles nya och lustiga Kjärleks-Wisor, Den Första: Om 
Kong Ahaswerus som war s& mägtig etc. Den Andra: Om Gubben Noach 
etc. Den Tredje: Om Gubben Abram etc. Den Fjerde: Om en Resona- 
bel Tracktör. Mig tyckes det blir qwäller rätt nu etc. Alla Fyra sjnn- 
ges under sina egna wackra och bekanta Melodier. Tryckt i går wid af- 
tonskymningen, för 2 styfwer stycket. 

61. Fyra Nya och Lustiga Wisor, Den Första: Ahasweros war så 
mägtig etc. Den Andra: Om Gubben Noach etc. Den Tredje: Om Gub- 
ben Abram etc. Den Fjerde: Om en Resonabel Tracktör. Mig tyckes 
det blir qwäller rätt nu etc. Alla Fyra hafwa sina egna bekanta Melo- 
dier. Tryckt i År. 

62. Fyra Nya och lustiga Wijsor, Then Första: Ahasweros war så 
mägtig etc. Then Andra; Ora Gubben Noach etc. Then Tredje: Om 
en Resonabel Traktör. Mig tyckes det blir qwäller rätt nu etc. Then 
Fjerde: Lät Sol och himmel mörkna etc. Alla fyra hafwa sin egen be- 
kanta Melodie. Tryckt i Åhr. 

63. Fyra Nya och Lustiga etc Alla Fyra hafwa sina 

egna bekanta Melodier. Tryckt i År. 

64. Fyra Nya och Lustiga Wisor, Den Första : Ahasweros var så 
mäktig etc. Den Andra: Ora Gubben Noach etc. Den Tredje: Om 


Digitized by 



156 


Anteckningar till Bellroansdikteifs historia. 


Gubben Abram etc. Den Fjerde: Om en Resonabel Tracktör. Mig tyc- 
kes det blir qväller rätt nu etc. Gefle, Tryckt hos Ernst Pet. Sund- 
qvist 1800. 

65. D:o d:o hos E. P. Sundqwist 1801. 

66. Fyra Nya och Lustiga Wisor, Then Första: Ahasweros wBr så 
mägtig etc. Then Andra: Ora Gubben Noach etc. Then Tredje; Om en 
Resonabel Traktör: Mig tyckes det blir qwäller rätt nu etc. Den Fjerde: 
Låt So) och himmel mörkna etc. Alla Fyra hafwa sina egna bekanta 
Melodier. Tryckt i år. 

67. Fyra nya och lustiga Wijsor, Then Första Ahaswerus war så 
mägtig etc. Then Andra: Ora jag hade tolf tusende daler :,: i qwarta- 
ler etc. Then Tredje: Ora en Resonabel Tracteur, Mig tyckes det 
blir qwäller rätt nu etc. Then Fjerde: Låt sol och himmel mörkna etc. 
Alla Fyra hafwa sin egen bekanta Melodie. Tryckt i Åhr. 

68. Fyra o. s. v. Ora en Resonabel Tractör 

Bekanta Melodie Tryckt i År. 

Sång 41, »Joaohim uti Babylon» (i 9 tryck). 

69. Trenne stycken Lustiga Kärleks Wijsor, Den Första: Joachims 
Fru uti Babylon, den däjeliga Susanna. Den Andra: Pass man på min 
Damon du. Den Tredje : En gammal Jungfrus Klage Sång etc. Alla tre 
hafwa sin egen bekanta Melodi. Tryckt nu i Åhr. 

70. Trenne stycken lustiga etc. . : . Tryckt nu i Åhr. 

71. En Olyckelig wallherdes bittra Klagan Och siste Swanesång, 
Förmodeligen theröfwer, at han förlorat sin Herdinnns Kjärlek och för- 
troende i all sin tid. Sjunges som : Sex runda år omkring etc. Den 
Audra: Joachims Fru uti Babylon den däjeliga Susanna. Har sin egen 
wackra melodie. Tryckt nu i Åhr. 

72. Den Första : Ett Underdånigt Fägne-Ljud, Ofwer Swea Konunga 
Husets Höga Ättegrenar Sjuttonhundra Sextjo Nijo. Går efter sin egen 
behageliga Melodie. Den Andra: Joachims Fru uti Babylon den däjeliga 
Susanna. Sjunges som: Joachim uti Babylon etc. Tryckt samma Åhr. 

73. Trenne spritt nya Kjärleks-Wisor, Öfwersatte fr&n Danska Språ- 
ket. Den Första Nu kan jag wäl säga min lycka är föga etc. Sjunges 
som: När wil min glädje Sol up etc. Den Andra: Adjeu min lilla Engel 
etc. Sjung, soro: Rest hafwer jag öfwer watn etc. Den tredje Joachims 
Fru uti Babylon, den däjeliga Susanna Har sin egen bekanta melodie. 
Tryckt nu i dag, efter middagen. Exemplaret säljes för 6 öre kopparmynt. 

74. Trenne Nya och ganska Lustiga Wisor, Den Första: Nu kan 
jag wäl säga min lycka etc. Sjunges under sin egen ljufliga melodie. 
Den Andra : De handla nu med folk som etc. Sjunges som : Ack Fader 
wil du nu för Froden Herde wara, etc. Den Tredje: Joachim ut i_ Baby» 
lon, hade etc. Sjunges under sin egen behageliga Melodie. Örebro, 
Tryckte hos J. P. Lindh, MDCCLXXXVII. Exemplaret kostar 6 runstycken. 

75. Twenne rätt wackra Wisor, Den Första: Om alla fyra Riksstån- 
den och den gyllende tid, då Lasse lefde Sjung som : När jag uti skogen 
så vandrar och far etc. Den Andra: Joachims Fru uti Babylon, den 


Digitized by 



Anteckningar till Bellmansdiktena historia. 167 

dftjeliga Susanna, Sjunges som: Joachim nti Babylon etc. Tryckte 
År 1772. 

76. Twenne mycket Lustiga och Nöjsamma Kjärleks- och Kämpe- 
Wisor, Den Första: Om Herr Lager och Herr Jon etc. Den Andra: 
Joachim uti Babylon, Hade en Hustru Susanna, etc. Bägge Sjungas un- 
der sina egna ljufliga Melodier. Geflc, tryckt hos E. P. Sundqvist 1801. 
Exemplaret kostar 9 runst. 

77. Twenne mycket Lustiga och Nöjsamma Kärleks- o. s. v. Gefle, 
tryckt hos E. P. Sundqvist 1801. Exemplaret kostar 1 ss. 

Sång 44, »Gamla bror Jochum» (i 1 tryck). 

Förekommer i nr 12. 

Sångerna 47, 4S och 50 rörande »Bacohi konkurs» (i 4 tryck). 

78. Fyra Nöjsamma Sång-Stycken Hörande til Bacchi Concurs Den 
Första: Bacchus snyfta gret och stamma etc. Den Andra: November 
den 15:de Dagen etc. Den Tredje: Parterna syns kring Bacchus så rö- 
der, etc. Den Fjerde: En gammal Tunnbindare swartsjuk och dum, etc. 
Örebro Tryckte hos J. P. Lindb 1787. 

79. Fyra Nöjsamma Sång-Stycken Hörande til Bacchi Concurs. Den 
Första: Bacchus snyfta, gret och stamma etc. Den Andra: November 
deu 15:de Dagen etc. Den Tredje: Uti en tid då all ting fallerar, etc. 
Den Fjerde : En gammal . Tunbindare swartsjuk och dum, etc. Örebro, 
Tryckte hos P. P. Lind MDCCLXXXVII. Exemplaret kostar 6 run- 
stycken. 

80. Fyra o. s. s. Efter förut tryckt Exemplar Fahlun, tryckte hos 
P. O. Axmar, 1787. Exemplaret kostar 6 runstycken. 

81. Fyra o. s. v. Carlscrona, Tryckt År 1791. 

Sång 61, »Se, god dag, min vån min» (i 1 tryck). 

Förekommer i nr. 89 

Sång 65, »Så aer jag ut» (i 1 tryck). 

82. Bref Til Konglig Secreteraren S“* Öfwer Konungens Bortresa 
af Bellman. Upsala Tryckt hos Joh. Fred. Edman, Kongl. Acad. Bok- 
tryckare 1794. 

Teat. 64, »Siat jag lustigt surra» (i 6 tryck). 

83. En alt för wacker Marknadsgåfwa, Gifwen upp& Hästmarknaden 
i &hr, under en helt ny och lustig Wisa, Om en Bonde som war stor och 
•tarckan, altid war han Karl i marknan etc. Men roligast är, at höra, 
huru det geck honom nu sista gången då Han war i Marknaden. Alla 
lustiga sällar och Bussar til en liten lärdom och efterfolgd; men och dess- 
likes til en warning. Sjunges som: En wacker hustru hette Thora etc. 
Den Andra: Sist jag lustigt surra, etc. Sjunges under sin bekanta me- 
lodis. Detta har ock kommit ut nu i år, och säljes för en half Schilling. 


Digitized by 



158 Anteckningar till Bellm&nsdiktens historia. 

84. En gammal Kämpe-Wisa. Den Andra: Täcka Iris lilla flicka 
etc. Den Tredje: Sidst jag lustigt surra etc. Stockholm Tryckt hos W. 
B. och N. S. 1770. 

85. Fem Stycken Nya och Roliga Kärleks-Wisor, Den Första: Det 
war en Lördags-afton jag skulle g& och fri, etc. Den Andra: Sist jag 
lustigt surra etc. Den Tredje: Lät hwera som wil gä, etc. Den Fjerde: 
Herdinna skön hör hwad jag etc. Den Femte: Astrild jag dit wälde pri* 
sar, etc. Alla Fem kunna sjungas under sina egna wackra och behageliga 
Melodier. Örebro, Tryckt af Factor Eric Widblad, 1797. Exemplaret 
kostar 6 runstycken. 

86. Fem stycken Nya och Roliga Kjärleks-Wisor, Den Första: Det 
war en Lördagsafton jag skulle gä och fri etc. Den Andra: Sist jag 
lustigt surra etc. Den Tredje: Låt hwem som wil gå etc. Den Fjerde: 
Herdinna skön hör hwad jag etc. Sjuugea under sina egna behageliga 
Melodier. Den Femte: Du som har mitt hela hjerta etc. Sjunges som: 
Kulen höst med rägn och tökn. Gefle, tryckt hos Ernst Peter Sundqwist 
1799. Exemplaret kostar 9 runstycken. 

87. Fem stycken o. s. v. Ernst Pet. Sundqwist 1801. 

88. Fem stycken o. s. v. Ernst Peter Sundqwist 1802. 

Tett. 65, »Knlpp opp bid rock ooh vist» (i 1 tryck). 

Förekommer i nr. 89. 

Test. 79, »Se på glaset ooh vigas» (i 3 tryck). 

89. Fem Stycken Aldeles helt Nymodiga Bacci Wijsor, Then Första: 

Stå wid glaset och wigas wid etc. Then Andra: Knäpp upp båd Råck 
och etc. Then Tredje: Si god dag min Wän min Frände etc. Then 

Fjerde: Det kliar i magan och jag har etc. Then Femte: Flicka tag 

Bouteljen hit ctc. Desse Fem kunna Sjnngas under sine ägne behagelige 
melodier. Tryckt nu på stund. 

Test. 101, »Danske kungen till mig sade» (i 3 tryck). 

90. Sex Stycken helt Nya och Lustiga Wisor, Den Första: Kom! 

min lilla Sissa du, etc. Den Andra: Ar du Hjelte til at dricka, etc. 
Den Tredje: Som en eld och som et Wäder etc. Den Fjerde: Dyre Prints, 
du ätling utaf Wasa stammen etc. Den Femte: Kungen sad til mig med 

ifwer etc. Den Sjette: Huru är du blefwen gifter du Daniel ungerswän? 

etc. Tryckt i Gefle, och säljes för 2 styfwer. 

91. Sex Stycken helt Nya o. s. v. . . . Alla Sex Sjungas efter egna 
behageliga Melodier. Gefle, tryckt hos E. P. Sundqvist 1798 Och ko9tAr 
half ss. stycket. 

92. Sex stycken Nya o. s. v. . . . Gefle, tryckt hos Ernst Peter 
Sundqwist 1802. 

Test. 137, »Vid ett torp i en skog» (i 6 tryck). 

Förekommer i nr. 33 — 38. 


Digitized by LjOOQLe 



Anteckningar till Bellmansdiktens historia. 


159 


Tett. 139, »Skåda sin morgon» (i 7 tryck). 

93. Fyra stycken nyligen utkläckte Lustige Wisor, Den Första: 
Skåda sin morgon, sitt öga gnugga glad, etc. Den Andra: Öpna ett öga 
och ändtlig båda tu, etc. Den Tredje: En wacker Nyårs önstan til 
Swenska Fruentimren. Den Fjerde: Tigurins ansökning, om at få et 
Pastorat Alla fyra låta Sjunga sig ganska wäl. Alla dessa, trycktes i 
går wid ljus. 

94. Fyra stycken o. s. v. Nyårsönskan o. s. v. Tryckt i år. 

95. Fyra stycken Nyligen utkläckte. Lustige Wisor, Den Förste: 
Om Fruentimrens göra hela dagen igenom etc. Den Andra: Ar et nöj- 
samt swar derpå. Den Tredie: En wacker Nyårs önskan til Swenska 
Fruentimren. Den Fjerde: Tigurins ansökning, om at få et godt Pastorat, 
Alla fyra låta siunga sig ganska wäl. Tryckt i går aftons, wid ljus. 

96. Fyra stycken o. s. v. Alt detta, Trycktes nu i går. 

97. Fyra stycken Nyligen utkläckte Lustige Wjisor, o. s. v. Alla 
fyra låta Sjunga sig ganska wäl. Alt detta, Trycktes i går. 

98. Trenne aldeles nya Och ganska nöjsamma Kjärleks- Wisor, Den 

Första: Om de unga Fruentimrens gjöra hela dagen igenom etc. Den 

Andra: Om de unga Herrar Cawallgerers syssla hela dagen igenom etc. 

Den Tredje: Med Angsel och stor smärte min söteste wän etc. Alla tre 
kunna sjungas efter egen smak. Geffe, tryckt hos E. P. Sundqvist 1800. 
Exemplaret kostar 9 runst. 

99. Twenne helt nya Och ganska nöjsamma Kjärleks-Wisor, Den 

Första: Om de unga Fruentimrens gjöra hela dagen igenom etc. Den 

Andra: Om de unga Herrar Cawallgerers syssla hela dagen igenom etc. 

Bägge twå sjungas efter egna behageliga Melodier. Gefle, tryckt hos E. 
A. Sundqvist 1802. 

Test. 164, »Fattig gumma, med svafVelstiokor» (i 2 tryck). 

100. Den Gamla Tiggare-Gummans Wisa. Fattiga Gumma med 
Swafwelstickor och Flintor, etc. Wisan kostar 6 Runstycken. Stockholm 
1801. Tryckt hos Andreas J. Sylvanius. 

101. Den Gamla Tiggare-Gummans Wisa o. s. v. Gefle, tryckt hos 
E. P. Sundqvist 1801. 

Test, 173, »Marsoh, mina björnar» (i 2 tryck). 

Förekommer i nr. 3, 4. 

Test. 195, »Lit oss vär tid förgfita» (i 4 tryck). 

102. Trenne nya och mycket Lustiga Kjärleks-Wisor, Den Första: 
Den som längtar til at lära, etc. Den Andra: Låt oss wfir tid förgäta, 
etc. Den Tredje: En pusslustig, och tämelig uprigtig bekännelse; före- 
stält uti en wacker Kärleks-Wisa. Jag fattiga Piga lider stor nöd etc. 
Alla tre sjunges under egna behageliga Melodier. Gefle, tryckt hos Ernst 
Peter Sundqvist 1801. Exemplaret kostar 9 r:st. 

103. Trenne nya o. s. v. Tryckt i Gefle 1802. 

Förekommer dessutom i nr. 39, 41. 


Digitized by 



160 


Anteckningar till Bellmansdiktens historia. 


Test. 200, »Mitt sinne, friskt opp» (i 1 tryck). 

104. Twenne helt nya npmuntrings-wijsor, Then Första: Mitt sinne 
friskt upp och på Then Andra: Jag wördar Gud och Kungen Blef nu 
på stund färdigt. 

105. Twenne Helt Nya Uprountrings-Wijsor, Then Första: Mitt 
Sinne friskt upp och på etc. Then Andra: Jag wördar Gud och Kun- 
gen etc. Och till mera nöje är här införd En Skål: Samt till Slut En 
Aria. Sjunges under sina egna behageliga Melodier. Blef nu p& stund 
färdig. 

106. En helt Ny och Lustig Öhla-Lag, Samt äfwen En ny och gan- 
ska Nöjsam Gästabuds-Lag. Jemte en annan rolig Öhl-Wisa. Tryckt nu i År. 

107. En helt Ny och Lustig Öhla-Lag, Samt äfwen En ny och 

ganska Nöjsam Gästabuds-Lag Jämte en annan rolig Öhl-Wisa. Tryckt i är. 

108. En helt Ny o. s. v. Tryckt nu i år. 

109. En helt Ny o. s. v. Gefle Tryckt hos E. P. Sundqwist 1792. 

1 10. En helt Ny och Lustid Öhla-Lag, Samt äfwen En ny och 

ganska Nöjsam Gästabuds-Lag. Jämte en annan rolig Öhl-Wisa. Mitt 
sinne friskt up och på Krogen, etc. Gefle, tryckt hos E. P. Sundqwist 
1802. 


Test. 204, »God dag, sade Sidenström» (i 6 tryck). 

Förekommer i nr. 32, 124 — 127. 

Test. 206, »Hvar skall jag födan taga» (i 9 tryck). 

Förekommer i nr. 26 — 32, 115, 116. 

Test. 220, »Ack, mitt hus är tomt och öde» (i 7 tryck). 

111. Twenne Nyligen Författade Sång-Stycken, Det Första*. Ack! 
mit hus är tomt och öde etc. Det Andra: Ack! hur ljufligt är mitt öde 
etc. Bägge sjungas under sin egen behageliga melodie. Blef nu på stun- 
den färdig. 

112. Trenne skjöne Nye Vijser, Den Forste: Penlopes ynkeliga 
Klagemaal over Ulysses ulykklige Sejlatz fremfört af hans elskelige Nymhe, 
som inderlig sorger af Kjärlighed, Og begynder således : Sorge-Tacter, 
sorte Noder Maa jeg paa min Harpe slaa, etc. Sjunges som: Skjönt jeg 
Tröstlös maa drage fra dig. Den Andra: Ack mitt hus är tomt och öde 
elc. Den Tredje: Ack! hur ljufligt är mit öde etc. Bägge siungas under 
sin egen behageliga Melodie. Tryckt i Åhr. 

113. Kärlekens Beröm Samt Fruntimmers-Önskan, Uti Fyra helt nya 
och mycket behageliga Sånger, Den Första: Mitt Palats är Nöjets Läger 
etc. Den Andra: Ack! mitt hus är tomt och öde etc. Den Tredje: Ach ! 
hur ljufligt är mit öde etc. Den Fjcrde: Fruntimmers-Önskan: Roligt 
Sällskaps-Lag etc. Blef nu på stunden färdig. 

114. Kärlekens Beröm, Samt Flickornas Önskan, Uti Fem helt nya 
och mycket behageliga Sånger, Den Första*. Mit palats är nöjets Läger 
etc. Den Andra: Ack! mit hus är tomt och öde etc. Den Tredje: Ack! 


Digitized by 



Anteckningar till Bellmansdiktens historia. 


161 


hur ljufligt är mit öde etc. Den Fjerde: Roligt Sälskaps-Lag etc. Den 
Femte: Bl&s Musicanter för etc. Sjunges under sina egna behageliga 
Melodier. Blef nu p& stunden färdig. 

115. Fyra Helt nya och mycket behageliga Wijsor, Den Första. 
Min anda frögdar sig i Gud, Min siäl etc. Den Andra. Ach! mitt hus 
är tomt och etc. Den Tredje: Ach! hur ljufligt är mitt etc. Den Fjerde. 
Hwar skal jag födan taga, etc. Sjunges efter egna behageliga melodier. 
Tryckt i &r. 

116. Fyra Helt nya o. 8. v. Nyköping, 1801. Exemplaret kostar 
1 Sch i 1 1 ing. 

Förekommer dessutom i nr. 31. 

Till Kon. Gustaf III, »Sä lyser din krona nu» Carlén 4, sid. 132 (i 2 tryck). 

117. Wid Hans Kongelige Majestäts Den Stormägtiste och Aller- 
nådigste Konungs Konung Gustaf Den Tredjes Tilträde til Sweriges Rikes 
Konunga-Thron. Wårt mogna Hopp slär blommor fram Af wår etc. Den 
Andra: Öfwer den 22 Augusti 1772. Sä lyser Din Krona nu Kung etc. 
Den Tredje: Swenska Folket stod i wåda etc. Sjungas under sina egna 
behageliga Melodier. Stockholm, Tryckt hos Wennberg och Nordström, 
År 1772. 

118. En helt ny samling Af åtskillige ganska wackra och utwalda 
Wisor Och Qwäden, Öfwer wår Store Konung Gustaf den 3:dje Och Drott- 
ning Sophia Magdalena Af Dannemark Wår nu Warande Nådiga Drottning. 
Tryckt i Gefle £775. 

Konungens skil, »Sveriges kung», Carlén 4, sid. 134 (i 1 tryck). 

119. Fyra Märkwärdiga Wisor, Den Första: Swerges Kung, etc. 
Sjunges som: Gustafs Skål etc. Den Andra: Konung Fredrick i Danne- 
mark, Han satt på sin stol, etc. Sjung, som: Rest hafwer jag öfwer Watn 
och land. Den Tredje: Om twenne olika sinnade Generaler Wrangel och 
Lejonhufwud, etc. Sjunges som: Mörka tysta natten ställer etc. Den 
Fjerde: Swenska Gåssar blå, som til Finland gå, etc. Sjunges som: Bort 
med höga ting etc. Gefle, tryckt hos E. P. Sundqwist 1802. 

Kämpevisa, »Si har nu vid Högland», Carlén 4, sid. 166 (i 4 tryck). 

120. Twänne Nya Kämpe Wisor Öfwer Segren Wid Högland Den 
17 Julii 1788. Den Första: Så har nu wid Högland Sjunges som 
Aldrakära8te min etc. Dea Andra: I hwnrje enskilt bröst. Stockholm 
Tryckt hos Joh. Christ. Holmberg. 

121. Kämpe-Wisa Öfwer Segern wid Högland Den 17 Julii 1788 
af Carl Michael Bellman. Efter tryckt Exemplar från Stockholm. Om- 
tryckt i Linköpings Boktryckeri 1788. 

122. Kämpe-Wisa Öfver Segren wid Högland Den 17 Julii 1788 
Af Carl Michael Bellman. Sjunges som: Aldrakarestan inin, jag kan eder 
aldrig, etc. Götheborg, Tryckt hos Lars Wahlström. 1789. 

123. Swea och Göthers Kåmpe-Wisor wid 1788 års Fälttåg Och 
Segren wid Högland den 17 Julii samma år. Den första: Tre Kämpar 

Samlaren XVII. 11 


Digitized by 


162 Anteckningar till Bellmansdiktens historia. 

af Norden utfara i Fält, etc. Sjunges som: Rest hafwer jag öfwer watten 
och land etc. Den Andra: Så har nu wid Högland, god wänner, så skedt, 
etc. SjungeB som: Alldrakäraste min, jag kan etc. Den Tredje: I hwarje 
enskildt bröst, som nit och trohet andas, etc. Sjunges som: Nu tackar 
Gud alt folk etc. Den Fjerde: Swea Flagg, Af Hertig Carl uplifwad 
blifwit, etc. Örebro. Tryckte hos Joh. P. Lindh, MDCCLXXX1X. Exempla- 
ret kostar 6 runstycken. 

De fyra ständens frieri, Eiohh. Bl. lyr. dikter I (i 5 tryck). 

124. Fyra aldeles nya Och förträffeligen lustiga Wisor, Den Första: 
Innehåller: Fyra särskilta sätt at Fria. Nemligen: Först som en Officer. 
Dito som en Secter. Dito som en Präst. Dito som en Bonde. Den 
Första och Andra: Sjunges under egen wacker Melodie. Den Tredje: 
Sjunges som: Så skön lyser then morgonstjern. Den Fjerde: Sjunges 
som Olle och Brita. Härjämte följer ock trenne andra både roliga och 
Moraliska Wisor, Den Första: Om en olycklig Secter, som måste med 
gewalt på Gäldstugan i Stockholm. Den Andra: Om denna werldenes 
öden. Den Tredje: Om Bränwin, win och starka drycker. Alla tre, hafwa 
sina prägtiga melodier. Tryckt i åhr. 

126. Fyra o. s. v. lustige Wisor, Den Första: Innehåller, Fyra sör- 
skilte o. s. v. . . . sina präcktiga Melodier. Tryckt i åhr. 

126. En hel Samling för 2 styfver af nya och ganska lustiga Kjär- 
leks-Wisor, Det gingo tre flickor planterade kål, de talte etc. Skrifven 
af en lustig Skolepilt nu i år. Har sin egen wackra Melodie. Härjemte 
följer ock Om fyra särskilta sät att Fria, neral. Först som en Officer. (2 
som en Secreter.) S som en Präst, och (4 som en Bonde. Likaledes 
twänne andra Lustiga Wisor, Den Första: Om en olycklig Secreter, som 
måste med gewaldt på Gäldstugan i Stockholm. Den Andra: Om denna 
werldenes öde. Melodien står utsatt frammanföre hwardera wisan, som 
här upptecknade äro. Alt sammans blef nu på stunden färdigt, for 2 
styfwer stycket. 

127. En hel samling o. s. v. Gefle 1774. 

128. En ny och förträffeligen lustig Wisa Innehållande fyra särskilte 
sätt at Fria, nemligen: Först som en Officer. Dito som en Secter. Dito 
som en Präst. Dito som en Bonde. Wisan kostar Sex Runstycken. Stock- 
holm 1801 Tryckt hos Andreas J. Sylvenius. 

»Hå hå, jag är nu sjuttio år», Eichh. Bl. lyr. dikter 8 (i 8 tryck). 

129. Klokhet har ögon i nacken, Förlegat godz blir wanwördat. 
Eftersinnat Wid åminnelsen af ungdoms fägring och ålderdoms skrynkor, 
Uti en hjerterörig Wijsa, Som sjunges efter egen behagelig melodie. 
Tryckt i År. 

130. Trenne helt Nya Kärleks-Klage‘Wisor, Den Första: Om Herr 
Peder och Liten Chir9tin, Huruledes deras kärlek är plötsligen ändad 
worden. Har sin egen melodie. Den Andra: Hå hå jag är nu 70 år, 
etc. Den Tredje: Parodie öfwer: Hå hå jag är nu 70 år. Bägge kunna 
siungas under lika tohn. Tryckt nu i åhr. 


Digitized by LjOOQLe 


Anteckningar till Bellmansdiktens historia. 163 

131. Twänoe Nya Klage-Wijaor, Then Första: Af ängslan jag be- 
tagen är, etc. Siung som: Et ädelt Blod af Franckerik etc. Then Andra: 
HA, hä, jag är nu sjuttijo år etc. Sjnnges efter egen behagelig Melodie. 
Tryckt i år. 

132. Trenne helt nya Kärleks-Klage-Wisor, Den Första: Om Herr 
Peder och Liten Cherstin, Huruledes deras kärlek är plötsligen ändad 
worden. Har sin egen Melodie. Den Andra: Hå hå jag är nu 70 år, 
etc. Den Tredje: Parodie öfwer: Hå hå jag är nu 70 år. Bägge kunna 
sjungas under lika thon. Gefle, tryckt bos E. P. Sundqwist 1801. Exempla- 
ret kostar 9 r:st. 

133. Trenne helt nya o. s. v. Gefle, tryckt hos Ernst Pet. Sund- 
qvist 1802. 

134. Trenne helt nya o. s. v. Gefle, tryckt hos E. P. Sundqwist 1802. 

Förekommer dessutom i nr. 69, 70. 

Bacoi Soldaters Källaremarsch, »Kom se på patrullen», Eichh. Bl. lyr. 
dikter 21 (i 2 tryck). 

135. Bacci Soldaters Källare-Marsch Kom se Patrullen etc. Den 
Andra: Supa om Klockan Tolf etc. Den Tredje: Tänck huru Baccus han 
skrattar etc. Desse tre kunna Sjungas under sine ägne behagelige Melo- 
dier. Nyligen Utgången. 

136. Bacci Soldaters o. s. v. Tänk o. s. v. 

Hårfrisören, »Stackars Pelle, som måste krusa», Eichh. Bl. lyr. dikter 33 

(i 8 tryck). 

137. Fyra rätt lustiga Wijsor, Den Första: Mamsell Smecks Wagge- 
Wijsa: Den som gjerna gifter sig, Han etc. Den Andra: Om Bröllopet 
p& Näs Gård och Adellöfs Sokn i Småland. En Ulf månde sig wäl om- 
tänka, etc. Den Tredje: Hår-Frisören Stackars Palle, som måste krusa 
och kamma. Bränna etc. Den Fjerde: Om en Kiäring soro, oförmodeli- 
gen föll uti en Warg-grop. En Kiäring som med största id, etc. Alla 
fyra kunna sjungas under sina egna behageliga Melodier. Tryckt år 1772. 

138. Fyra helt nya och mycket lustiga Wisor, o. s. v. Tryckt i 
år, för 2 styfwer 

139. Fyra Helt nya mycket lustiga Wisor, Den Första: Mamsell 
Smeks Wagge-Wisa. Den som gärna gifter sig. Han etc. Den Andra: 
Om Bröllopet på Näs Gård och Adellöf Sockn i Småland. En Ulf månde 
sig wäl omtänka etc. Den Tredje: Om Hår-Friseuren. Stackars Pälle, 
som måste krusa och kamma, etc. Alla tre kunna sjungas under sina 
egna melodier. Den Fjerde: Om en Tigge- Kjärring, som oförraodeligen 
foll uti en Warg-Grop, En Kjäring som med största id, etc. Sjunges 
som: Solen glimmar blank och trind, etc. Gefle, tryckt hos E. P. Sund- 
qvist 1801. Exemplaret kostar 1 ss. 

140. Fyra Helt nya o. s. ▼. . . . Gefle, tryckt hos E. P. Sundqvist 
1802. Exemplaret kostar 9. runst. 

141. Fyra Helt nya o. s. v. . . . Gefle, tryckt hos Ernst Peter 
Sundqwist 1802. Exemplaret kostar 1 ss. 


Digitized by 


164 


Anteckningar till Bellmansdiktens historia. . 


142. Fyra Utwalda och ganska Lustiga Wisor, Den Första: Afsjun- 
gen ibland det hederwärda Bondeståndet då de för sista gftngen woro för- 
samlade, wid slutet af den allmänna riksdagen uti Gefle, &r 1792. För- 
fattad af Abramham Olofsson och Jan Andersson; Bägge riksdags full- 
mäktige för Wcster-Norrlands höfdingedöme. Sjunges som Far och farfar 
börjat dansen etc. Den Andra: H&rfriseuren. Stackars Pelle som måste 
krusa och kamma etc. Den Tredje: Swän Swane-Wit reste den wägen 
fram etc. 8junges som: Det war en söndagsmorgon etc. Upsala. tryckte 
år 1794. 

143. Fyra utwalda och ganska lustiga o. s. v. . . . Den Tredje : 
Swän Swane-Wit reste den wägen fram etc. Den Fjerde: Wi som på 
hafwet wida I storm och owär etc. Sjunges som: Det war en Söndags 
morgon etc. Upsala, tryckt år 1794. 

144. Twänne nyligen utkorane och mycket efterfrågade Wisor, Om 
Ämbetsmannen Samt Hår-Friseurens Samtal Med Pigan i Kjöket. Tryckte 
hos Andreas J. Sylvenius i Stockholm 1802. 

»Hjertat pickar, pulsen slår», Eichh. Bl. lyr. dikter (i 5 tryck). 

Förekommer i nr. 32, 124 — 127. 

»Jag vördar Gud och Kungen» (se ofvan!) (i 2 tryck). 

Förekommer i nr. 104, 105. 


Richard Steffen 


Digitized by Google 


J. H. Kellgrens lärospån som kritiker. 

Pä nyåret 1777 begaf sig Kellgren fr&n Finland till Stock- 
holm. Han hade, efter hvad Clewberg i bref till Lidén (i Upsala 
bibliotek) den 24 sept. 1776 berättar, redan i Åbo blifvit förestäld 
för Meijerfelt och f&tt tillbad om den kondition, som han seder- 
mera öfvertog, och genom hvilken han fick tillfälle att inträda i 
Stockholms stora värld och literära kretsar. För de senare var 
han till namnet bekant genom sina i Åbo Tidningar införda poem, 
och inom kort blef han det än mera genom andra, som Gjörwell 
publicerade i sin tidskrift Samlaren. 

Kellgren var emellertid ej blott lyriker; han egde jämväl en 
satirisk ocb kritisk beg&fning, och huru han i Stockholms-Posten 
ädagalade denna, är väl bekant. Mera okändt däremot är, att han, 
redan innan nämda tidning i slutet af oktober 1778 uppsattes, hade 
hunnit göra sina lärospån som kritiker. 

Vid nyåret 1778 och vid Gustaf III:s födelsedag den 24 jan. 
hade såsom vanligt flera poem framkommit, i hvilka författarne 1 ) 
efter förmåga betygade sin undersåtliga glädje. Någon tid därefter, 
den 23 febr., fann man i Dagligt Allehanda ett »Bref ifrån en 
Landtbo till sin vän i Stockholm», hvari de ofvannämda dikterna 
rönte en hårdhändt medfart af »Landtbon.» Kritikern uppehåller 
sig förnämligast vid G. H. Flintbergs ode till fäderneslandet, om 
hvilken det heter med citat ur Young, att »om auktoren hade fällt 
sin penna vid titelbladet, hade han kunnat passera för ett stort 
snille», och att det blott fans en god vers i stycket, nämligen »den, 
som på andra sidan står citerad ur Virgilius.» Därpå göras mer 

1) De voro den ofvan Dämde Flintberg, Adlerbeth, Rosenbeim och Bim- 
mingtkiöld. 


Digitized by 


166 J. H. Kellgrens lärospån som kritiker. 

eller mindre befogade anmärkningar vid åtskilliga enskilda ut- 
tryck, och slutligen affärdar kritikern på följande sätt den olyck- 
lige poeten: 

»Slå Flintberg, slå i kras din lyra 
£mot ett flinthårdt hälleberg: 

Vet, dina fingrar sakna märg 
att slagen till en ode styra. 

Om fordom Amfion så kärfva toner gifvit, 

Han aldrig klippans barm bevekt, 

Och ingen björn hans händer smekt, 

Nej, björnen honom sönderrifvit, 

Och klippan evigt klippa blifvit.» 

I ett po8t8kriptum bredes på ytterligare: »O h vilka svärmar 
af poetastrar i vårt kära fosterland! 

Som loppor förr Egypti land, 

Så dessa rimkräk oss för våra synder aga ; 

Som de: dem ingen mänsklig hand, 

Men blott Gods finger kan förjaga.» 

Detta oförblommerade språk var icke vanligt, det väckte upp- 
seende, och man frågade sig, bvem författaren till artiklen kunde 
vara. Man gissade på Bergklint, men såsom Gjörwell skrifver till 
sin vän Scbönberg d. 16 mars, »den grad af salt har hans penna 
aldrig egt. Det lär vara en Mag. Docens från Åbo, som denna 
gången agat hofskalderne, eller som han kallar dem, Rimkräkena » 

Otvifvelaktigt märkas redan här å ena sidan den ledighet i 
stilen och den polemiska skärpa, som kännetecknade Kellgrens 
senare kritik, men å andra sidan äfven den pojkaktiga kitslig- 
het, hvilken han hade så svårt att undertrycka. Ett svar i Alle- 
handa för den 2 mars framhåller, att »med erkännande, och jag 
måste äfven tillägga, med en slags admiration af ditt eldiga gransk- 
ningsvett» kunde man dock ej undgå att finna skrifvaren alltför 
mycket stickande och omdömet orättvist »genom all din Fréronska 
analysmetod» 1 ). För öfrigt medgafs, att Flintberg borde öfverse 
sina poetiska arbeten noggrannare, än hittills skett. 

1) Fréron var som bekant en fransk journalist, som häftigt och outtröttligt 
angrep Voltaire och af denne i I/écossaise begabbades ander namn af Frelon. 


Digitized by ^.ooole 


J. H. Kellgrens lärospån som kritiker. 


167 


Efter någon tid drog Kellgren ånyo nt på den krigiska stråten 
i Allehanda (n:r 84—85). Det gälde no en inedbroder i det kri- 
tiska värfvet, den Vitterhets- och Gransknings-Joornal, hvilken 
sedan årets början otgifvits af teaterförfattaren Ristell ander be- 
skydd af C. Fr. Scheffer. Innehållet i dessa »oförgripeliga anmärk- 
ningar», anonyma liksom den föregående artikeln, är i hafvodsak 
följande : 

De börja med en klagan öfver mängden af kritici, — en skä- 
ligen omotiverad klagan synes det, åtminstone om man därmed 
menar de offentligt framträdande. 

»En sak», heter det, »som i våra tider kanske allramäst bi- 
draget att kväfva den sanna ursprungliga, starka ocb värdiga 
vitterheten, är den svåra mängden af granskare af alla stånd, kön 
och åldrar, lärda och olärda, klerker och lekmän, de, som hafva 
förtjänsten i blodet, och de, som hafva den i fingerändarne. Alla 
döma de, alla granska de. — Jag skall få tig mycken vedermödo , 
tå tu aflat hafver , är en sannskyldig devis för hvar ocb en vitter 
författare. Knappt har Apollo öppnat hans skaldemös kved, förr’n 
dessa egyptiska barnmorskor äro tillreds att strypa det nyssfödda 
kräket.» 

Alla kritici äro väl ej lika farlige; man kan le åt somliga, 
»men akta dig väl att le, om en Pater Torquemada skulle säga: 
Min vän, dina vers äro af ett bränbart ämne . Hvilken gudlöshet 
utan like ! Här fins ej ett enda ord af hela Athanasii symbolum /» 
Grundad och smaklig granskning vill Kellgren dock ingalunda ut- 
rota, och han hade därför med glädje hälsat den nya journalen. 
»Men huru blef jag ej bedragen! Hvilka skolrim! Hvilken matthet 
i uttryck! Hvilken ihålighet i meningar!» 

Nu kritiseras först en del verser i det föreliggande januari- 
häftet på ett ganska retfullt sätt. Så t. ex. klandrar Kellgren, »att 
auktor rimmat lefvat och sväfvat med hvarannan. Jag har dock 
förut blifvit varse, att alla dåliga poeter pläga vara förträffliga 
rimmare. Men, nolla regula sina exceptione.a 


Digitized by 


168 J. H. Kellgrens lärospån som kritiker. 

Kellgren påbördar ock förf. i fråga att hafva imiterat psalm- 
boken ocb bevisar detta 6itt påstående genom anföranden sådana 
som följande: »Då man läser uti versen till Hans Majestät Konungen: 

Värdes låna nådigt öra; 

är väl ingen så profan, som icke strax påminner sig: 

Högste Gud! Ack! värdes höra.» 

I fråga om en öfversättning från Horatius finner Kellgren »föga 
annan skilnad imellan originalet och öfversättningen, än mellan 
god vers ocb elak prosa.» 

Af dylika försmädliga tillmälen består äfven senare delen af 
artikeln, bvilken gäller Risteils kritik. Då denne förklarat ordet 
»måtte» vara »oanständigt», svaras: »Både måtte ocb måste äro goda 
svenska ord, dem man ej beböfver rodna för, men af något olika 

bemärkelse. T. ex. Ack! att värdigare författare än Herr måtte 

blifva domare öfver våra skalders arbeten ! — Måtte jag aldrig få 
se nästa delen af den nya Gransknings - och Vitterhets- Journalen ! 
Man ser tydligen, att ej måste skulle passa sig på dessa båda stäl- 
len.» Så fortgår det till slutet, där det blir tal om Ristells Strödda 
anekdoter. 

»Jag är ganska nöjd med att aukt. ej gör sig den fåfänga 
mödan att säga, bvarifrån han kompilerar sina anekdoter. De 
blifva därigenom så nya och nöjsamma, som han själf behagar. 
Jag har på något ställe läst följande anekdot, som tyckes vara 
värd ett rum i aukt. Journal för nästa månad. »Under Jean 2:dra 
»uppfördes den första komedien i Sverige. Den handlade om 
»Kristi lidande. Krigsknekten, som skulle sticka Jesus i sidan, 
»gjorde det så naturligt, att Frälsaren tumlade död ned från kor- 
öset och slog benet af en dansös. Konung Johan förargad högg 
»hufvudet af krigsknekten, men spektatörerne, som tyckte att krigs- 
»knekten spelt bäst sin roll, höggo hufvudet af konung Joban.» — 

Således bar jag kortligen och i största enfaldighet genomgått 
min föresatta betraktelse. Om aukt. beskyller mig, att jag velat 
stöta hans person, gör han mig orätt. Jag har ej den äran att 
känna auktor, och hans skrifart ger mig så föga åstundan därtill. 


Digitized by 



J. H. Kellgrens lärospån som kritiker. 


169 


Auktor lofvar i förtalet, att hans Journal ej shall blifva sämre för de 
följande månaderna : det vore ett mirakel om aukt. ej häri hölle 
ord. Men blifve hurudan han vill, har jag dock föresatt mig att 
efter denna dag väpna mitt bröst med en filosofisk kallsinnighet 
mot alla de nselheter, som öfversvämma oss; och dessa Horatii 
ord skola blifva min devis: Ant dormitabo, aut ridebo.» 

Man kan vid denna artikel anmärka, att den är skäligen små- 
aktig, att den afsiktligt förvränger Ristells ord och sålunda påbör- 
dar honom en del galimatias, som han aldrig sagt, och att en del 
af invektiverna äro mera arga än kvicka. Men den kom som ett 
befriande åskväder i den kvafva luften bland alla de underdåniga 
rimmarne. Kellgrens förtrytelse är äkta, och den bar gett hans 
penna fart. 1 fråga om dräpande kvickhet, herravälde öfver språ- 
ket och ej minst oförskräcktbet stälde denna artikel med ens Kell- 
gren främst bland Sveriges kritici, — hvilket visserligen i och för 
sig ej ville säga så mycket! 

En dylik hudfiängning var något oerhördt och egnad att väcka 
sensation. Yi skola se till hvad samtiden tänkte därom. — Samma 
dag den första delen af artikeln offentliggjorts, den 14 april, skrif- 
ver Gjörwell till Warmboltz: »Hvad synes om den tillärnade Biblio- 
tekarien Kistells nya Vitterhets- och Gransknings-Journal. Den skall 
nu eklipsera oss alla andra, som skrifva journaler. Den protege- 
ras af R. R. Gr. C. F. Scbeffer. Men ve journalisten, om han själf 
oftare recenseras af den, som i Alleh. för i dag häcklat honom. 
Denne anonym måste ofelbart vara den samme med criticus öfver 
Hr Flintbergs ode på K:gens sista födelsedag. Det är alldeles en 
svensk Fréron» 1 ). 

Flere af Gjörwells korrespondenter uttalade också för honom 
sitt erkännande af den anonyme förf:s talang. Bland dessa var 
Schönberg, den bekante historikern, som i bref af den 3 juni be- 
tygade sin »estime för Magist. Kellgrens génie» och tillägger, att 

1) Att Qj gladde sig öfver Ristells afbasning, kom sig äfven af det spända 
förhållande, hvari Oj. stod till Öcheffer. — Jämförelsen med Fréron skalle nog 
föga fröjdat den värme Voltaire-benndraren Kellgren! 


Digitized by 


Google 



170 


J. H. Kellgrens lärospån so ra kritiker. 


han hört sig för om honom både i Åbo och Stockholm. »Svaren 
instämma nog däri att admirera dess génie, men att dess karaktär 
på religionens och sedernas sida vore mindre god. Man tror att 
han har så liten underbyggnad i vetenskaper som Risteil. En 
vän, som har egendom vid Åbo, berömmer icke dess handledning 
för ett par baroner Flemming» 1 ). 

Att Kellgrens slag träffat målet, därpå skola vi nog se bevis, 
men först sent omsider blef i Allehanda n:o 153 (d. 10 /7> ett kort 
svar synligt. Häri erkändes, att verserna i Risteils Journal voro 
dåliga, men på samma gång tillrättavisades Kellgren bistert för 
sin »literära gasconad», hvilken väckt »så mycken afsky, som med- 
ömkan»; slika »lostspel för parnassens pöbel» borde ej få före- 
komma, förklarade insändaren, och detta vore blott en preliminär 
varning för dylika »satyrici, som upphäfva sig till profosser på 
parnassen»’). 

Långt tidigare hade dock på Kellgrens anfall följt ett annat 
svar, nämligen ett tryckfrihetsåtal. 

Huruvida Risteil genom sina förnäma förbindelser framkallat 
detta, är icke bekant, men synes ej otroligt 9 ). Kellgren hade visser- 
ligen själf genom flera yttranden i sin artikel lämnat rum för den 
kritik, som han förklarat vara den farligaste, nämligen teologer- 

1) Något senare säger Schöoberg (d. **/•), att han sett poem af Kellgren, 

»somliga ej bättre än han dömt om Bellmanspoesicn» (näml. i Mina löjen, som 
dock trycktes först i Hvad Njtt? Hvad Nytt? d. l0 /i)* i ett samtida bref till 
Bergklint (nn 1 stud. Adolf Bergklints ego) upprepar Sch. sitt of van anförda 
omdöme: »Skada är att han [Kellgren] af oväldigt folk icke anses bättre än 
auktorn till Journalen, i anseende till svag underbyggnad i studier, under yta 
af kvickhet och någon liten vitterhetskunskap. I Åbo, där han studerat, har man 
icke häller haft mycket förtroende för dess hjärta och [Brefvet här sön- 

der]. Det är skada, om ett så kvickt génie bortryckes af tidehvarfvets legereté.» 

2) Härom yttrar Kellgren sig i sitt bref af samma dato till Clewberg: »Du 
må tro, att jag i dag fått mig en förbannad kontusion i Dagl. Alleh.» osv. 
Be Schttcks upplaga s. 81. — Egendomligt är, att processen alldeles icke om* 
nämnes i dessa bref 

8) Gjörwell skref d. 7 /», att konsistoriet och teatern ville förmana Kellgren 
att »respektera våra gamla psalmer och nya operor. Hr Riste 11 visar emellertid 
en Epistola consolatoria ifrån en viss Herre sin Patronus» [ = 8cheffer], som däri 
uppmanade honom att fortsätta sin tidskrift. 


Digitized by 



J. H. Kellgrens l&rospån som kritiker. 


171 


nas, men att dessa varit upphofsmännen till åtgärden mot artikeln, 
är väl ej så gifvet. Schönberg skrifver 1 ): »Kritiken emot Vitter- 
betsjonrnalen8 nsla poesi bar blifvit orsak till en bel process nnder 
prätext, att kritiken sknlle strida emot religionen och goda seder... 
Jag bar instämt med flera, som visat orimligheten af en sådan 
process, ocb man säger, att ifvern börjar svalna.» 

Hvad nn än den verkliga orsaken till åtalet var, så handlade 
vederbörande raskt. Den 14 och 15 april publicerades Kellgrens 
artikel och den 18, som var påskafton, bade redan stadsfiskalen 
Folker fått en påstötning från jnstitiekanslern, på grnnd af hvilken 
han hos kämnärsrätten begärde, att utgifvaren af Dagligt Alle- 
handa, assessor Pfeiffer måtte uppkallas för att uppge författaren 
till artikeln i n:o 85. Uti denna förekom nämligen, hette det, en 
berättelse, hvari Kristi lidandes historia omrördes på ett förargelse- 
väckande sätt. 

Pfeiffer instämdes och gjorde några försök att vinna uppskof, 
men då dessa voro ntan framgång, företedde han slutligen på ef- 
termiddagen manuskriptet, hvaraf framgick, att författaren var 
kanslisten G. P. Lenngren. 

Denne Kellgrens gode vän hade sålunda åtagit sig att svara 
för honom, och orsaken var tydligen den, att en anklagelse af 
denna art varit synnerligen generande för Kellgren i hans egen- 
skap af informator i det Meijerfeltska huset. Att emellertid Kell- 
gren är den verklige författaren, därom kan intet tvifvel råda. 
Det uppgifves af både Schönberg och Gjörwell i deras bref, det 
intygas af anteckningar i Lunds universitetsbiblioteks exemplar af 
Allehanda 9 ), det bevisas redan af själfva stilen i artiklarne, hvilka 
röja samma kynne som Kellgrens senare kritik, det erkännes slut- 
ligen af bonom själf uti bref till Clewberg af den 10 juli 1778. 

Den & maj formulerade Folcker närmare sina anklagelser. Förf. 
hade icke blott i ett allmänt papper framstält »ett anstötligt och 

1) I det ofvan i Doten citerade brefvet till Bergklint. — Ett liknande ytt- 
rande bar 8chönberg i sitt bref till Gjörwell. 

8) Detta bar tillhört Gjörwells dotter fra Lindahl. 


Digitized by 



172 J. H. Kellgrens lärospån som kritiker. 

hånligt apespel», utan ock föreslagit dess upprepande i Vitterhets- 
journalen, »så mycket brottsligare som, tilläfventyrs för att i otjänlig 
afsigt drifva detta gäckeri till största böjd af galenskap, författaren 
vida afvikit från sanfärdiga förloppet, det enda oskyldiga ocb rätta 
föremål samt den tillbörliga varsamhet, hvarmed en berömd svensk 
häfdatecknare velat bafva slik händelse för framtiden anmärkt.» 

Detta sista yttrande syftar pä Dalin, som i sin historia (II: 
840) med angifvande af Holbergs danska historia såsom källa jäm- 
väl berättat den ifrågavarande tilldragelsen på följande sätt: 

»Vid denna tid (1498) begynte skådespel tillika med andra 
fria konster att nalkas Norden ; men så barbariska och grofva att 
ett prof däraf gör oss tillfyllest: i staden Banen i Pommern före- 
stäldes Kristus på korset; den som var Longinns och skulle öppna 
hans sida med spjutet, stack för hårdhändt till, så att den diktade 
Kristus föll död ned och slog ihjäl Maria, som stod under honom: 
Johannes förbittrades då öfver Longinns och mördade honom på 
platsen; men blef därföre gripen och afrättad: således omkommo 
i den förargliga leken fyra människor.» 

Jag har tillåtit mig att anföra detta, pä det läsaren bättre 
må kunna följa med resonnemanget i den svarsskrift, som Lenn- 
gren efter ett par dagar ingaf, och vid hvilkens uppsättande nog 
Kellgren haft sin finger med. 

Lenngren betygade, att han fann själfva tilldragelsen ohygg- 
lig, och dess blottställande för ridikylen brottsligt, men att blott 
berätta den kunde ej så vara. Anekdoten återfunnes på flera ställen 
bl. a. i Dalins prisbelönta historia. Att det dock var skilnad på 
de olika versionerna medgaf Lenngren, och han fann denna bestå 
däri, »att enligt den förra [Dalins] jungfru Maria måste alldeles 
sätta till lifvet vid den föregifne frälsarens fall, men att enligt den 
senare [Kellgrens] en dansös därvid allenast förlorat ett ben; och 
att ett mord, som i den förra säges bafva blifvit föröfvadt på Jo- 
hannes, enligt den senare träffade konung Johan, men utom det 
att denna obetydliga skilnad icke rubbar själfva hufvudidén af 
anekdoten, bvilken därjämte vid jämförelse imellan bägge dessa 


Digitized by 



J. H. Kellgrens lärospån som kritiker. 173 

berättelser på förra stället eller i v Dalins historia i så måtto 
innefattar ett mera ohyggligt ämne, att fyra personer i den otidiga 
leken omkommit, då däremot händelsen på det senare endast slutar 
med trenne personers död, oberäknadt den omnämda dansösens 
ben», är äfven denna förändring icke någon följd af »auktorens till 
kritiken egen imagination.» Anekdoten hade nämligen tagits ur 
en recension af »Les nuits parisiennes» i Mercure de France för 
1769, och denna journal hade icke blifvit förbjuden af konsistorium, 
som hade att hindra skadliga böckers införande, utan tvärtom til) 
literaturens nytta blifvit »liksom naturaliserad» i de svenska bok- 
lådorna. — Till sist påpekade Lenngren, att förslaget om införande 
af berättelsen i Yitterbetsjonrnalen tydligen blott åsyftade att visa 
Ristells dåliga val af anekdoter. 

Då nu stadsfiskalen ville se det åberopade originalet, visade 
det sig för Lenngren så svårt att anskaffa ett exemplar af den 
franska tidskriften, att hela sommaren förgick under efterforsk- 
ningar! Slutligen den 30 aug. företeddes ett vidimeradt utdrag. 

Fyra dagar senare hade Folcker en ny skrift färdig, däri han 
påstod, att den franska texten icke kastade något åtlöje öfver till- 
dragelsen 1 ), bvilket däremot varit fallet i Allehanda; därtill påvi- 
sades en hel del olämpliga uttryck på andra ställen af den åtalade 
artikeln, men för öfrigt medgaf Folcker, att Lenngren nog ej felat 
af uppsåt, utan af obetänksamhet. 

Lenngrens nya svarsskrifvelse (d. */io) är en röra af allt möj- 
ligt, som föga har med sakens kärna att skaffa. Han förebrår 
Folcker att låta sig ledas icke af sant kristligt nit, utan af ästun- 
dan att förtrycka medborgare. Han utbreder sig ånyo vidlyftigt 
om skilnaden mellan de olika versionerna af anekdoten och får 
därvid tillfälle att slunga ut åtskilliga halft eller belt ironiska ytt- 
randen, hvarpå ett exempel må anföras. 

Afvikelsen i fråga om Jungfru Maria försvarar han därmed, 
att i betraktande af »beskaffenheten och höjden af en teater», det 

1) Låser man recensionen i Le Mercure, f&r man medge, att Folcker hår 
bar rått. 


Digitized by ^.ooole 


174 J. H. Kellgrens lärospån som kritiker. 

vore mycket osannolikt, att olyckan sträckt sig längre än till ett 
benbrott. Högst öfverraskande finner Lenngren klandret af, att han 
brakat ordet »dansös» i detta sammanhang; det var jn fullkomligt 
i öfverensstämraelse med stadsfiskalens principer att icke nämna 
de heliga personerna vid nama, och för öfrigt vore det troligt nog, 
att Marias roll gafs pantomimiskt, således af en dansös!! 

Lika dråpligt är Lenngrens försvar för användningen af termer 
nr psalmbok och bibel i skämtsamt syfte ; han yttrar härom : »Om 
det blifver nödigt att akta sig för alla de sammansättningar af 
ord, som finnas i den heliga skrift, lärer man förmodligen få gifva 
större delen af språket afsked, och jag tviflar äfven, att uti Herr 
Stadsfiskalens memorial mycket finge bibehållas» 1 ). 

Det hela afslntas så med smicker för domstolen och ovett mot 
Folcker; Lenngren hade nog skäl till rekonveutionstalan, men för- 
klarade sig afstå därifrån, så mycket hällre, »som jag därigenom 
torde få tillfälle att visa mera ntöfning af en rättskaffens religion, 
än Herr Stadsfiskalen anser nödvändig.» 

Det skalle icke förvåna, om denna af sofismer och hån fylda 
skrifvelse mera försämrat än förbättrat den anklagades aktier hos 
domstolen. Fyra af dess sex ledamöter rnbricerade också (d. 21 
nov.) förbrytelsen såsom grof hädelse, medan de båda öfriga voro 
mildare stämda. På grnnd af pluralitetens åsikt skalle enligt gäl- 
lande bestämmelser målet öfverlämnas till hofrätten att där afdömas. 

Sent omsider, i april 1780, fann Svea hofrätt emellertid, att 
underrätten borde dömt i saken, och återförvisade målet. Kämnärs- 
rätten hade na fått en något ändrad sammansättning, bl. a. hade råd- 
man Wellander, den bekante skalden, blifvit präses. Denne afgaf 
ett yttrande till den anklagades förmån, i hvilket han påyrkade, 
att den sistnämde skulle varnas för gäckeri med Quds ord och 
böta 50 dir s:m. (minsta vitet). Slutligen d. 28 juli 1780 föll domen: 
Lenngren hade »kitsligtvis» ändrat sina originals uttryck samt i 
åtskillig måtto missbrukat Guds ord till Vitterbetsjournalens åtlöje 

1) Detsamma kunde ju auföra9 mot Kellgrens eget yttrande om n&gra ver- 
ser i Ei9tells journal, att de plagierftt en psalm 1 


Digitized by ^.ooole 


J. H. Kellgrens lärospån som kritiker. 175 

• 

och det två dagar före långfredagen, hvilket var en försvårande 
omständighet, men då det skett »mera af lättsinne och obetänk- 
samhet än arghet och uppsåt att smäda Gud, samt Lenngrens för- 
klaring äfven synes ntmärka, det han sig härntinnan ångrat» [?!], 
så dömdes han att »uti församlingen offentligen afbedja sitt brott» 
och böta tillsammans 400 dir s:m. 

Så var det med detta religionsmål; man är nyfiken på, hurn 
det tog sig ut, då Lenngren afbad sin publicistiske medbroders 
synder! Men därom veta vi dessvärre intet, och kanske slapp han 
andan detta straff. Lenngren anmälde missnöje, och domen skulle 
således anderställas hofrätten; om denna gjort någon ändring kan 
emellertid icke numera utrönas, då dess hithörande handlingar från 
denna tid äro förstörda genom eldsvåda. 

Emellertid hade de båda ursprungliga motståndarne, Kellgren 
ocb Ristell, icke alldeles lagt ner vapnen. Den förre skref i Stock- 
holm8-postens första nummer en uppsats »Tankar öfver granskning», 
till större delen öfversatt från franskan, däri han sökte klargöra 
för sina läsare kritikens nytta ocb nödvändighet. Man hade ej 
hannit öfver den gamla ståndpunkten att betrakta »en criticns så- 
som en våldsvärkare och en granskning som en ärerörighet.» 

Ristell å sin sida hämnade sig på Kellgren genom att i sin 
Journal för augusti införa några småaktiga och delvis orättvisa 
anmärkningar öfver den af Kellgren författade prologen till operan 
Zemire och Azor. Kellgren skref en skarp vederläggning, bvil- 
ken, då Ristell vägrade att emottaga densamma, infördes i Po- 
sten för den 21 dec. »Se huru grnflig julklapp Gr. Carls [Scbeffer] 
Ristell fått i Posten af Hr Kellgren», utropade Gjörwell med för- 
tjusning (bref af d. 24 dec.). Senare försiggick emellertid en för- 
soning, bvarom Kellgren skref till Clewberg (d. */a 1781): »Hvad 
tycker da? Jag är nu så lierad och bror med Ristell, att jag äter 
och konverserar hos honom. O temporal o mores!» 1 ). 

I) Med Flintberg och dennes bror tog Kellgren äfven senare ett par nap- 
patag, hrarom se Malmström II: 243 och Ljunggren I: 168. 

* 

♦ * 


Digitized by 



176 J. H. Kellgrens lärospån som kritiker. 

• 

En fråga ligger nn nära till hands. Skref månne icke Kell- 
gren några andra artiklar i Dagligt Allehanda nnder tiden före 
StockholmsPostens startande? Det är ej omöjligt, att 8å verkligen 
varit förhållandet, ehuru vi inga direkta bevis ega därpå. 

Den 18 febr. 1778 skref Gjörvell till en utrikes resande svensk, 
att Allehanda från årets början »blifvit så kuriöst att läsa», att 
han sände honom alla nummer däraf, och senare yttrade han i bref 
till Warmholtz (d. 14 april), att Allehanda »allt ifrån detta årets 
början är vordet ett mäkta tvetydigt papper. Man läser deri ej 
sällan *) och reflexioner, bvilka tåla mer än en mening.» 

Detta yttrades samma dag början af Kellgrens senare artikel 
stått däri*). 

Jag måste visserligen bekänna, att jag icke kunnat finna, att 
någon anmärkningsvärd skilnad förefinnes i tidningen före ocb när- 
mast efter nyåret 1778, och jag är därföre ej häller i stånd att för- 
klara, hvad Gjörwell syftat på. Men däremot lästes läsarens uppmärk- 
samhet på en hel följd artiklar, soiu angå Voltaire, den törsta 
i n:r 57 (d. l0 /s) om bans återkomst till Paris. 1 denna påpekas, 
att han åtnjuter större anseende än som kommit någon annan skrif- 
ställare till del under lifstiden; hans teologiska och historiska vill- 
farelser äro, heter det, ej så skadliga, som det utropas af »hetsige 
nitälskare, som till större delen aldrig läst dem.» Sedermera be- 
rättas (ibland utländska nyheter) om all den heder, som bevisats 
Voltaire o. s. v. (n:r 65,67, 73 och 116) och vid nyheten om hans 
död heter det (n:r 139): 

»Europa har honom i synnerhet en evig förbindelse för den 
med både förnuft och religion så öfverensstänimande toleransen, till 
hvars införande han bland alla dödliga det mesta bidragit genom 
den lifliga styrka, hvarmed han målat verlden för ögonen den för- 
skräckande taflan af vidskeplighetens ursinniga raseri, som i den 
saktmodiga kristendomens heliga namn utgjutit strömmar af männi- 

f) Dylik lacka i handskriften (K. B.). 

2) Tvetydighet kan äfven tillskrifvas en insänd artikel uti D. A. för före- 
gående dag. 


Digitized by 



J. H. Kellgrens lärospån som kritiker. 177 

skoblod till förnöjande af sina vilda och våldsamma passioner.» 
Hans förtalare borde nu tystna, då bans fel och svagheter »vida 
öfverträffas af bans makalösa snillegåfvor och förträffliga egen- 
skaper» o. s. v. Sedermera berättades äfven om prästerskapets 
fiendskap mot Voltaire. Till dessa artiklar knnna läggas ännu ett 
par. Den ena 1 ) utgår från ett yttrande af Rousseau och framhåller, 
att olika åsikter i moral, politik, historia, ekonomi etc. bero på 
olika synpunkter: det som är sant från den ena, är falskt från den 
andra. På ett annat ställe (n:r 127) prisas Helvetius* De 1’esprit i 
kraftiga ordalag. 

Allt detta föranledde nu en dnndrande artikel (n:r 155), som 
börjar: »Man har icke längesedan börjat att uti Dagligt Allehanda 
gifva några vår tids mest beryktade naturalister och kristna lärans 
bespottare oinskränkta och öfverdrifna loford.» Insändaren vänder 
sig hnfvndsakligen mot Voltaire. Detta förorsakade kort därpå en 
ny nppsats, däri toleransens välsignelser framhöllos, ntan att Vol- 
taire nämdes, och sedan ytterligare en med religiösa betraktelser 
i anledning af berättelsen om, bnru Voltaire på sitt yttersta skulle 
af förtviflan råkat i fullkomligt raseri. (N:r 163 ocb 172). 

Det synes mig ganska troligt, att Kellgren haft sin hand med 
uti de första artiklarne till Voltaires pris*). Hans stora beundran 
för denne är väl bekant; i sina båda kritiska nppsatser nämner 
ban honom, visserligen i förbigående, men på ett sätt, som anty- 
der, hurn högt ban värderar honom. Måhända hafva vi då bär 
ett förspel till Voltaire-striden i Stockholmsposten, liksom vi ofvan 
sett en dylik introduktion till Kellgrens kritiska verksamhet upp- 
föras i Dagligt Allehanda. 

1) 1 n:r 39 17 /s dagen före det första af Gjörwells ofvan nämda yttranden. 

2) Under 1777 har jag i D. A funnit blott en uppsats (n:r 273) ang. V., 
hvilkeo rekommenderar n&gra mot filosoferna utgifna skrifter. — Det bör ej för- 
döljas, att Allehanda äfven efter Postens början innehöll ett par yttranden till 
Voltaires förmän (1778 n:r 293 och 299). 

Otto Sylwan. 


Samlaren XVII. 


12 


Digitized by 


Ett och annat om Lidner. 

(En efterskörd). 

För ett antal år sedan, 1883, lämnade Samlaren ram för en- 
staka små bidrag till Lidners biografi af min band, och jag vågar 
nu åter anlita några sidor af tidskriftens utrymme för ett par till- 
lägg till min 1889 atgifna monografi öfver Spastaras diktare. 

I en liten broschyr » Benkt Lidner i Lund , studenten ocb skal- 
den», intagen i »Skånska Samlingar» och äfven separat utgifven, 
har fil. kandidat Lauritz Weibull } hvars vackra undersökning om 
»Bellman såsom skald bedömd af sin samtid», är känd för Sam- 
larens läsare, behandlat Lidners Lundavistelse, samt därvid velat 
lämna ett slags apologi för skalden under denna tid, i det han 
påstår att »det förhåller sig på helt annat sätt än man hittills an- 
tagit med hans vistelse i Lund, hans studenttid.» 

Då äfven min framställning drabbas af detta omdöme — för- 
öfrigt i det yppersta sällskap — men jag icke tror att hr Weibulls 
skäl för sin åsikt äro tillnärmelsevis så starka, som han själf synes 
antaga, må det tillåtas mig något närmare skärskåda förhållandet. 

Herr Weibull vill till en början göra gällande, att Lidners 
biografer icke haft tillräckligt stöd för sin uppfattning, då de 
låtit påskina att Lidners seder före Lundatidcn icke varit de 
bästa; »det bar blott passat så bra i systemet». Det synes mig 
till en början icke riktigt att med hr Weibull alldeles förkasta 
Lidners egna själfanklagelser i »Den lycklige skolgossen» och 
»Midnatten», där han omtalar sina tidiga steg på lastens bana. 
Det är väl sannt, att Lidner i andra fall, då det gällt att vinna 
någon fördel, icke är så tillförlitlig i sina uppgifter, men han kunde 
icke gärna vinna något med att framställa sig tidigt fördärfvad. 


Digitized by 



Ett och annat om Lidner. 


179 


Men äfven om ban anser dessa uppgifter otillförlitliga, borde dock 
herr W. icke alldeles bafva blandat för den af mig framdragna, 
misstänkta annonsen från Lidners styffar Aurell i dec 1772, bvari 
enhvar åtvarnas att utlåna pänningar eller lämna varor på kredit 

0 till någon yngling ého det vara må och under hvad sken som före - 
bäres .» Då ingen annan yngling stod i så nära förhållande till 
Aurell, som Lidner ocb då denne ett par år senare gjorde sig 
känd för tvetydiga finansiella transaktioner, torde det ej vara för 
djärft att anse honom åsyftad med varningen och att ställa denna 

1 samband med hans samtidigt skedda ombyte af skola. 

Så kommer ban till Lund. Hans testimonium är särdeles vac- 
kert och öfverflödar — såsom ofta fallet är, då det gäller begåf- 
vadc ynglingar — af granna uttryck. I afseende å Lidners lef- 
verne i Lund anser författaren att Hammarsköld, författaren i Zeit- 
genossen (1830), Atterbom, Sondén, Palmblad, Franzén, Sander, 
Ljunggren och undertecknad samtliga begått orättvisa mot honom. 
Ingendera skulle haft riktigt goda källor. Bland annat skulle den 
af mig åberopade utförliga skildringen i C. Ödmanns handskrifna 
lexikon vara otillförlitlig. Gärna medgifves, att den icke ensam 
skulle vara tillräcklig, bälst den innehåller ett tydligt misstag rö- 
rande modren. Men såsom supplerande tillägg till meddelanden 
från andra håll, byggda utan tvifvel på traditioner från med Lid- 
ner samtida studenter är den dock värd att beakta 1 ). 

De lefnadstecknare, som först omtalat Lidners oordentliga lif 
ander Landatiden, voro nämligen ingalunda utan hemulsmän. At- 

1) Herr Weibull synes särskildt finna ödmanns omtalande att Lidner valt 
hvitt kläde barockt. Men egendomligt nog skref för n&got år sedan en mycket 
boksynt man till mig just härom; »Det som i ödmannska anekdoten uti första 
ögonblicket kan synas mfndre troligt, nämligen att Lidner till dräkt valde klä- 
der med svanens färg, förefaller likväl ej sä vid närmare eftersinnande, dä man 
betänker att svärmiska skaldenaturer, bos hvilka förståndet ofta öfverflyglas af 
fantasien gärna tycka om att äfven vid mogna år visa sig i extravaganta dräk- 
ter (vide Theophile Gautier, Flaubert, Almqvist! Jmf. ock Lidners uppträdande i 
Göttingen). Nära hundra är senare uppträdde i samma Lund en mycket lärd 
ocb mycket tankspridd filosofie doktor i en kostym af brandgul färg. Ocb att 
svanen var Lidners älsklingsfågel därom vittnar hans diktning allt från poemet 
om Trollarne till hans poesier från 1780-talets slut.» 


Digitized by ^.ooole 



180 


Ett och annat oro Lidner. 


terbom, som sannerligen minst af allt kan skyllas för att vilja 
svärta föremålen för sina biografier, åberopar med Liduer samtida 
studenters utsagor. En af dem, säger han uttryckligen, var hans 
far, och äfven om denne ej ägde »närmare personlig bekantskap» 
med Lidner, bör han dock hafva haft kännedom om en framstående 
studiekamrats lefnad — större var ej Lund. En annan Ätter- 
boms hemulsroan, om ock i andra band, som stod Lidner när- 
mare, enär han egnat honom en dikt i hans disputation, torde 
att döma af en anteckning hafva varit en viss P. P. A. } bvilka 
initialer betecknar P. P . Afzelius , född 1751 f 1803, fader till 
Arvid August Afzelius i bvilken seoares sällskap Atterbom år 1820 
besökte Lidners änka. — Möjligen har denne äfven i andra band 
(genom sonen) inspirerat Hammarskölds utsago. 

Otvifvelaktigt företedde Lidners Lundavistelse äfven sina myc- 
ket ljusa sidor, väl dock mera på begåfningens än på karaktärens 
vägnar, ocb dessa hafva icke häller förut dolts. Herr Weibull 
framhåller den ynnest Colling visar Lidner genom att mottaga 
hans bidrag till Lunds Veckoblad, att han får respondera under 
Lagerbring, att han röner välvilja af Eberhard Rosenblad, natio- 
neus inspektor, att han får tillåtelse att hålla oration på vers på 
konungens kröningsdag. Allt detta, som ju äfven i föregående 
biografier omtalats, kan dock mer än väl motiveras af hans ovan- 
liga begåfning; redan i maj 1774 förklaras han ju i Göteborgska 
nationens protokoll vara »född till poet». 

Hans poetiska kallelse torde ock hyllats inom det vittra Lunda- 
sällskap, hvaraf han var medlem. Hvad detta Lundasällskap 
hette, är jag ock nu i tillfälle meddela, då det omtalas i »Hvad 
Nytt» 1775. En insändare uttrycker i dess N:o 45 sin undran 
om Carolinska sällskapet Utile Dulci utgifver »Lunds Veckoblad»; 
men härpå svaras i ett följande nummer: »Det så kallade Vitter- 
hetssällskapet Utile Dulci i Lund vill alldeles hafva sig bos allmän- 
heten frikändt för Lunds Veckotidning och är professor C — 

dess endaste ntgifvare». 


Digitized by 


Ett och annat oro Lidner. 


181 


Allt det anförda betygar icke n&gon ordentlighet i seder. 
Större vikt bör obestridligen läggas vid valet till nationens »fiskal» 
(1775). Men man bör dock icke häller öfverskatta dess betydelse 
eller lämpa nutida synpunkter för ett dylikt val på Lidners tid. 
Ingen omöjlighet förefinnes för att en högt begåfvad, för litterära 
anlag känd landsman, äfven om ban var hemfallen åt dryckenskap, 
kunde utses till ett dylikt värf af landskapet, aldrahälst om där- 
med varit förenadt någon liten inkomst, som landsmännen och in- 
spektor unnat honom. 

Det har man nog äfven sett i senare tider; — det torde varit 
ännu vanligare i Lidners tid, då sederna faktiskt voro vida mindre 
stränga i universitetsstäderna. 

Att Lidner just detta år icke visat sig såsom något mönster 
af ordentlighet i affärer, därpå tyder ett faktum, som hr Weibull 
anser för sin sak lämpligast att förbigå, nämligen den af Ljung- 
gren omtalade tvetydiga finansoperationen med det olofliga inkas- 
serandet af subskriptionsniedel för Wallins Gotländska historia. 
Anmärkningsvärdt är också - bvad hr W. som genomgått natio- 
nens papper gärna kunde omnämnt — att Lidner är den ende af 
alla nationens landsmän, som i nationens namnlängd för höstter- 
minen 1775 antecknats såsom den där icke betalat sin termins- 
afgift pro felici reditu; (sedan öfverströks »obetalto vare sig be- 
loppet inbetalts eller efterskänkts), något som åtminstone icke tyder 
på någon särskild ordning i nationsfiskalens affärer. 

Så komma vi till hans ofrivilliga afbrytande af sina Lunda- 
stndier. Enligt Ljunggren skulle hans tillämnade disputation »de 
jure confinationis» 1775 ej blifvit af, emedan han »själf blef kon- 
finerad till Göteborg». Detta vill hr Weibull icke låta gälla för 
1775. Han kallar det t. o. m. nog afgjordt »en felaktig uppgift» 
och tillägger: »Lidner stod icke i begrepp att detta år ventilera 
någon afhandling». Detta var dock just hvad han gjorde. Herr 
Weibull medgifver själf två sidor längre fram, att det på titelbladet 
till afhandlingen står tryckt att den var afsedd att ventileras i De- 
cember 1775, »men detta har i så fall (?) ej blifvit af.» Då man 


Digitized by 


182 


Ett och annat om Lidner. 


icke brakar trycka på titelbladet sia afsikt att ventilera om man 
ej »står i begrepp att ventilera» afbandlingen, kunna vi ej finna 
annat än att br W. här egentligen vederlagt sig själf. 

Trots titelbladets alldeles tydliga MDCGLXXV vill hr W. 
emellertid förlägga disputationens inställande till 1778. Anledningen 
bärtill är den, att vi först i juridiska fakultetens protokoll för 1778 
finna antecknadt, att afbandlingen icke blifvit ventilerad. 1 kanten 
— märk väl i kanten — till detta års disputationsförteckning har 
nämligen Golling antecknat efter dem, som faktiskt ventilerat 1778, 
»ocA Bengt Lidner de jure Confinationes Pars /, men som respondens 
själf blef confinerad och bortförd till Göteborg , så kom aldrig dispu- 
tationen att ventileras, dock dag var utsatt .» Men att häraf sluta 
sig till en andra vistelse i Lnnd 1778, som eljes ingenstädes om- 
talas, är att draga alldeles för snabba slntsatser. Den dag, som 
protokollet omtalar såsom utsatt, föll jn enligt titelbladets ojäfak- 
tiga utsago i December 1775. 

Min tro är, att Golling i afvaktan på den försvunne Lidners 
återkomst låtit dennes afhandling tills vidare hvila, och att han 
först sedan Lidner visat sig icke ärna återvända, antecknat af- 
handlingen såsom icke-ventilerad (något som ju ej kräfver viss tid) 
bredvid förteckningen öfver sina faktiskt ventilerade disputationer. 

Detta är den enklaste och naturligaste förklaringen. Ty vi 
komma ej från årtalet »MDGGLXXV». Och hade Lidner varit 
i Lund 1778 borde han väl funnits återinskrifven i Göteborgs 
nation, i synnerhet om han skulle disputerat, men i dess hand- 
lingar finnes icke Bengt Lidner upptagen såsom närvarande 
hvarken för vårterminen eller höstterminen 1778, och i nationens 
biographica om honom står icke ett ord om, att han återvändt till 
Lund, blott att han »var återkommen till Sverige». Jag tror där- 
före att vi få anse herr Weibulls påstående om Lidners andra 
vistelse i Lund vara »en felaktig uppgift». 

Jag kan för öfrigt icke uppelda mig till något patos i frågan, 
huruvida Lidner var sedefördärfvad redan under Lundatiden eller — 
som herr Weibull mera bildligt uttrycker sig — redan då »var värd 


Digitized by 


Googlc 



Ett och annat om Lidner. 


183 


att brännas». Antagligt är, att ondt ocb godt då kämpade en kamp 
inom honom. Hans utomordentliga poetiska anlag väckte intressen, 
benndran och sympatier hos lärare, kamrater, umgängesvänner. 
Föll han då och då offer för den last, som alltmera blef hans lifs 
olycka, så sökte man väl genom stöd och uppmuntran hålla honom 
uppe — kanske var just valet till nationsfiskal ett dylikt försök. 
Slarf och ovederhäftighet i affärer torde vållat, att han blef » bort- 
förd till Göteborg», och satt på skeppsdäck som jungman. Det är 
en tradition i Ekmanska släkten, att han endast med yttersta gen- 
sträfvighet lät sig föra till skeppet och att han gömt sig på Utby 
nära Gamlestaden. Han rymde ock vid första lägliga tillfälle från 
skeppsbord. Jag hemställer slutligen, om det är rimligt att därest 
allt varit så ljust i Lidners karaktär under Lundatiden, hans många 
gynnare i Göteborg och Lund skulle låtit hans karriär afbrytas 
och den begåfvade studenten — mot egen vilja — sändas ut så- 
som ostindiefarare. Åtminstone kunde han väl först hafva fått 

disputera öfver den 1775 tryckta af handlingen. 

* * 
a 

När återvände Lidner från denna resa? Jag har redan i min 
monografi påpekat, att ban är antecknad såsom afviken från skep- 
pet Finland i April 1776 ocb jag tilläde, att det vore högst osan- 
nolikt, att han, såsom det påståtts, irrade ett helt år bland Taffel- 
bärgets klippor eller i hottentotternas öknar. Jag antog, att han 
möjligen anländt till Köpenhamn med något danskt skepp i Au- 
gusti 1776 (hvilket och stämmer med anteckningen i Göteborgs 
nations handlingar, att han återkommit till Sverige sommaren 
samma år). Jag kan nu bevisa att han faktiskt varit i Norden 
vid denna tid; ty vid undersökning af Greifswalds Akademis album 
bar jag funnit honom inskrifven där på hösten: 

r>1776 den 27 September Benedictus Lidner Suecus .» Häraf 
framgår alltså att Lidners 8. k. »ostindiska resa», som börjades den 
9 Januari 1776, inskränkte sig till en tur fram och åter till Kap, 

där ban icke kan hafva vistats mer än några dagar. 

* * 

* 


Digitized by 


Google 



184 


Ett och annat om Lidner. 


Rörande Lidners resa till Göttingen 1780 finnes bland Gjör- 
wells bref i k. Bibi. följande dagtecknadt 6 mars 1 ), som skildrar 
Lidner före afresan: 

Härom morgonen kom hr Liedner til mig braskande i full Hofaorge- 
drägt til och med svarta och hvila bandrosetter p& skorna. Han begärte 
mina befalningar til Utrikes orter. Tackar, hade inga. Hvart går resan ? 
Til Paris och Italien. I hvad föremål? För Theatern och Språken. På 
hvars bekostnad? Hans Maj:t. Summan? Har begärt 200 ducater om 
året, ty mindre kan väl ej bestås, sedan Hr Salomoni fått samroa rese- 
pängar. Hvarpå reser då han? l*å Instrumentet Pantaleon. Ganska väl. 
Talet föll vidare på Dagpapperen då han berättade mig att Hr Scbildt 
hade introducerat honom hos Baron Cederhielm, som efter någon anstän- 
dig convcrsation räckte honom i hans dåvarande stora betryck 10 Rdr för 
att sätta sitt namn under de skriftliga lögner som inlupit hos sällskapet 
Pro veritate; men huru svårt det ock må vara vinterdag at svälta, så fat- 
tade dock hr Liedner det hjeltemodiga Beslutet at ingalunda svärja Op- 
positionsfanan, hvilket förmodeligen banat honom vägeu til H. Zibets 
BancoAssignationer. Sant är åtminstone det, at han icke vidare skrifver 
i Sanningen. 

Som bekant tog Lidners vistelse i Göttingen ett sorgligt stat, 
hvarotn Anders Norbergs af mig anförda bref till Gjörwell lämna 
närmare besked. Gjörwell meddelar att ban spelte den tragedien 
att belastad med skuld inkognito resa dädan. Kellgren omtalar 
senare i ett bref till Clewberg (27 maj 1782), att Gjörwell samlade 
subskriptionen för en änka i Göttingen som Lidner »filouterat». 
Jag undersökte i fjol somras Göttingens universitets ©Strafacta» 
för att erfara f om möjligen något klagomål mot Lidner förekommit 
inför den akademiska domstolen, med detta är icke fallet, ehuru 
eljes papperna för åren 1780—1781 innehålla en hel mängd klago- 
skrifter mot studenter bl. a. mot flera svenskar. 


1) Brefvet härrör tydligen från 1780, ehuru det af misstag blifvit inbundet 
bland brefven från 1779. Det är antagligen skrifvit till Warmholts, såsom ett 
postskriptum »som återgår». Att det är från 1780 framgår, utom af Lidners 
resa, att däri omtalas prinsens af Holstein besök samt Salomoni» resa, hvilka 
egde rum 1780. (jmfr G. J. Ebrensvårds dogboks-anteckningar för mars 1780 
och F. A. Dahlgrens Ant. om Stockh. Teatrar). 


Digitized by 


Ett och aonat om Lidner. 


185 


De enda anteckningar, jag om Lidner p&träffat i Göttingen 
äro: att han inskrefs den 23 Juni 1780 med uppgift, att han äm- 
nade studera »schöue Wisseuschafteu», och att han kom fr&n Up- 
8ala(!) akademi. I Logisförteckningen upptages han s&som filo- 
sofie studiosus boende höstterminen 1780 hos löjtnant Bestel vid 
Teicbstrasse. 

För hans förmenta vistelse i Leipzig bar det icke lyckats mig 
finna någon hemul. Enligt välvilligt meddelande till mig ifr&n Leip- 
zigs universitetssekreteriat är han ickc där inmatrikulerad 1780—81. 

* * 

♦ 

Under Lidners sista år visade, som bekant, Reuierholm honom 
välvilja. I Riksarkivets Reuterholmiana finnas tvänne bref från 
Lidner 19 September 1792 och 27 September 1792. Det första 
lyder : 

Numera vand vid Herr Barons och Presidentens slösande välgjernin- 
gar, fruktar jag ej at anhålla det desse Tvenue Poeme åt Hans Kongl. 
Höghet Regenten måtte bliva öfverleranade. E mottag äfven sjelf mitt 
ringa offer med vanligt ädelmod. 

Ämnet: De Galne är väl besynnerligt men jag är poet och poeter 
bafva raonopolium på att vara galne. 

Det senare: 

Förlåt et nytt bref. Hos et välgjörande hicrta finner hela verldcn 
entrée. Addresserar jag mig då icke lyckligt när aldra ödmjukaste af 
Herr Baron och Presidenten jag anhåller, at icke blifva förgäten. Ingen, 
med magten i hand at göra godt har njutit den vällusten högre än Herr 
Baron och Presidenten. Jag har ärfarit det, och har den äran med dju- 
paste vördnad framhärda etc. 

Slutligen må meddelas följande icke dagtecknade bref från 
fru Lidner till Reuterholm, under Lidners sista sjukdom. 

I går hade jag den lyckau at emottaga 20 R:B. hvarför jag tackar 
ödmjukast, huru lycklig wore jag ej om jag kunde wisa min tacksamhet 
för alla de ädelmodiga gärningar Herr Baron och Presidentens wist eu 
okiänd olycklig den Guden, som hatt lärt höra de olyckliga han hör wist 
mina och min mans önskningar för Herr Baron och Presidentens wäl — 
iag sa* min man at han kunde dö nöid; ty Herr Baron och Presidenten 


Digitized by 



186 


Ett och annat oro Lidner. 


har loft at ej lämna mig och roit lilla barn ohulpit. med hvad Himmelska 
känslor emottog ej Lidner dänna tidning och iag tycker at glädien gort 
honom bättre än för — at dät än finnes eu som i nödens stund räker 
hans kiära föremål en hielpsam hand. 

med actning förblifver jag 
Herr Baron och Presidentens 

ödmiuke tienarintia 
Eva Hastfer. 

* * 

* 

Efter Lidners död bade Thorild lofvat att skrifva bans bio- 
grafi åt Gjörwell. Ett bref från Gjörwell till Tborild under det 
denne var i fängelset den 1 Mars 1793 berättar härom: 

»Se nn, min hederlige Herre och Gode vän, förestå tvänne 
beigedagar de suite (förste böndag ocb Söndag). Var därför så god 
och använd denna bvilotid til) den begärda Likpredikans uppsät- 
tande öfver Salig Hr Lidner, så at när Undertecknad i veckan hälsar 
på, tär bau emottaga den af min Herres egen både sanfårdiga och 
vittra hand. Hvilken blir Editor af bans arbeten? Jag anmäler 
mig bland de första prenumeranterna på den.» Vid ordet likpre- 
dikan bar Gjörwell i sin afskrift tillagt: »Anteckning om br Lid- 
ners öden ocb karakter. Herr Thorild kände allt detta ganska väl.» 

Men Gjörwell fick nog aldrig dessa anteckningar. Väl skrif- 
ver ban den 5 Mars till Lidén, att Thorild lofvat skicka honom 
det begärda minnet från Köpenhamn, men till skada för Lidner- 
forskningen blef antagligen häraf intet. 

Karl Warburg . 


Digitized by 


Nicolaus Ragvaldis tal i Basel 14-34-. 


I slutet af sin götiska historias 16:de bok rekapitulerar Johan- 
nes Magnus i korthet »de utländske göternas» bedrifter och med- 
delar sedan såsom bekräftelse ett tal, som enligt hans uppgift ärke- 
biskop Nils af Upsala skulle bafva hållit på konciliet i Basel om- 
kring år 1440. Talet inledes af en i rätt väl svarfvade cicero- 
nianska fraser affattad utveckling af de motiv, som föranledt bisko- 
pen att taga till orda. Han hade ej kommit till denna viktiga 
synod för att strida om rang och äreplatser, men då redan andra 
konungars sändebud anfört skäl för sina herrars »prioritas», ansåge 
nu han sig pliktig att med några historiska erinringar styrka sin 
konungs rätt till en hedersplats. I korta drag skildrar han därpå 
göternas sagolika bedrifter, allt sedan de i oräkneliga skaror ström- 
made ut från norden. Särskildt dröjer ban vid deras deltagande i 
Trojanska kriget, deras strider mot Cyrus och Darius, Roms eröf- 
ring genom Alarik samt de senare spanska vestgotakonungarnes 
ortodoxa nit. Efter denna historiska rundblick upplyser den lärde 
biskopen sitt auditorium, att goter, geter, vandaler, sachsare m. fl. 
fräjdade folk ursprungligen hade samma fädernesland, nämligen 
Sverge, bvadan detta land med rätta kunde sägas vara »ceteris 
regnis antiquius, fortius et nobilius.» Han fordrar därföre till slut, 
att åt hans fädernerike skall tillerkännas första eller åtminstone 
andra platsen på konciliets rangskala. För fridens skull förkla- 
rar han sig emellertid nöjd, om bland mötets akter införes en af 
bonom framlemuad »Protestatio», som bestyrker, att han inga- 
lunda för framtiden uppgifvit sitt fosterlands rättmätiga anspråk 
på hedersplatsen. 


Digitized by 



188 


Nicolaus Ragv&ldis tal i Basel 1434. 


Benzelius , som i »Monumenta Ecclesi» Sveogothic»» aftryckt 
talet, påpekar 1 ), att dess författare i den historiska delen hufvud- 
sakligen följt Jordanes; om själfva talets äkthet hyser han inga 
tvifvelsm&l. Sådana uttalas först af Reuterdahl *); språkbruk och 
åsikter påminna honom om Johannes Magnus 9 egna, och han anser, 
att denne i likhet med flere äldre historieskrifvare själf på Livi- 
anskt manér hopsatt de båda i hans historia förekommande talen. 
Professor Daae 8 ) bar äfven funnit talet »haist mistmnkeligt», men 
han har ännu ej infriat sitt löfte att angifva skälen härför. Schtkk 
nöjer sig i Sv. Literaturbistoria med att loforda talets relativt goda 
latinitet och bar sedermera 4 ) påpekat ett redan af Messenius*) — 
och efter honom af Lagerbring 6 ) — omnämndt samtida spanskt intyg 
för att Nicolaus Ragvaldi verkligen i Basel hållit ett tal af unge- 
fär samma innehåll som det Joh. Magnus meddelar. Arten och 
omfånget af Joh. Magnus’ åtgöranden vid detta tals redigering 
torde det numera vara möjligt att bedöma. Genom att följa en af 
professor Hjärne vid föreläsningar öfver historiografiens historia 
gifven ledtråd lyckades det nämligen för en tid sedan mig att på- 
träffa ett hittills obeaktadt, ganska utförligt referat af talets histo- 
riska del, verkstäldt af en person, som själf åhört detsamma, näm- 
ligen Wienerprofes8orn och historieskrifvaren Ebendorfer. Detta 
referat torde bafva varit den förnämsta, ja hardt när den enda källa, 
ur bvilken Job. Magnus öst vid talets något fria återgifvande. 

Thomas Ebendorfer v. Haselbach (f. 1387, f 1464) var Wiener- 
universitetets ombud på konciliet i Basel och intog där en ganska 
framskjuten ställning. Hans trovärdighet i fråga om sin samtids 
historia skattas högt; en modern österrikisk forskare, E. Birk, 
kallar honom »vår förnämste historiker under 15:de århundradet», 
och äfven professor Ottokar Lorenz 9 omdöme om denne» den tyska 

1) Monument*: Prolegomena 8. XXV. 

2) Sy. kyrkans historia III: 2, s. 21. 

3) (Norsk) Hist. Tidskrift, Raekke 2, Bind 5, s. 238. 

4) (8vensk) Hist. Tidskrift 1891, s. 316. 

6) Scondia Illustrata: Analecta II, s. 228. 

6) Svea Rikes Historia IV, s. 323. 


Digitized by ^.ooole 


Kicolaui Ragvaldis tal i Basel 1434. 


189 


historieskrifningens förste akademiker» utfaller särdeles gynsamt. 
Ebendorfers förnämsta arbete, hans år 1463 fulländade Chronicoo 
Austrise, föreligger tyvärr endast i den ofullständiga och föga till- 
fredsställande edition, som 1725 ombesörjdes af benediktinern Pee 
för samlingsverket Scriptores Rerum Austriacarum, och de bevarade 
handskrifterna lära befinna sig i ett sådant skick, att på grand- 
valen af dem en kritisk edition utan vågade konjekturer ej är 
tänkbar. 1 denna krönikas 2:dra bok 1 ) kommer Ebendorfer att 
nämna goterna och inskjuter då biskop Nils’ tal för att visa, baru 
det förhåller sig med goternas äldsta öden, särskildt deras herra- 
välde i de österrikiska länderna. Hans referat af talet föregås af 
följande inledningsord: 

»Et quia Gotborum mentio prmbabita est, pro clariori notitia 
de eorum processu ordiendum ratus sum, quae et olim in generali 
Basiliensi synodo 1433 per quendam Venerabilem Episcopum Vexo- 
niensem de Saetia, qui se de borum reliquiis fore gloriantur, audivi 
in publica sessione, prsesentibus adjicere.» 

Vid en jämförelse mellan de båda referaten af talet falla tvänne 
omständigheter genast i ögonen: 1) Hos Ebendorfer saknas såväl 
den cirklade inledningen som själfva protestationen. 2) Johannes 
Magnas följer i talets historiska del så godt som ordagrannt Eben- 
dorfer och meddelar alls inga data eller fakta, som ej förekomma 
bos denne. Smärre skiljaktigheter förekomma visserligen, men de 
flesta kunna naturligast förklaras däraf, att Joh. Magnus haft att 
tillgå en annan handskrift af Ebendorfers krönika än Wieneruni- 
versitetets, som Pez haft till ledning för sin edition. Därigenom 
har han undgått sådana uppenbara meningslösheter som »Histaspis 
filius Cyri» (för »Darius Hydaspis filius»), »Crasia» (för »Thracia») 
m. fl. tydliga afskrifvarefel. Mest karakteristisk blaud hans än- 
dringar är, att ordet »Dani» samvetsgrann uteslutits på alla de 
ställen, där det förekommer bos Ebendorfer. Detta är fullkomligt 
i stil med den tendens, som genomgår bela Joh. Magnus' historia, 
att frånkänna danskarne hvarje spår till delaktighet i de in- ocb 

1) Scriptores rerum Aastriacarnm, ed. Pe*. Lipsise 1725: II, s. 690, 


Digitized by 



190 


Nicolaus Ragvaldis tal i Basel 1434. 


utländske göternas ära och rykte. Äfvenledes har han till goter- 
nas förhärligande på några ställen utsmyckat Ebendorfers enklare 
framställning med amplifierande fraser samt ur egen fatabur tillfogat 
en och annan upplysning i samma syfte, såsom att »nästan alla 
böcker och historier äro fulla af goternes bragder» etc. Ofta* har 
äfven Ebendorfers något otympliga satsbildning fått vika för den 
finbildade humanistens korrektare latinitet. 

Genom en jämförelse mellan talets början hos Ebendorfer och 
motsvarande partier bos Joh. Magnus kan man få en föreställning 
om den senares arbetsmetod. 


Ebendorfer. 

Qriamquam Patres Optimi de Gothorum 
origine et eorum divisa gente Ablavius 
Gothice, Dionysius Grace et Jordanis La- 
Tine, singa larissimura stadium pro anna- 
libus scribendis impenderunt, tradentes, 
ex ipsis aquilonaribus partibus innumeras 
processisse gentes, inter quas de regno 
Gothorum, quod nunc vulgariter Suetia 
nuncupatur, primi fuere Ostrogothi et 
Vesogothi et Sueones sive Sneti, nunc 
Sueci dicti, Finuli et Gethae, cum quibus 
Dani, Curti, Tucilingi et Herali associati 
per tnare oriens transituni petunt. 


Johannes Magnus. 

Quamquam de Gothorum origine et 
di visa eorum gente ac rebus gestis, omnes 
| pene libri et historia plena sunt , tamen 
| Ablabius Gothice, Dion Grace, Jordanes 
Latine singularissimum studium pro anna- 
libus Gothorum conscribendis impenderunt. 
Tradunt autem ex ipsis aquilonaribus par- 
tibus, videlicet ex amplissima pentnsula 
Scandiana (quam Cosmographi altenm 
orbem affirmant) innumeras exivisse gen- 
tes, inter quas de regno Gothorum, quod 
nunc vulgariter Suetia ( ob vicinitatem) 
nuncupatur. Primi fuere Ostrogothi et 
Vestrogothi, Suedi, Vinnuli; cum quibus 
Turcilingi et Heruli associati per mare 
Orientera petunt. 


Längre ned i talet bar Joh. Magnus vid konung Ombas namn 
tillagt »quem alii Cymbam dicebant», hvarmed kan sammanställas 
följande passus ur 6:te bokens 10:de kapitel: »a Pomponio Laeto 
Echina, ab aliis vero Omba dicebatur.» Upplysningen att med de 
nordliga ängder, hvarifrån det stora uttåget företagits, menas just 
Skandinavien, »kosmografernas andra värld», härrör säkerligen från 
Joh. Magnus, som på ett annat ställe i sin historia (l:sta boken, 
8:de kap.) just begagnar uttrycket »amplissima insula Scandiana, 
quamvi8 alter orbis dici posset.» Under det att Ebendorfer lem nar 
ett 8ammanträngdt referat i oratio obliqua af talets sista del, fort- 


Digitized by 



Nicolans Eagvaldis tal i Basel 1434. 


191 


sätter däremot Job. Magnas, såsom nedanstående sammanställning 
af de båda versionerna visar, ända till slntet i oratio recta, ocb 
han sparar bär ingalunda på sina retoriska utsmyckningar. 


Ebendorfer. 

Dicebat etiara, qood Gothorura et Wan- 
da lo mm communis erat patria originis, 
quamvis altrinsecus legantur fuisse ad ver- 
sati et quod a Suevis sumpserint originem, 

sicut et Danos ac Saxones, 

qai egregia in Brittania bella peregernnt 
et in Anglia. 


Sicque conclnsit, Suedomm regnuin 
ceteris antiquius, fortius et nobilius: quia 
nec nmquam a Romana Monarchia vinci 
potuit, sed e regione ipsos ad foedera coé- 
gisse, et quod caput mundi Roma — — 

— sub ipso ruit, stante Gothorum 

regno et vigente ut ab initio in propria 
patria, licet apud exteras aquisitas natio- 
nes, ut alia mundi Imperia, plurimum 
devicerit. 


Johannes Magnus. 

Insuper de nostris Vestrogothis, et Hun- 
nis ac Vandalis (quorum communis erat 
patria originis, quamvis sibi invicem in- 

terdum adversati sunt) et de 

Saxonica gente, qu® a nobis primum ex- 
orta est, et de eorum notandis gest is in 
Britannia et in Anglia, roulta dicenda 
forent, sicuti ordo rerum feliciter postu- 
laret, sed nec nostrtz vires, nec tempora 
sufficerent longiora. 

Unde, reverendissirai Patres, st recte 
hccc omnia, ut debent, pensentur , ubi no- 
stro regno antiquius? ubi fortius? ubi 
nobilius umquam etiam a quocumque Ro- 
mano Monarcha subactura legitur? 

’) Non ne caput Mundi Roma 

non tantum tremuti hoc fortissiinum 

regnum Gothorum, sed sub ipso ruit? 
Yiget quidera hodie (ut ab initio) in pro- 
pria patria, licet apud exteras acquisitas 
nationes, ut alia mundi imperia, pluri- 
mura defecerit. 


Här slutar Ebendorfers referat, men Joh. Magnus fortsätter: 
»Nec imperatores Romani (Pkilippo solum dempto) prius nostris 
regibus fidem Christianam recepere.» Därpå följer en bestämd for- 
dran på första hedersrummet, möjligen fritt tillfogad af talets för- 
domsfrie redaktör, från bvilkens fint skurna pänna nog äfven den 
svassaude ingressen bärrör. Den hänsyftning, som där göres på de 
omständigheter, som föranledt talets hållande, är affattad i mycket 
allmänna ordalag. Än betänkligare är, att talaren säger sig vara 
sänd »a Gotbiae et Sueti» rege»; som vanligt nämnes ej Danmark. 
Men såväl konciliets urkunder som de samtida författare, bvilka 
skildrat dess historia, benämna ständigt Nicolaus Ragvaldi »orator 
Regis Dacim», »episcopus de Dacia» etc., detta antagligen enär 


1) Här inskjutes ett citat ur Hieronjmus. 


J 


Digitized by i^iOOQle 



192 


Nicolaus Ragvaldis tal i Basel 1434. 


»Dacia» var namnet på den kyrkoprovins han tillhörde. Under 
sådana förhållanden förefaller det otroligt, att han själf skalle hafva 
gifvit sig och sin konung den felaktiga titel ingressen låter honom 
använda. Slutligen borde väl, om Joh. Magnus här haft en annan 
källa att tillgå, dess inflytande i någon mån gjort sig gällande i 
talets historiska partier, men så är ej fallet. Reuterdahl bar i in- 
gressen velat spåra en af dessa satiriska spetsar, som den lands- 
flyktige ärkebiskopen här och där i sin historia plägade rikta mot 
sitt kätterska fädernesland, meu denna förmenta hänsyftning är ej 
nog tydlig för att kunna tillmätas bevisningskraft. 

Hvad slutligen angår den »Protestatio» Joh. Magnus vidfogat 
sin edition af talet, så lär man ej kunna bestrida möjligheten af 
att den i dylika fall föga nogräknade ärkebiskopen författat den- 
samma med ledning af de antydniugar Ericus Olai och Ebendorfer 
gifva om de af biskop Nils vid ifrågavarande tillfälle framstälda 
anspråken. Eburu i betänklig grad allmänt hållen, innehåller den 
emellertid intet, som afgörande kan stämpla den såsom ett fal- 
sarium. 

Ebendorfers krönika utkom af trycket först år 1614 och torde 
i manuskript svårligen ha letat sig väg upp till Norden. I Danzig 
kan Johannes Magnus möjligen bafva kommit öfver den under sin 
vistelse därstädes åren 1526 — 32. Sistnämnda år reste han till 
Italien och besökte på återvägen käjserliga bofvet i Wien, bvar- 
jämte han en månad vistades i Olmtitz och 3 hela månader gästade 
biskopen i Breslau. I juni 1534 var han åter i Danzig. Sanno- 
likt bar han på denna resa lärt känna och excerperat Ebendor- 
fers krönika; han använder den för Nicolaus Ragvaldis biografi i 
sin år 1536 författade Historia Metropolitana. Redigeringen af talet 
synes han hafva företagit ett par år innan han nedskref sin stora 
krönika ocb då med fäst afseende på den roll han själf hoppades 
få spela på det ifrågasatta stora konciliet, af hvilket han väntade 
kraftiga åtgärder för Sverges återförande i den allena saliggörande 
kyrkans sköte. I detta syfte sökte ban år 1538 i Vicenza inverka 
på de 3 af påfven sända kardinallegaterna genom att till dem öf- 


Digitized by 



Nicolaus Ragvaldis tal i Basel 1434. 


193 


verlemtia Nicolaus Ragvaldis tal 1 ). Legaterna införde talet bland 
sina acta ocb bådo i ett något kärft bref den landsflyktige ärke- 
biskopen att hoppas på bättre tider. Då nu äfven konciliet upp- 
sköts, begaf sig Joh. Magnus till Venedig, där han år 1540 skref 
sin stora götiska historia. Kanske hvilar det af honom först ut- 
skrifna exemplaret af Nicolaus Ragvaldis tal ännu i vatikanska 
arkivets gömmor. 

Det finnes ännu en källa, ur bvilken man kan få upplysnin- 
gar om Nicolaus Ragvaldis uppträdande i Basel, nämligen Johannes 
de Segovia's på noggrannt angifna data och urkunder rika koncilie- 
historia*), hvilken enligt en kännares 8 ) utsago gifver den fullstän- 
digaste skildringen af konciliets verksamhet; dess författare var 
under nästan hela Baselermötet en af dess ledare. Han uppger, 
att Nicolaus Ragvaldi i mars 1434 inkorporerades i den heliga 
församlingen, samt refererar äfven med loford ett annat tal («compta 
oracio»), som biskop Nils den 21 augusti i tyska nationens namn 
böll för att påyrka en snar och genomgripande reformation 4 ). För 
den rangstrid mellan ombuden för konungarne af Kastilien och Eng- 
land, hvilken gaf anledning till det här ifrågavarande talet, redo- 
gör Johannes de Segovia grundligt. Hans korta notis om själfva 
talet torde hittills ej hafva uppmärksammats. Den lyder sålunda: 

»In sequenti autem congregacione ambasiator regis Dacie, 
episcopus Lexouiensis, seriösa oracione historiam narrans genealo- 
giamque et magnificentiam regum Dacie, Suecie atque Norvegie, 
quasi reges illorum preferre videretur omnibus, unde per nonnullos 
existimabatur eum petiturum preeminentiam sedis super alios, regis 
electa mediocritate protestatus est assignacionem factam oratoribus 
regis Anglie supra se ipsum et alios ambasiatores regis Dacie non 


1) Källa är för dessa uppgifter den memoarliknande biografien öfver Job. 
Magnus i slutet af Historia Metropolitana. 

2) Utgifven af E. Birk i Wienerakademiens »Monumenta Conciliorum gene- 
ralium seculi XV» T. II. 

3) Creighton, History of tbe Papacy II: 514. 

4) Joh. de Segovia, s. 697 (Mon. Conc. gen. T. II). 

Samlaren XVII. 13 


Digitized by 


194 


Nicolans Ragvaldis tal i Basel 1434. 


projudicare debere, quin opportunitate data in Basiliensi vel alio 
generali concilio peterent locom sibi debitnm 1 ). 

Talet, h vilket hölls på hösten 1434, tyckes bafva föranledts 
af något under rangtvisten af spaniorerna såsom argument användt 
yttrande om goternas fräjdade forntid. Detta antydes i det referat 
biskop Alfonsus af Cartagena i sin spanska historia gifver af 
sitt mot de nordiska anspråken riktade svarstal 2 ). Såväl Eben- 
dorfers årtal (1433) som Job. Magnus’ uppgift (»circa 1440») äro 
felaktiga: 1433 var Nicolaus Ragvaldi ännu ej anländ till Basel, 
1440 befann ban sig sedan två år åter i Sverge. Misstaget bos 
Ebendorfer kan bero på ett minnesfel, lättförklarligt nog, då ban 
uära 30 år senare nedskref sin kröuika; möjligen drabbar dock 
äfven denna gång skulden hans afskrifvare eller utgifvare. 

Betydelsen af Nicolaus Ragvaldis tal i Basel ligger ingalouda 
i dess retoriska förtjänster, om hvilka vi nu knappast kunna döma. 
Långt viktigare är det som vittnesbörd om den allmänt kyrkliga 
bildningens lifliga inverkan på de svenska prelater, som besökte 
de stora reformkoncilierna. Den frukt vår svenska bistorieskrif- 
ning skördade af denna inverkan var den gotiska teoriens Öfver* 
flyttning hit upp, där den först spåras i den prosaiska krönikan 
och sedan mera systematiskt utförd framträder bos Ericus Olai för 
att slutligen resultera i Rudbeckianismeu med alla dess ofta klan- 
drade fel och sällan uppskattade förtjänster. Det är till denna 
jättepl^nta man i deu lärde Vexiöbiskopens tal kan spåra första 
grodden. Men hvarifrån förskrifver sig fröet? Själf anger talets 
författare såsom sina sagesmän Dionysius, Ablavius och Jordanes, 
men Dionysius, som skref på grekiska, och Ablavius, som endast 
är känd genom citat hos andra författare, torde endast till nam- 
net ha varit honom bekanta. Antagligen har bau ej ens känt 
Jordanes’ fullständiga text, ty denna återupptäcktes troligen först 


1) Job. de Hegovia, s. 768 (Mod. II). 

2) Alpbonsus a Cartbagena: Regum Hisp. Anacephaleoals, Gap. VII (i Scrlp- 
torea rerum Hisp. aliquot; Frankfurt 1679, s. 620). 


Digitized by 


Google 


Nicolaus Ragvaldis tal i Basel 1434. 


196 


i slutet på 1430-talet af ^Eneae Sylvius i klostret Gottweich i 
Nedre Österrike. Sina uppgifter om goternas Oden har han där- 
för troligen hemtat hos Jordanes’ epitomator, Rodericus Toleianus 1 ). 

Några notiser om Spanien, till bvilka motstycken ej anträffats 
hos Rodericus, härröra måhända från muntliga meddelanden af 
spanska prelater, h vilka kanske också förmedlat bekantskapen med 
Roderici krönika och sålunda verksamt bidragit till vår urhiBtorias 
betydelsefulla anknytning till den gotiska. 


1) Roderici Krönika är intagen i samlingsverket Scriptoret rerum Hispa- 
nicarum aliquot; Frankfart 1579. 


Verner Söderberg. 


Digitized by 


Google 


196 


Tillägg 

uu 

J. H. Kellgrens lärosp&n som kritiker 

s. 174—175. 

På tal om Wellanders deltagande i tryckfrihetsprocessen borde 
bafva omnämnts, att Kellgren i sitt minnestal öfver honom i Utile 
Dnlci 1785 (ntdrag däraf i Sv. Parnassen 1786) egnade honom ett 
varmt erkännande för hvad han såsom domare gjort för tryckfri- 
hetens upprätthållande och författarnes skyddande mot ovist nit. 


1 


Digitized by 


Svensk literatnrhistorisk bibliografi. 

XIV. 

1894 . 

Upprättad av E. H. Lind. 


1. Allmän literutnrhistoria. 

Bergman, J. Om den älata kristna poesien samt om Prndentins’ 
lefnad och skrifter. 

Fornkrislna hymner. Dikter af Prudentius i svensk tolkning 
af J. Bergman. S- 9 — 34. 

Anm. : Nord. tidskr. 1895 s. 432, av R. T[örnebladh], — 
Svensk tidskr. 1895 s. 383. 

. N&gra af världsliteratnrens heroer från antiken ocb medel- 
tiden Vänersb. 8:o. 18 8. 

Sommarkurserna i Grebbestad. Grundlinier till föreläsningar. 

Hertzberg, R. Ett fornfinskt skådespel. 

Finsk tidskr. 1894, 1 s. 167—180. 

Holt ka usen, F. Uppkomsten af det äldre engelska dramat. 

Nord. tidskr. 1894 s. 414—434. 

Jmsen, Alfr. Gogol ocb det sjnkliga i den ryska literatnren. 

Finsk tidskr. 1894, 1 s. 34 — 44. 


Digitized by ^.ooole 



2 


Svensk literaturhistorisk bibliografi. 


Jensen, A. »Snillets förbannelse.» Rysslands första karaktersko- 
medi och dess författare. En litteraturhistorisk studie. 

Nord. tidskr. 1894 s. 283—295. 

. Ragnsa. En sydslavisk litteraturstudie jämte historisk in- 
ledning och afslutning. Gbg. 8:o. 81 s. 

Göteb:s vet. o. vitt. aamb:s bandi. N. F. H. 29. 

Larsson, H. E. Kinesisk kultur och poesi. 

Inledn. till Kinesiska dikter pä sveusk vers af Hatts Emil 

Larsson. Köpenh. 8:o. Inledn. 54 a. 

Anm.: 8vensk tidskr. 1894 s. 566 — 576. — Nord. tidskr. 

1895 s. 170, av H. S[chiick]. 

Lindgren, Hellen. Vittra stormän. Kritiker och porträtt. Sthm. 8:o. 
2 + 161 s. Kr. 1,75. 

ilnm. : Nord. tidskr. 1894 s. 435, av G. Nordensvan. 

Ling, A. J. Om den s. k. pittoreska skolan och dess föregångare 
inom den franska poesien. 

Nord. tidskr. 1894 s. 485 -505. 

Piehl, K. Ett blad ur den fornegyptiska litteraturens historia. 

Nord. tidskr. 1894 s. 557—574. 

Ring, H. A. Literatnr- och konsthistoria. Sthm. 8:o. 4 -t- 140 s. 
Kr. 2. 

Bibliot. f. allmätibildn. 10. 

Schorbach, K. Studien iiber das dentscbe Volksbuch Lucidarius und 
seine Bearbeitnngen in freniden Sprachen. Strassb. 8:o. 12 

+ 277 s. M. 6,50. 

Quellcn u. Forsch. zur Sprach. u. Culturgesch. d. german. Völker. 

H. 74. — Behandlar även de nordiska bearbetn. av Lucidarius. 

Sohilok, H. Några blad ur författarhonorarets historia. 

Nord. tidskr. 1894 s. 220—241. 


Digitized by 


Googlc 


En spansk saga och en dansk. 

Ur gamla papper II s. 114 — 121. 


Svensk literaturhistorisk bibliografi. 


3 


Soderhjelm, W. Nyare finsk novellistik. 

Inledning till »Finska novellister. Öfvers. af H. Lbg. l:a 
saml.o S. 1 — 31. 

Westermarck, Helena. George Eliot och den engelska naturalistiska 
romanen. Viborg. 8:o. 12 + 184 s. + portr. Kr. 2,25. 

Anm.: Finsk tidskr. 1895, 1 s. 404, av A. Fro. 


2. Nordisk literatarhistoria. 

[Andersson, Aksel]. Inledning och glossar till Een nyttwgh Wnder* 
wijsning. Ups. 8:o. CLXXXVII s. 

Skrifter utg. af Sv. liter, sällsk. 11, 3. 

Annerstedt, C. Upsala universitetsbiblioteks historia intill år 1702. 
Med nio bilagor. Sthm. 8:o. 119 s. 

Särtr. ur Vitt. liist. o. antikvrs akad:s bandi. XII, 2. 

Bref rörande teatern under Gustaf III. 1788—1792. Utgifna af 
Eugéne Lewenhaupt. Ups. 1891 — 94. 8:o. 6 + 316 s. 

Tillhör Skrifter utg. af Sv. literatursällsk. 

Carlander, C. M. Svenska bibliotek ocb ex-libris. Anteckningar. 
III. Sthm. 8:o. 10 + 692 + 4 s. Kr. 25 

[Damm, J.] Från stockholmska tidningsvärlden på 1850 — 60- talen. 
Anekdoter och karaktcrsdrag af en gammal publicist. Efter 
förfrns bortgång utgifna af Birger Schöldström. Med 27 por- 
trätt. Sthm. 12 :o. 127 s.. Kr 1,25. 

Edita. Sthm. 8:o. 40 s. 

Sårtryck nr tidningen Bok- och antiqvitetsbazaren 1894. 

Ein neues Bruchstöck von Södermannalagen. Von Konrad Maurer. 
Mönchen. 8:o. 16 s. 

Särtr. ur Sitzungsber. der philos.-philol. u hist. Classe der 
Bayer. Akad. der Wissensch. 1894. — Jfr Tidskr. f. Rets- 
vidensk. 1894 s. 500. 

Estlander, C. G. Johan Vilhelm Snellmans vittra skrifter. 

Finsk tidskr. 1894, 2 s. 157—171 ock 237—255. 


Digitized by 



4 


Svensk literaturbistorisk bibliografi. 


Estlander, C. G. Arwidsson som publicist i Åbo. 

Sv. lit.sällsk. i Finl. Förbandi. o. upps. 8 s. 90 — 180. 

1500- och 1600-talen8 visböcker utgifna af Adolf Noreen och Hen- 
rik Schiick. IV. Pär Brahes visbok. Upsala. 8:o. 102 8. 

Skrifter utg. af Sv. literatursällsk. — Även såsom Bib. Il, 4 

till Sv. landsmålen. 

Flodmark, J. Stenborgska skådebanorna. Bidrag till Stockholms 
teaterhistoria. Med porträtter och andra illustrationer samt 
musikbilagor. Stbm 1893. 8:o. XVI + 554 + 13 8. Kr. 7,50. 

Anm. : Nord. tidskr. 1893 s. 467, av O. Levertin. 

Fries, Th. M. Naturalhistorien i Sverige intill medlet af 1600-talet. 
Inbjudningsskrift. Upsala. 8:o. 2 + 75 8. 

Geijerstam, G. af. Nya brytningar. Fem literära föredrag. Fre- 
drikshamn. 8:o. 8 + 175 8. Kr. 1,75. 

Anm.: Finsk tidskr. 1895, 1 s. 77. 

Heikel, I. A. Filologins studium vid Åbo universitet. Hfrs. 8:o. 
6 + 334 8. M. 3,50. (Åbo univ:s lärdomsbist. 5). 

Skrifter utg. af 8v. lit.sällsk. i Finl. XXVI. 

Anm.: Finsk tidskr. 1894, 2 s. 138, av F. G[ustafsson]. 

Kellgren, J. H. Bref till Abraham Niclas Clewberg utgifna af Hen- 
rik Schiick. Hfrs. 8:o. XXXIX + 136 + XIX 8. 

Skrifter utg. af Sv. lit.sällsk. i Finland. XXVII. 

Anm.: Finsk tidskr. 1894, 2 s. 230, av M. G. S[chybergson]. 

Kook, Axel. Inledning [till Östnordiska och latinska medeltidsordspråk 
utg. af Axel Kock och Carl af Peter sens\ Lund. 8:o. 148 8. 

Kända märken inom visan och kupletten. Porträtt, biografier och 
dikter. Stbm. 8:o. 104 8. Kr. 1,50. 

Lagerblad, E. En blick på den svenska tidningsprässens utveckling 
i vårt land. Föredrag vid Svenska liter.sällsk. årsfest d. 5 
febr. 1894. 

Sv. lit.8ällsk;8 i Finl. förbandi. o. upps. 8 •. 1 — 30. 


Digitized by 



Svensk Hteraturhistorisk bibliografi. 


5 


Lagtis, E. Jermaniska toner i den finska f&lkvisan. 

Finl. bidr. t. sv. språk- o. folklifsforskn. S. 64 — 88. 

Lagus, G. Några upplysningar om gymnasii boktryckeriet i Viborg. 
Sv. ]it.8ällsk:s i Finl. förhandi. o. upps. 8 s. 181 — 194. 

Levertin, O. Andreas Arvidis Manuductio. 

Samlaren 1894 s. 79 — 96. 

. Gustaf III som dramatisk författare. Literaturhistorisk stu- 
die. Sthm. 8:o 8 + 264 s. Kr. 5. 

Anm.: Revue critique 1895, 2 s. 189, hv E. Beauvois. 

Lind, E. H. Svensk literaturhistorisk bibliografi. XIII. 1892 ock 

1893. 

Bilaga till Samlaren 1894. 

Lindgren, Hellen. Bellman ocb Braun. Ett drag nr den svenska 
humorns historia. 

Literära stormän af H. Lindgren . S. 33 — 42. 

Lundström, H. Carl Carlsson Gyllenhielm ocb »Schola Captivitatis». 
Samlaren 1894 s. 151 — 156. 

Lyth, P. G, Tegnér ocb Fritjofs saga. En stndie. Norrköp. 8:o. 
283 s. Kr. 3. 

Mogk, E. Die älteste Wanderung der deutscben Heldensage nach 
dem Norden. 

Forschnngen z. deut. Philol. Festgabc fur R. Hildebrand. 8. 
1 — 10 . 

Anm.: Liter. bl. f. germ. u. roman. Philol. 1895 sp. 73, av 
G. Ehrismann. 

Olrik, A. Br&vallakvadets kaemperaekke. Tekst og oplysninger. 
Arkiv f. nord. filol. X s. 223 -287. 

Paludan, J. Ere Toveviserne danske eller svenske? 

Hist. Tidsskr. (dansk) 6. R. V s. 45 -62. 

Paubon, Joh. Om Jtllicber-handskrifterna till Petrus de Dacia. In- 
bjudningsskrift. Gbg. 8:o. 35 8. 


Digitized by LjOOQLe 



6 


Svensk literaturhistorisk bibliografi. 


Runström, J. A. Nutida svenska författare. (Forts.) 

Ny illustr. tidn. 1894 nr. 1, 3, 10, 14, 20, 26, 38. 

Samlaren. Tidskrift ntgifven af Svenska literatursällskapeU arbets- 
utskott. Årg. 15. 1894. Ups. 8:o. IV + 158 + 23 + V s. 

Sohilok, H. En sagas historia. [Lnnkentns]. 

Finsk tidskr. 1894, 2 s. 3—24. 

. V&ra äldsta reformatiönsskrifter och deras författare 

Hist. tidskr. 1894 s. 97—130. 

Ett helgon. [Kristina af Stumbelen och hennes biograf Pet- 
ras de Dacia]. 

Ur gamla papper II s. 1 — 28. 

. Marsk Stigs-visorna. 

Ur gamla papper II s. 79 — 113. 

. Ett griftkvädes historia. 

Ur gamla papper II s. 29 — 41. 

. Ur gamla papper. PopulärM kulturhistoriska uppsatser. 2:a 

serien. Sthm. 8:o. 4 + 187 s. Kr. 2,50. 

Anm.: Finsk tidskr. 1895, 1 s. 71 — 74, av I. L[eopol]d. 

Skrifter utg. af Svenska literatursällskapet i Finland. XXVIII. 
Förhandlingar och uppsatser. 8. 1893—94. Hfrs. 8:o. XLVII 
288 s. M. 3,75 

Steffen, R. Poesi- och autografalbum från 1500-talet. 

Nord. tidskr. 1894 s. 65 — 78. 

. Värmländska låtar. Litteraturstudie. 

Värmländingarne. Värral. jultidu. 1894 s. 41 — 43. 

Stockholms stads arkiv. Anteckningar efter ett besök derstädes. 
Aftryck ur Nya dagl. alleh. i 25 numrerade exemplar. Sthm. 
8:o. 14 s. 

Svanberg, Joh. Anteckningar om Stora teatern i Göteborg 1859— 
1893. Med en inledning af Karl Warburg . Gbg. 8:o. XX 
+ 220 s. Kr. 2,50. 


Digitized by 


Svensk literaturhistorisk bibliografi. 


7 


Svenska medeltidspostillor efter gamla handskrifter utgifna af 6 . 
E. K I em m ing. D. 3, h. 3. Sthm. 8:o. S. 353 — 533. Kr. 2,50. 

Syhran, O. Stafvelseräkning som princip för svensk vers nnder 
sextonhundratalet. 

Samlaren 1894 s. 1 — 31. 

. Lärgiriga brödragillet. 

Samlaren 1894 s. 147 — 150. 

. V&r första dagliga tidning. Stbm. 8:o. ( J s. 

Särtr. ur Ord och bild 1894. 

Tegnér, E». Bref till Carl Fredr. af Wingård 1823 — 1845 utgifna 
af Elof Tegnér. Ups. 8:o. 2 + 86 s. 

Skrifter utg. af Sv. liter.sällsk. 14. 

Tegner, El. De la Gardieska samlingen i Lund och p& Löberöd. 

Sthm. 8:o. 66 8. 

Särtr. ur Vitt. hist. o. antikv. akad:s handl. XII. 

Upmark, G. Johan Göransson Rosenhanes stambok. Stbm. 8:o. 16 8. 

Särtr. ur Sv. autografsällskis tidskr II. 

Warburg, K. Rasmus Nyerups svenska brefväxling. (Ett blad ur 
den litterära skandinavismens bäfder). 

Samlaren 1894 a. 97—141. 

. Karl August Ehrensvärd. Sthm 1893. 8:o. 

Anm.: Finsk tidskr. 1894, 2 s. 302 av C. (i. K[stlander] . 

Vedel, Vald. Svensk Romantik. En Udsigt over Udviklingen fra 
den Gustavianske Rococo til den borgerlige Liberalisme. Kobenb. 
8:o. 4 + 412 s. Kr. 6. 

Anm. : Ord och bild 1895 s. 476, av K. W[arbur]g. — Nord. 

tidskr. 1895 s. 155, av Fr. Vetterluud. — Samtiden 1895 s. 

399, av G. Gran. 

Vetteriund, Fr. Romantisk mystik. Litteraturhistoriska antecknin- 
gar. Ups. 8:o. 24 s. 

Särtr. ur 8vensk tidskr. 1894. 


Digitized by 



8 


Svensk literaturhistorisk bibliografi. 


Wrangel, E. Jubelfesten 1693. Efterskrift. 

Samlaren 1894 s. 142 — 146. 

. N&gra ord om folkets visor i uppteckningar och skillingtryck. 

Samlaren 1894 s. 60 — 78. 

. »Versekrig» under frihetstiden. 

Samlaren 1894 s. 32 — 59. 

ödman, N. P. Från ungdomsåren. [Historik över sällskapet N. S.]. 
Kalendern Vintergatan 1894 s. 310 — 315. 


3. Biografiskt. 


Almqvist, C. J. L. 

Ord och bild 1894 s. 418—427, 472-480 ock 523—528. Av 
Ellen Key. — Ny illustr. tidn. 1894 s. 520. Av Fr. Sander. 

Anderson, Anders. 

Inträdestal i Svenska akademien d. 20 dec. 1893 af A. E. Nor- 
denskiöld. Sthm. 8:o. 26 s. (Särtr. ur Sv. akad:s handl. VIII. 1893). 

Andersson, Johan. 

Ny illustr. tidn. 1894 s. 252. 

Andrem, Laurentius. 

Minne af Laurentius Andrese författad t af C. H. Rundgren. Sthm. 
8:o. 188 s. 

Särtryck ur Sv. akad:s handl. VIII. 1893. 

Beckman, Anders. 

Ny illustr. tidn. 1894 s. 402. Av H. W [ieselgrenj . 

Benediotsson, Victoria. 

Nya brytningar. Fem literära föredrag af G. af Geijerstam. S. 
1—35. — Dagny 1894 s. 46—56. 

Birgitta. 

Den bellige Birgitta. Et kulturhistorisk Billede fra det 14. Aar- 
hundrede af A. Brinkman. Med 12 Illustr. Eebenb. 1893. 8;o. 
430 8. Kr. 2,50. 


Digitized by ^.ooole 


Svensk literaturhistorisk bibliografi. 


9 


Bjugg, M. J. 

Mathiss Jakob Bjogg. Sthm. 8:o. 8 a. 

Brofeidt, J. (Juhani Aho). 

Nya brytningar. Fem literära föredrag af G. af Geijerstam. S. 
36-69. 


Carducei, Gioaué. 

Finsk tidskr. 1894, 1 s. 102— 109. Av K. Alin. 

Carmen Sylva (Elisabeth af Rumänien). 

Läsning för hemmet 1894. Av A. Hesslén, — Även i särtryck. 

Coppée, Frangois. 

Nord. tidskr. 1894 8. 242 — 258. Av Nils Erdmann. — Ord och 
bild 1894 s. 88—92. Av Sigrid Elmblad. 

Cowper, William. 

William Cowpers liv og digtning. Av Aug. Western. (Nord. 
tidskr. 1894 8. 13—35). 

Dahlgren, Karl Fredr. 

Ord och bild 1894 8. 374—384. Av N. Erdmann. 

Diokens, Charles. 

Literära stormän af Hellen Lindgren. S. 130 — 151. 

Diurberg, Daniel. 

Meddel. fr studentmissionsfören. i Upsala 1894 s. 181 — 190. Av 
Herm. Lundström. 

Eliot, George. 

George Eliot ocb den engelska naturalistiska romanen. Af He- 
lena Westermarck. Viborg. 8:o. 12 + 184 s. + portr. Kr. 2,25. 

Ericsson, John. 

John Ericsson. Biografiska teckningar af Cl. Adelsköld. Stbm 
8:o. 288 s. + 5 pl. (Särtr. ur Lefuadsteckn. öfver Vet. akadrs le- 
damöter III). 

Fröding, Gustaf. 

Ord och bild 1894 s. 467—471. Av Bj. Söderberg. 

Galdöa, Benito Pérez. 

Svensk tidskr. 1894 s. 624—636. Av A. H[illmanJ. — Även i 
särtryck. 


Digitized by ^.ooole 



10 


Svenak literatnrhistorisk bibliografi. 


Gar bor g, Arne. 

Nya brytningar. Fem literära föredrag af G. af Geijerstam. S. 
140-175. 

Grundtvig, N. F. S. 

Folkskolans vän. 1894 ar. 40. 

Heidenstam, Verner von. 

Nya brytningar. Fem literära föredrag af G. af Geijerstam. S. 
109-139. 

Hdffding, Harald. 

Ord ocb bild 1894 8. 580—584. Av AU en Vannérus. 

Klemming, G. E. 

Ord ocb bild 1894 s. 225 — 228. Av R. Bergström. 

Kovalevski, Sonja. 

Sonja Kovalevski. En lefnadsteckning af Arveds Barine. Ofvers. 
Stbm. 8:o. 04 s. Kr. 0,80. (Särtr. nr Ute ocb hemma 1894). 

Sonja Kovalevsky, was ich mit ibr znsammen erlebt habe and was 
sie mir Uber sicb selbst mitgetbeilt hat. Von Anne Charlotte Leffler, 
Herzogin von Cajanello. Ans dem Schwedischen Ubersetzt von H. 
von Lenh. Leipz. 16:o. 159 s. (Reclams Universalbibi. 3297, 98). 

La vie contemporaine 1893. T. 3 s. 297 — 314 (samman med 
Anne Cbarl. Leffler). Av M. Proeor. (M. portr.) 

Kraszewaki, J. I. 

Finsk tidskr. 1894, 1 s. 144—150. Av J. Ahrenberg. 

Kruae, Wilh. 

Wilhelm Krnse. En lifsbild af Wilh. Berg. (Bidr. t. känned. om 
G0teb:s o. Bohnshs fornmin. o. bist. V s. 429—474). 

Leffler, Anne Charlotte, duoh. di Cajanello. 

Ricordo di Anna Carlotta Leffler Dncbessa di Cajanello 21 ot- 
tobre 1892 [av Benedetto Croce ]. Napoli 1892. Smal 4:o. (M. portr.) 

Anna Carlotta Leffler Dncbessa di Cajanello. Parole lette sal 
feretro il giorne 23 ottobre 1892 dalla signora Fanny Zampini 
Salaear. [Napoli 1892]. 8:o. 

Anm. : Flora letteraria 1893, n. 15, s. 119. 


Digitized by ^.ooole 


Svensk literaturbistorisk bibliografi. 


11 


Anne Charlotte Leffler (Hertogin di Cajanello) door Ph. Wijsman. 
Haarlem 1894. 8:o. (Mannen van beteekenia in onze dagen. H. 4). 

Anne Charlotte Leffler, Hertnginde af Cajanello. Nogle biogra- 
fisk e Meddelelaer af Ellen Key. Antoriaeret Overa. ved Helene Ja- 
cobson. Kobenli. 1893. 8:o. 

Anm. (av originalet): Kvinden og Samfundet 1893 s. 123, av 
Magd. Thortten. 

En ryak Orera, av aanima original, något förkortat, av M. Luijit- 
skij ingår i den ryska 0ver8. av A. C. Leffler» biografi över Sonja 
Kovalevaky. Peter8b. 1893. 

Nornan 1893 8. 239 — 240. — Hemmet. Läsn. f. ung o. gammal 
1892 a. 785 (m. portr.). — lllnatr. Tidende. Bd. 34 a. 61 (ra. portr.), 
av O. Borchsenius. — Allera Familj- Jonrnal 1893 a. 52 (m. portr.). — 
Hejakolebladet 1892 ap. 1569—1578 (m. portr.) o. 1681 — 1691. Av 
Cecilia Bddth-Holmberg. — Kvinden og Samfundet 1892 8. 170 — 177. 
Av Magd. Thoresen. — Dentsche Rundschau 1893. Bd. 74 a. 267 — 268. 
--Freie Btthne 1892 a. 1211 — 1214. Av Laura Marholm. — Black 
and White 1892 8. 515 (m. portr.). — Shafta 1892. Vol. I. — 
La vie contemporaine 1893. T. 3 a. 297 — 314 (aamman m. Sofie 
Kovalevaky), av M. Proeor. (M. portr.). — Revue bleu 1893 a. 96. 

— A. C. Leffler. Come si fa il bene. Napoli 1892. Prefazione 
a. XV — XXV. Av B. Croce. — Llllustrazione italiana 1892 nr. 47 
(m. portr.). Av Duca di Andria Cara/a. — Flora letteraria 1892 
8. 41 -43. Av Duca di Andria Cara/a. — Vittoria Colonna. Pa- 
dova 1892 8. 743. Av Beroe. — Modnyj svét. 1892 nr. 42 a. 423. 
(M. portr.). — Vaemirnaja illuatrataija 1892 nr. 1242. (M. portr.). 

— Sévernyj véatnik 1892. 2:a afd. a. 114—117, av M. Lutjitskij. 

— Blgaraki prégled 1894 8. 144—146, av J. A. Lundell. 

Lie, Jonaa. 

Jonaa Lie och bana aenaate biografer. Av Georg Göthe. (Nord. 
tidakr. 1894 a. 1 — 12). — Jonaa Lie og han8 hustru Dagny 1894 
a. 15—19. 

Ling, Pehr Henrik. 

Pehr Henrik Ling. Lefnadateckning af J[etta] L[iedbeck,f. Ling]. 
Stbm. 8:o. 28 a. (Särtr. nr Tidakr. i gymnastik. III). 

Linné, Carl v. 

Bidrag till en lefnadateckning Ofver Carl von Linné. II. Inbjud- 
ningsskrift af TA. M. Fries. Upa. 8:o S. 55—110. 


Digitized by LjOOQLe 



12 


Svensk literaturhistorisk bibliografi. 


Livijn, Claes. 

Nord. tidskr. 1894 8. 641 — 661. Av Nils Erdmann. 

Luoanus. 

Om Lncanns. Med anledning af Viktor Rydbergs dikt »Lukanus 
marterad.» Av Nils Sjöstrand. (Nord. tidskr. 1894 8. 125—136. 
Jfr 8. 277—282). 

Manzoni, Alessandro. 

Alessandro Manzoni. En literatnrbUtorisk studie. Akad. af b. 
af Helmer Key. Sthra. 8:o. XVI + 334 s. Kr. 6. 

Anm.: Archivio storico ital. Ser. 5. XV. 1895. Av E. Meyer. 

Maupassant, Guy de. 

Literära stormän af Hellen Lindgren. S. 80-114. — Ute och 
bemma 1894 8. 406—431. Av Leo Tolstoy. 

Messenius, Joh. 

Bidrag till kännedomen om Messenii tidigare lif 1579(c.)— 1608. 
Af Ludv. Linder. Lund. 4:o. 2 + 66 s. 

Lunds UDiv:9 årsskr. XXIX. 1892 — 93. 

Musset, Alfr. de. 

Alfred de Musset. Hans lif och verk. Akad. afb. af Sven Sö- 
derman. Stbrn. 8:o. 288 8. 

Nietzsohe, Friedrich. 

Literära stormän af Hellen Lindgren. S. 43—79. 

Poe, Edgar Allan. 

Svensk tidskr. 1894 8. 160 — 180. Av Joh. Mortenscn 

Pufendorf, Samuel v. 

Ny illustr. tidn. 1894 s. 433 -436. 

Quental, Anthero de. 

Anthero de Quental. Ett skaldeporträtt. Akad. afb. af Oöran 
Björkman. Ups. 8:o. 83 8. Kr. 2. 

Anm.: Finsk tidskr. 1894, 2 s. 464, av I L[eopol]d. 

Rydberg, Viktor. 

Nyt Tidskrift 1894 8. 511—524. Av Nils Erdmann. 


Digitized by LjOOQLe 


Svensk literaturhistorisk bibliografi. 


13 


Sachs, Hanns. 

Ute ocb hemma 1894 s. 609 — 617. 

Sohlyter, Carl Johan. 

Lefnadsteckn. öfver Vet. akad:s efter år 1854 aflidna ledamö- 
ter. III. Av C. 6. Hammarskjöld. 

Schopenhauer, Arthur. 

Finsk tidskr. 1894, 2 8. 279 — 290. Av L. B. (efter G Valbert). 

Schwartz, Marie Sophie. 

Ny illnstr. tidn. 1894 s. 209. Av J. A. Rfunströjm. — Kalen- 
dern Svea 1895 8. 235 — 240. Av B. Schöldström. 

Shakspere, William. 

Från Sbaksperes bcmbygd. Av II. Schuck. (Ny illnstr. tidn. 
1894 s. 372, 391-92, 412-13 ock 422-23). 

Shelley, Peroy Bysshe. 

Literära stormän af Hellen Lindgren. S. 115 — 129. 

Sheridan, Richard. 

Literära stormän af Hellen Lindgren S. 152 — 161. 

Stagnelius, Erik Johan. 

Biografiska underrättelser om skalden Erik Johan Stagnelius, 
meddelade af [Joh. Magn.] W [ i mm er st ed ] t . (Nord. tidskr. 1894 s. 
329—343). 

Strandberg, C. V. A. 

Minnestal öfver C. V. A. Strandberg (Inträdestal i Svenska aka- 
demien 1887). (Varia. Tankar ocb frågor af Viktor Rydberg. 1. 
S. 307-341). 

Strindberg, Aug. 

En bok om Strindberg af Holger Dracbmann, Knut Hamsun, 
Justin Huntly M’Cartby, Björnstjerne Björnson, Jonas Lie, Georg 
Brändes, Anton Nyström, Arne Garborg, Adolf Paul, Ad. Hansen, 
Gust. Fröding, Laura Marholm. Karlstad. 8:o. 6 + 211 s. Kr. 2,75. 

Tilskueren 1894 s. 341—362. Av Georg Brändes. 

Sudermann, Herm. 

Finsk tidskr. 1894, 2 s. 319 -335 o. 1895, I s. 14—30, 103 117. 

Av Joh. Öhquist. 

Samlaren XVII. M 


Digitized by 



14 


Svensk literaturhistorisk bibliografi. 


Sundt, Eilert. 

Studenter och arbetare 1894 8. 74 — 85. Av G. Sundbärg. 

Tavaststjerna, Karl Aug. 

Nya brytningar. Fem literära föredrag af G. af Geijerstam. S. 
70- 108. 

Topelius, Zachris. 

Vittra stormän af Hellen Lindgren. S. I — 32. 

Tomaus, Joh. Jona. 

Meddel. fr. studentmissionsftiren. i Upsala 1894 s. 167—180. Av 
Herm. Lundström. 

Valera, Juan. 

Svensk tidskr. 1894 8. 485—493. Av A. HfillmanJ. — Även i 
särtryck. 

Wieaelgren, P. 

P. Wieselgren. En minnesteckning af J. Bergman. Vänersb. 8:o. 
31 s. — 2 uppl. Vänersb. 8:o. 31 s. 

Anm.: Finsk tidskr. 1895, 1 s. 80. 

Voltaire, Fran$ois Marie Arouet. 

Ny iliustr. tidning 1894 s. 463. Av J. A. Runström. 




Digitized by 


Förteckui 11g 

öfver 

Svenska Literatursällskapets medlemmar 
är 1896. 

Hedersledamöter: 

Estlander, C. G . Professor. Helsingfors. 

Ljunggren, G. //. J. Professor. Lund. 

Nyblom , C . R. Professor. Upsala. 

Schuck , H. Professor. Lund. 


Ständiga Ledamöter: 


Benedicks , G. Brukspatron. Gysinge. j 
Broms , (r. F. Konsul. 8tockholm. i 

Bråkenhielm , P. J. Landshöfdiog. Upsala. 
Bunsoto, Fr. Grosshandl. Merlo, Sundsvall. 
BörtzeU , ^4. Hofintendent. Stockholm. 
Dickson , Charles. Med. D:r. Stockholm. | 
Ehrensvärd , C. ii. Grefve, Löjtnant. Liatorp. 
Ekman, A. W. Fil. D:r, Teol. Kand. Ler- 
jeholm. 

Geyer. K . Ä. Professor. Upsala. 1 

Kobergs Bibliotek . 

Ljungqvist , 0. Bruksägare. Munksjö. 

Lund, Literaturhistoriska seminariet. 
Lundeberg , Cftr. Brukspatron. Forsbacka. 
Naumann , 7%. ▼. Bäradshöfding. Stockholm. 
Olson, A. Grosshandlare. Stockholm. 

Pulm, Svante. Konsul. Austin, Texas. 
Quensel . J. 0. Docent. Upsala. 

Ramstedt, V. Grosshandlare. Stockholm. 
Rettig, Hj. v. Häradshöfding. Stockholm. | 
Rosen, Fr. v. Grefve, Kammarherre. Heden- 
lunda. | 


Schiller, A. L. f. d. Rektor Åtorp. 

Schinkel , i), v. Brukspatron. Tidö. 

Schumburg, R. Generalkonsul. Stockholm. 

Tamm, Gustaf. Friherre, öfverst&thållare. 
Stockholm. 

Tamm , i/. Brukspatron. Fånöö. 

Kegan Paul , Trench, Tritoner & C:0. Bok- 
förläggare. London. 

Upsala. Seminariet för estetik med litera - 
fur- ocä konsthistoria. 

Upsala. Seminariet, för nord. språkforsk- 
ning. 

Wachtmeister , Fr. Cbson. Grefve, Kab.- 
Kammarherre. Tistad. 

Wallenberg , .dnna. Fru. Stockholm. 

Paiemti#, ö. P. v. Bibliotekarie, Helsing- 
fors. 

ÖJo/. Grosshandlare. Göteborg. 

Wimmer, Ludo. F. A. Professor, Köpen - 

o bamn. 

Akerhjelm , G. Friherre, f. d. Statsminister. 
Stockholm. 


Ledamöter: 

Afrramson , ^i. Grosshandlare. Stockholm. I Ahlenius , AC. Docent. Upsala. 
Adelsköld , C. Major. 8tockbolm. Ahlström, G. A. Fil. D:r. Göteborg. 

Adelsvärd , 7%. Friherre, Brukspatron. Åt- 1 Ahnfelt, 0 . Professor. Lund. 

vidaberg. 0 »/. Professor. Upsala. 

Afzeltus, H. e. o. Hofpredikant. 8tockholm. Almkvist , Af. 2F. Professor. Upsala. 
Agardh, J. N. Bibi.- Amanuens. Lund. | Almquist , C. (7. Löjtuant. M&snaryd. 


Digitized by LjOOQLe 



2 


Almquist, J A . Bibl.-Amaouens. Stockholm. 
Almqvist , B. M. Bibl.-Araanuens. Upsala. 
Andersson, Aksel Bibi. Amanuens. Sällsk:8 
skattmästare, Upsala. 

Andersson . Aron. Grosshandlare. Göteborg. 
Andréen , P 8tad skamrer. Göteborg. 
Ånnerstedt, Cl, Univ -Bibliotekarie. Upsala 
Amberg,J. W. Bankofullmäktig. Stockholm. 
Arpi, B. M, Amanuens. Upsala. 

Bagge , 0. Kongl. Sekreterare. Stockholm. 
Bagge, P. Lektor. Upsala. 

Barr, Kn. Pil. Kand. Upsala. 

Becker . B. P. A. W. N, Prot.-8ekreterare. 
Stockholm. 

Beckman , K. F, N. Docent. Upsala 
Beyer, P. Biblioteksamanuens. Stockholm. 
Beynojf Emil. Bankbokbållare. Upsala. 
Berencreutz , A. Kammarherre. Stockholm. 
Berg, N. Grosshandlare. Stockholm. 
Beiyelmer, A. M. Lärov.-adj. Jönköping. 
Bergenstråhle , Kl. v. Häradsböfding. Sala 
Berghman , G, Med. D:r. Stockholm. 
Bergius , G. N . Bokhandlare. Vänersborg. 
Berglöf, F Häradsböfding. Varberg 
Bergman , (7. Ö. Öfverste. Bodtråskfors. 
Bergstedt, Hugo, Lektor. Stockholm. 
Bergström , 6r. v. Häradsböfding. Örebro. 
Bergström . 2£. /. Häradshöfding. Köping. 
Berlin , Königliche Biblioihek. 

Berling, Edv. Akad. -Boktryckare. Upsala. 
Berwald,M. Tjänsteman i bolaget Skandia. 
Stockholm. 

Billengren, E. Lektor. Falun. 

Björck , J. IF. Bibl.-Amanucns. Göteborg. 
Björkman, C. A T. Landshöfding. Gcfle. 
Björkman, Er, Pil. Kand. Upsala. 
Bodman, C . C. Tullförvaltare. Gcfle. 

Boéthius , & Professor. Upsala. 

Boheman, C. Kanslisekreterare. Stockholm. 
Bot)c a/ Gennäs, S. v. Lektor, Stockholm. 
Bonde, C. Trolle -. Grefve. Trolleholm. 
Bonde , (7. C:«m. Friherre. Briksberg. 
Bonde, Fr, Grefve. Säfstaholm. 

Bonnier , A. Bokförläggare. Stockholm. 
Borgå , Lycei' bibliotek . 

Bratt, A. V. Hofrättsråd. Jönköping. 
Braune, F E. v. Bibliotekarie. Lund. 
Brehmer, W, . Öfverstelöjtnant. Nynäs. 
Broberg , F, Postdirektör. Göteborg. 
Brogren, Erik. Pil Kand. Upsala. 
Brummer, W. v. Häradshöfd. Helsingfors. 
Brunström , /. Notarie Stockholm. 
Bygdén, A. L, v. Bibliotekarie. Upsala. 
Bottiger , J Hoflntendent. Stockholm. 

Carlander, C. M. Grosshandlare. Stock- 
holm. 

Carlberg, P. M . Bruksägare. Ställdalen. 


Carlson , J. 0. Kommissarie. Upsala. 
Carlsson, G, Bokhandlare. Stockholm. 
Cederschtöld, G. Professor. Göteborg. 
Ceder8tröm , E. Friherre. Krusenberg. 

C la son , E. C. H. Professor. Upsala. 
Colljn, 1. Bibi -Amanuens. Upsala 

Dahlberg, J. Bruksägare. Bolista bruk. 
Dahlgren, Edv. Bruksägare. Bansäter. 
Dahigrtn, E W. Bibliotekarie. Stockholm. 
Danielsson, 0, A. Professor. Upsala. 
Davidson , E. Ågare af Hasselbacken. 
Stockholm. 

De Geer, C. Friherre. Leufsta. 

De Geer , Jean Jacques. Friherre. Stock- 
holm. 

Djurklou, N. G. Friherre, Kammarherre. 
Örebro. 

Eames, W. Bibliotekarie. New York. 
Eberstein, Chr. Bankdirektör. Norrköping. 
Eckerman, W. v Kapten. Södertuna. 
Edholm , E. Öfverfältläkare. Stockholm 
Edholm, E, W. af. Förste Hof marskal k. 
Stockholm. 

Ehrenheim, E, v . Kammarherre. Grönad. 
Ehrensvärd, A, Grefve, f. d. Utr -minister. 
Tosterup. 

Ekedahl , J. Bibl.-Amanuens. Lund. 

Ekman, C. Bruksägare. Finspång. 

Ekman , J. A, Professor. Upsala. 

Ekman, V. Bankkassor. Upsala. 

Ekstrand , Å. G . Byråingeniör, Stockholm. 
Elmqvist, G. H Fil. Lic. Upsala. 

Enblom, V. Fil. Lic. Upsala. 

Eskilsson, N. Bokhandlare. Stockholm. 
Essen, Axel v. Friherre. 8ignildsberg. 
Essen, C. v Friherre, Kammarherre. Wijk. 
Essen, Fr. v. Friherre, Riksmarskalk. Stock- 
holm. 

Etztl, Erik Eson. Fil. Kand. Upsala. 

Fahlcrantz, C, A, Lektor. Upsala. 

Falk, C. Apotekare. Jönköping. 

Fehr, I. N, Lektor. Strängnäs 
Flach, S. Kabinettskammarherre. Svensk- 
sund. 

Flodin, S. Bokförläggare. Stockholm. 
Flodmark, J. Amanuens. 8tockholm. 
Florin, J. A. Medicinalråd. Helsingfors. 
Flygare, N S. Fil. Kand. Upsala. 
Forsslund, K. E. Fil. Stud. Upsala. 

Fries, Ellen. Fil. D:r. Stockholm. 

F^riesen, 0. v. Bibliotekarie. Stockholm. 
Fryxell , Eva. Fröken. Stockholm. 
Fiirstenberg, Otto Advokat. Stockholm. 
Fur Stenberg, Pontus. Grossh. Göteborg. 
Fåhreem , Fr. Kyrkoherde. Ramnäs. 


Digitized by ^.ooole 


3 


Oartz, Cl. Bokauktis-Kommiss. Stockholm. 
GaveUus, G. Kam rera re. Stockholm. 

Gette , Ä. Bibi -Amanuens. Stockholm. 
Gette, S. J. Häradshöfding. Östersund. 
Gejjcr, P. A. Professor. Up9ala. 

Gilljam, G. F. Statsråd. Stockholm 
Gra/ström, Fr. v. Häradshöfding. Arvika 
Grape, A. Med. D:r. Gefle 
Grtmdell , C. G. Kontraktsprost. Säfve. 
Grönvall , Edv. Bokhandlare. Upsala. 
Gumpcrt . M. Grosshandlare. Stockholm. 
Gyllander , Fil. l.ic. Up9ala. 

Gödel , K. Bibi. Amanuens. Stockholm. 
Göteborg , Latinläroverket. 

Göteborg , Realläroverket. 

Göteborg . Stadsbiblioteket. 

Göttingen , 27. Universitåts-Bibliothek. 

Hacklin , ii. F. Lektor. Luleå. 

Hagdahl , J. Fabrikör. Karlskrona 
Hallendorff , C. J. 21. Fil. Lic. Upsala. 
Halmstad , 27. af/itt. läroverket. 

Haleorsen , J. 2L Bibliotekarie. Kristiania 
Hamilton , »4. JL. Grefve, Landsh Upsala. 
Hamilton, H. E. G . Grefve, Öfverdirektör. 
Stockholm. 

Hamilton , AT. Grefve, Länsnotarie. Upsala. 
Hammarskjöld , i/. Arkitekt. Tuna. 
Hammarskjöld , 27. 2/;. L. Byråchef. Stock- 
holm. 

Hammarsten , O. Professor. Upsala. 
Haverman , 25 Bibi.- Amanuens Stockholm. 
Hazelius , il. Fil. D:r. Stockholm. 

H eden stj erna . Häradshöfding. Stjernebo. 

Hellerström . 5. Godsägare. Mnrielund. 
Hellqvist , E. Docent. Lund. 

Helsmgborg, H. allm. läroverket. 
Helsingfors , Studentbiblioteket. 

Helsingfors , Svenska Literatursållskapct i 
Finland. 

Helsingfors , Universitets-biblioteket. 

Henckel , Fil. Kand. Stockholm. 

Henning, K. Domprost. Vexjö. 

Hemlund. C. H. Rektor. Stockholm. 
Hesselman , 2L Fil. Stud. Upsala. 

Hierta , P.G, A. Godsägare. Främmestad. 
Hildebrand , Albin. v. Lektor. Stockholm. 
Hildebrand , 25. Lektor. 8tockholm. 
Hildebrand H. Riksantikvarie Stockholm. 
Hildebrand , Af. Fil. Lic. Upsala. 
Hjelmqvist , 7%. Docent. Lund. 

Hjäme, H . Professor. Upsala. 

Hocbscbild f C. A’. L . Friherre, f. d. Utr.- 
minister. Bellinga. 

Holm, C, T Handelsbokb. Stockholm. 
Holm, G. B. A v. HäradshÖfd. Stockholm. 
Holmberg, J Fil. Kand. Lund. 

Holmberg, T. Direktör. Tärna. 

Holmquist, A. Fil. Kand. Upsala. 


1 Holmström, 0 Konsistorieamanueus. Lin- 
| köping. 

Hoppe , E 0. L Lärare. Stockholm. 
Huwing , ./. K. Handelsbokb. Stockholm 
Hudiksvall, H. allm. läroverket. 

Huldt , 27 7t. Lektor. Stockholm. 

Hultman , A 1 . 0. Fil. Mag. Helsingfors. 
Huselius , G . v. HäradshÖfd. Stockholm. 

H äggström, F. W. Professor. Upsala. 
Häggström, L. Pastor. Norrköping. 

Isacsson , A?. 22. Bibi.- Amanuens. Upsala. 

Jacobsson, E. Professor, Slottsintendent. 
Stockholm. 

Jacobsson , 22. Rektor. Hernösand. 
Jakobsson , G. Domprost. Karlstad. 

Janson. G El. Docent. Göteborg. 

1 Janson, K. 0 Lärov.-Adjunkt. Upsala. 

' Johansson , A\ i4. Professor. Upsala. 
i Johansson, J. Rektor. Umeå. 

| Johansson, J. H. Redaktör. Stockholm. 

I Johansson JM. Biskop. Hernösand. 
i Josephson , ^4. Bibi. -Amanuens. Chicago. 
Jungbeck, K. lie visor. Stockholm. 

Kallenberg, B. S. Lärov.-adj. Kristianstad. 
Kardell, S. J. Lektor. Östersuud. 

1 Karlson, K. F. Prost. Nyköping. 

! Karlsson , 27. 27. Bibl.-Aman. Stockholm. 
Karlstad, H. allm. läroverket. 

Keyser , 25. t7. Biskop. Skara. 

Kempff, Hj. Lektor. Gefle. 

27ey, 27. A. 27. Fil. D:r. Stockholm. 
Kinberg, J. G. H. Professor. Stockholm. 
Kjellberg, Knui. Med. Kand. Stockholm. 
Kjellberg, L. Fil. D:r. Amanuens. Upsala. 
Kjellén, R. Docent. Göteborg. 
Klinckowström, R. Frih., öfverste. Stock- 
holm. 

Klockhoff, 0. Lektor. Linköping. 

27wö$, 0. F. Docent, Lektor. Upsala. 
Kock, A. Professor. Lund. 

Krcemer, A. R. v. Friherre, Hofmarskalk. 
8tockholm. 

Kristiania, Det Norske Rigsarkiv . 

Kristia nia , Universitets-Bib lioteket . 

Kruse , J. E. Amanuens vid Nat.-museum. 
Stockholm. 

Krusenstjerna , E v. Generaldirektör. Stock- 
holm. 

Kugelberg, 0. Revisor. Stockholm. 
Kullberg , K Fil. D:r. Sköfde. 

Kälund, Kr. Bibliotekarie. Köpenhamn. 
Köpenhamn, Det store kongelige Bibliothek. 
Köpenha mn, Un iversitets-bib liotheket. 

Lamm, 27. Grosshandlare. Stockholm. 
Lancken, E. v. d. Underståthållare. Stock- 
holm. 


Digitized by 


Googlc 



4 


Landtmanson , C. J. G. Lektor. Skar». 
Landtmanson, I. S. Professor. Upsala. 
Larsson, E. Föreståndare vid föreläsn.- 
fören. Malmö. 

Larsson, Ludv Lektor. Vexiö. 

Laurent , Th. Bankkamrer. Upsala. 
Lefaiberg , G. C. Handeisbokh. Stockholm. 
Leksell , G. Öfverstelöjtnant. Falun. 

Leman , E. Grosshandlare. Stockholm. 
Leman, Ph. Advokat. Göteborg. 
Lennander, K. G . Professor. Upsala. 
Lewenhaupt, C. H. E. Grefve, Bi bl.- Ama- 
nuens. Sälhk.s sekreterare. Upsala. 
Leveitin , 0. Docent. Upsala. 

Lidén, Evald. Docent. Upsala. 

IAdforss, V. E. Professor. Lund. 
Liljcqvist, E. Docent. Göteborg. 

Lilliehöök, J. öfverste. Körtingsberg. 
Lilliestråle , N \ F. Lektor. Sundsvall. 
Lindahl, E. Lektor. Malmö. 

Lindberg, G. E. Hamnfogde-inspektör. 
Stockholm. 

Lindberg, L. Fil. Kand. Upsala. 

Lindeberg , W, Grosshandlare. Gefle. 
Lindegren, E. v. Häradshöfd. Jönköping 
JAnder , L . Bibi. -Amanuens. Stockholm. 
Lindei', N. Lektor. Stockholm. 

Lindfors, A. 0. Professor. Upsala. 
Lindgren, E. Lektor. Stockholm. 

Lindgren, J. V. Lektor. Gefle. 

Lindhult, Ii. G. Rektor. Alingsås. 
Lindström, A. F. Geolog. Stockholm. 
Lindström, I. Godsägare. Norrtorp. 
Lindström , N. J. 0. H. Biskop. Vexjö. 
Linköping, Stiftsbiblioteket. 

Looström, C . J. Bokhandlare. Stockholm. 
ljooström, L. Sekreterare vid K. Fria Konst. 

Akad. Stockholm. 

Lund, Akademiska Föreningen. 

Lundell , J. A. Professor. Upsala. 
Lundgren, M. F. Lektor. Lund. 

Lundin, Cl. Literatör. Stockholm. 

Lundin, J. W. Bibi. -Amanuens. Upsala. 
Lundstedt, B. W. Bibl.-Aman. Stockholm. 
Lundström, A. H . Docent. Upsala. 
Lundström, B. Fil. Kand., c. o. Kammar- 
skrifvare. Upsala. 

Lundström, C Bokhandlare. Upsala. 
Lundström, V. Docent. Upsala. 

Lundwall , Ad. Postkontrollör. Stockholm. 
Läffler , L. F. Professor. Djursholm. 
Löwegren. M. K . Professor. Lund. 

Malm, A. Bibi. -Amanuens. Lund. 
Malmstedt, A. M. Lärov-Adj. Linköping. 
Malmö, //. allm. läroverket. 

Mannheimer , 0. v. Häradshöfd. Göteborg. 
Martin, C. JR. Fakultets-assistent. Upsala. 
Martin, F. B . Amanuens. Stockholm. 


Martin, H . Generaldirektör. Stockholm. 
Maurer, Konr. Professor. Muncben. 

Meyer, Ernst. Docent. Upsala. 

Mtchaélson, K. G. Brukspatron. Schebo 
bruk. 

Mogk, E. Professor. Leipzig. 

Molander, A. Direktör. Stockholm. 
Molund, P. 0 . Fil. Kand. Upsala, 

Montan, E. W ’. Professor. Stockholm. 
Montelius, 0 , Professor. Stockholm. 
Montgomery-Cederhielm , R. v. Häradshöf- 
ding, Godsägare. Segersjö. 

Mortenssen, J. Fil. Kand. Lund. 

Månsson , L. f. d. Riksdagsman. Tranem&la. 
Mörner, N. C. Grefve. Herrborum. 

Nattsén , A. L. T. v. Kollega. Alingsås. 
Nielsen, F. Professor. Köpenhamn. 

Nielsen, Yngvar. Professor. Kristiania. 
Nilsson, A. Rektor. Gefle. 

Norberg, A. Justitieråd. Stockholm. 
Nordwall, J. E. Docent. Upsala. 

Noreen . A. G. Professor. Sällsk:ts ordfö- 
rande. Upsala. 

Norén, R. Kyrkoherde. Skånella. 

Norrby, C. J. Professor. Upsala. 
Norrköping, H. a lim. läroverket. 

Norström, V. Professor. Göteborg. 

Nyberg, A. H. Kyrkoherde. Ruthc. 
Nyländer, K. U. Lektor. Strengnäs. 
Nyqvist, J. Lektor. Jönköping. 

Nyström. J. F. Docent, Lektor. Upsala. 

Odelberg, C. A. Kapten. Stockholm. 
Odelberg, P. \V. Fil D;r. Upsala. 

Odelberg , W. Riksgäldsfullmäktig. Gustafs- 
berg 

Odhncr, H. Folkhögskolcförest. Lunnevad. 
Olbers, M. Kamrerare. Göteborg. 
Olivecrond, K. Justitieråd. Stockholm. 
Ossbahr, C. A. Föreståndare för K. Lifrust- 
kammaren. Stockholm. 

Ottelin , 0. Fil. Kand. Upsala. 

Palm, A. J. Th, v. Bibliotekarie. Lund. 
Paludan, J. Professor. Köpenhamn. 
Paulson, J. Professor. Göteborg. 

Petersem, C. af. Docent. Lund. 

Peterzén, Hj. Bibi. -Amanuens. Kristiania. 
Petrini, E. Docent. Upsala. 

Pettersson, C. F. Prost. Sundborn. 
Phragmén , L. Rektor. Örebro. 

Piehl, K. Professor. Upsala 
Pihlström, A. Löjtnant. Falun. 

Pluten, C. v. Amanuens. 8tockholro. 

Plutin, 0 . Civilingeniör, Gustafsvik. 

Posse, A. Grefvo, f. d. Statsminister. Char- 
lottenlund. 


Digitized by L.ooole 


5 


Printzenskold, A. Kammarjunkare. Stock- 
holm. 

Prrntzsköld, O. H. R. Kabinettsk am m ar- 
herre. Stockholm. 

Quenstl, Th. Bokhandlare. Upsala. 

Raphael , A, Fil. D:r. Stockholm. 

Regnell, K. V. Kamrerare. Helsingfors. 
Restadim , D G. Häradshöfding. Alingsås. 
Rettig, John. Konsul. Gefle. 

Reuterskiöld , C. Docent. Upsala. 
Reuterswärd, C. Ryttmästare. Gäringstorp. 
Ringborg, G. Disponent. Herrstaherg. 
Risberg , J. B. Lektor. Linköping. 

Rosen, A. v . Grefve, Förste Hofmarskalk. 
Stockholm. 

Rosén , J. Redaktör. Stockholm. 

Rudbeck , J. G 5 . Ä. Friherre, v. Hårads- 
höfding. Karlstad. 

Rudebeck , (7. H&radshöfding. Snnne. 

Rääf, L . R. Kammarjunkare. Bnhlsjö. 

Sahlin, C. Y. Professor. Stockholm. 
Sandegren , M. v. Lektor. Stockholm. 
Sandels, L. G. Generallöjtnant. 8tockholm. 
Sandströmer, C. v. Häradshöfding. Stock- 
holm. 

Santesson, G . i?. Geolog. Stockholm 
Saxen, R. Fil. Mag. Helsingfors. 
Schauman, A. Fil. Mag., Boktryckare. 
Helsingfors. 

Schéele , F. A. v . Docent. Upsala. 
Sctötrmrante, J. JF. Revisor. Stockholm. 
Schwartz, Eug. Rektor. Stockholm. 
Schwerm, H. H. v. Friherre, Docent. 
Lnnd. 

Sckoning , G . Konsul. Söderhamn. 

Sehlberg, N . J. Läkare. Gefle. 

Selggren . J. f. d. Rektor. Gefle. 

Setterwall, K. Bibi -Amanuens. Stockholm 
Setterwall, N. v. Häradshöfd. Stockholm. 
SUfverstolpe , C. G. U. Hofmarskalk. Stock- 
holm. 

SjÖbedt, P. BibL-Amanuens. Lund. 
Sjögren, V . Docent. Upsala. 

Skara , Stiftsbiblioteket . 

Skars te dt, C. W. Professor. Lund. 
Skogman , C. Jur. Utr. Kand. Stockholm. 
SmerUng , G. W. Registrator. Stockholm. 
Snoilskg, C. Grefve, öfverbibliotekarie. 
Stockholm. 

Sondén, M. Med. D:r. Stockholm. 
Sprmehom, C. K. 8. Rektor. Lund. 
Stadenberg , G . F. Kommissarie. Upsala. 
Stavs , E. Docent. Upsala. 

8tavenow, L. V. A. Professor. Göteborg. 
Steffen. L. R. v. Lektor. Stockholm. 
Stemnordh , J. H. W. f. d. Lektor. Linköping. 


Stenbeck, 0. W. Grosshandlare. Gefle. 
Stiemcrona , D E . Friherre, Kammarherre. 
Stockholm. 

Stjema, K. Fil. Kand. Lund. 

Stjemswård , R. H. Kammarherre. Heden- 
torp. 

Stockholm , H. Realläroverket. 

Stockholm, Östermalms läroverk. 

Stolpe, M. Pastor. New York. 

Strassburg, Kais. Univer sitäts- und Landes- 
Bibliothek. 

Sundelin, R. Domprost. Upsala. 

Sundén, D. A. Lektor. Våster&s. 

Sundén, J. M. Professor. Upsala. 
Sundström, C. J. Lektor. Göteborg. 
Svartengren,T.H. Regementspastor. Boden. 
Swarts, C. Fabrikör. Norrköping. 
Swedbom, P. J, W. Sekreterare vid K. 

Musik. Akad. Stockholm. 

Svedeliu8, A. G. Landshöfding. Örebro. 
Svenska Akademien. 

Sydow , A. v. Pastor. Sköfde. 

Sylwan, 0. Docent. Lund. 

Söderberg , E. N. Fil. Kand. Upsala. 
Söderhamn, Allm. läroverket. 

Soderwall, K. F. Professor. Lund. 

Tamm, F. A. Docent. Upsala. 

Taube , C. B. Frih., Arkivarie. Stockholm. 
Tegnér , Elof. Univ.-Bibliotekarie. Lund. 
Tegnér, Esaias. Professor. Lund. 
Themptander, 0. R . Landshöfding. Stock- 
holm. 

Thestrup, G. Auditör. Landskrona. 
Tigerschiöld, H, E. v. Häradsh. 8tockholm. 
Tigerstedt , R. Professor. Stockholm. 
Torbjömson , Tore. Fil. Lic. Upsala. 

Torin, K. J. L. Lärov.-adj. Skara. 

Tottte, H. Professor. Upsala. 

Trana, E. A. Fil. D:r, v. Häradsh. Göteborg. 
Trygger, Signe. Professorska. Upsala. 
Tullstorp , G. L. Bokhandlare. Lund. 

Ugglas, P. M. af. Friherre, v. Häradsh. 
Stockholm. 

Ullman, Hj. Prokurist. Stockholm. 
Upsala, Estetiska föreningen. 

Upsala, Stockholms nation. 

Upsala , Studentkåren. 

Upsala, Södermanlands- Nerikes nation. 
Upsala, Uplands nation. 

Wachtmei8ter , H. Grefve, Expeditionschef. 
Stockholm. 

Wachtmeister , H. Grefve, Kabinettskam- 
marherre. Årup. 

Wachtmeister, Af.Grefvinna. Christineholm. 
Wadstein, E. Docent. Upsala. 

Wcern, C. F . President. Balderanäs, 


Digitized by 


Google 



G 


Wahlberg , C G. Bibl.-Aman. Stockholm. 
Wahlund , J. Borgmästare. Östhammar. 
Wahlström , Lydia . Fil. Kand. Upsala. 
Tfa/Z, .4. Expeditionschef. Stockholm. 
Wa/fewsfeew, J. 4. Kammarrättsråd. Stock- 
holm. 

TFanwöer^, D. E. Kontraktsprost. Tegneby. 
Warburg , X. /. Professor. Göteborg. 
Warburg , 5. X. Generalkonsul. Göteborg. 
FareniMÄ, P. 0. Docent. Upsala. 

Wedberg, J. O. Jnstitier&d. 8tockholm. 
Weibull, L. Fil. Kand. Lund. 

Werner , K. F. Kamrerare. Stockholm. 
Westerstrandh , PÄ. Folkhögskoleförest&n- 
dare. Hammarby. 

Westfelt, G. Lifmedikus. Stockholm. 
Westin, H . Landssekreterare, öfverinten- 
dent. Göteborg. 

Westling, G. 0. F. Rektor. Sundsvall. 
Westrin, Th. Amanuens i Riksarkivet. 
Stockholm. 

Wetterlund, F. Fil. Kand. Lund. 

Vexjö, H. allm. läroverket . 

Victorin , K. A. Bibl.-Amanuens. Stockholm. 
Wieselgren, H. 0 . Bibliotekarie. Stockholm. 
Vikström , X. 4. Boktryckare. Stockholm. 
IFt/Zcörawd, B. v. Friherre, v. Häradshöfd. 
Helsingfors. 

Vinbladh, Th. Regementsläkare. Krylbo, 
Vising, J. Professor. Göteborg. 

Vougt. C. F. v. Häradshöfd. Stockholm. 


Wulff, F. A . Professor. Lund. 

Wrangel, E. Docent. Lund. 

Wrangel f H. G ref ve, Legationssekreterare. 
Paris. 

Wahlin , L. Bibliotekarie. Göteborg. 
Wägner, S. Rektor. Hyköping. 

Vänersborg , H. allm . läroverket . 

X. aZZm. läroverket. 

Västerås, H. allm. läroverket 

Zachau , i. P. Grosshandlare. Uddevalla. 
Zachrisson , 3f. Landssekr. Vänersborg. 
Zetterqvist. E. A . Lektor. Vexjö. 
Zetterstrand , X. 4. Professor vid Augu- 
stana College. Rock Island. 

Zett er strömska biblioteket. Östersund. 
Zettervall , X. öfverintendent. Stockholm. 

Äkerhielm , C. Ö. Friherre, Kammarherre, 
ökna. 

kerman , ff. Envoyé. Djursholm. 
kerman, B. Generaldirektör. Stockholm. 
«7. 0. (r. Lärov.-adj. Upsala. 

P. Lektor. Karlstad. 

ödberg , J. F. Lektor. Skara. 

Ödman, S. Professor. Lund. 

Öman. V . X. Fil. D:r. Örebro. 

Örebro , Karolinska läroverket. 

Östergi^en. 0. Fil. Stud. Upsala. 




Digitized by ^.ooole 


1 : 6 ‘. 
1 : 6 *. 
7 : 2 2 . 

8 1 . 

9 1 . 


1:7 

8 *. 

9 *. 


1 : 8 . 

8 3 . 

7 : 2 3 . 


1:9 

8 4 . 

9 S . 


1 : 10 . 

10 '. 

7 : 3 . 

11 : 1 - 2 . 


1 : 11 . 
10 2 . 
9 4 . 
I2 1 . 


1: 12 

10 3 . 

9 \ 


1885—86. 

Samlaren, Tidskrift: VI, 1. Pris i bokh. 2 kr. 

VI -> 

17 v *1 71 11 fi 71 

1500- och 1600-talens Visböcker: II. Broms Gyllenmärs Visbok 2 h. 

Pris i bokh. i kr. 75 öre. 

Samlade Dramer af J. Messenius: 1 h. 

Bref rörande Nya Skolans historia: 1 h. 

1886. f 
Samlaren VII. Pris i bokh. 3 kr. 25 öre. 

Samlade Dramer af J. Messenius: 2 h. 

Bref rörande Nya Skolans historia: 2 h. 

1887. 

Samlaren VIII. Pris i bokh. 4 kr. 

Samlade Dramer af J. Messenius: 3 h. 

1500- och 1600-talens Visböcker II. Broms Gyllenmärs Visbok. 

3 h. (sluthäfte.) Pris i bokh. 2 kr. 


1888. 

Samlaren IX. Pris i bokh. 4 kr. 

Samlade Dramer af J. Messenius: 4 h. 

Bref rörande Nya Skolans historia: 3 h. 

1889. 

Samlaren X. Pris i bokh. 3 kr. 25 öre. 

Sveriges bibliografi 1481 — 1600 I. (1481 — 1501). Ej i bokhandelu. 
1 500- och 1600-talens Visböcker: III. Barbro Banérs Visbok. Pris 
i bokh. 1 kr. 50 öre. 

Skrifter från Reformationstiden. I och II. Pris i bokh. 2 kr 

1890. 

Samlaren XI. Pris i bokh. 2 kr. 50 öre. 

Sveriges bibliografi 1481 — 160c II. (1501 — 1518). Ej i bokhandeln. 
Bref rörande Nya Skolans historia: 4 h. 

Bref rörande teatern under Gustaf III. 1 h. Pris i bokh. 3 kr. 25 öre. 

1891. 

Samlaren XII. Pris i bokh. 4 kr. 

Sveriges bibliografi 1481 — 1600. III. (1518—1527). Ej i bokhandeln. 
Bref rörande Nya Skolans historia: 5 h. Pris i bokh. komplett 
5 kr. 50 öre. 


Digitized by 


Googlc 






1892. 

1 : 13 . Samlaren XIII. Pris i bokh. 3 kr. 50 öre. 

10 4 . Sveriges bibliografi 1481 — 1600. IV. (1527—1530). Ej i bokhandeln. 

12 2 . Bref rörande teatern under Gustaf III. 2 h. Pris i bokh. 3 kr. 25 öre. 
9 “. Personregister till Bref rörande Nya skolans historia. Pris i bokh. 25 öre. 

1893. 

1 : 14 . Samlaren XIV. Pris i bokh. 3 kr. 

13 : 1. VVivallius I. „ „ „ 6 kr. 

1 : Extra häfte. Samlaren. Extrahäfte. Pris i bokh. 3 kr. 

11 : 3 ocli 4 . Skrifter från Reformationstiden. 3. Pris i bokh. 3 kr. 

» » » 4. » > » 1 > 

1894. 

1 : 15 . Samlaren XV. Pris i bokh. 4 kr. 

14 . Bref från Esaias Tegnér till C. F\ af Wingård. Pris i bokh 2 kr. 

12 3 . Bref rörande teatern under Gustaf III. 3 h. Pris i bokh. 50 öre* 

1895. 

1: IG. Samlaren XVI. Pris i bokh. 4 kr. 

13 : 2. Wivallius II. » » » 2 kr. 

1896. 

1: 17 . Samlaren XVII. Pris i bokh. 5 kr. 

15 : 1. Johan Wellander. Literaturhistorisk studie öfver skiftet mellan frihets- 
tiden och den Gustavianska åldern. I. Pris i bokh. 2 kr. 50 öre. 


För angelägenheter rörande tidskriften samt sällskapets öfriga publika- 
tioner hänvände man sig till Grefve E. Lewcnhaupt, Upsala. 

Upsala i Maj 1896. 

Svenska Literatursällskapets Arbetsutskott. 

Obs.! Samlaren III. V. VII — XVII äro fullständigt utkomna hvardera i ett 
häfte. 


Obs.! 1500 - och 1600 -talens Visböcker, Sami. Dramer af J. Messenius, Sveri- 
ges Bibliografi 1481—1600 samt Skrifter från Reformationstiden fort- 
sättas. 





Digitized by 


Digitized by LjOOQLe 


Digitized by i^ooQle 



4 




Digitized by 


Google